Kategori: Noveller
Kadish, kadish, kadish
Lova Lovéns Kadish, kadish, kadish är en novell att läsa med fördel när kvällen och natten lagt sig. Lite extra effekt till historien skulle en kvälls- eller nattläsning av den här novellen kanske ge om man dessutom befann sig i en lite mer avlägsen stuga i skogen?
Huvudpersonen Amina har ganska bokstavligt flytt ut i skogen. Hon har sökt sig till avsaknaden av människor, hon har sökt tryggheten i samma andetag, och hon försöker fortfarande bli mer och mer hel för var dag som går sedan den dagen för sex månader sedan då hon blivit misshandlad av några män – endast – på grund av hennes utseende. Till skogen har hon med sig hunden Charlie, en hund som hon inte hade haft innan överfallet, utan skaffat sig efter, en hund som gör mycket för att skapa den där extra känslan av trygghet och sällskap.
Amina möter jag som läsare en av alla hennes skogspromenader. På just den här skogspromenaden finner Amina ett oskadat ägg när hennes Charlie dragit fram i något slags bo. Ägget är av ett slag hon aldrig sett förr; det är större än ett hönsägg, gråblå till färgen, och oväntat kallt. Amina tar beslutet att ta med det oskadade ägget tillbaka till stugan, främst på grund av tanken att fågelmamman inte kommer våga ta hand om det enda oskadda ägget i det förstörda boet.
När ägget sedan är på plats i stugan börjar konstiga saker att hända. Amina hör ljud hon aldrig tidigare hört och det dröjer inte länge förrän både hon och Charlie kan konstatera att det är något oväntat stort med vingar som verkar vilja ta sig in i stugan, eventuellt för att ta sig till ägget hon räddat…
Ja, Kadish, kadish, kadish är en ganska oväntad historia från mitt håll betraktat. Och trots att många komponenter finns där som borde få mig på fall, så faller jag inte helt och fullt för historien, även om jag tycker den är bra. Jag kan dock inte säga vad exakt det är jag tycker fattas mig, eller vad det är som inte får mig att känna den där extra lilla gnistan… Men något är det som gör det. Jag tycker dessutom att slutet (trots att jag brukar gilla lite kvickare och kanske suggestiva slut) går lite för fort och att allt slutar lite för abrupt för att jag ska kunna känna att jag har en helhetsbild av berättelsen…
Novellen är bra och jag tror som jag i inledningen nämnde att den passar sig extra väl som läsning på kvällen, eller på natten, och gärna i en avlägsen stuga i skogen… Lova Lovén kan verkligen väva samman vardag, eller verklighet, med fantastiska inslag!
Kadish, kadish, kadish [Elektronisk resurs]
Författare: Lova Lovén
Förlag: Swedish Zombie (2016)
ISBN: 9789188185150
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
American Hotel
Jag hade glömt av vid det här laget hur mycket jag tilltalades av Sara Stridsbergs språk i Darling River. Då kom Amerian Hotel som en påminnelse med posten och jag drabbades sådär härligt brutalt av Stridsbergs ord, deras samklang och deras känslovågor som kommer med den där samklangen (som i sig känns så avvägd och så nära på perfekt som man kan önska).
”Första gången jag träffade Jack hade jag och Vladimir bara setts några veckor. Någonting hände med honom i broderns närhet, han kröp ihop som han inte hade gjort förut, som om han skämdes.” (sid. 10).
Jack och Vladimir är, sedan stycket här ovan, båda en del av jag:ets liv. Det är som att allt är dömt att gå åt helvete på något sätt och någon gång. Detta indikeras både i den osunda relationen bröderna har till varandra och den osunda relation alla tre får till varandra i ytterligare ett steg… Och där slutar jag nog prata om själva berättelsen i sig, men jag måste verkligen slå ett slag för hur Stridsberg lyckas bygga med ord för att skapa en enorm känsla för dessa relationer.
Hon bygger det komplexa, det osunda, det tvungna, det otvungna, det mänskliga, det djuriska, det oskyldiga, det skyldiga, det komplicerade, det oundvikiga, det ofrånkomliga goda och onda, på ett sätt som inte går att beskriva med ord, men däremot kan upplevas av rätt läsare för den här typen av litteratur. Nej, för jag tror faktiskt inte att alla gillar Stridsberg, men att de som gillar henne och hennes sätt att bygga med ord och känsla, verkligen älskar det! Och bland de älskande står jag!
Jag slungas tillbaka till den där wow-känslan jag fick när jag för ett par år sedan läste Darling River. Och nu står jag där och tvekar vad gäller Beckomberga som jag har hemma i bokhyllan – vågar jag läsa den snart, eller bör jag vänta en aning? Jag kan inte riktigt bestämma mig…
American Hotel
Författare: Sara Stridsberg
Förlag: Novellix (2016)
ISBN: 9789175891071
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Var du lycklig farmor?
M
alou von Sivers Var du lycklig farmor? hade jag egentligen inga förväntningar på som sådan. Jag tänkte väl mer att jag tar den som den är och hoppas att den är bra. Och bra var den!
Allt börjar med ett barnbarns oskyldiga fråga; ”Var du lycklig med farfar?”, i samband med att hon tar ner bröllopsfotot hos sin farmor Hedvig (huvudpersonen i berättelsen). Hedvig minns då tillbaka till den svunna tiden – tiden kring det giftermål hon ingick i när hon sa ja till Kurt…
Det blir effektfullt att på något sätt se allting utifrån, berättat ur ett tredjepersonsperspektiv. Det får i alla fall mig att känna att jag verkligen är där som betraktare när jag läser den här berättelsen. Det ger också en extra känsla av att resa i tiden, som om tredjepersonsperspektivet gett mig en extra tillåtelse att följa med på den här minnesresan, att jag är invigd…
Känslorna är många utifrån denna lilla oskyldigt ställda frågan från ett barnbarn, och minnesresan innehåller många bilder, känslor och tankar. Jag tänker inte gå in på några detaljer kring varken minnena eller känslorna, utan rekommenderar istället andra att ta del av den här novellen för att få tillgång till den delen av den här berättelsen.
Utgångspunkten i frågan som väcker så mycket känslor och minnen – den tar jag för sann. Jag tror utan tvekan att vissa frågor kan föra en tillbaka i tiden, att de kan framkalla många minnesbilder och känslor samt tankar om frågan bara ställs vid ett visst tillfälle.
Var du lycklig farmor?
Författare: Malou von Sivers
Förlag: Novellix (2016)
ISBN: 9789175891057
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
4 x Novellix
Elin Wägner är en författare jag har stött på och läst innan (i det ofta så fantastiska klassikerträsket) och gillat. De blå silkesstrumporna, som handlar om ett modigt kvinnligt försök att vara lite rolig, men ändå allvarlig, i ett mansdominerat samhälle, är inget undantag:
”‘Detta är de rätta strumporna. Skicka dem till Haparanda.’
Lappen lade jag in i paketet, och så skrev jag generaldirektörens namn och adress utanpå.” (sid. 9).
Det finns en hel del att diskutera i novellen även idag, det finns mycket att ta på, men jag har också en känsla av att typerna av män som Wägner skildrar går att hitta på flera ställen i samhället idag – på gott och på ont…
De blå silkesstrumporna
Författare: Elin Wägner
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890968
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Agatha Christie har jag numer bekantat mig med genom en fjärde novell – Ett vattentätt alibi. Det här är en novell i klass med Marple-upplevelsen jag fått hittills: Alltså att det handlar om en spännande historia som samtidigt är mysig.
”‘Hon skriver: ‘Jag skickar er bevis på att jag var på två olika ställen vid en och samma tidpunkt. Enligt den ena historien åt jag middag ensam på restaurangen Bon Temps i Soho, åkte till Duke’s Theatre och hade vickning med en vän, mr le Marchant på Savoy – men jag bodde också på Torquay och kom inte tillbaka till London förrän morgonen därpå. Ert jobb är att ta reda på vilken av historierna som är sann och hur jag lyckades med den andra.'” (sid. 9).
Jag gillar ändå den här novellen på flera sätt – just för att den är mysig och kanske den mysigaste och gulligaste av de fyra Christie-novellerna jag läst då den inte innehåller mord – och det är en liten kärlekshistoria och allra högst beroende av svaret på kluringen i citatet ovan… Sedan kan jag inte låta bli att tycka att lösningen kanske känns lite väl enkel på ett vis, men man kan faktiskt inte uppfinna hjulet igen…
Ett vattentätt alibi
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890746
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Ja, sedan vi en helt ny bekantskap för min del – Agnes von Krusenstjerna med novellen Snigeln och flickan. Flickan Rosa är huvudpersonen i novellen, och jag gillar inte minst skildringen av Rosas relationer på olika vis (till föräldrarna, syskonen, inte minst till sin docka), som vi får ta del av en höstdag på lantstället:
”Hon tryckte sin docka intill sig, som hon varit rädd att hennes lilla barn skulle förkyla sig. Här var mycket, mycket kallare än inne i staden.” (sid. 7).
Det här är en vacker, skör, vemodig, rar, oskyldig, och en rad andra adjektiv, berättelse som på något sätt nästlar sig nära hjärtat. Jag känner förvånansvärt mycket mer när jag läser berättelsen än vad jag från början trott.
Snigeln och flickan
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890951
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Stig Dagerman är ytterligare en författare jag stött på och läst något av innan – och – i just Dagermans fall så har jag läst fler av hans noveller tidigare. Snöblandat regn är ny för mig. Novellen berättas ur ett barns perspektiv, men man ser mycket outtalat som en vuxen läsare:
”Jag ska aldrig glömma den här dan när det regnar, när vi blastar morötter, när det blir snöblandat regn och när faster från Amerika kommer.” (sid. 12).
Viss finns den en hel del här att analysera och att prata om… Men någonstans kan jag inte hjälpa att känna mig lite besviken då det finns andra noveller av Dagerman som jag gillat mycket mer än den här (även om jag känner igen svärtan som kan återfinnas i novellerna av olika laddning)…
Snöblandat regn
Författare: Stig Dagerman
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890937
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Novellen som format
Den här veckan på Kulturkollo har det vridit och vänts på novellen som format. Ett format som jag tror att många känner att de älskar eller hatar.
Länge visste jag bara att det fanns noveller. Det var ingen jag direkt själv hade testat på och jag var oerhört kritisk till om jag skulle kunna falla för en berättelse som utspelar sig på så kort om plats. Vad skulle någon författare kunna hinna säga eller vad skulle en författare hinna förmedla för känslor på så kort om plats?
En dag testade jag novellen som format. Jag kanske inte föll för just den novell jag testade, men jag kände ändå att konceptet var mycket intressantare än vad jag hade tänkt mig… Så jag testade formatet fler gånger och insåg att författare verkligen kunde lyckas att säga mycket på så kort om plats och att författare kunde beröra på så kort om plats också… Inte i alla fall såklart, och inte hela vägen somliga gånger, men detta händer ju även vid läsning av längre format.
Nu för tiden har novellen blivit ett favoritformat. Jag har läst så många pärlor, och det fantastiska är att jag hinner läsa många verk och jag hinner fånga många wow-känslor som jag inte hade hunnit eller lyckats göra om jag endast läst de långa, längre och längsta formaten som finns… Jag känner mig oerhört berörd och berikad bara av den tanken! ♥
Inget annat format har…
- …skapat så lite lässtress.
- …gått att påbörja samt att läsa ut till frukosten eller i badkaret.
- …hjälpt mig så mycket ur lässvackor.
- …förgyllt väntetider hos läkaren/tandläkaren så mycket.
- …lämnat mig med en sådan lust till omläsning.
- …lett till så många faktiska omläsningar.
- …triggat igång den egna skrivarlusten.
- …skapat så många relevanta frågor och tid för reflektion.
I egenskap av lärare kan jag också lyfta fram novellen som det perfekta formatet att högläsa, att hinna läsa tillsammans med eleverna, att hinna återkoppla till i form av frågor och diskussioner. Det är också ett bra format att använda för skrivövningar inom skolan och det går att bygga upp finfina kreativt skrivande-uppgifter i relation till novellen som format.
Jag slår verkligen ett slag för novellen! Det är en återkommande favorit, en bästa vän och en läsinspirerande sådan! Ja, Elina ♥ novellen = sant!
5 × Astrid Lindgren
Ja, nu var det ett himla bra tag sedan jag läste ut dessa fem noveller, men jag tänkte ändock göra mikrorecensioner av dem och få de här recensionerna skrivna. Anledningen till att det tagit ett tag att skriva ihop något om de fem novellerna i fråga: Luise Justine Mejer, Prinsessan som inte ville leka, Tu Tu Tu!, I skymningslandet och Märit, är förmodligen för att de delvis är ganska olika och att jag haft lite svårt för att samla tankarna och känslorna för verken.
Luise Justine Mejer har undertiteln ”En kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland”, och det är precis vad det är. Det här var kanske det verk jag minst trodde (av de fem verken) att jag skulle få läsa av Astrid Lindgren.
”Det var inga yrande ungdomar som träffades den där kvällen hos hovrådet Brandes i Hannover. Boie var trettiotvå och Luise trettio, en riktig gammeljänta alltså, åtminstone efter den tidens begrepp.” (sid. 5).
Jag gillar mycket i språket och känslan som språket framkallar, men jag vet egentligen inte om jag tar till den sådär till hjärtat på det sätt jag hade önskat. Ändå är det alltså något där att gilla och fröjdas av!
Luise Justine Mejer : en kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890685
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Lindgrens Prinsessan som inte ville leka är däremot en novell jag absolut misstänkt Astrid för. Inom ramen för berättelsen har vi en prinsessa, som till synes har allt, men ändå inte vill leka:
”Prinsessan bodde i ett fasligt vackert slott tillsammans med sin pappa kunden och sin mamma drottningen och hundra hovdamer och lika många hovherrar. Några barn fanns det inte i hela slottet, för Lise-Lotta hade inga syskon, och drottningen trodde inte, att det gick an, att små prinsessor lekte med såna barn, som inte var prinsessor eller prinsar.” (sid. 5-6).
Det här är en novell som har ett Astrid Lindgren-djup, vilket jag tycker definierar hennes berättelser som kan läsas av de flesta åldrar, tillsammans med andra eller ensam… Och på tal om ensamhet – ett vemodigt vackert tema hos Lindgren!
Prinsessan som inte ville leka
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890661
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tu Tu Tu! är av en lite mörkare karaktär, även om det är upp till den som läser att tolka huruvida det är med den saken. Jag skulle också vilja mena att den är inspirerad av sägner:
”Hon tänkte på vad hon hade hört om huldran och om trollen, om älvorna och näcken och om de underjordiska. Hennes ögon började se syner.” (sid. 9).
Här finns också en del att verkligen gilla och om inte annat tolkningsmöjligheten och det vackra språket och berättandet! Jag gillar dessutom Lindgren när hon är lite mörkare i sitt berättande…
Tu Tu Tu!
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890654
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
I Skymningslandet är också sådär typisk Astrid Lindgren på många vis: bland annat ett litet barns sårbara ensamma själ som ges en tillflykt undan verkligheten (eller hur man nu ska tolka det hela):
”‘Jag kan inte följa med någonstans’, sa jag, ‘för jag har ont i mitt ben.’
Men då kom herr Liljonkvast fram till mig och tog mig i handen.
‘Spelar ingen roll’, sa han, ‘Spelar ingen roll i Skymningslandet.'” (sid. 5-6).
Jag gillar i alla fall mycket med den här berättelsen och jag kan inte låta bli att få lite Peter Pan-vibbar av berättelsen… ”I Skymningslandet kan man flyga.”
I Skymningslandet
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890678
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Sista novellen att presentera, men absolut inte minsta, är Lindgrens Märit. Den här novellen har jag ett vagt minne om att jag hört talas om innan, men sedan är den också välskriven och lite otäck då den bland annat handlar om död (detet i citatet nedan), och som det låter är huvudpersonen Märit:
”Men innan vi kommer till det, måste jag först tala om den gången när Jonas Petter var så snäll mot Märit. För det var så det började.” (sid. 4).
Det här är kanske en av favoriterna, trots att den är så påtagligt obehaglig och samtidigt vackert skriven, viktig och vass. Det ligger något storslaget i att deklarera huvudpersonens kommande död tidigt i berättelsen och sedan lyckas väva samman berättelsen så väl och trots detta faktum…
Märit
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890647
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
3 × Agatha Christie
Hittills har jag läst tre stycken Agatha Christie-noveller, tillika de första Christie jag någonsin läst, och dessa har jag tänkt att jag ska mikrorecensera då jag trots allt inte vill avslöja för mycket då de ju trots allt är korta berättelser. Första jag läste var Döden i floden, andra jag läste var Den blå pelargonen och den senaste jag läst var Diomedes hästar. Jag kommer därför att recensera dem i den ordning de lästs.
I denna Agatha Christie bekantas jag med karaktären miss Marple. I Döden i floden möter vi, bland annat, miss Marple i samtid med ett aktuellt fall som rör en ung flickas förmodade självmord.
”‘Sir Henry – den här flickan – Rose Emmott. Hon dränkte sig inte – hon blev mördad… Och jag vet vem som mördade henne.'” (sid. 8-9).
Jag tycker detta var en angenäm berättelse i och med miss Marple som person och de fina replikeringarna som på något sätt ändå ger en viss stämning. Detta är också en ganska mysig och kort deckarhistoria, trots att mord såklart inte är mysigt i sig, vilket jag också gillade.
Döden i floden
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890753
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Agatha Christies Den blå pelargonen kretsar också kring miss Marple som huvudperson. I den här novellen snubblar miss Marple över lite skvaller om ett förutspått dödsfall, eventuellt med övernaturliga kopplingar (förutspått av en spåkvinna)…
”‘Jag älskar spökhistorier.’
‘Jag vet inte…’ Överste Bantry tvekade. ‘Jag har aldrig trott mycket på det övernaturliga. Men det här…'” (sid. 7).
Även den här novellen gillade jag mycket utefter samma motivering som för första novellen av Agatha Christie. Det är något mysigt i det lilla, tack vare miss Marple, miljöerna, språkandet och även slutet….
Den blå pelargonen
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890760
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Diomedes hästar introducerar mig istället för karaktären Hercule Poirot. Berättandet blir med huvudkaraktären lite annorlunda och stämningen och farten är något annorlunda i och med detta:
”‘Polisen kommer att vara intresserad av den här festen i kväll?’ sa han..
‘Det är just det…’ sa Michael Stoddart i olycklig ton.” (sid. 7).
Det tråkiga är att jag inte alls är lika förtjust i Hercule Poirot som person vid en jämförelse med miss Marple. Detta gör att jag trots att historien i sig kanske är ganska bra, inte kan tycka om den lika helhjärtat som de första två.
Diomedes hästar
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890777
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Toppitopp noveller 2015
Jag har läst så löjligt många och riktigt bra noveller 2015 att det borde vara en större topp än de tre titlarna jag brukar utse. Dock har jag ändå valt att försöka få ner min topp till tre titlar och sedan vill jag hedersomnämna några författare lite extra vid namn mot slutet (ni petades bort från toppitoppen med så små marginal)!
Toppitopp i novellväg 2015 är:
♥ Emanuel Blumes Koma
![Koma_1400-800x1135[1]](https://ielinashylla.files.wordpress.com/2015/06/koma_1400-800x11351.jpg?w=106&h=150)
Blumes novell Koma är så kort, säger så mycket och säger samtidigt inte helt rätt saker för att jag bara ska falla, alldeles handlöst, och jag älskar den förbehållslöst för hur den får mig att känna… Nu har stackars Blume det dock inte alls särskilt lätt att få mig att falla såhär pladask för en av hans noveller igen. Attans!
♥ Stewe Sundins Stalaktit
![stalaktit-800x1135[1]](https://ielinashylla.files.wordpress.com/2015/07/stalaktit-800x11351.jpg?w=106&h=150)
En novell som jag läste kort efter Blumes och jag tänkte att jag var svårtflirtad från och med den. Den här novellen höll dock verkligen måttet och jag upplevde verkligen att det är en novell som känns, som väcker olika slags känslor och även Sundin lyckas skriva något så välfungerande för skräckläsaren på så kort om plats.
♥ Cia Sigesgårds Nio Månader
Ytterligare en novell i klass med de andra två här ovan. Liksom Blumes novell sägs rätt mängd saker och en annan mängd osagt eller tvetydigt blir avgörande för hur mycket jag sedan gillar den. Den här novellen har en balans mellan vardag/verklighet och mardröm/overklighet som verkligen gör sig bra. Ja, den är skickligt skriven kort och gott.
Det känns lite som att 2015 blev skräcknovellernas år här på bloggen, men det är också inom skräckgenren som jag fallit för berättelserna gång på gång i år.
Det är också därför jag känner ett behov av att hedersomnämna några författare som inte kom med upp på listan, men var så oerhört nära: Sofie Trinh Johanssons, Therese Widenfjord och Lupina Ojala!
Mycket kärlek till samtliga omnämnda författare! ♥
Felice
Så fort jag läste om denna novell blev jag nyfiken:
”Catrin får sällskap om nätterna. Någon eller någonting kommer på besök, smeker och lockar. Sömnen blir lustfylld, men kanske också farlig. Det som börjar som en lek i drömmen blir snart allvar och förändrar hennes liv.”
Så när jag sedan fick den på mejlen som recensionsexemplar – ja, då kändes det som om inget kunde bli bättre just den dagen… Inte heller den dagen jag äntligen kröp ner med läsplattan och e-novellen och läste den i ett huj.
Och jag måste säga att jag blev överraskad på flera plan och att jag gillade den mycket mer än vad jag hade kunnat ana (och då får man också räkna in nyfikenheten och den förväntan som nyfikenheten skapar)!
Det här med Catrins nattliga sällskap… Vad hon känner, vad det framkallar hos henne och hur det får henne att må. Och frågorna om den som påverkar henne är god eller ond – om det är en ande, om det är en incubus eller kanske till och med något framkallat av Catrins hjärna..? Ja, redan här är jag ganska fast och jag fastnar mer än vad jag trodde bara i denna detalj. Att det sedan blir mer komplext, vackert och samtidigt skrämmande och spännande, allt på samma gång och med fokus på berättelsens olika delar – ja, jag köper det rakt av och är såld!
Det finns särskilt en detalj som jag gillar så mycket och som sakta kryper fram i och med den kärleksfulla relationen som uppstår mellan Catrin och den nattliga gästen… Ja, en detalj som jag inte vill avslöja delvis för att jag vill att andra ska överraskas (positivt) så som också jag fått göra. Så den håller jag på, håller jag kär och omhuldar. För mig var denna detaljen avgörande för att älska novellen ett snäpp mer, ett snäpp starkare och mer troget. Samma detalj får också Catrin att älska ett snäpp mer, ett snäpp starkare och mer troget…
Andan går ur mig lite där i slutet, men av någon anledning känns det som att andan inte bara går ur mig… Någon som också läst novellen kanske förstår vad jag menar med det?!
Felice [Elektronisk resurs]
Författare: Lupina Ojala
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185129
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
i elinas hylla 