Tematrio: Sommarläsplaner

Den här veckan uppmanade Lyran i sin tematrio: ”(B)erätta om tre texter, genrer, böcker, författare du planerar att läsa i sommar!” Tre läsplaner jag har i sommar är att…

1. …ha läst ut Helena Dahlgrens 100 hemskaste. Detta mål är redan uppfyllt, len såsom jag har suktat efter den har det liksom inte funnits en klarare plan än den.

2. …läsa noveller som format i de sköna, ljumna, sommarkvällarna utomhus. Förra året lästes många fina noveller ut just i de sköna, ljumna, sommarkvällarna och jag älskade det!

3. …ha läst en och annan serie också – alltså serie som i seriealbum eller dylikt. Just nu har jag påbörjat även detta mål då jag läste ut första seriealbumet i Saga-serien. Det är något med formatet serie som jag gillar att ta mig an just sommartid. Det är kanske lite som med novellen – ett bra format att ta sig an på sommaren för att man kan sluka ett verk på en och samma sittning… Till och med kanske fler?!

Tematrio: påsk

Veckans tematrio hos Lyrans noblesser lyder som följer: ”I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!”

---

 

1. För mig har påsken ofta handlat om ledighet. Det har gjort det både som elev, som student och senare som lärare. Just i år råkar jag vara ledig under påskhelgen, men då jag numer testar jobbet som ungdomspedagog, så jobbar jag även röda dagar/helgdagar förstås…

2. Personligen kopplar jag också samman påsken med tid tillsammans med andra. Hade jag jobbat hade jag kunnat koppla samman tiden med den med ungdomarna, kollegorna och däremellan sambon och katterna. I år kopplar jag främst samman påsken med tiden tillsammans med katterna, sambon, familj och vänner.

3. Påsken kan jag inte heller låta bli att para ihop med gott: gott sällskap, god mat, gott godis (observera: i min värld inte lika med påskgodis!) och i år gott om tid att både vila, spendera tid tillsammans med andra (förhoppningsvis också någon enstaka bok) och hinna få ett och annat måste gjort där emellan…

Tematrio: äntligen köpta böcker

Lyran skriver i samband med veckans tematrio: ”Berätta om tre böcker ni äntligen sett till att läsa eller om tre böcker ni borde läsa snart!”

Här väljer jag att koncentrera mig på de nyligen köpta tre (från bokreafynden) som jag faktiskt tänker att jag hoppas läsa mycket snart:

1. Jandy Nelsons Jag ger dig solen. Jag har hört mycket om den och jag har stora förhoppningar om detta verk. Jag har förväntningar både på historian och på språket i sig. Jag hoppas också att mina förväntningar ska få gehör.

2. John Boynes Pojken som svävade. Detta är också ett verk jag hört en del om. Den här vill jag läsa bara för att ha testat att läsa Boyne för det första, men sedan vill jag också läsa verket då det verkar som att det finns flera plan i Boynes verk…

3. Johanna Westers Nattsagor för sömnlösa. Jag vet inte om jag kommer tycka om verket på ett sätt, då jag hört en hel del åsikter om den här, men ändå är jag så oerhört nyfiken på Westers Nattsagor för sömlösa. Nyfikenheten kommer inte stillas innan jag i alla fall testat att läsa.

Tematrio: Sommarens bästa

”Berätta om sommarens tre bästa läsupplevelser!” uppmanar Lyran denna vecka.

Det kan ju jag tycka på ett sätt inte är det lättaste. Jag har läst mycket jag tycker är okej eller ganska bra till bra, men sedan tycker jag det är så himla svårt ibland att särskilja det där man tyckt så mycket om! Det kan faktiskt vara svårare än att säga vad som ogillats eller gillats lite mindre… Jag gör likväl ett försök:

1. Keplers Stalker måste faktiskt nämnas. Jag hade inte så höga förväntningar på den här även om jag hoppades att den skulle vara en riktig bladvändare. Stalker är nog ändå en av mina topp-tre vad gäller Keplers serie hittills, då jag upplever den spännande, som en bladvändare, tempot är ganska högt och den känns lite nyskapande ur en synvinkel (på samma sätt som jag kände med Hypnotisören främst (och den är fortfarande nummer ett!)). Kapitellängdskoden som Kepler knäckt tillsammans är fortfarande så passande mig och min läsning! Jag får helt klart mycket mer läst på en dag, oavsett om jag tyckt att jag har haft mycket eller lite att göra, och det kan jag verkligen tacka de korta (läs: lagom långa) kapitlen för!

2. Emanuel Blumes Koma är också klart en favorit i sommar! Jag föll för språket och novellen handlöst och kallade det min kopp te. Och just den här novellen av Blume är just det – min kopp te, alla dagar i veckan. Jag är så imponerad, fascinerad, inspirerad av författare som lyckas göra något stort av något litet och göra något stort på så lite plats! Koma är nog min första kärlek denna sommar (ja, för man kan faktiskt bli kär i skräckberättelser)! Det jobbiga för Blume framöver lär ju kanske vara att servera just mig som läsare en så passande kopp te igen!

3. Stewe Sundins Stalaktit är helt klart min andra förälskelse denna sommar! Jag föll för denna skräckberättelse också och mycket av det som sagts om upplevelsen av Blumes Koma kan copy-paste:as direkt hit. Just Stalaktit ger  mig kanske mer skräckäkta rysningar än vad mycket jag förtärt i skräckkursen ens har gett mig i sommar. Detta på grund av att jag upplever ett obehag när jag läser den, men det betyder ju också att Sundin har lyckats enligt mig… Precis som huvudkaraktären i novellen har jag lite av en molande värk i magen efter läset… Men novellen skulle alltså inte vara lika mäktig om jag inte kände så!

Tematrio: Olästa klassiker

Tematrion hos Lyran denna vecka lyder som följer: ”Berätta om tre klassiker du inte läst, men är nyfiken på!” Och jag känner lite: Vart ska jag börja? Vilka titlar eller författare är de tre jag tror mig vara mest nyfiken på?

1. Vad som helst av Jane Austen. Jag har endast nosat på något utdrag i engelskan av Austen och jag är egentligen oerhört nyfiken på Jane Austen i sin fulla prakt, även om jag alltså aldrig kommit mig för. Jag inbillar mig att hennes klassiker är skrivna med glimten i ögat och att det finns en viss ton där som jag skulle tycka om. Men det vet jag alltså inte ännu.

2. Efter att ha sett filmen Den hemliga trädgården (som bok författad av Frances Hodgson-Burnett), måste jag också säga att jag är ganska nyfiken på boken. Jag är nog mest nyfiken på hur hon beskriver de yngre karaktärerna och hur deras relation till den hemliga trädgården, varandra och de vuxna beskrivs med ord!

3. Jag är också nyfiken på Mary Shelleys Frankenstein. Jag har sett den nämnas så många gånger i olika kurslitterära verk och jag har sett ett par stycken olika filmatiseringar av Frankenstein (vad det känns som i alla fall)… Och jag skulle verkligen vilja bekanta mig med denna klassiker någon gång i mitt liv.

Tematrio: Kalasande

Lyrans trio denna vecka ska jag nog kunna ro hem! Denna vecka lyder tematrion: ”Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat”.

1. Den förta serien (ja, inte bara en bok alltså) jag kommer att tänka på är J. K. Rowlings ”Harry Potter”. Jag tänker på alla typer av firande som sker inom ramen för denna serie (och hur jag skulle velat vara där och uppleva) – bara som exempel Harry Potters födelsedag (i bok ett som är så avgörande för allt som komma skall) och julfirandena (jag hade kunnat hoppa rakt in i ett om möjligheten fanns)!

2. Sedan tänker jag en del på Mary Ann Shaffers Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap och även om det inte var en bok jag blev överdrivet förälskad i så gillade jag tanken på de hemliga mötena som skedde i detta sällskaps namn, där man på något sätt festade till det tillsammans då tillfället helt enkelt erbjöds i den dåtid man levde i just då… Jag fick inre bilder av dessa möten som ett ljus i mörkret!

3. Sist men inte minst måste jag nämna Sandra Beijers Det handlar om dig. Denna bok får helt enkelt stå för alla de ungdomsromaner jag läst där fester står i stort fokus som en ganska stor del av ungdomskulturen! Här kanske man minst av allt firar något mer specifikt, eller man kanske firar ungdomen omedvetet eller helt enkelt hittar anledning att ställa till fest…

Festligt nog råkar detta dessutom vara det tusende inlägget här på bloggen (förstår ni – jag har publicerat 1000 (!) inlägg hittills)!

Tematrio: Påsk

Lyrans noblesser skriver denna vecka: ”I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!”

Och jag kan ju skratta lite åt det hela – jag är ingen direkt påskfirare på så vis (kanske för att påsken ofta konkurrerat lite väl tight med min födelsedag sedan jag lyckades födas den 10:e april). Jag äter inte en endaste påskgodis från affärerna, gillar åtminstone påskbordet (med finsk touch) och jag piffar inte ens upp hemmet nämvärt inför påsk… Men jag ska nog ändå lyckas få till en trio av häxor (även om det inte direkt är påsktema på häxtemat i egentlig mening):

1. Jag är småkär i filmen Hocus Pocus (från 1993) som jag sett flera gånger om sedan jag var yngre. Det är ju egentligen mer av en Halloween-film, men det känns som att Halloween i USA är lite av påsk här i Sverige och jag vet att jag sett filmen både i Halloween-tid och i påsktid i modern tid. Jag har många fina minnen till den och såg den senast för cirka ett år sedan och jag kommer spara den lika nära hjärtat som exempelvis barndomsfavoriten Jumanji… Låt er dock inte luras av Hocus Pocus och tro att den mest bara är lite söt och småotäck, nej, den är faktiskt lite sorglig också!

2. I övrigt kan jag ju känna lite att påskkärringar inte är alls lika intressanta som häxorna i Engelsfors-trilogin! Jag vill därför uppmana den som inte läst boken eller filmen Cirkeln att göra detta! Jag fastnar egentligen bara mer och mer för de där vardagligare häxorna än de lite mer klassiska… Det är något som frestar mig i allt det där vardagliga, och att det i allt det där vardagliga bara existerar magi, oanade krafter och att det handlar om helt vanliga tjejer och även killar som är just häxor (fast de alltså ser ut som vem som helst och har en vardagstillhörighet precis som vem som helst)… Sedan är ju boken allt annat än vardaglig eller tråkig – tvärtom. Det inryms också ondska. Ja, det frestar och är så bra!

3. Jag vill också lyfta upp ”Harry Potter”, fast det mest känns som om jag gör det för att jag önskar att påsken var mer magisk à la Harry Potter-magin. Kunde vi inte fått gå påskkärring, fast i kläder i Harry Potter-anda? Kunde vi inte fått känna samma magi? Då hade jag nog ta mig tusan älskat påsken på en helt annan nivå! Min favorithäxa i Harry Potter är såklart Hermione och jag hoppas kunna göra det som är en av hennes favoritsysselsättningar under den kommande påskledigheten: jag hoppas få tid att läsa!

Tematrio: Vilja-läsa-böcker

Den här veckan har jag slagit mig till ro för att delta i Lyrans Tematrio. Temat denna vecka är böcker man skulle vilja läsa av olika anledning: ”Berätta om tre böcker ni skulle vilja läsa!” Såklart finns det ju som Lyran är inne på en hel del anledningar till varför man vill läsa vissa böcker, och det kan också finnas vissa orsaker till varför man inte bara läser dem… Men hur det än är så finns det tre böcker jag gärna skulle vilja ta upp i tematrion:

1. John Williams Stoner vill jag läsa. Det är nästa bok till bokcirkeln och jag har hört så mycket gott om den! Jag blev dessutom än mer sugen på att läsa den när jag hörde att den inte bara är populär nu, utan mer eller mindre är nypopulär, eller ska man säga pånyttfödd (i och med att den här romanen är femtio år gammal)? Det känns som om jag bör ha försökt mig på den faktiskt och hoppas såklart tycka om den en hel del till på köpet!

2. En annan bok jag länge velat läsa, men varit lite för feg att ta mig an (på grund av att jag är så rädd att bli besviken) är boken jag läser just nu om kvällarna: Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt. Den här boken är ganska nyss påbörjad och jag gillar den redan mycket… Men jag undrar varför jag är så bra på att i enstaka fall envisas med att vilja läsa en bok, vara rädd för att bli besviken på boken varpå jag väntar nästan för länge med att verkligen läsa den fast jag ju så innerligt vill!

3. Den bok jag köpt på rean och som alltså inte är läst sedan tidigare är Marie Lus Legend. Den kan jag också meddela att jag vill läsa en hel del. Det är inte en slump att det var den enda olästa boken sedan innan som klickades hem med bokreaskörden i år… Däremot hamnar jag lite i dilemmat jag beskriver i punkt två… Jag är någonstans rädd att bli besviken (på grund av höga förväntningar) och därför kanske jag väntar alldeles för länge innan jag tar mig an den… Men jag hoppas jag inte hamnar i samma tankemönster nu när jag försökt avslöja mitt onda mönster för mig själv!

Tematrio: Deckare

Lyran skriver kort och gott denna vecka: ”Berätta om tre favoritdeckare!” Detta för att inspirera varandra (jag väljer att tolka denna trio så, delvis i och med att jag själv inte läst många deckare det senare).

1. En deckarförfattare jag tyckte om som (ja, jag vet inte vad) när jag var yngre – Liza Marklund. Jag vet inte om jag är lika förtjust i henne längre, men jag har nästan alla böcker hemma om Annika Bengtzon (det är väl den senaste jag inta har köpt ännu på grund av att jag inte har läst boken dessförinnan). Liza har även gjort ett samarbete med James Patterson som jag tyckte var intressant för ett par år sedan (den står också i hyllan)!

2. Sedan är jag ju mycket förälskad i de där ”deckarna” som både är och inte är deckare i samma andetag och jag tänker främst på Erik Axl Sund (jag måste lära mig att använda detta pseudonym). Jag gillar kombinationen av skräck och rysare som kommer in så tydligt och särskilt i trilogin om Victoria Bergman. Samtidigt känner jag ofta att de har satt ribban oerhört högt med denna trilogi (där bok ett och två nog är allra bäst rent språkligt).

3. Och för att ta vid ett lite mer oklassiskt deckarpar till, så måste jag säga Kepler (jag tycker bättre om att bara säga Kepler än Lars Kepler). Egentligen är jag lite besviken på språket emellanåt och blir inte alltid lika medryckt i deras böcker, men ändå vill jag slå ett slag för deras deckarromaner som är nytänkande ibland och som ändå lockar en att läsa. Jag har inte vågat mig på Stalker ännu, och är nog fortfarande mest imponerad av Hypnotisören (som ju bryter med ganska många klassiska deckarberättelser genom att från början ange mördaren – utan – att det blir ospännande).

Lämna gärna fler deckartips i kommentarerna (om ni ändå råkat trilla in och läsa mitt inlägg)!

Tematrio: naturskildringar

Lyran skriver denna vecka: ”Berätta om en bok (facklitteratur eller fiktion) som du minns för dess fantastiska naturskildringar”. Och jag vet vad naturskildring betyder, men måste erkänna att jag gärna blandar ihop detta med miljö eller setting i sig (även om jag försöker argumentera för min sak i de kommande tre punkterna)!

1. J. K. Rowlings ”Harry Potter”-serie måste nämnas som en nummer ett på veckans lista. Visst är det väl det magiska som lockar en hel del, men naturskildringar finns och det ger tillsammans med kostym, med mera, ett helt annat djup och en ännu mer frestande värld att kliva in i. Det faktum att serien påstår sig ha två samexisterande världar igång samtidigt. Ja, det gör ju inte att jag frestas mindre av häxornas och trollkarlarnas magiska värld, där naturen är en stor del och en uppskattad sådan. Det spelar ingen roll vilken bok man (läs jag) läser: Harry Potter och De Vises sten, Harry Potter och Hemligheternas kammare, Harry Potter och Fången från Azkaban, Harry Potter och Den flammand bägaren, Harry Potter och Fenixorden, Harry Potter och Halvblodsprinsen eller Harry Potter och Dödsrelikerna. Många fantastiska världar känner jag såhär inför – jag läser dem som delvisa fantastiska naturskildringar och drömmer mig bort och önskar att jag fick besöka dessa världar åtminstone för några sekunder.

2. Susan Hills Kvinnan i svart måste jag också nämna i sammanhanget. Detta får vara ett exempel på sådana romaner som väcker inre bilder av naturen med de eventuella hus, byarna, städerna och människorna som bebor romanernas sidor. Susan Hills roman är ett bra exempel på dessa inre bilder, och dessutom är det en roman som bevisar att jag ofta frestas av den engelska naturen och särskilt den av lite äldre modell (läs Kvinnan i svart, Jane Eyre, Svindlande höjder, med flera)… Jag vill också framhäva att det i de spöklika romanerna såsom exempelvis Hills Kvinnan i svart – som en äkta naturskildring av det kusligare slaget – verkligen kan bidra en hel del till historien! En hel, hel, hel massa delar till och med! Utan en trovärdig naturskildring och dess detaljer skulle inte den nämnda romanen vara alls lika slagkraftig!

3. Erin Morgensterns Nattens cirkus vill jag nämna i sammanhanget. Fast jag inte vet om jag kan mena att det är en naturskildring med en oerhörd kraft som golvar mig när jag läser denna bok. Helt ärligt är det egentligen det mystiska i boken och det magiska som gör att jag golvas. Jag älskar allt som har med ”Nattens cirkus” att göra: världen som öppnas genom denna berättelsens cirkus och allt med det gör mig alldeles bländad, golvad och störtförälskad. Morgensterns roman är ett exempel på en bok som får de flesta naturskildringar i världen att kännas otroligt bleka (trots att naturen är magisk i sig egentligen) – för man kan inte se ljuset och glittret eller bländas av något annat än cirkusen när man läser eller precis har läst denna roman (man är i sammanhanget jag). Jag är förvånad över vad en roman kan göra angående ens känslor – som i detta fall – för naturskildringar (som känns som parenteser, vilket jag inte ofta känner annars).