Mitt-på-året/Freak Out-tag

Förra året gjorde jag den här utan att ha blivit taggad av någon och i år kommer jag göra samma sak. Jag har sett att den florerar lite på olika bokbloggar även i år:

vanda-varlden-ratt1. Bästa bok du läst såhär långt under 2018: En roman som fullkomligt golvade mig, gjorde mig helt mållös, är junis läsning av Vända världen rätt av Jennifer Niven. Jag säger bara W-O-O-O-W!

2. Bästa uppföljare du läst: Här haglar det, inte heller i år, av val. Jag måste dock säga att Emelie Schepps Pappas pojke ändå är den bästa av de jag har att välja mellan (för Ally Condies Korsad och Utvald var inga direkt bra uppföljare till Matchad enligt min åsikt).

3. Bok som kommit ut under den första halvan av 2018 som du inte hunnit läsa, men vill: Här är jag väldigt nyfiken på Jenny Jägerfelds Comedy Queen samt Lisa Bjärbos nyligen utkomna Inuti huvudet är jag kul, för att nämna två.

4. Mest efterlängtade boksläpp för den andra halvan av 2018: Här ligger Mats Strandbergs Slutet allra högst upp! Jag är så oerhört jättepeppad, och jag vet i princip att jag inte kommer kunna bli besviken. Hur peppande är inte den vetskapen i sig?!

5. Största besvikelse: Hittills 2018, och med tanke på det jag faktiskt läst (oavsett när det är utgivet), så är jag oerhört besviken på Gillian Flynns Mörka platser. Jag som har hört så mycket bra om den trodde att jag skulle älska den, men istället gav den upphov till en av de största lässvackorna på länge, och samtidigt ville jag bara läsa ut den där boken för att jag hoppades hitta det där geniala andra verkade se. Men just Mörka platser var inte min kopp te.

6. Största överraskning: Jag måste nog svara Vända världen rätt på den här. Jag hade hört lite grann om den, läst lite vad den handlade om, och den här titeln kom mest med i min köp-fyra-pocket-till-det-här-priset för att fylla ut till just antalet fyra. Och så bara – B-A-A-A-M – vilken jäkla skräll och positiv överraskning då det nog är det mäktigaste läset under hela det här halvåret för min del!

7. Bästa nya författare (debut eller ny för dig): Här skräller Jennifer Niven in, som jag absolut kommer läsa mer av hädan efter.

8. Nyaste fiktiva crush: Oj, oj, oj? För att fokusera på böcker utlästa första halvåret, så måste jag nog svara att jag verkligen diggar Libby i Vända världen rätt som person! Henne hade jag lätt velat ha som en av mina bästa vänner! Hon är stark, hon har en bländande personlighet och hon står för den hon är! 💕

9. Nyaste favoritkaraktär: Copy och paste på svaret på fråga åtta…

10. Bok som fick dig att gråta: Den jag har gråtit mest till – på grund av att jag varit rörd eller upprörd är även här Nivens Vända världen rätt. Den tog mig verkligen med storm!

11. Bok som gjorde dig glad: Jag kanske inte är direkt en sucker för genomglada verk, men hur som haver fick Dumma teckning av Johanna Thydell mig att både tänka tillbaka lite på min barndom, och jag blir så glad i hjärtat när jag tänker att en sådan känna-igen-mig-bok finns på barnboksmarknaden!

978916389349012. Vackraste bok du köpt/fått: Den vackraste? Jag är ju sucker för mörkare färger och lite avskalat, oftast och överlag. I år tycker jag nog därför att Vända världen rätt är väldigt vacker och stilfull. I övrigt vill jag egentligen svara Mina smala axlars längtan av Maria Frensborg (men jag tror att den införskaffades i höstas, men lästes i år).

13. Vilka böcker MÅSTE du läsa innan 2018 är slut? Jag kan på rak arm säga tre böcker jag bara måste läsa: Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo, Slutet av Mats Strandberg och Lazarus av Lars Kepler. Jag hoppas även hinna läsa Jenny Jägerfelds Comedy Queen innan året är slut.

Annonser

Mitt-på-året-/freak out-tag

Jag snubblade över dem här taggen nu i sommar hos många, bland andra Nelly på Nellons bokblogg! Och även om jag besvarar taggen först nu så tänker jag januari till juni, 2017:

1. Bästa bok du läst såhär långt under 2017: Det känns som att Stanna av Flora Wiström absolut kammar hem det!

2. Bästa uppföljare du läst: Här haglar det kanske inte av val – men jag tror nog ändå att Emelie Schepp tar hem det med Prio ett som lästes ut i januari.

3. Bok som kommit ut under den första halvan av 2017 som du inte hunnit läsa, men vill: Jag har i ärlighetens namn inte stenkoll – men jag vet att jag vill läsa Mats Strandbergs tredje barnbok om Frank som jag vill minnas kom ut i april någon gång!

4. Mest efterlängtade boksläpp för den andra halvan av 2017: Jag längtar efter, och kommer vilja läsa, Anna Ahlunds Saker ingen ser samt Helena Dahlgrens Orkidépojken, till exempel…

5. Största besvikelse: Det blir nog ändå Sandra Beijers Allt som blir kvar tyvärr. Här var kombinationen förväntningar och verkligt läs inte en ”match made” är jag rädd…

6. Största överraskning: Det är nog egentligen både Christine Lundgrens Jag lever tror jag och Flora Wiströms Stanna – båda var mycket (!) bättre än vad jag hade kunnat ana och innehöll så mycket mer än vad jag trodde!

7. Bästa nya författare (debut eller ny för dig): De ovan nämnda två! 💕

8. Nyaste fiktiva crush: Ester i Stanna av Flora Wiström. Hon känns – inte som en crush-crush, men som en bästis-crush! Hon sitter verkligen kvar efter läsningen.

9. Nyaste favoritkaraktär: Är det Ester här med? Hon känns så verklig och jag älskar det!

10. Bok som fick dig att gråta: Även här är det Lundgrens och Wiströms romaner! De är så vemodigt vackra på något vis! Jag har verkligen känt med karaktärerna.

11. Bok som gjorde dig glad: Jag är väl inte så mycket för genomglada böcker kanske? Flera böcker har gjort mig glad i hjärtat från och till av de jag läst flesta halvåret i år i alla fall.

12. Vackraste bok du köpt/fått: Oj? Hm… Jag har inte köpt jättemånga böcker under årets första halvår. Men jag gillar verkligen Wiströms Stanna som dessutom känns ännu vackrare efter läsning.

13. Vilka böcker MÅSTE du läsa innan 2017 är slut? Här tänkte jag Hemmet av Mats Strandberg (som lästs ut nu i juli), jag tänker mig någonstans även Anna Ahlunds Saker ingen ser som ett måste samt planerade bokcirkelböcker och kursböcker. I övrigt tänker jag bara det som lockar, och om något inte lockar när jag väl läser så är det okej att lägga ifrån och pausa för en stund eller för en obestämt lång stund om lusten säger det…

Jag slopar målen 2017

Ja, nu har jag bestämt mig för att jag slopar målen 2017.

Förra året såg mina mål ut såhär:

Målen för 2016, lyder som följer:

  1. Jag ska försöka pricka av minst tio klassiker.
  2. Jag ska försöka läsa minst sex verk på engelska.
  3. Jag ska försöka fullfölja de utmaningar jag åtar mig: ”Kaosutmaningen 2016” samt ”Read-a-long” av Odinsbarn.
  4. Jag ska fortsätta driva punkten ”Fem Frågor” 2016 – jag hoppas på minst tio inlägg.
  5. Jag ska försöka läsa minst 60 verk – detta innan nyårsskiftet 2016/2017.

Såhär lyckades jag:

Jag ska försöka pricka av minst tio klassiker: (5/10). Jag uppnådde halva målet som gällde klassikerna. Jag har också känt mig stressad av den här punkten och jag har känt att lusten påverkats till det negativa en hel del.

Jag ska försöka läsa minst sex verk på engelska : (0/6). Det här målet insåg jag var väldigt högt siktat för i år. Jag har inte ens försökt läsa en bok på engelska då jag med nöd och näppe i vissa perioder klarat av att läsa något enstaka verk på svenska. Och i ett annat perspektiv har jag läst så mycket engelsk kurslitteratur/facklitteratur att jag känt mig väldigt mätt på engelska när det kom till skönlitteraturen. Och det måste få vara okej.

Jag ska försöka fullfölja de utmaningar jag åtar mig: Kaosutmaningen 2016 (8/20), Read-a-long (1/1). Jag slutade räkna i Kaosutmaningen efter åtta uppnådda, eftersom även detta kändes som en stressfaktor för läsningen. Jag kan ha uppnått fler än åtta, men det känns just nu oviktigt. Read-a-longen var rolig och det är ändå en utmaning jag skulle kunna tänka mig att ställa upp i så länge det känns uppnåbart och så länge det handlar om en bok jag verkligen vill läsa för stunden. Just read-a-longen av Odinsbarn har varit det kanske minst stressrelaterade delmålet jag mött 2016 och ett delmål jag rodde hem!

Jag ska fortsätta driva punkten ”Fem Frågor” 2016 – jag hoppas på minst tio inlägg: (1/10). Nej, orken och lusten har tyvärr inte infunnit sig då det blir en del jobb med ”Fem Frågor” och jag har knappt haft orken eller lusten att läsa, än mindre blogga, särskilt sista halvåret… Detta är en punkt som kanske vaknar till liv om orken och lusten faller på. För det finns så många bra författare där ute!

Jag ska försöka läsa minst 60 verk – detta innan nyårsskiftet 2016/2017: (50/60). Det här målet kanske jag faktiskt inte har haft superduperångest över. Det har hela tiden känts som om det blir vad det blir. Och det blev ändå hela 50 (!) verk utläsa 2016 och jag är jättenöjd med den siffran kanske mycket med tanke på mina läsdippar under året. Så jag är ändå mycket nöjd.

Så jag har med detta bestämt att det är hejdå till allt stressrelaterat: målen är slopade för 2017, måstena är slopade 2017. Jag har även tagit bort både lånetipsen och bokhylleuppdateringen jag haft som egna sidor på bloggen just för att det är oerhört stressande att uppdatera, uppdatera och uppdatera lite till… Och jag bestämmer att det är okej att jag slopar all (!) stress och att jag tillåter mig att skriva 2017 om och när jag vill. Jag stressar alltså inte ens fram recensioner längre ens en gång… Och jag tycker det känns bra.

2017 handlar för mig om att må bra och att hitta balans.

Att vara jag

Att vara jag 2.inddAnna Höglunds Att vara jag är väldigt mycket på en gång. Jag har svårt att sortera allt den är, men samtidigt gillar jag den väldigt mycket. Kanske mest på grund av temat den behandlar… Den om att vara tjej, att inte bara få ses som någon, den man är, utan att många utgår från att man är tjej, kvinna, och hur en sådan ska vara…

Det finns så många kloka tankar i det här verket. Jag blir liksom kär i vissa av raderna kanske mer än hela verket i sig. Så gillar jag verket, så älskar jag vissa av raderna, formuleringarna, de kloka tankarna!

Jag gillar också serien som ingrediens som huvudpersonen skapar. Den känns helt i linje med hennes tankar om hur man sett och ser på kvinnan, inte som någon, utan som just en kvinna…

Jag ser mig själv som en någon, en individ. Jag minns dock att jag, när jag var i tonåren eller började komma upp i tonåren, att jag så gärna ville passa in. Mallen jag ville passa in i då var den som gjorde mig kvinnlig, för att jag tänkte att det var normen… Samtidigt minns jag att jag var väldigt envis och enveten när det kom till att få vara sig själv också. Men jag kan fortfarande tyngas ner av minnet av att försöka passa in i den där kvinnomallen… Precis som jag upplever att huvudpersonen är.

Jag vill inte ses som ett objekt, jag vill ses som en person. Jag är jag.

Med den här punkten väljer jag att pricka av punkt 8 i Kaosutmaning 2016: ”Läs en lånad bok.”


Att vara jag
Författare: Anna Höglund
Förlag: Lilla Piratförlaget (2015)
ISBN: 9789187707377
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Odinsbarn

odinsbarn_55354baa2a6b223420971a21Det känns lite halvkonstigt att försöka göra en recension av Siri Pettersens Odinsbarn i och med att jag deltagit i en Read-a-long kring den. Men jag kan ändå försöka sammanfatta det jag delvis redan sagt här, här, här samt här.

Jag fängslas verkligen av hela konceptet som presenteras i Odinsbarn: en annan värld, miljöerna i den, kraften som är en del av den här världen och allt som både är bekant, men främst det som för ”vår värld” är obekant. Jag fängslas dessutom av alla frågor, också dem som kanske inte direkt får några svar, men så gillar jag ju också att veta lite mindre främre än mer…

Jag älskar många av personerna och personligheterna i boken. Främst förundras jag över att jag äntligen möter på en person som Vetle i litteraturen. Sedan älskar jag Hirka och Rime en hel massa! Hirka är en fängslande person på grund av hennes envisa sida, hennes uppoffrande sida sett till andra och hennes styrka och mod. Rime är fängslande i och med hans styrka och envishet, han är dessutom extra intressant då han har de blodsband han har, men ändå bildar sin egen uppfattning, sin egen världsbild och han följer det han tror på och inte vad andra säger eller alltid har sagt….

Sedan kände jag i princip redan från start att det fanns något, nästan som ett förutbestämt band, mellan Hirka och Rime. Gnistorna mellan Hirka och Rime är ödesbestämt och det finns något mellan dem som bara inte går att förneka. Deras relation är så verklig och äkta på något sätt då den omfattar de två personligheterna de är med både brister och styrkor. Det känns också som om de kan stärka varandra väl tillsammans.

Det är också något med språket som fångar mig. Språket är raskt, rakt på och det händer en hel del emellanåt på få rader och liten yta. Men det tycker jag ger mig en viss känsla av att vara där och det gillar jag verkligen.

Ord som poppat upp i samband med läsningen av den här är: Wow, älskar och att den helt klart skulle kunnat bli ”månadens bästa” (dock hade den ingen konkurrerande titel i april att tävla mot). Den här boken kan mycket väl komma att kamma hem en av platserna i Topp-i-topp-listan 2016.

Med detta verk prickar jag av punkt 2 i Kaosutmaningen 2016: ”Läs första delen i en serie/trilogi.”


Odinsbarn
Författare: Siri Pettersen
Förlag: B. Wahlström (2015)
ISBN: 9789132164859
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Read-a-long: Odinsbarn, inlägg 4

Detta är ett tidsinställt inlägg.odinsbarn_55354baa2a6b223420971a21


Sista inlägget i Nellons Read-a-long fokuserar på Odinsbarns sida 489 till och med sidan sista sidan. Och sammanfattningsvis kan jag bara säga: WOW! ♥

Det hände en HEL del i sista delen: mycket frågor fick verkligen sina svar. Överlag gällde frågorna jag känner besvarades om Hirkas och Rimes relation, Hirkas och Rimes situation och hur liksom Rime hamnar i en hörna i boxningsringen på något sätt och hur Hirka på något sätt hamnar i en helt annan hörna, fastän de är närmare varandra än vad de någonsin varit tidigare!

Angående just Hirka och Rime och deras känslor för varandra och hur de är som personer. Jag kan på något sätt verkligen se hur bra de passar varandra. De kompletterar varandra. Rime är också på något sätt en personlighet som glimmat till mer och mer för varje ord, mening och kapitel i romanen. Jag gillade honom redan i början och det faktum att han inte är som många andra med liknande släktband och bakgrund, att han liksom trotsar detta och bildar sin egen uppfattning och världsbild – något som gör honom till en sådan fin part i relationen till Hirka. Hirka visar sig också vara en personlighet och någon att tycka om – bland annat hennes styrka, envishet kan man kanske också kalla denna sida och Hirkas omtanke om andra framför sig själv. Bandet dem emellan kan verkligen inte ignoreras och det faktum att Rime kan famna och att Hirka på något sätt visar sig besitta en strakare kraft av att kunna behålla och förstärka hans kraft, det gör deras relation än finare i sin pura enkelhet!

Jag lyckas på något sätt få mer svar angående rådet, angående rådets roll i samhället, i relation till Siaren och vad han betytt för rådet och för folket. Hela situationen kring Siaren blir i och med slutet än mer komplext och jag kan verkligen se framför mig hur situationen i sig får vissa att tvivla och vissa att ännu handfastare hålla vid sin tro på överheten.

Och frågorna kring Urd kanske jag inte direkt fått besvarade än. Men jag tänker inte ge upp ännu, utan tänker istället att jag kanske får svaren jag inte riktigt tycker mig ha i och med Odinsbarn i nästkommande verk i serien. Jag har faktiskt redan börjat läsa i Röta och har delvis på känn att jag kanske, kanske kommer kunna få fler svar i och med den…

Det händer som sagt mycket i sista delen av boken. Mycket händer så snabbt att jag har svårt att fullständigt ta in detaljerna när de händer… Men jag känner att detta gör att jag på ett sätt känner mig än mer deltagande och som om jag är ”i det”… För Hirka och Rime och andra inblandade måste ju ha känt att det gått snabbt och att de inte riktigt förmått sig att ta in allt på en och samma gång… Jag gillar verkligen sättet att berätta!

Slutet får mig att tappa hakan (även om det också inte gör det). Men på något sätt hade jag kanske, kanske fått för mig att Hirkas kärlek skulle vara starkare än hennes envishet. Men tji, fick jag! Och då slutet nu är som det är så känner jag att jag på mycket bra initiativ har köpt hem Röta i förebyggande syfte – för nu har jag ju också kastat mig över den delen (och antagligen kommer jag att beställa hem Kraften riktigt snart därtill!)!

Jag må inte säga allt jag tänker i dessa inlägg, men jag vill inte riktigt sätta ord på allt… Jag vill inte spoila för mycket även om jag skulle varna för spoilers… Det bara går inte.

Nu har jag hittat denna vårs wow-serie som jag med stor sannolikhet har läst ut innan sommaren är förbi (åtminstone)! ♥