Fiktiviteters 24frågor, fråga 17-19

Fråga 17: Titlar

Hm, hm. Jag har en relation till titlar. Det är jag helt säker på och har jag känt av… Men hur det här förhållandet ser ut är nog ganska olika och tänker jag på det vet jag inte om det finns ett mönster i vilka titlar jag kommer att gilla och inte gilla, även om jag nog har en ganska stor förkärlek för titlar som är logiska när man läst boken, men inte är för uppenbara eller plana i förhållande till handling och berättelse… Vilket är en sanning med modifikation. Och återfinns en viss poetisk klang i titeln så förälskas jag ofta.

Torka aldrig tårar utan handskar, Kråkflickan och Låt den rätte komma in

Och på tal om Låt den rätte komma in, diggar jag av någon anledningar titlar som kan kopplas till låtar, vilket också Himlen är en plats på jorden och Det är så logiskt alla fattar utom du har…

 

Fråga 18: Ungdomsböcker

Min relation till ungdomsboken som tjugotreåring är enormt varmhjärtad och kärleksfull. Jag älskar ungdomsböcker och skulle jag någon gång hoppa på författarbanan skulle jag satsa på det här spåret. Jag älskar att återuppleva tonåren, även om det är en tuff period, jag älskar kontakten med känslorna, närheten till skola, familj och vänner och med detta sagt är jag kanske mest fast i ungdomsboken i Thydell-, Bjärbo-, Linbäck-anda, samt Strandberg & Bergmark Elfgren-anda, såklart!

 

Fråga 19: Tv-serier

Jag kanske inte är en tv-serieslukare i den omfattningen att jag ser serier när de går på tv eller liknande. Jag hänger inte med på när säsonger släpps heller… Men detta kanske kan bero på att jag inte tycker mig ha den tiden och därmed inte unnar mig att ha den vetskapen (fast jag säkert skulle kunna vara galet insatt och påläst) …

Hur som helst såg jag The Walking Dead (säsong 1), efter att ha klickat hem den från cdon.com i samband med ett bokköp. Ett mycket bra köp! Och jag började kolla på Doctor Who (de nyare säsongerna) med pojkvännen och kärade ner mig toootalt! Och så måste jag ju hylla årets bästa serie som svt sänt – Torka aldrig tårar utan handskar!

Jag kollar lite sporadiskt på Vampire Diaries fortfarande, men mest bara för att känner jag… Och jag såg för ett par år sedan slaviskt på Grey’s Anatomy, vilket inte frestar mig längre… Andra serier har jag kikat lite på under året, utan att fastna och jag kan inte annat än låta de tre förstnämnda serierna på fråga 19 få stå för min ”toppitopp” 2012!

De odöda

En samling skräcknoveller är vad De odöda marknadsförs som och jag kan väl gå med på det eftersom det är svårt att säga vad som är skräck för vem – det är ju änna olika. Så med det har författarna fått göra sin tolkning av skräck, och man har också valt att lägga in tre klassiker, vilka passar jättebra i sammanhanget.

Jag är överraskad en gång, fullkomligt nöjd en annan och lite besviken på några av bidragen av olika anledningar. Klassikerna gör sin rätt och är jättebra. Vad kan man förvänta sig av Edgar Allan Poe, H. P. Lovecraft och själva Selma Lagerlöf? Inget annat, indeed.

Johan Theorin är först ut med Hål. Jag kan inte låta bli att känna mig lite besviken bara för att jag hade velat ha lite skräckkänsla som i Sankta Psyko eller åtminstone den där underbart rysliga och vackra känslan som träffade mig i Nattfåk, men nej. Jag förstår helt hans idé och gillar att vi färdas mellan nuet där Vasa sitter i en bil hängandes ner för ett stup och tillbaka några dagar för att vi ska förstå varför. Men jag tänker inte wow eller blir på riktigt berörd eller rädd … Bra måste jag ändå säga att novellen är.

Sedan kom Caroline L. Jensen, som jag aldrig har läst och inte lagt märke till sådär märkbart heller, och baaam! Hon är för mig den riktiga stjärnan i sammanhanget som har levererat en novell jag bara fullkomligt älskar! Sju års olycka är den moderna pärlan i novellsamlingen enligt min smak! Det här är skräck för mig – det absurdt overkliga inslaget i vår verklighet – men kusligt och precis som jag vill att det ska vara! Det här kanske inte är vad hon normalt brukar skriva, så som jag har uppfattat det – men jag skulle köpa en roman av Jensen om den var av den här kalibern – right on the spot! För den här novellen fick mig att haja till, och även fast jag kanske visste mer än huvudkaraktären om situationen (en replik fick mig att ana), så gjorde det mig detsamma – historien är så himla kuslig och bra med eller utan den glimten! Loved it!

Edgar Allan Poe och Den svarta katten har jag läst förut på engelska. Den är bra, mysryslig och skräckkänslan återfinns i berättarstilen på något sätt. Jag gillar hans noveller och även om jag kanske tycker om dem på orginalspråket, så är ju kontentan och historien densamma på svensk översättning – mycket bra!

Amanda Hellberg med Sparven och svärdet och Anders Fager med Vilen och jätten hade jag tyvärr kunnat klara mig utan. Hellberg gillar jag som bäst i ett nutidsberättande, det här med en ryslig liten novell i 1600-talsmiljö fungerade inte alls bra för mig. Värre var dock Fagers asagudsrelaterade historia som bara inte är något jag kan ta till mig alls. Men självfallet måste det finnas någon annan som kan ta till sig dessa historier och det är väl jättebra.

H. P. Lovecrafts Återkomsten är en favorit, också sedan innan och den har jag också läst på just engelska. Det är något med klassikernas engelska språkande och deras stil i det kusliga skräckförfattandet, det går inte att komma bort ifrån! Men även om jag tycker att även den här är bättre på orginalspråk, så tyckte jag att den var väldigt fin och rysligt vacker även på svenska. Den är läsvärd, framkallar något och jag gillar sättet den är uppbyggd på och hur vackert han travar fram med språket. Lovecraft är jättebra!

Och Selma Lagerlöf, vår egna berätterska från Värmland. Frid på jorden finns med i samlingen och den har jag inte läst förut. Den var bra, kanske inte den bästa Lagerlöfberättelsen jag läst, men jag gillar den mycket ändå. Det är något mysigt över Lagerlöfs berättelser, trots att de innehåller rysliga drag. Jag gillar reaktionerna som framkallas i novellens början när en kvinna som ser ut som om hon ”är täckt med näver och skinnflikar” (sid. 92), liknas vid en stubbe vid en första anblick, men är en människa, en kvinna som både är välbekant, men främmande …

Andreas Roman står för nästa pärla och han gjorde mig inte besviken med Alla sorters monster. Jag blev ett tag lite orolig när det började med att fyra män hade hyrt en stuga, för jag var rädd att han skulle komma in och göra något som liknade Mörkrädd alldeles för mycket. Sedan undrade jag ett tag om det var samma stuga som i Mörkrädd, men släppte detta sedan. För det briljanta med stugan som sådan är att den ger en falsk trygghet av att vara ett skydd, vilket den kanske inte är – även om det i detta fall är sjön som är det verkliga hotet. Jag gillar Romans ganska rättframma språk och titeln är väldigt bra i sig eftersom man kan fundera mycket på den i sammanhanget. Mycket bra!

Och Åke Edwardson, som jag bara läst en eller två gånger och då med Winter som huvudperson, levererar en novell jag tycker om i form av Fönstret. Den är lite mysryslig och jag gillar slutet, även om jag kan känna att han kanske var lite väl övertydlig med en eller två punkter innan novellen tagit slut på riktigt – men det är nästan en parentes. Jag gillar mer öppna slut, eller vill ibland kunna konstruera en egen liten slutscen, och det hade jag på ett sätt velat göra här. Jag gillar den här novellen annars – den är vacker någonstans och bra.

Sedan kommer vi till den verkliga besvikelsen med samlingen vilket var John Ajvide Lindqvist bidrag som är det enda moderna bidraget som varit publicerat innan. Nämligen i hans novellsamling Papperväggar. Equinox har jag med detta sagt alltså läst förut. Jag tycker verkligen om den, just för att den är sådär absurdt och nervkrypande ryslig och med det verkligen skräck. Men jag trodde ju det här var NYA BERÄTTELSER från de moderna författarna och jag grämmer mig för att jag inte såg att jag kände igen titeln när jag öppnade boken, för jag kunde inte låta bli att känna mig lite lurad bara för att …

Sammantaget gillar jag samlingen som är något som passar många i och med att det är varierade skräcknoveller  som är mer eller mindre kusliga och skrivna på olika sätt. Det är olika miljöer, olika tids-, och rumsaspekter och vissa är mer verklighetstrogna än andra som gränsar till det övernaturliga och tänjer gränsen mellan verklighet och fantasi. Samlingen hade inte alls varit lika bra utan klassikerna och jag måste säga att det enda som riktigt, riktigt irriterar mig är just det sista gällande John Ajvide Lindqvists Equinox som varit publicerad förut och därmed antagligen läst om man älskar skräck och älskar John Ajvide Lindqvist! Hans namn kanske inte borde stå först med detta sagt, egentligen. Även om han nu är en av svenskarnas största skräckförfattare …

Det jag försöker säga är att detta är en bra samling skräcknoveller, även om jag har en och annan personlig invändning …

Tack, Semic!

Med posten…

image

Denna kom med posten idag. De odöda, en novellsamling skräckisar av bland andra John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin och Amanda Hellberg. Hela listan återfinns i taggarna.

Detta ser jag fram emot efter lite måsteläsning och påbörjad läsning i form av Bannerhed och Black!

Semic är förlaget som har skickat novellsamlingen (som jag insåg också är en av flera jultidningsböcker som min minstsyster säljer just nu, vilket innebär att jag får klura ut någon annan bok att köpa av henne eventuellt).

Utmaningsmässigt.

Och utmaningsmässigt kan man säga att jag klarade ut en utmaning i sin helhet den här månaden och fortfarande är med i leken i den andra.

Med Tre sekunder kunde jag pricka av min tredje prisbelönta utmaning och med det har jag klarat Bokmärkts Prisbelönta utmaning. Månadens utmaningsbok stod absolut för den tyngsta och i slutändan den sämsta. Jag kan inta förstå hur den kunnat innehålla så krångliga och direkt felaktiva meningar på sina ställen, och ett insmuget felperspektiv.

De andra två utmaningsböckerna som var prisbelönta höjer jag däremot – Nattfåk av Johan Theorin och Himlen är en plats på jorden av Åke Edwardson.

Jag är även med i Dantes Biblioteks nordiska utmaning, där jag den här månaden läste Gretelise Holms Ministermordet. Jag fegade på ett sätt den här månaden och läste en författare jag redan är bekant med, även om det var ett återseende på en paus sedan min gymnasietid. Men jag kände att efter den färöiska författaren, så behövde jag något att kanske gilla. Och det kan jag ju också säga nu i efterhand och med facit i hand med Tre sekunder-läsningen, att det nog var helt rätt beslut! Ingen tvekan om den saken.

Gretelise Holm är fortfarande bra och rättfram i sitt språk.

Decemberläsningen

December månad blev ändå en ganska bra månad. Jag var osäker på om jag skulle hinna läsa så mycket eftersom jag varit hemma en hel del med familjen och dessutom hjälpt farmor med en del hushållssysslor… Och så har jag haft C-uppsatsen att tänka på. Men det blev ändå fem böcker.

Vigdís Grímsdóttir – Z en kärlekshistoria
Åke Edwarson – Himlen är en plats på jorden
Johan Theorin – Sankta Psyko
Rachel Caine – Glashuset
Alice Sebold – Flickan från ovan

1755 sidors läsning uppkommer denna månad i. Jag är helt förälskad i två av dessa fem böcker. Sankta Psyko och Flickan från ovan.

Helgens kap.

Yes. Det kapades tre böcker på second hand i helgen. En med recept, och två gånger pocketroman… Extra trevligt var det faktum att mamma och moster var med på kaprundan. Det fyndades lite annat än böcker av mina second hand-kamrater.

Mina bokkap blev:

– Åke Edwardsons Himlen är en plats på jorden
– Alice Sebolds Flickan från ovan

Och Allt om Mats ”Smaker från hela världen” – Italien.

Mums! Ingen av böckerna har jag läst. Men jag har hört mycket om Flickan från ovan. Vad det gäller Himlen är en plats på jorden, så är det en av mina utmaningsböcker i den Prisbelönta utmaningen…

Goodie, good!

Jag hänger på den prisbelönta utmaningen…

Efter en hel del velande och fram och tillbaka om jag ska vara med, vilka prisbelönta böcker jag ska läsa, m.m, m.m, så jag har alltså bestämt mig för att:

1. Vara med.
2. Satsa på deckare.

Det är Bokmärkt som står för Prisbelönt utmaning. Och jag ska alltså vara med efter allt hitan och ditan.

Jag har tänkt att läsa tre prisbelönta böcker, deckare eller kriminalromaner, som Svenska deckarakademin har utsett ändå sedan 1982. Jag skrev ju igår till min bokvän att det nog faktiskt var ett tag sedan jag ägnade mig åt deckare, så nu kan jag passa på. Som jag har tänkt mig det hela kommer jag att läsa vinnarna 2001, 2008 och 2009. Vilket i bokväg blir följande:

  • Åke Ewdarson, Himlen är en plats på jorden
  • Johan Theorin, Nattfåk
  • Roslund & Hellström, Tre sekunder

Sedan är det en annan fråga om jag ror hem det hela eller ej.