Den här boken var en gång ett träd som jag gömde mig bakom när jag spionerade på dig

12938268_220807214952711_3956533624454859737_nNär jag fick en förfrågan per mejl att ta emot detta recensionsexemplar var jag osäker. Mestadels för att jag är lite osäker på hur jag kan fördela min tid från och till. Sedan kunde jag inte släppa den slående och älskvärda titeln på antologin, att det till sist bara återstod ett enda alternativ: att tacka ja och att läsa den då och då. För alltså titeln, Den här boken var en gång ett träd som jag gömde mig bakom när jag spionerade på dig, den är bara att älska.

Antologin innehåller smakprov från Skurups skrivarlinje 2016. Författarna är Celeste Sjölin, Anna Löfroth, Ylva Gripfelt, Adam Björelius, Déa Solin, Carl-William Ersgård, Lisa Nyborg, Hedvig Holgersson, Albert Smith, Zakarias Johnsson, Ludwig Landström, Siri Helle, Josefine Hilfling, David Zimmerman, Alice Hedström, Petter Sundkvist, Filip Råvik, Jonathan Svantesson, Olivia Spångberg och Alma Edvall Bons. Antologin innehåller med detta antal författare också lite olika typer av skrivande, lite olika genrer och lite olika format på textproven. Jag gillar kontrasterna, men kan också konstatera att jag personligen främst fallit för några av författarna specifikt.

Mina favoriter är utan att blinka Celeste Sjölin, Déa Solin, Albert Smith, Siri Helle och Alma Edvall Bons. Det är något med språket hos dessa författare som absolut tilltalar mig och som får liksom hjärtat att hoppa till lite extra. Jag upplever att samtliga av dessa författare kan det här med att leka med ord, vilket är något som ofta gör mitt hjärta väldigt varmt. Och mer tänker jag faktiskt inte säga – utan vid nyfikenhet – läs!


Den här boken var en gång ett träd som jag gömde mig bakom när jag spionerade på dig
Författare: respektive författare på Skurups skrivarlinje 2016
Förlag: Skurups folkhögskola i samarbete med Elleströms förlag (2016)
ISBN: 97897519106
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Annonser

13 svarta sagor

13-svarta-sagor13 svarta sagor är en samling noveller, en novellantologi, med just skräck eller rysare som utgångspunkt. När jag kikade på innehållet kände jag igen Lova Lovéns, Mikael Strömbergs samt Elisabeth Östnäs namn (dock känner jag inte igen den sistnämnda i den mening att jag läst något av henne innan). Nya namn blev för mig därför Katarina Emgård, Mattias Lönnebo, Love Kölle, Eva Holmqvist, Fred Andersson, Christina Nordlander, Alexandra Nero, Ida Tellestedt och Johan Grindsäter. För den som kan räkna kan man fråga sig om jag glömt att nämna en författare då jag endast räknat upp sammanlagt tolv namn, men Love Kölle står bakom två av novellerna i verket.

Jag har kommit fram till, efter noga eftertanke, att jag tycks gilla i alla fall något i alla noveller och att jag således finner något intressant i alla noveller och fascineras av något i samtliga noveller:

Jag märker att jag ofta faller för de berättelser som har mest förankring i vardagen på olika sätt (i alla fall i detta verk). Mattias Lönnebos Köttkvarnen och Ida Tellestedts Boeuf Bourguingnon kan särskilt lyftas fram i detta sammanhang…

Sedan finns det så mycket vackert i det vardagligt mörka, såsom i Lova Lovéns Gastkramad och Love Kölles Den sjunde, exempelvis… Eller något högst kreativt och fantasifullt som i, till exempel, Katarina Emgårds Dödspatrullen eller Eva Holmqvists Kidnappad

Kanske finns det inte något för alla, även om jag känner mig väldigt nöjd med variationen (och observera att jag ändå har favoriter!), men jag tror att det finns en garanterad del för den som gillar genren skräck/rysare (även om man kanske inte uppskattar exakt allt).

I ett sådant här verk med så många noveller, varierande i innehållet och av olika författare, slås jag väldigt mycket mer av vilken konst det måste vara att faktiskt författa skräcknoveller. Det kan inte vara lätt! Det är mycket som ska hända, mycket som ska stämma och mycket som ska ordsättas på rätt sätt för att det ska bli ett verk värt att läsa! Jag måste säga att alla tolv författare imponerar på mig som läsare ur detta perspektiv.

Det svåra är att sätta ord på ett samlingsverk. Jag vill säga en del, men vill inte gå in för mycket på alla delar – delvis eftersom jag vill att läsningen ska bli en lika fin överraskning för en ny framtida läsare av verket! Oftast leder det till att jag säger ganska lite (vilket jag på ett sätt upplever att jag gör precis just nu). Men: det hindrar mig ju inte från att gå in på de enskilda delarna längre fram här på bloggen, vilket jag också får komma ihåg!


13 svarta sagor [Elektronisk resurs]
Författare: Lova Lovén m. fl.
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789198159844
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Stockholms undergång

Hur bra kommer inte Stockholms undergång vara, frågade jag för ett tag sedan mig själv. Jag menar: ”Skräcknoveller av Fruktan”, som i skrivarkollektivet Fruktan. Som i det kollektivet bland andra Boel Bermann är med. Hur bra kommer antologin inte att vara? Jag älskar skräck, jag älskar noveller, kan man bara addera till receptet för novellantologin…

StockholmsUndergång_fruktan_omslag[1]Upplägget har från början bara bådat gott: 12 noveller på temat ”Stockholms undergång”, 11 författare och cirka 250 sidors noveller sammantaget. En novell är dessutom skriven av Anders Fager som jag är bekant med (då han är en av få författare som fått mig att lägga ifrån en bok på grund av rent skärt obehag)…

Jag fick hem boken för mindre än en vecka sedan. Den är redan utläst (och då kan jag också erkänna att jag tvingat mig själv till pauser mellan novellerna). Detta för att få känna lite på eftersmaken av varje enskild novell. Upplägget är bättre än vad jag vågade hoppas på, där receptet skräck och noveller i kombination med alla dessa författare är fantastisk! Jag har faktiskt riktigt svårt att ta in att detta må vara en av få antologier som jag utan direkt förbehåll bara älskar (min erfarenhet är att antologier ofta innehåller både det man ogillar, tycker är okej, och gillar (det är inte ens säkert att jag älskar något))!

Detta är bara rakt av briljant! Vilken undergång skrämmer läsaren mest? Det finns både mer verklighetsnära och mer fantastiska undergångar (även om det där i sig är en tolkningsfråga, då även fantastiska inslag kan verka oerhört verkliga)! I novellerna går Stockholm (och mer) under på grund av sjukdom, virus, naturen … Det förklarliga eller det oförklarliga…

Jag föll lite extra hårt för Erik Odeldahls ”Lönelördag” och Eria A. Ekres ”Regnbågen”, men jag måste säga att alla noveller är oerhört bra och att detta är marginellt. Det här är en antologi med hög klass och jag är så imponerad av vad Fruktans Andreas Rosell, Boel Bermann, Christian Enberg, Eira A. Ekre, Erik Odeldahl, Fredrik Stennek, Jörgen Gavelin, Malin Gunnesson, Martin Gunnesson och Patrick Ogenstad åstadkommit. Anders Fager bidrar med en naturtrogen novell som jag kommit att tycka om riktigt mycket också.

Den här antologin passar den som gillar skräck – även om man kanske inte är helt övertygad om själva formatet novell. Det här är berättelser som passar perfekt i kortformat. Det är genomtänkt och briljant. Det här passar dessutom perfekt om man skulle vilja unna sig några sidors läsning innan man lägger sig: förslagsvis en novell per kväll (om man inte känner behovet att konsumera flera på en dag)!

Slutet är här. Gör dig redo.” (från baksidan)

Tack Undrentide, Fruktan och Anders Fager!

Pausad: Avståndet mellan

Avstandet-mellan_framsida_high9[1]Nej, den här får jag ta och ge upp efter att ha låtit den släpa ett par månader nu. Jag kommer inte för mig att läsa klart den. Det går bara inte. Kanske, kanske kan jag tänka mig att läsa de där författarnas stycken som jag älskar och inte redan läst, men någon gång då eller då bara… Men det går bara inte att uppbåda lusten att läsa klart novellsamlingen-/antologin i sin helhet…

Jag hade jätteförhoppningar på detta reafynd! Jag gillade idén om en antologi med en novell som utspelas från och till en viss hållplats och där nästa novell tar vid. Det lät så intressant, men jag tycker inte alls att den lever upp till mina förväntningar. Jag tappade lustan ganska snabbt och jag har verkligen kämpat med den här novellantologin… Vissa noveller är bättre, men de flesta hamnar bara på något mediokert ”okej” för mig.

Det här kan absolut vara en fall av ”för höga förväntningar”, men i vilket fall som hamnar jag i låg läslust-facket och jag måste pausa den här läsningen, kanske för all framtid. Det är en sådan där bok jag inte känner jättemycket för att ha i bokhyllan just nu. Det var länge sedan jag kände just så (i alla fall så här starkt)…

Ung poesi 2011

9789163393341_large_ung-poesi-antologi-2011_kartonnage[1]Ung poesi, once angain. Jag blir lika berörd varje gång av vad unga kan åstadkomma. Genom att leka med och systematisera ord och på så sätt förmedla en känsla så att den verkligen känns. Fantastiskt.

Ung poesi 2011 består av följande unga: Frank Berglund, Felicia Bonér, Matilda Broberg, Elis Burrau, Sophie Forsgren, Tomas Glas, Lars Güettler, Ellen Höök, Mikaela Isaksson, Elin Karlsson, Stella Palm, Matilda Linnéa Palmqvist, Emilia Persson, Sofia Rolandsdotter, Agnes Rundqvist, Hazar Sultan, Erica Tamm, Erik Vernersson, Zarah Virtanen Windh och Sofia Zim Schöön.

Elin Karlssons bidrag får vara ett smakprov, sidan 13:

Svart dans

Svart dans
Dina fingrar ritar linjer i min själ
En byggnadsplan
Sms efter sms
Försvinn från mig
Plast i allas ögon
Gråtandes
Skakandes
Lampor brinner inte så länge
som det står att de ska göra”

Jag tycker mig samtidigt ofta finna en stor lust att skriva när jag läser just poesi. Visst känner jag den lusten när jag läser romaner också, men inte alls på samma sätt. Poesin däremot lockar fram något helt annat. Som jag sade innan: Fantastiskt.