Toppitopp 2019

2019 är numer i backspegeln: året då jag verkligen bloggat mer på allvar utan krav, vilket har varit fantastiskt skönt (sedan märker jag att konsekvensen med färre krav har blivit att de regelrätta recensionerna lyst med sin frånvaro de senaste åren).

2019 fick jag annars veta vem som vuxit i min mage i nio månader när jag blev mamma i april, och det är verkligen det största som hänt hittills i mitt liv. Jag skrev även på anställningsavtal för ungdomsbibliotekarietjänsten jag hade innan mammaledigheten (då som vikariat) och jag känner att det bådar gott inför jobbstarten nu i mars.

Sammanlagt bjöd 2019 på 85 stycken utlästa verk. Och många av dessa läs är pek- och bilderböcker som jag läst antingen med dottern eller förebyggande för framtiden. Jag ser det som positivt och viktigt att värdera alla verk lika mycket, precis som en novell och en roman fått räknas som ett verk av lika mycket värde, när jag började räkna verk på bloggen (det jag dock inte räknar med fortfarande är kurslitteratur, receptböcker, och nu senast de föräldraböcker jag läst, eftersom dessa ofta läses delvis mer och inte nödvändigtvis från just pärm till pärm).

Med det sagt bjöd 2019 på följande toppitopp:

♥ PAX-serien av Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

9789163879821Jag kanske inte fastnade i den absolut första boken i serien under 2018, men sedan hade jag fler delar hemma och fortsatte att läsa och då fastnade jag verkligen för serien på allvar (jag kände det starka behovet av att köpa på mig resterande sista delar av serien till följd av detta). Det är något med att serien lockar in en som läsare, att kapitellängden är väldigt perfekt längd (läs: lagom kort) och det känns som om kapitellängden passar sig väl som högläsning därtill. Det känns som om relationen till bröderna Alrik och Viggo växer längs med läsningen av böckerna och en bryr sig lika mycket om dem och deras familjesituation, som för Mariefred som de genom böckerna beskyddar från mörka krafter och mörk magi.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

171887_29706406_o_1.pngJägerfeld skriver om svåra ämnen så oerhört bra och med en stor uns av välvald humor för att skapa någon slags balans i det allvarligt tunga. Och att Comedy Queen behandlar ett ämne många tycker är för svårt och tungt för att tala om – när någon avslutat sitt liv – kan jag tänka mig att den här boken behövs och att den kan vara viktig både för de som känner någon som haft en nära anhörig, eller som haft en nära anhörig, som valt att avsluta sitt liv, men likväl för de som känner att ämnet i sig är svårt. Och som läsare känner jag så mycket för Sasha.

Jag kan nästan känna solen av Ebba Hyltmark

JagKanNastanKannaSolen_COVER_2.inddEn av de böckerna jag i år mest lånat på lite känsla, utan att veta vad den handlar om, eller utan att ha sett så mycket av eller hört så mycket om var Jag kan nästan känna solen. Och det är väl det verk jag läst på under dygnet (och som inte varit pek- eller bilderbok) i år. Det finns nämligen någon ton och någon egenhet i den här ungdomsromanen, i karaktärerna och i berättelsen som fångar, bländar och känns. Det finns något högst igenkänbart i Siri som huvudperson – hon tycker själv att hon är normal, hon sticker inte ut utan försöker att bara smälta in i mängden – och så träffar hon Vega som är extra, extra allt och som verkligen inte nöjer sig med att bara smälta in. Te och trädkojor är bland annat två saker som jag fick lust att brygga och bygga efter att ha läst.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover

Nyttomslag_westoverDet här läset blev den bok jag var tvungen att läsa lååångsamt och utpotionerat under flera månader. Jag läste den inte långsamt för att den var dålig eller ointressant, nej. Men Westovers historia (bokstavligt talat i och med att det är en biografi) var tung och jobbig bitvis att ta del av. Det var många detaljer som skar i mig då jag läste dem, men samtidigt var jag så oerhört fängslad och fascinerad på samma gång. Vilken styrka Westover besitter och vilken historia hon bär på!

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem

188966_29712889_o_1Mats Strandberg gör det igen – han tar sig till min toppitopp, för året med julsagan han skrivit. Att få återse en av karaktärerna från Monstret Frank-böckerna och få följa med Ken Taur på hans väg hem till sin familj har varit en sann fröjd. Det är en så fin ekvation mellan spänningen, det lite mysiga och klokskap (som att inte lyssna på sagor/rykten exempelvis) som gör att boken känns ytterst perfekt komponerad. Inte minst med de vackra illustrationerna av Falkenhem. Wow!

Två bonusar för 2019 blir två lättlästa pärlor: 

♥ Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren

9789178251162Flickan i den rosa skogen är poetisk vacker, vemodig och välskriven. Den har samma viktiga, men tunga, tema som Jägerfelds Comedy Queen. Och det finns även något jag känner är vackert i att det skrivna ordet blir betydelsefull för berättelsen i den här novellen då vissa finner styrka i att skriva…

♥ Det som lever under oss av Kerstin Lundberg Hahn

9789178251155Välskriven skräck behöver inte vara lång bevisar Lundberg Hahn med Det som lever under oss. Det finns något briljant i att få något vardagligt nära att te sig ruva på något fruktansvärt. Och den här novellen läses kanske med störst skräckeffekt på sommaren…

Utläst april, maj och juni, 2019

Med tanke på att en liten bebis föddes i slutet av april är jag väldigt överraskad över att jag hunnit läsa så mycket som jag gjort:

5. Mylingen av Larsson, Korsell & Jonsson
6. Bjäran av Larsson, Korsell & Jonsson
7. Gasten av Larsson, Korsell & Jonsson
8. Näcken av Larsson, Korsell & Jonsson
9. Pestan av Larsson, Korsell & Jonsson
10. Lazarus Lars Kepler
11. Rosenregimen av Elin Bengtsson (påbörjad i höstas)
12. Gropen av Emma AdBåge
13. Halsen rapar, hjärtat slår av Emma & Lisen AdBåge
14. Livet på en pinne av Maria Nilsson Thore
15. Vitormen av Larsson, Korsell & Jonsson
16. Maran av Larsson, Korsell & Jonsson
17. Draugen av Larsson, Korsell & Jonsson
18. Utflyktarna av Emma AdBåge
19. Slottet av Emma AdBåge
20. Comedy Queen av Jenny Jägerfeld
21. Större och större dinosaurier av Butterfield & Bee
22. Viggos ord av Westin & Lepp
23. Jorden vaknar av Madeleine Bäck
24. Nörd av Mina Lystad

Alla har varit läsvärda, och flera känns som riktiga toppläs. Bäst är PAX-serien, Gropen och Comedy Queen. PAX-serien var lite väl jobbig att skiljas från, och den har verkligen bara vuxit och vuxit under läsningens gång, Gropen förstår jag precis priser och lovord för – den är så skickligt skriven ur barnens perspektiv och de tråkvuxnas, och Comedy Queen är ytterligare en bok på viktigt och tungt tema, här med humoristisk ton, vilket skapar både ett allvar och en känsla av befrielse. ♥

De jag gillade minst av dessa läsvärda var i slutändan ändå Lazarus, Halsen rapar, hjärtat slår, Rosenregimen och NördLazarus för att den kändes lite osannolik och tidvis rätt seg för att vara ”en Kepler”, Halsen rapar, hjärtat slår för att flera av rimmen kändes lite för orytmiska för min smak, Rosenregimen för att en bra huvudstory och ett vackert språk inte kan sudda ut känslan av ”rörighet” jag upplevde under läsningens gång, samt Nörd för att den kändes lite för tråkig och lite för mycket som ”ytterligare en ungdomsroman bland mängden”.

Vår (nu) tvåmånaders har uppskattat högläsning av framför allt Gropen, Större och större dinosaurier och Viggos ord. Ögonen riktigt tindrar på henne vid högläsningen av dessa tre och de får helt klart mer än ett OK från hennes sida.

Utläst september till december 2018

Sedan den fyrtioförsta utlästa 2018 har följande titlar lästs ut:

42. Förvandlingen av Anna Höglund
43. Mördön av Camilla Lagerqvist
44. Paradisets barn av Magnus Nordin
45. Nidstången av Larsson, Korsell & Jonsson
46. Slutet av Mats Strandberg
47. Grimmen av Larsson, Korsell & Jonsson
48. Skuggornas hus av Ingenlin Angerborn
49. Jag ❤ Glitterpojken av Julia Clark
50. Fröken Spöke räddar julen av Kerstin Lundberg Hahn
51. Snöstorm och kanelhjärtan av Berg Johansson, Gesén, Lagerkvist & Tillberg
52. Tankar mellan sött och salt av Marta Söderberg
53. En klurig jul av Angerborn & Gustavsson
54. Kanin-paket av Lena Anderson (omläsning)
55. Simbassängen av JiHeyon Lee
56. Pojken och huset av Maja Kastelic
57. Var är tårtan? av Thé Tjong Khing
58. Hundpromenaden av Sven Nordqvist
59. Snögubben av Raymond Briggs

 

Favoriter från de arton sista utlästa 2018 blev:

♥ Nidstången i PAX-serien
♥ Grimmen i PAX-serien
♥ Strandergs Slutet
♥ Söderbergs Tankar mellan sött och salt
♥ Angerborns & Gustavssons En klurig jul
♥ Ordlösa Pojken och huset
Ordlösa Var är tårtan?
Ordlösa Hundpromenaden

Apropå Åsa Larsson …

Jag läste för några kvällar sedan reportaget om Åsa Larsson i det senaste numret, inte minst också det första numret jag någonsin läst, av Vi Läser (3/2012). Jag såg också att Violens boksida hade uppmärksammat detta. Åsa har sett sina böcker om Rebecka Martinsson, och sin resa med dessa böcker, som sin egen skrivarskola. Jag som nu läst tre terminer ”Kreativt skrivande” tycker att det här är mycket intressant. Inte minst för att jag läst alla böckerna förutom den senast utkomna. Jag skrev här om dagen om vikten att hitta sin röst – något som jag tycker att jag har börjat göra på allvar nu. Och personligen är jag glad att jag tagit den här resan, läst tre terminer kreativt skrivande just för att det kanske hade tagit mig ännu längre tid att komma hit om jag inte hade valt den här vägen. Kanske hade det också tagit ännu längre tid om jag inte valt en responsbaserad kurs? Det vet jag naturligtvis ingenting om, och kommer inte kunna veta säkert.

Jag vet att jag har skrivit i ett inlägg för ett ganska bra tag sedan om att Camilla Läckberg och Åsa Larsson har känts lite ojämna som författare. Läckberg i synnerhet, men jag har känt av nyansskillnaderna i Åsa Larssons författande med, varav jag har sett det lite som ett ojämnt författarskap men med det här reportaget i grunden så känner jag plötsligt att jag hade haft större förståelse för hennes böcker om Rebecka Martinsson om jag vetat att hon sett böckerna som en egen, privat skrivarskola, där varje bok har haft ett huvudfokus eller ett mål. Åsa Larsson säger själv:

”I Solstorm handlade det till exempel om att skriva en bladvändare. I boken därefter skulle språket få blomma […]. Och nu senast ville jag göra vissa saker som jag själv avskyr i deckare. Som att ha med andra författares karaktärer till exempel.” (sid. 24).

Jag tror att jag skulle uppskatta böckerna av Åsa Larsson än mer om jag hade vetat vad varje bok hade för syfte i enlighet med skrivarskolan. Och jag håller med om att det kanske inte gör något att rösten förändras i böckerna, vilket jag känner just händer, just med tanke på det som reportaget sätter fingret på – Rebecka förändras. Så varför skulle inte rösten i boken kunna göra detsamma? Men någonstans är det ju också så att det är skrivet i tredjeperson, och jag tänker mig någonstans att det hade varit än mer logiskt att ett jag-perspektiv förändras i samstämmigheten med huvudkaraktärens förändringsprocess …

Jag reflekterar också över vilken chans Åsa Larsson fått, som kunnat se det här som en skrivarskola samtidigt som böckerna antagits av bokförlag, tryckts och sålts till en läsarkrets, och inte bara i Sverige. Det är inte alla som får den möjligheten. Åsa Larsson är utan tvekan en älskad författare, och jag känner numer att jag är än mer intresserad av hennes ambitioner med de böckerna som faktiskt skrivits om Rebecka Martinsson. Jag skulle, liksom Violen, vilja läsa böckerna igen med andra glasögon på och försöka hitta det här som Åsa haft som utgångspunkt vid sidan av den tänka handlingen med varje bok.

 

Tematrio med skrivande svenskor…

Jag tänkte passa på att presentera min trio av skrivande svenskor. Efter lite hit och dit, och efter att ha rannsakat både min barndom, bokhylla och i andra fack med minnen, har jag efter lite om och men faktiskt kommit fram till tre namn värda varsin plats. Jag kan väl nämna något namn som jag hade tänkt ta med på listan, men som jag helt enkelt låtit bli av olika anledningar… Tack Lyrans noblesser för ännu en trevlig tematrio!

1.

Astrid Lindgren. Som jag skrev upp som första författare utan att tveka. Jag älskar hennes sätt att skriva, berätta, dra mig tillbaka till min barndom och känna igen mig i historier som egentligen inte liknar min barndom alls ibland… Hon skriver allt från realism till fantastiska världar och berör vardagen, men också döden på ett sätt som bara Astrid Lindgren kan. Madicken, Barnen i Bullerbyn, Rasmus på luffen, Mästerdetektiven Blomkvist och Emil i Lönneberga. Och inte att förglömma Mio, min Mio och Lotta på Bråkmakargatan. Den enda karaktären som aldrig riktigt lockat mig är Pippi Långstrump… Även om jag gillar henne mer nu, än som barn.

2.

Liza Marklund. Frågar jag min bokhylla blir svaret absolut Liza Marklund. Jag har alla hennes böcker om Annika Bengtzon förutom den nyutkomna. Och jag tycker om hennes sätt att skriva och jag upplever verkligen att jag känner den där Annika som tack gode, inte är alldeles för perfekt, utan har sina fel och brister. Jag upplever att jag fortfarande rycks med i Marklunds berättande, och tycker att hennes samarbete med James Patterson var riktigt intressant… Jag tycker på ett sätt att det är otroligt att hon skrivit så många böcker om Annika Bengtzon, att Marklund inte tröttnat, eller jag som läsare. Det krävs nog en del för att ro hem något sådant.

3.

Moa Martinson. Trots att jag bara läst Mor gifter sig, så tycker jag att Martinson förtjänar en plats på listan. Mia i boken är Moa själv som ung, så boken har självbiografisk karaktär och skildrar en verklighet på 1900-talet som är alldeles chockerande, men sann för många. Mia växer nämligen upp i en lägre arbetarklass och livet är varken lätt för henne, eller hennes mor. Jag borde läsa efterkommande två böcker i serien om Mia – Kyrkbröllop och Kungens rosor. Jag minns att Moa hoppas lite i berättandet i första boken, barndomen berättas med vissa hopp bakåt i tiden. Hur som helst upplevde jag det inte som särskilt störande…

Jag hade tankar om att sätta Selma Lagerlöf på listan, men eftersom jag bara läst två noveller av henne, kändes det inte helt rätt. Jag slog också lite med tanken om att sätta upp några bra ungdomsförfattare då jag fastnat en del för Johanna Thydell och Jenny Jägerfeld, men kom fram till att välja tre författare jag tycker skriver på en lite annan nivå… När jag funderade på ungdomsförfattare dök också Emma Hamberg upp…

Frågar man bokhyllan hade även Åsa Larsson eller Camilla Läckberg kunnat hamna på listan, men jag tycker att dessa två författare, som är bra, men ibland väldigt ojämna i berättandet, inte förtjänar platserna just på grund av det. Ettan på listan var det aldrig något snack om. Inte det allra minsta!

Lucka 16: Solstorm

Åsa Larssons första roman Solstorm citeras fredagen den 16:e december.

Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen

När Viktor Strandgård dör är det faktiskt inte första gången. Han ligger på rygg i Kraftkällans kyrka och ser upp genom de enorma takfönstren. Det är som om ingenting finns mellan honom själv och den mörka vinterhimlen ovanför.” (sid. 7).

Har man endast sett filmatiseringen av Solstorm tycker jag absolut att man ska läsa boken. Jag tycker inte filmen gör boken rättvisa alls. Det är nästan så att jag skrattade när jag såg filmen. Inte rätt reaktion direkt då det handlar om en deckare…

Jag tycker faktiskt annars att den här boken är den bästa av Åsa Larsson.