Astrid Lindgren

bjorvand_aisato_astrid_lindgren_omslag_inbNär jag fick syn på en illustrerad bok om Astrid Lindgren som Modernista tänkt ge ut så blev jag förälskad i hela idén och frågade snällt om recensionsexemplar. Recensionsexemplaret kom så också med posten för någon vecka sedan och den kom väl till pass att läsa en natt när jag inte kunde sova här om dagen.

Astrid Lindgren är författad av Agnes-Margerethe Bjorvand och illustrationerna har Lisa Aisato gjort.

Om vi börjar med något så: illustrationerna! ♥ De är verkligen fantastiska. Jag tycker de är vackra, stämningsfulla och jag gillar speciellt detaljen med de olika figurerna som dyker upp här och var från Lindgrens egna böcker. Många hade jag absolut velat rama in och ha på vägen utan minsta lilla tvekan. De där droppeffekterna i många av illustrationerna tycker jag ger en extra känsla av Lindgrens aura, eller något i en stilen. Jag tycker verkligen att illustrationerna gör i princip halva verket och de är fullkomligt underbara och magiska.

Och om vi sedan går vidare till texten: väl valda ord! ♥ Kan man kanske kalla detta för en berättande faktabok? Jag vill göra det i alla fall. Den berättas på ett lättillgängligt sätt utan att bli platt eller tråkig. Därav skulle jag också vilja påstå att boken passar liten som stor. Det känns som en riktigt bra potentiell högläsningsbok och av det slaget att man kan sitta tätt intill varandra och läsa, samtidigt som alla kan se bilderna.

Det jag gillar kanske mest med Astrid Lindgren är alla fina citat som återkommer här och var på varje uppslag. Vissa citat är hämtade från Astrid Lindgren i olika sammanhang utanför skönlitterauren, och andra citat kommer från hennes skönlitterära verk. Det ger också det där lilla extra och det är också en snygg detalj i uppslagen. Några favoriter är:

”Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel, när de läser. Därför behöver barn böcker.” (sid. 10).

”Hurdan var jag när jag var femton år? Jag märkte att jag var vuxen och jag tyckte inte om att vara det.” (sid. 37).

”Hurdan ska en bra barnbok vara? Om du frågar mig, så kan jag efter mycket grubbel svara: Den ska vara bra.” (sid. 62).

Jag känner lite att Astrid Lindgren är ännu mer min idol nu än innan. Det känns som om hon skrivit så oerhört mycket bra och att hon dessutom besuttit så oerhört mycket kunskaper och bra tankar, och så vidare. Det är ju helt otroligt vad mycket klokt hon sagt och tänkt! Jag log flera gånger tack vare detta, och tänkte en hel del tack vare detta och jag grät också en liten skvätt för att boken är så fantastiskt vacker och värdefull, inte minst för att Astrid Lindgren betytt så mycket för så många, och hon kommer antagligen att göra det åtminstone ett långt ”länge än”!

Tack, Astrid Lindgren! ♥ Och tack till Modernista, till Agnes-Margerethe Bjorvand och Lisa Aisato för att jag har en riktigt fin bok att dela med mig med till mina framtida barn som ännu inte upptäckt Pipppi, Madicken, Emil, med flera!


Astrid Lindgren
Författare: Agnes-Margerethe Bjorvand
Förlag: Modernista (2016)
ISBN: 9789177010906
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Annonser

5 × Astrid Lindgren

Ja, nu var det ett himla bra tag sedan jag läste ut dessa fem noveller, men jag tänkte ändock göra mikrorecensioner av dem och få de här recensionerna skrivna. Anledningen till att det tagit ett tag att skriva ihop något om de fem novellerna i fråga: Luise Justine Mejer, Prinsessan som inte ville leka,  Tu Tu Tu!, I skymningslandet och Märit, är förmodligen för att de delvis är ganska olika och att jag haft lite svårt för att samla tankarna och känslorna för verken.


9789175890685_200_luise-justine-mejer-en-karlekshistoria-fran-1700-talets-tyskland_haftadLuise Justine Mejer har undertiteln ”En kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland”, och det är precis vad det är. Det här var kanske det verk jag minst trodde (av de fem verken) att jag skulle få läsa av Astrid Lindgren.

”Det var inga yrande ungdomar som träffades den där kvällen hos hovrådet Brandes i Hannover. Boie var trettiotvå och Luise trettio, en riktig gammeljänta alltså, åtminstone efter den tidens begrepp.” (sid. 5).

Jag gillar mycket i språket och känslan som språket framkallar, men jag vet egentligen inte om jag tar till den sådär till hjärtat på det sätt jag hade önskat. Ändå är det alltså något där att gilla och fröjdas av!


Luise Justine Mejer : en kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890685
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


prinsessan_som_inte_ville_leka_rgb-e1425996301734Lindgrens Prinsessan som inte ville leka är däremot en novell jag absolut misstänkt Astrid för. Inom ramen för berättelsen har vi en prinsessa, som till synes har allt, men ändå inte vill leka:

”Prinsessan bodde i ett fasligt vackert slott tillsammans med sin pappa kunden och sin mamma drottningen och hundra hovdamer och lika många hovherrar. Några barn fanns det inte i hela slottet, för Lise-Lotta hade inga syskon, och drottningen trodde inte, att det gick an, att små prinsessor lekte med såna barn, som inte var prinsessor eller prinsar.” (sid. 5-6).

Det här är en novell som har ett Astrid Lindgren-djup, vilket jag tycker definierar hennes berättelser som kan läsas av de flesta åldrar, tillsammans med andra eller ensam… Och på tal om ensamhet – ett vemodigt vackert tema hos Lindgren!


Prinsessan som inte ville leka
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890661
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


tu_tu_tu-lindgren_astrid-31811889-641754701-frntlTu Tu Tu! är av en lite mörkare karaktär, även om det är upp till den som läser att tolka huruvida det är med den saken. Jag skulle också vilja mena att den är inspirerad av sägner:

”Hon tänkte på vad hon hade hört om huldran och om trollen, om älvorna och näcken och om de underjordiska. Hennes ögon började se syner.” (sid. 9).

Här finns också en del att verkligen gilla och om inte annat tolkningsmöjligheten och det vackra språket och berättandet! Jag gillar dessutom Lindgren när hon är lite mörkare i sitt berättande…


Tu Tu Tu!
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890654
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


i_skymningslandet_rgb-e1425996328667I Skymningslandet är också sådär typisk Astrid Lindgren på många vis: bland annat ett litet barns sårbara ensamma själ som ges en tillflykt undan verkligheten (eller hur man nu ska tolka det hela):

”‘Jag kan inte följa med någonstans’, sa jag, ‘för jag har ont i mitt ben.’
Men då kom herr Liljonkvast fram till mig och tog mig i handen.
‘Spelar ingen roll’, sa han, ‘Spelar ingen roll i Skymningslandet.'” (sid. 5-6).

Jag gillar i alla fall mycket med den här berättelsen och jag kan inte låta bli att få lite Peter Pan-vibbar av berättelsen… ”I Skymningslandet kan man flyga.”


I Skymningslandet
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890678
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


märit_rgbSista novellen att presentera, men absolut inte minsta, är Lindgrens Märit. Den här novellen har jag ett vagt minne om att jag hört talas om innan, men sedan är den också välskriven och lite otäck då den bland annat handlar om död (detet i citatet nedan), och som det låter är huvudpersonen Märit:

”Men innan vi kommer till det, måste jag först tala om den gången när Jonas Petter var så snäll mot Märit. För det var så det började.” (sid. 4).

Det här är kanske en av favoriterna, trots att den är så påtagligt obehaglig och samtidigt vackert skriven, viktig och vass. Det ligger något storslaget i att deklarera huvudpersonens kommande död tidigt i berättelsen och sedan lyckas väva samman berättelsen så väl och trots detta faktum…


Märit
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890647
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Aprilläsningen

April har dragit förbi snabbt. Vad gäller aprilläsningen, ser den ut som följer:

I april kom jag helt klart igång med läsningen igen och jag fick tillbaka läslusten som lyst halvt om halvt med sin frånvaro från och till det senaste. I april blev det 7 hela verk utlästa och i och med att jag läst en del i tre böcker som inte är utlästa ännu, blir detta 1586 sidors läsning sammantaget.

I april upptäckte jag Marie Lu, och både Legend-serien och Lu som författare överraskade mig positivt! Det är också Legend-seriens två sista böcker och även Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt som är mina klara favoriter denna månad! ♥ Den sämsta boken i april är helt klart John Williams Stoner som jag trodde att jag skulle gilla på något sätt, men alltså inte gjorde! Det blev en besvikelse.

Mina förhoppningar nu i maj rör vackert väder, fortsatt läslust och förhoppningen är också att jag får besked om att jag är en av de lyckliga studenterna som fått plats i en litteraturkurs jag sökt för sommaren!

Marsläsningen:

Mars månad har jag läst följande hela verk:

  • Astrid Lindgrens Tu Tu Tu (novell)
  • Astrid Lindgrens Märit (novell)
  • Kjell Westös Hägring 38 (mars månads bokcirkelbok)
  • Astrid Lindgrens Luise Justine Mejer (novell)

Jag har förutom dessa hela verk läst en hel del i Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt samt i Thomas Ligottis novellsamling ”Skuggan på världens botten och andra berättelser”. Detta göra att jag landar på fyra verk i mars månad och precisa 896 sidors läsning.

Jag har hittills inte lyckats samla mig ordentligt kring novellixerna av Astrid Lindgren. Och jag känner att jag i dagsläget inte är kapabel att utse månadens bästa för mars… På flera vis kan jag ändå kalla Hägring 38 för en överraskning! Jag hade nog inte kommit att läsa den om det inte var mars månads bokcirkelbok och jag måste säga att trots att jag bestämde att det inte var min kopp te ganska fort… så visade det sig ju visst vara det! Första intrycket är ju inte alltid allt.

Hade jag hunnit läsa ut Backmans bok i mars istället för nu i april (närmare bestämt idag) hade jag haft mycket mer att säga. Men nu lästes den alltså ut idag och jag känner mig lite tom nu när den är slut… I april hoppas jag att jag kommer igång med läsningen på allvar och nu när jag har en del olästa böcker hemma hoppas jag komma igång med någon ny titel mycket snart!

Jag hoppas april ger mig lästid, bra böcker, fina kvällar och en hel del sol!

Påskledigheten…

…har bara börjat! Detta innebär:

1. ”Fem frågor” tar paus tills nästa fredag.
2. Jag har hunnit läsa ut Min mormor hälsar och säger förlåt.
3. Jag tappar just upp ett bad och har bullat upp med två färska Lindgren-Novellixer.
4. Jag inväntar också rätt tillfälle att spela in paketöppnandet av ett bokvänspaket från Nelly.

Jag hoppas hinna finna lästid under min påskledighet. Jag hoppas också på en del sol och umgängestid med dem jag älskar!

Tematrio: Possesiva pronomen

tematrio[1]Lyran skriver denna vecka: ”Berätta om tre bra böcker med possessiva pronomen i titlarna!” Det ska jag väl kunna skrapa ihop, tänkte jag redan i tisdags. Men det var faktiskt ganska precist:

1. Janne, min vän av Peter Pohl. Det är ju en av de mest udda, och också mycket omtyckta ungdomsromaner som jag har läst i mitt liv. Jag är så tacksam att högskolan tyckte att den var värd att läsa – för jag vet faktiskt inte om jag hade snubblat över den annars. Det är så mycket att tolka och diskutera från den här tillsammans. Vad är vad?

2. Mio, min Mio av Astrid Lindgren. Det här är en klassiker som vi läst i min utbildning och den klassiker som gått mig förbi både som film och som bok innan dess att jag blev vuxen. Jag gillar den här. Den har lästs många gånger och jag tycker att den är fantastisk och även den här tolkningsbar (på ett plan i alla fall). Den är lite gotisk och den handlar om så mycket mer än vad det verkar.

3. Allt för min syster av Jodi Picoult är en av de vuxenromaner jag läste som ung. Och det är en av de där böckerna som fick mig att lipa så otroligt mycket (jag minns att jag lipade en sväng på stranden när jag läste den här till exempel). Jag tror till och med att jag köpte denna som födelsedagspresent till syrran och som hon bad mig läsa för att vi skulle kunna diskutera den tillsammans. Picoult kan ju framkalla känslor och tankar genom att vrida på etik och moral.