Läst juli till december, 2019

Jag har inte berättat vad jag läst det senaste halvåret då WordPress-appen alltså samarbetat urkasst med mig under en längre period. Men nu känner jag att det är hög tid att ge er hela listan (mycket också för att jag trots allt talat om vad jag läst under år 2019:s första hälft).

Juli till december har följande verk lästs:

25. Hålla andan av Flora Wiström
26. Berget offrar av Madeleine Bäck
27. Allt jag fått lära mig av Tara Westover
28. Flickan i hörnet av Mårten Dahlrot & Joakim Hanner
29. Knacka på! av Anna-Clara Tidholm
30. Mindre och mindre monster av Moira Butterfield
31. Varför då? av Anna-Clara Tidholm
32. Hitta på! av Anna-Clara Tidholm
33. Viggos skorpa av Birgitta Westin & Matti Lepp
34. Läsa bok av Anna-Clara Tidholm
35. Mera mat av Anna-Clara Tidholm
36. Ut och gå av Anna-Clara Tidholm
37. Jag kan nästan känna solen av Ebba Hyltmark
38. Vi går på babydisco! av Moa Eriksson Sandberg & Erik Sandberg
39. Ekorrn satt i granen av Catarina Kruusval
40. Prästens lilla kråka av Catarina Kruusval
41. Var bor du lilla råtta av Catarina Kruusval
42. En sur citron av Emma Virke
43. Alla kläder på av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
44. Trycka knappen av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
45. Här är stora näsan av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
46. Liten, liten snälling av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
47. Mmm äta mat av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
48. Leka tittut! av Maria Nilsson Thore & Annika Thore
49. Gunga högt! av Maria Nilsson Thore & Annika Thore
50. Alla tre på förskolan: pekbok av Maria Nilsson Thore
51. Ellen och Olle badar av Catarina Kruusval
52. Ellen och Olle åker av Catarina Kruusval
53. Bruno åker vagn av Anna Ribbing & Cecilia Heikkilä
54. Katt kan i parken av Sanna Töringe
55. God natt allihop av Chris Haughton
56. Kan du ingenting, Pettson? av Sven Nordqvist
57. Djuren i skogen ylar, piper och hoar av Sarah Sheppard
58. Max blöja av Barbro Lindgren
59. En bur av guld av Camilla Läckberg
60. En katts resedagbok av Hiro Arikawa
61. Hemsöborna av August Strindberg
62. Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf
63. Ingrid och Ivar firar jul av Katerina Janouch & Mervi Lindman
64. Räven raskar över isen av Catarina Kruusval
65. Titta barnen av Ulrika Hjort & Anastaziya Prosvetova
66. Lilla barnkammarboken: Julsånger
67. Bilen säger brum
av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
68. Julias jul av Emma Virke
69. I väntan på julen av Ulf Nilsson
70. Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf
71. Tjoho, nu är det jul av Ulf Nilsson & Emma AdBåge
72. Sjung med Barnkammarboken: Julsånger
73. Där uppe bland gardinerna av Lennarts Hellsing & Ellen Ekman
74. Bruno åker buss av Anna Ribbing & Cecilia Heikkilä
75. Titta skogen av Åsa Mendel-Hartvig & Maija Hurme
76. Morgans kafé av Eva Jacobson
77. Tio vilda hästar firar jul av Grethe Rottböll & Lisen AdBåge
78. Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem
79. Let it snow av John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle
80. Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist
81. Max och Maja firar jul av Axel Scheffler
82. Var är jultomten? av Marion Billet
83. Kanin, mörkret och kakburken av Nicola O’Byrne
84. Bebbe och fina kroppen av Mervi Lindman
85. Sockerbagaren av Catarina Kruusval

Som ni ser skriver jag upp de pek- och bilderböcker jag lånar och läser för dottern Ava också.

Några av guldkornen från halvåret kommer komma upp som favoriter från året som gått och därför nämner jag inte dem här. En läsupplevelse som inte nådde toppen av årets bästa, men som är värd att omnämnas, är Arikawas En katts resedagsbok. Det var en läsupplevelse som var väldigt bra från året, men den föll på målsnöret då fem andra verk var bättre.

Två verk från halvåret som jag har haft kanske för höga förväntningar på har varit Wiströms Hålla andan och Strömquists Den rödaste rosen slår ut, som jag förväntade mig att tokälska, men som jag mest känner ”okej” inför.

Klassiker + Utspelar sig i annan tid

Inför en bokcirkelträff förra måndagen läste jag ut två böcker som gjorde att jag kunde pricka av rutorna Klassiker samt Utspelar sig i annan tid:

Böckerna var inga mindre än Hemsöborna av August Strindberg och Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf:

Strindberg var minst min kopp te och Lagerlöf verkligen min kopp te av de båda. Det var också ungefär vad jag hade väntat mig och jag läste därför böckerna i just den ordningen.

Jag kanske har råkat klicka hem återstående delar i Lagerlöfs serie där Löwensköldska ringen är första delen… och det säger ju rätt mycket om hur mycket jag uppskattade läsningen av just denna titel av de båda.

Decemberläsningen

December är den läsmånad jag per pur djävulskap puttar böckerna åt sidan för att umgås med nära och kära – och – jag kunde på ett sätt inte bry mig mindre. Detta betyder ju dock inte att jag inte läser. Det blir dock inte lika mycket lästid och det kan man nog ändå utläsa vad gäller antal lästa böcker (även om det är varierad läsning också):

Som ni ser gav december mig 7 verk och 990 sidors läsning (medräknat de 123 sidor jag hade hunnit läsa i Selznicks verk i december månad). Det är inte så illa för att i princip inte ha läst ett dyft knappt från och med dagen innan julafton… Och räknar jag ihop det så gör dessa sju verk och dessa 867 sidor något för årsstatistiken på bloggen!

De två bästa i december måste nog ändå bli Wallflower och Allegiant. Jag är även väldigt imponerad över vad Saskia Gullstrand har åstadkommit och Räddaren den barmhärtiga kommer indeed få bo i min bokhylla – för alltid!

Vad jag nu hoppas i januari: att komma in i morgonläsrutinerna och även få ett par fina lässtunder innan läggdags! Jag hoppas även på vackert vinterväder – för i ärlighetens namn trivs jag med årstidernas nyanser och blir piggare och gladare på vintern med lite snö och ett vackert uppiggande vinterlandskap!

Mikrorecension: Ett halvt ark papper

Ja, för en mikrorecension är precis vad som passar i och med att novellen Ett halvt ark papper då inte är särkilt lång (i samråd med dess titel)! Novellen lästes efter att ha lyssnat på förra poddenavsnittet med Allt vi säger är sant!


Novellen är som sagt i samklang med dess titel och det står ganska mycket på detta halva papper ark som ändå känns och som vi förstår motsvarar någons lyckligaste samt sorgligaste tid i livet…

”Han tog ner arket; det var sådant där sol-gult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på salskakelugnens kappa, och lutad över detsamma läste han.” (sid. 1).

Jag tyckte om den här novellen då den bevisar att man kan säga mycket på mycket kort tid och med hjälp av en lapp med lite ”att göra”. Det är skickligt och det känns verkligen trots att det alltså är skrivet på så liten plats och med hjälp av ett fåtal ord ändå. Jag gillar den mycket, men kanske inte exakt lika mycket som Lisa Bjärbo gjorde när hon var yngre, vilket podden och avsnittet jag nämnde ovan meddelar.


Jag har läst novellen här.

Novemberläsningen

November månads läsning består av:

Den långa vägen ut ur helvetet,
av Marilyn Manson & Neil Strauss
Jane,
av April Lindner
The Walking Dead – Tills döden skiljer oss åt,
av Robert Kirkman
RUM 213,
av Ingelin Angerborn
Röda rummet,
av August Strindberg, LL-förlagets lättlästa klassiker

image

Antalet sidor utgörs av dessa böcker, respektive seriealbum, 1234 sidor.

Jag hoppas att det är nu i december läslusten kommer tillbaka i samma anda som jag är van vid, och trots att jag faktiskt insett att alla utmaningar jag antagit 2012 inte kommer slutföras. Nära och kära-utmaningen fortlöper, tillsammans med förhoppningen att Boktolvan kan slutföras tillsammans med mina egna utmaningar till mig själv 2012. Jag hoppas också att jag kan komma på vad jag ska svara på sista utmaningsdelen i 15 böcker-utmaningen. Och att jag till på köpet kan fortsätta presentera min bokhylla, eftersom det är några bokstäver kvar att presentera i den.

Må årets sista månad bli en mysig månad och må läslusten smyga på med en varm omfamning!

Röda rummet, lättläst

Igår satte jag mig med LL-förlagets lättlästa version av August Strindberg. Cecilia Davidsson har gjort ett mycket bra jobb som återberättare. Romanen är till på köpet både extrasnygg och tilltalande med de fina illustrationerna av Anneli Furmark och de röda detaljerna i form av kapitelnamn och sidnummer…

Jag som läst Strindberg och Röda rummet i sin fulla prakt, tycker att de viktigaste delarna återfinns i den här lättlästa versionen och för mig blev det en resa tillbaka till Röda rummet och huvudberättelsen, även om jag kanske saknade vissa inblickar i den här versionen (men som man egentligen kan klara sig likväl utan).

Boken är mer lättläst än orginalet såklart och LL-förlaget uppskattar den som ”lätt” som är den svåraste graden av lättläst. Det återfinns en hel del ord som är gammeldags och kanske lite svårare, men det är sådant man får räkna med då det är en klassiker. Jag känner att språket i sig inte hindrar en från att ta reda på vad eventuella svårare ord betyder, utan snarare lockar en att ta reda på vad det betyder.

Jag tycker nog dessutom att jag hade lättare att ta till mig av bokens underliggande ironiska beskrivning av samhället på Arvid Falks tid. Jag vet inte om det beror på att det var andra gången jag läste berättelsen, eller om det var för att den här lättlästa versionen helt enkelt öppnade upp för det på ett annat sätt. Jag tror att kanske båda delarna har betydelse för just mig och min läsupplevelse…

Det känns som om den här versionen är ett mycket bra alternativ (och behagligt för ögat (även estetiskt)) till Röda rummet i orginalomfattning…

Strindberg, och två till…

Lyrans noblesser har i samband med August Strindbergs födelsedag (igår) öppnat upp en ny tematrio. Man ska berätta om tre stycken svenska klassiker man gillar, med eller utan Strindberg. Eftersom jag läst en Strindberg, hamnar han på listan, trots att jag hade ett sjå att komma in i boken… Sedan har jag faktiskt kommit fram till två namn till – en kvinna och en man.

1.

Hjalmar Söderberg. Första namnet värt att nämnas blir Söderberg. Jag tycker att Pälsen är en riktigt läsvärd novell. Jag minns att jag inte all förstod den i gymnasiet och ettan när jag kom i kontakt med den som först, men alla bitar föll på plats när jag läste den igen 19+ i ålder. Jag tycker Söderberg skriver med mycket känsla och Historietter innehåller både större eller mindre större pärlor till noveller, där Pälsen verkligen är väl förtjänt sitt goda rykte.

2.

August Strindberg. Det enda jag på allvar läst av Strindberg är vad som brukar kallas hans genombrottsroman, Röda rummet. Jag hade som sagt lite svårt att komma in i boken först. Både i berättandet och i alla olika perspektiv. Men när jag väl landade i det, måste jag säga att jag tycker att även denna roman är en riktigt läsavärd bok. Det krävs ju trots allt en del tålamod somliga gånger att ta sig an klassiker. Och Strindberg är en väldigt god berättare.

3.

Fredrika Bremer. Bremer fångade mig i Familjen H*** med klipska replikeringar. Hon skildrar en kvinnas vardag i den övre klassen. Giftemålets betydelse särskilt för kvinnan av lägre status, männens betydelse och litteraturen som uppenbarligen är ett samtalsämne med jämna mellanrum som verkar tyckas vara mest ämnat männen enligt männen själva… Jag använde faktiskt två replikeringar i min uppsats i svenskan från Bremers roman, där båda citaten handlade om just litteratur. Tack, än en gång, Bremer!

Klassiker…

Hur är eran relation till klassiker?

Jag hade en ganska ansträngd relation till dem tack vare skolan ett tag. Klassiker såg jag som något man blev påtvingad mot sin egen vilja, och alla i klassen var tvugna att läsa exakt samma bok. I sjuan var det Michelle Magorians Godnatt, Mister Tom. I åttan var det i alla fall Skriet från vildmarken av Jack London, om jag inte minns fel, och i nian Flugornas herre av William Golding. Eventuellt kan jag minnas fel i vilken klass vi läste vilken, men högstadiet var det i alla fall.

Bara för att känslan av tvång infann sig, kunde jag aldrig riktigt tycka om böckerna, för jag slappnade liksom aldrig riktigt av. Det var alltid bestämt antal sidor till varje tillfälle vi diskuterade böckerna och läste man mer än det, var det ibland nästan lite farligt eftersom man kunde säga för mycket. Känslan var den ibland, inte från lärarens sida, men från de andra eleverna.

Under i stort sätt hela gymnasiet försökte jag därför nästintill undvika klassiker i allra högsta grad, men valde sedan i Engelska C att läsa Jane Eyre av Charlotte Brontë. Och trots att det var en del sidor, äldre engelska än den jag kände till och den ena med det tredje. Så föll jag. Jag blev förälskad i en klassiker för första gången!

Sedan dess har jag varit lite nyfiken på Emily Brontës Svindlande höjder eller Wuthering Heights, men hittils har det inte blivit något mer av den tanken. Charlotte Brontës bok Jane Eyre har jag däremot läst två gånger hittills i mitt liv. En gång på engelska, och nu på högskolan förra hösten läste jag den igen, fast på svenska. Och jag tror nog nästan att jag föredrar den engelska bäst egentligen. Det är något med det engelska språket i äldre tappning som jag tycker inte kan jämför med svenskans… Självklart är det den svenska som bor i min bokhylla, tillsammans med kommande två böcker (på bild)…

På högskolan har jag även läst Robinson Crusoe och den var jag inte jätteförtjust i. Jag har läst den, försöker analysera den ur ett svensklärareperpsektiv. Men jag tycker personligen inte att den är så bra. Sorry, Daniel Defoe.

Däremot blev jag glatt överraskad av Don Quijote av Miguel de Cervantes. Inte minst för att det ligger humor, om än ganska svart i botten, tillsammans med spänning och lite kvarhängande frågor som kanske inte får svar, men kittlarCervantes driver dessutom med sig själv som författare i boken, vilket jag tycker är en fantastiskt befriande egenskap och det pekar på en självdistans…

En av mina favoriter var Dostojevskijs Brott och straff som jag hört var en mardröm hela min gymnasietid. Och det kom att bli en riktig favorit förra hösten i svenskan i stället. Och då gick jag ändå in med ganska negativa förhoppningar och förväntningar, vilket skulle kunnat påverka hur jag läste boken negativt. Jag kan inte ens sätta fingret på vad som triggade igång de positiva känslorna för boken sådär exakt, men det var något med det lite mörka, högtravande och det förvirrande i vad vår kära karaktär Raskolnikov faktiskt gjort, och hur han hanterar det… Det är nog ändå lite av ett mästerverk. Genomtänkt skriven utan tvekan.

Andra klassiker jag läst är följande:

Fredrika Bremer – Familjen H***
Carl Jonas Love Almqvist – Det går an
Elin Wägner – Pennskaftet
Moa Martinson – Mor gifter sig
Thélopie Gautier – Den döda älskarinnan
Lucy Maud Montgomery – Anne på Grönkulla
Richard Matheson – I am Legend
August Strindberg – Röda rummet
Viktor Rydberg – Singoalla
Albert Camus – Främligen
C. S. Lewis – Narnia

Och då har jag säkerligen glömt någon… Men icke att förglömma Bram Stokers Dracula. Som jag nämnt i tidigare inlägg också. Men jag tycker den är värd att nämnas. Lite sådär om och om igen.