Kulturkollos tisdagsutmaning: Mina hjältar och hjältinnor

Veckans tema på Kulturkollo är hjältar och hjältinnor av olika slag. Carolina frågar:

”1. Berätta om en hjälte eller hjältinna du ser upp till.
2. Vilken var din första hjälte eller hjältinna? Kan det ha varit Bamse? Eller din mormor? Eller ridläraren? Stålmannen? Eller fröken i första klass??? Berätta!”

1. Första frågan har jag tänkt besvara i två steg. För det första så ser jag mycket upp till vardagshjältar och vardagshjältinnor som gör något för andra/spelar stor roll för andra – lärare, bibliotekarier, författare, läkare och familjemedlemmar, för att nämna några. Sedan ser jag upp till starka kvinnor och män i litteraturen som betyder mycket för läsaren och som på något sätt inspirerar läsaren. För min personliga del har exempelvis Hermione, och för all del Harry Potter, betytt mycket på olika sätt (även fast jag upptäckte dem senare än vissa av mina medmänniskor åldersmässigt).
2. Andra frågan vill jag också besvara i två steg. Först och främst måste min första hjälte och hjältinna ha varit min pappa och min mamma. Litterärt så kan jag säga att Bamse kanske kunde blivit min hjälte om jag inte hade ogillat honom av någon anledning som barn – mamma köpte en Bamse-prenumeration och jag bara vägrade tycka om honom när hon försökte tappert att locka in mig… Däremot kom jag snart i kontakt med en av mina största hjältar/hjältinnor litterärt en kortare tid efter att jag lärt mig att läsa: Kitty Drew (Nancy Drew på engelska). Jag älskade hennes personlighet som yngre – att hon tog plats, var smart och var så modig (sätt gärna detta i relation till mitt yngre, mycket blyga, jag).

Fiktiviteters 24frågor, fråga 7-9

Fråga 7: Konst

Jag har absolut en relation till konst. Förutom att jag tycker att det kan vara konst att författa, så gillar jag kreativ konst såsom teckning, målning och fotografering. Själv anser jag mig vara  amatör och hobbykonstnär på dessa områden, men fascineras oerhört av människor som kan utöva det på ett än mer naturligt sätt än mig. Konst är ibland konstigt, men framför allt är det vackert och uttrycksfullt.

Jag anser också att film och teater är en konst, där jag själv just börjat bygga upp en relation till det sistnämnda som jag har kommit att gilla väldigt mycket sedan jag blev student och flyttade till Jönköping. Och dans är för mig absolut konst, särskilt om det är utövat med en känsla och en närvaro i musiken. Och apropå musik, så kan väl detta också anses vara konst? När denna tanke fötts tänker jag att det är dags att sluta tänka för mycket på vad konst är för mig, för snart spinner jag vidare ännu längre…

 

Fråga 8: Bokhyllor

I min lägenhet på cirka 48 kvadrat, så bor jag, katten, ett akvarie och två stora bokhyllor, samt en mindre väggbokhylla och en vanlig hylla med böcker i köket. Sammanlagt har jag alltså två hela bokhyllor, samt en halv plus en halv, vilket blir ungefär tre stycken bokhyllor.

 

Fråga 9: Dominans

Vem eller vilka dominerar i mina bokhyllor? En mycket bra fråga som också  kan presenteras helt i Helenas stil med en topp-fem. Värt att tilläggas är att jag för något år sedan fick hem mina barn- och ungdomsböcker som blev kvar hos mamma och pappa när jag flyttade. Men nu sällskapar alltså dessa böcker alla mina andra.

På första plats kommer Carolyn Keene. Ja, vad ska man säga. Jag har haft en Kitty-period vilket omfattar både de äldre böckerna (några flyttade från mammas hylla till min under denna period) och de nyare under författarpseudonymet.

Sedan kommer en fyra namn som inte på långa vägar konkurrerar med namnet Keene:

2. Ritta Jacobsson
3. Liza Marklund
4. Stephenie Meyer
5. J. K. Rowling

Av dessa författare har jag fem böcker eller fler, varav första också är ett resultat av mitt barnhems bokhylla. Ganska många författare representeras av fyra verk just nu annars i min hylla… Tre och ett verk är annars väldigt återkommande i min bokhylla…

Bok 13 av 15 …

Trettonde boken i 15-böcker utmaningen, ska vara en bok som påminner mig om min ungdom. Jag skulle på den vilja svara:

Jag minns att jag kände igen mig jättemycket i boken när jag var yngre. Ungdom, skulle jag väl vilja påstå att man är när man blivit tonåring. Det jag vet att jag känner igen från boken är känslan av att inte vara vuxen, inte vara barn, att längta efter första riktiga kyssen och samtidigt vara livrädd för den, att både veta och inte veta vart man har sina vänner och någonstans en rädlsa av att helt plötsligt inte ha någon vid sin sida. Och den ständiga pisamhetskänslan (som berör de runt omkring en, men mest sig själv)! Rodnande kinder …

Jag vet att jag bläddrade i den här för något år sedan och att jag tänkte att det fortfarande är en igenkänningsbok, även om den är lättsam och humoristisk i det allvarliga på ett sätt. Jag minns också att jag läste den här säkert tre gånger på en kortare tid när jag var yngre, just för att jag ville veta att jag inte var ensam någonstans i allt det förvirrande som har med första åren i tonåren att göra.

Uppföljaren dyrkade jag inte alls lika mycket.

Kalla kårar – Mitt liv som varulv

I enlighet med mitt inlägg om bokstaven ”K” i min bokhylla kom jag bland annat in på Kalla kårar – serien som fick mig att upptäcka de rysligare historierna när jag var yngre. Det började med att jag läste just Mitt liv som varulv och eftersom boken endast är 124 sidor lång, bestämde jag mig för att läsa den, denna sista och växelvis regniga dag i juli … En omläsning med andra ord, även om det var en tio år sedan jag läste den sist. Jag vet att den dessutom har varit utlånad till min lillasyster, till kompisar och jag tror att kanske till och med mamma har bläddrat i den …

R. L. Stine vet hur man skapar spänning på få sidor, hur man på något sätt ändå komprimerar en läskig historia så att den passar en yngre publik. Det är kanske väl genomskådliga övergångar i kapitlen ibland där man nästan alltid lämnas med en cliff hanger. Samtidigt är det det som gjorde läsningen så spännande och längtansfull. Man visste att man skulle vilja läsa i princip hela boken i ett – helst inte lägga ifrån sig den ens vid middagsbordet. Han är också ganska genomskinlig, men ändå samtidigt skicklig när det gäller utplanteringar som gör att man är osäker på vem man faktiskt kan lita på …

I just den här boken är Alex huvudperson. Han har fått flytta tillfälligt till sin faster Marta och farbror Colin då hans föräldrar är ute och reser i jobbet. Han kommer till Wolf Creek, där samhället är litet och skogen är påtaglig och stor. Alex själv tycker det är trevligt som omväxling då han är inbiten stadsbo. Detta ger honom också andra förutsättningar att utveckla sitt intresse för fotografiering – delvis för att Marta och Colin är professionella fotografer, men också för att han kommer få fotografera något alldeles nytt. Men han ska se upp för vissa saker – familjen Marlings i det förfallna grannhuset, och skogen nattetid … Och fast han har hört talas om att det inte finns vargar i skogarna längre, så hör han något yla om nätterna i fullmånens sken …

Lite nostalgisk blev jag också när jag hittade serien som gjorts på böckerna på youtube. Introt minns jag så himla väl:

 

Jag hittade också de tre avsnitt ihopklippta som bildar Werefolf Skin, vilket är bokens orginaltitel. Den håller sig delvis till historien, men ändå inte och karaktärerna är inte lika trovärdiga eller levande i serien som i R. L. Stines böcker. Det frambringar minnen och är med dagens mått kanske lite b, så jag måste ju säga att boken är sååå mycket bättre:

 

Nostalgitrip i vilket fall, och ett bra avslut på juli månad som i enlighet med min sommarläsning brukar sakna den rysligare touchen (den som brukar återkomma naturligt med hösten, de mörkare kvällarna och vindens envisa vinande).

Bok 10 av 15 …

Dags att publicera bok nummer tio i 15 böcker-utmaningen. Det ska vara en bok som har med något uppifrån att göra. Jag fastnade för ordet uppifrån och undrade hur jag skulle tolka detta, men jag har beslutat att tolka det såhär:

För uppifrån kommer stjärnorna, så jag kopplar främst samman titeln med något uppifrån. Och i Jennas rum så är ju ändå saken den att hennes självlysande plaststjärnor befinner sig i taket – och uppifrån enligt hennes perspektiv.

Det här är en av de böcker som verkligen berörde under gymnasiet och det var tack vare Johanna Thydell och I taket lyser stjärnorna som jag hittade tillbaka till det lustfyllda i att själv skriva …

Bok 5 av 12 …

Bok fem i 15 böcker-utmaningen ska bestå av en bok som påminner mig om min barndom. Mitt val har blivit:

Den påminner mig om hur jag växte upp i ett hus ute i skogen. Jag kommer också ihåg hur inspirerad jag blev av barnen i Bullerbyn när de gällde midsommarfirandet med sju sorters blommor under kudden och hur jag ansträngde mig för att hitta ”gärdesgårdar” att kliva över – det blev stegen hemma, staketet på olika ställen, garagemuren, altanräcket med mera, med mera … Och jag var så avundsjuk på att de var flera stycken på en länga och att de bodde så nära fler djur än det vi hade – katt och hund. Jag ville också ha får …

Astrid Lindgren har dessutom alltid varit en del av min uppväxt. Både genom böcker, men kanske främst genom filmatiseringarna.

 

Enkäten som så många känner igen…

Senast lästa: Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.

Senast lånade bok: Tre sekunder (Roslund och Hellström) och Ministermordet (Gretelise Holm).

Senast fådda bok: Fantastiska cupcakes (Wendy Sweetser) av mamma nu i helgen!

Favoritbokhandel: Jag är väl ganska så kär i adlibris nätbokhandel… Det skulle nog mitt bankkort kunna bekräfta.

Favoritbibliotek: Jag trivs onekligen bra på stadsbiblioteket i Jönköping…

Antal lånekort: Fyra. Två i hemtrakterna och två nu i Jönköping.

Använder som bokmärke: Jag använder det mesta – faktiska bokmärken, post-its, kvitton (ofta bibliotekskvitton i bibliotekslånade böcker), brev och vykort är också populärt…

Favoritfärg på bok: Min bokhylla svarar röd och svart…

Favoritmat/snack vid läsning: Jag är svag för choklad, även om det är en synd att lyckas smula i boken…

Favoritdryck vid läsning: Kaffe, te…

Favoritställe att läsa på: I sängen med ryggen uppbuffrad med kuddar, och ”soffan”, som rent tekniskt är en säng också.

På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: I Tre sekunder återfinns jag just nu på sidan 141 och i Pålssons Vingklippt ängel på sidan 71.

Den här boken köper jag till en förälder: Receptböcker.

Den här boken köper jag till min bästa vän: Copy, paste från förra…

Den här boken köper jag till en partner: Vem vet…

Favoritgenre: Skräck, vampyrromaner överlag, romaner med övernaturliga inslag… Och ungdomsböcker!

Favoritformat: Pocket…

Författarfavorit: John Ajvide Lindqvist, J. K. Rowling, Johanna Thydell… Och på senare också Johan Theorin.

Den tjockaste bok jag läst: Det ser ut att vara Stokers Dracula, men skenet kan bedra.

Den tunnaste bok jag läst: Jag har faktiskt ingen aning… Någon novell?

Favoritljud när du läser: Katters spinnande…

Favorittidning: Mattidningar överlag…

Prenumererar på: Matmagasinet.

Favoritbokblogg: Det jag garanterat kikar in på varje dag, ifall, ifall är Bokmilaskogen, Bara en sida till, Pocketlover, Bokstävlarna och Beas bokhylla.

Mitt bästa bokminne: När jag klarade av att koda av min allra första Kitty-bok. Jag har aldrig varit så stolt och så överraskad över vad textens värld faktiskt kan ge! Och i höstas blev jag helt fanatisk över bokmässan som jag längtat efter så många år och som utan tvekan levt upp till mina förväntningar!

Senaste bokfyndet: Cirkeln på pocket (under kategorin 3 för 99 hos cdon som sen julklapp)…

Senaste impulsköpta bok: Förhandsbokningar från adlibris på tio böcker (fem till kommande undervisning, fem till mig som privatperson och en bok till mamma).

En bra bok att ge bort: Jag tycker att Novellix-novellerna är fantastiskt söta små presenter.

Bokgenre som jag undviker: Chicklitt (med vissa reservationer) och historiska romaner…

Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Jag skänker dem till second hand…

Så här håller jag koll på vad jag läst: Jag har inte stenkoll. Gång på gång har jag försökt göra listor, men lyckas inte hålla mig ajour…

Så här sorterar jag min bokhylla: Jag har facklitteratur för sig, och skönlitteratur för sig, också de inbundna och de böcker i pocket är åtskilda. Även om det är en salig blandning står i alla fall samma författarnamn i hyllorna i klump.

Nästa bok jag ska läsa: Det får bli Gretelise Holm och Ministermordet.

 

Enkätens ursprung är för mig okänt, men enkäten cirkulerar som bekant på bokbloggarna…

Mysrysare…

I mammas sparade böcker från sin ungdom har jag hittat böcker jag också tyckt om. Förutom Kitty, upptäckte jag också fenomenet Mysrysare.

Bland annat var jag helt fascinerad av bokpriserna på mammas exemplar. 5:95, 7:50 kronor… Billigt med mina ögon mätta, men mamma förklarade att det var dyrt för att vara pocket på hennes tid. Jag kan också berätta att jag snubblade på mysrysarna i kanske tolv, tretton års ålder. Jag läste Dolda syften som första mysrysarboken i mitt liv, och tyckte att Kate Britton fångade mig med den nagelbitande spänningen och med greppet av osäkerheten för vad som var sant och vad som var antaganden och bara inbilling…

Jag har också minnen kopplade till Farliga lockelser av Anna Clarke. Det var nämligen den bok jag tog med till Finland en sommar när vi hälsade på släkten. Jag satt uppe till ett på natten varje dag med ett tänt ljus som enda ljuskälla och läste…

I bokhyllan har jag fem mysrysare till som jag köpt på second hand i tonåren. Men efter att ha insett att alla böcker inte håller måttet för spänning eller intresseväckande berättelser, så har jag inte köpt fler även om jag tycker om ovan nämnda titlar samt favoritmysrysarna – Ett hus för Tracy av Lee Anderson och Hemligheten på Rosemanor av Marjorie Everitt.

Visst var det ett tag sedan jag läste nämnda böcker. Senaste mysrysaren satte jag nog tänderna i när jag var sjutton… Men kanske, kanske borde jag kika lite närmare på böckerna i hyllan igen? De är ganska lättlästa och vad jag kommer ihåg så är de just lite mysrysliga och fyller med det en lite behaglig funktion…

Lucka 23: En helt vanlig familj

När jag gick på högstadiet läste jag vid ett tillfälle Alice Hoffmans En helt vanlig familj. Det är ett citat ur denna bok bakom lucka 23. Och det är dagen innan dagen med stort J. Tänka sig vad tiden går fort…

”Polly får syn på en hand som sticker ut från en av duscharna  och griper tag om väggen utanför. Utan att tänka på börjar hon springa. (…) Vattnet rinner fortfarande. Polly känner sig fullkomligt iskall. Kanske beror det på allt det här vattnet, kakelväggen, den gröna nyansen i lysrörsljuset. Hon lägger händerna på Amandas axlar och försöker stötta henne. Amanda verkar inte uppfatta att hennes mor är där.” (sid. 24-25).

Jag minns att jag just då i alla fall blev helt tagen av berättelsen, då den berörde… Den handlar om att handskas med ett liv där döden är högst närvarande.

Lucka 20: Tagg i hjärtat

Jag minns att jag en gång för ganska länge sedan läste Cannie Möllers Tagg i hjärtat. Det är också ett citat från den boken som återfinns bakom lucka 20, tisdagen den 20:e december.

”Jag har redan anat det, att ett utseende som mitt passar bra när man är liten men sen är det helt förkastligt. Helt förödande för självkänslan. (…) När jag märkte det gick jag och klippte av mig håret. (…) Jag skulle vilja ha stora, mörka ögon. Såna där själfulla som vissa kallar det. Ögon som hör till en spännande person.”

Osäkerhet, tonårssprudlande känslor och tankar… Jag gillade verkligen boken när jag läste den. Det var i sjuan kanske… Cirka, cirka…