Kulturkollos serieenkät:

Jag får se mig besegrad när det kommer till veckans tematrio. Jag har inte riktigt orken att lägga ner min själ i att hitta en två titlar mer än vad jag hittar (eftersom jag gärna tipsar om bra böcker i samband med trion). Därför hoppar jag istället på serieenkäten hos Kulturkollo:

1. Om du var en superhjälte/superskurk, vad skulle du heta och vilken vore din superkraft?

Jag skulle nog helst inte vilja vara en superskurk i alla fall. Jag anser mig vara en god person och hoppas att jag skulle ha en superkraft som gör gott och inte får mig att gå över på ”the dark side”. Med ”Heroes” i bakhuvudet (eftersom jag tittar på sista säsongen nu), skulle jag vilja ha en helande förmåga, tror jag. Jag har sett så mycket negativa effekter av många andra superkrafter med ”Heroes” och tänker att det skulle kunna vara en kraft som kanske inte gör mig galen eller maktgalen (jag hoppas det).

2. Vem skulle teckna serien om ditt liv, och hur?

Jag skulle inte ha något emot om Sofia Olsson – om jag vill åt det där vardagsnära och det fina med allt det verkliga som inte alltid är så fint… Jag tror verkligen att hon skulle kunna lyckas få ihop det där verkliga och vardagliga på ett ganska naturligt sätt. Livet är inte alltid vackert, men på något sätt finns det något fint och härligt i det – och det tycker jag att Sofia Olsson omfamnar. Jag hoppas också att mitt liv ¨skulle kunna väcka igenkänning hos läsare (för jag hoppas inte jag är ensam om viss vardagstristess med mera).

3. Föredrar du att läsa tecknade serier eller att se dem på film/tv?

Jag är nog den som ofta gillar film-, men kanske främst tv-serier i serieandan. Jag gillar som bekant ”The Walking Dead” så mycket mer som tv-serie än seriealbum, och jag gillar mycket som inspirerats av serier. Men jag ska vara rättvis och säga att jag inte är tillräckligt erfaren läsare när det kommer till serier för att kunna göra en rättvis bedömning och säga att jag gillar filmerna eller tv-serierna mer… Men det är ett format jag gillar mycket (film/tv) och jag är nog mer en bokläsare än serieläsare och väljer nog därav oftare att se filmen eller tv-serien i fall två.

4. Vilken är din favorit bland tecknade serier och grafiska romaner?

Jag måste svara att Liv Strömquist är stor och mäktig i min värld just nu. Jag gillar hennes sätt att presentera feminismen och sättet hon väcker olika tankar och känslor på. Det kan icke ignoreras (och hon blir en ganska stor motpol till till exempel ”The Walking Dead” med sin ganska trista sexism)…

Bok blir film: Niceville

Jag har dragit mig en evighet när det kommer till den här filmen! Varför, jo för att Niceville, eller The Help, är en riktigt bra bok och jag har varit så nervös för att se just den här boken bli film. Jag tror till och med att jag knappt läste några recensioner eller liknande alls när det kommer till just filmen, för att jag tänkte att jag skulle se den inom en ganska snar framtid och jag ville bilda mig en egen uppfattning av den… Men det tog kanske lite längre tid att komma till skott än vad jag trodde!

MV5BMTM5OTMyMjIxOV5BMl5BanBnXkFtZTcwNzU4MjIwNQ@@._V1_SX640_SY720_[1]Jag kan bara säga att jag är helt förälskad i filmatiseringen. Den är riktigt bra, det är klockrena skådespelare till alla karaktärer och själva handlingen följer bokens och det är det viktigaste för mig som presenteras. Jag kan knappt förstå hur jag väntade så här länge med att se den! För den är precis sådär rörande, känsloframkallande, vacker, men jobbig på grund av ämnet och situationen och jag blev så pass berörd att jag satt och grät mot slutet.

Jag tycker filmen, trots att den är så färgglad (antagligen för att förstärka de vitas problemfria tillvaro och amerikanska dröm någonstans?)… Hur som helst: att den verkligen sätter fingret på de svarta hemhjälpernas situation, att det känslomässigt känns… Och det blir ett bra fokus på till exempel de svartas roll i de flesta barnens uppväxt. Just detta med uppfostran tycker jag känns mer än i boken, då det blir flera fokuserade meningar och situationer som tydligare pekar på hemhjälpens vikt i den och det sorgliga i att flera av barnen sedan ”glömmer” vilken relation de haft… Situationen förstärks även av inslagen visuellt av Martin Luther Kings kamp, hans tal, hans mod.

Det här är en film att älska! Utan minsta tvekan. Skeeter är så älskvärd och hon visar att man omöjligt kan döma en hel ”grupp” efter enstaka personer – för att alla är olika (var och en är individer) och Skeeter råkar vara en kvinna med hjärtat på alldeles rätt plats och hon har språket på sin sida. Hon har sannerligen både en rapp tunga och en rapp penna i filmen. Otroligt älskvärda är också Aibileen och Minny, för att inte tala om Elisabeth! Bara kring dessa fyra starka individer, finns det så mycket att prata om!

Och även om jag nämnt lite har jag inte nämnt allt… Det känner jag ju. Jag läste boken för cirka tre år sedan men minns den tydligt än idag.

Extrainslag i juni: Tv-serielistan, del IV

Med sista juni kommer den sista delen av Tv-serielistan, som jag valde att dela upp i fyra fina delar. Jag tycker det blev smidigare att presentera det så, bland annat för att jag ville kunna etikettera inläggen med ”Bok blir film”, vilket stämmer överens med flertalet svar, men inte alla om jag hade besvarat frågorna var för sig i ett inlägg. Jag efterlyste i förra inlägget tv-serietips, och de är fortfarande välkomna!

Goosebumps_intertitle[1]16. Nämn den första tv-serien som du blev besatt av?

Den absolut första tv-serien man nog kan säga att jag blev besatt av (på egen hand) var Goosebumps-serien som gick på en barnkanal när jag var yngre. Avsnitten baserades på R. L. Stines Goosebumps-böcker, kallade Kalla kårar på svenska. Jag har nog sett varenda avsnitt och fick genomlida en hel del repriser av avsnitt jag redan sett för att uppnå denna önskan. Det gjorde mig inte jättemycket att se dessa repriser i och för sig, men jag var ute efter det nya – så man fick mysrysa ordentligt i tv-soffan!

17. Nämn en tv-serie som du önskar att du aldrig tittat på?

Den serie jag önskar bort allra mest är Sunset Beach. Jag tittade på den alldeles för länge och på grund av att jag faktiskt blev mer eller mindre fast i serien när jag var yngre, kan jag säga att jag inte alls faller för serier av detta slag idag. Jag förstår inte ens att jag fortsatte titta trots att de bytte skådespelare på huvudpersonerna medans jag kollade (mer än en gång) och det ena med det tredje… Ja, nej, det är inte en proud moment att ha sett denna serie om man säger så…

18. Nämn den konstigaste tv-serien som du tyckt om?

Jag måste nog utan större tvekan svara Dag på den här. Det är en norsk serie som jag började titta på tack vare sambon och den är riktigt skruvad rent utsagt. Men jag gillar den någonstans ändå och har till och med rekommenderat den för andra då den visats i svt och funnits på svtplay.

19. Nämn den roligaste tv-serien som du tittat på?

Här blir svaret Modern Family. Jag tittade aldrig på denna serie heller när den gick på tv, men jag har hittat den på Netflix och tycker att den är riktigt rolig då den är både bär på igenkänningsfaktorer samtidigt som den är ironisk. Även om den är stereotypisk emellanåt är det något med den som gör att jag inte stör mig på den så mycket som jag hade kunnat, på grund av upplägget, eventuellt… Det känns ändå någonstans som det ironiska uppbringar en slags kritik till det stereotypa.

20. Nämn den tv-serie som kan skrämma dig mest?

The Walking Dead är en serie som skrämt mig ett flertal gånger. Det är en serie som skrämmer mig både i och med apokalypsen, men rent tekniskt också tack vare just zombierna. Det här speglar en framtid som jag aldrig vill uppleva och det är den mest skrämmande serien jag sett på flera, flera år.

the-walking-dead-s1[1]

Extrainslag i juni: Tv-serielistan, del III

sherlock1680x1050[1]11. Nämn en tv-serie som du gärna vill börja titta på i framtiden?

Den här är ganska svår. Jag har inte snubblat över någon direkt serie jag är intresserad av senaste tiden. Eventuellt skulle jag väl vilja titta på Game of Thrones i och med att jag endast sett lite av ett avsnitt, but nothing more… Eller så vill jag väl kanske kika in Sherlock som jag också missat… Någon kanske till och med har tips? I så fall: Give me some!

12. Nämn en tv-serie som du fick sluta titta på för att det var så dåligt?

Det finns två serier jag försökt ge en chans. Det är både Hemlock Grove som jag tidigare nämnt och den var väl kanske inte dålig, men jag fångades inte… Däremot är det en serie jag faktiskt tyckte var ganska dålig just då, efter att ha försökt (men det kan ha varit humörrelaterat), och det är American Horror Story. Många serier dömer jag ut ganska fort och kommer inte ens ihåg. Jag kommer oftast ihåg de här typerna av serier som jag trodde skulle vara bra, men som jag inte orkade ge en chans mer…

13. Nämn en tv-serie som har fått dig att gråta flertalet gånger?

Jag har jättesvårt att komma på exakt till vilka serier jag har gråtit till… det blir någon tår här och där ofta i dramaserier och på grund av att man känner med karaktärerna och man har lärt känna dem. Men jag har flest gråtminnen till Doctor Who vad jag kan erinra mig just nu! Min sambo ångrar nog att han presenterade mig för serien på grund av dessa gråtattacker… eller så tycker han att det är lite charmigt (man kan ju hoppas på det senare).

14Heroes-Wallpaper[1]. Nämn den senaste tv-serien som du tittade på?

Det senaste jag tittar på är Heroes. Jag har börjat titta om serien som jag till min glädje fann på Netflix. Jag tittade bara på första säsongen när den gick på tv, men är numer så pass långt att jag ska börja titta på säsong 3. Jag vet mer om vad jag verkligen tycker om serien när jag sett klart den (antar jag), någonstans är det ju helhetsintrycket som blir själva slutliga utlåtandet…

15. Nämn din favoritgenre när det gäller tv?

Det är svårt att säga vad som är en favoritgenre som sådan… Men: spänning är väl ett bra svar någonstans ändå. Det kan vara spännande drama, fantasy eller what ever, men spännande i någon form (sedan är ju inte allt spännande bra, såklart)!

Extrainslag i juni: Tv-serielistan, del II

NBC-Hannibal-About-Cast-1920x1080[1]6. Nämn en tv-serie som du gillar men som ingen annan tycker om?

Här vill jag nog faktiskt svara Hannibal. Ni vet, den med Mads Mikkelsen som gick på femman. Jag var helt och hållet fast i den här serien (som jag först var lite kritisk till), men oj vad överraskad jag blev. Och vad besviken jag blev när de pratade om att sluta sända den då det uppenbart inte var lika många som gillade den så mycket som jag… Bara kass timing, undrar jag (för jag vet ju att jag inte var den enda i Sverige som tittade!)…

7. Nämn en tv-serie som du brukar nynna introsången till?

Detta blir utan tvekan Orange Is the New Black. Jag nynnar med i den och har introlåten i huvudet ganska så ofta. En mycket bra serie, by the way, som väl är baserad på en bok..?!

the-killing[1]8. Nämn en tv-serie som du tycker att alla ska titta på?

Här skulle jag nog ändå svara The Killing med bland andra Joel Kinnaman. Jag tror den passar ganska många, varpå jag svarar med den på just denna fråga, då den både innehåller spänning och är en drama-serie med lagom annorlunda framtoning jämfört med lite andra serier i ungefär samma anda. Jag råkade missa den här serien när den gick på tv, men har tittat på den nu i efterhand och är inte besviken alls. Har man inte gett den här en chans så tycker jag att man ska göra det helt enkelt!

9. Nämn en tv-serie som du äger på dvd?

Jag äger My So Called Life och även delar av Doctor Who (de boxarna med mina favoritdoktor – nummer elva (spelad av Matt Smith)). I övrigt samlar jag inte på serier direkt… Eller en serie till – Hannibal, säsong 1…

10. Nämn en skådespelare som startade sin karriär i ett annat forum och senare överraskade dig med sitt skådespeleri i en tv-serie?

Här vet jag inte alls vad jag ska svara. Jag kommer att tänka på en person som är med i My So Called Life spontant – Jared Leto. Jag vet inte i vilket forum han egentligen gjorde karriär först. Men jag hade aldrig trott att han kunde skådespela då han för mig länge varit en sångare och en gruppmedlem i ett band… Så det tog ett tag innan jag ens förstod att jag sett honom i min favoritserie som ung – det kopplade helt enkelt inte först!

Extrainslag i juni: Tv-serielistan, del I

I del I kommer jag att presentera fem frågor och samma sak gör jag i del II, III och IV dagarna som kommer. Jag hoppas att detta är ett okej upplägg?!

My-So-Called-Life-Banner[1]1. Nämn en tv-serie där du sett alla avsnitt minst två gånger?

En serie jag kollat på minst två gånger på tv och även senare på box är ungdomsserien My So Called Life som dessutom är (delvis) baserad på en bok. Jag tittade på serien för ett tag sedan och den är fortfarande väldigt bra och jag gillar många saker som huvudperson Angela säger – det är för mig som klok tonårspoesi. Hur kan man inte vilja se serien två gånger?

2. Nämn en serie som du aldrig skulle kunna missa ett avsnitt av?

Här måste jag svara Doctor Who (den nya serien)! Jag skulle inte vilja missa ett avsnitt och det här är absolut en serie jag i framtiden kommer kunna svara för att jag kommer se om… Det är dessutom min och pojkvännens serie någonstans ändå. Det var den första serien vi började titta på tillsammans och jag vill inte missa ett avsnitt i serien – men det ska ses tillsammans med honom!

3. Nämn en skådespelare som skulle kunna få dig att vilja titta på en tv-serie?

Den här funderade jag på ett bra tag. Jag vill faktiskt svara Bill Skarsgård på den här, även om jag kan tillägga att han tyvärr inte var nog för att jag skulle orka fortsätta se Hemlock Grove. Bill är riktigt bra i serien, och han är en otroligt bra skådespelare… Jag är alltid nyfiken på filmer eller serier om han är med!

4. Nämn en skådespelare som skulle kunna få dig att INTE vilja titta på en tv-serie?

Den här var också otroligt svår. Jag tror dock att jag säger eventuellt (!) Jim Carrey. Jag har ibland lite för svårt för honom i vissa filmer då han kan vara ”för mycket”. Det är den enda skådespelaren jag kan komma på spontant som kanske, kanske skulle avskräcka mig (även om han kan vara bra i drama-filmer)…

5. Nämn en tv-serie som du kan citera från? images1LJMS8XO

Jag brukar kunna använda vissa begrepp från serier jag tittar på för stunden eller som jag tycker mycket om. Den serie jag citerat från mest är dock Doctor Who. Detta faller ganska naturligt då de har en del fraser och begrepp som återkommer som typiska för vissa nyckelpersoner. Så det fastnar vare sig man vill eller inte.

Filmen: The Host

Ja, visst kan jag villigt erkänna att jag läste boken för quite a time ago… Jag läste ut boken The Host (av Stephenie Meyer) i september 2011, och jag såg alltså filmatiseringen av boken nu i april 2014. Det blir nästan tre år mellan boken och filmen för min del. Jag inser med detta att jag omöjligt kan komma ihåg allt. Dock vet jag att jag dragit mig för att se filmen så länge nu för att jag har varit osäker på om det skulle gå att göra romanen rättvisa i filmformat. Och jag kunde inte dra ut på väntan mer nu när filmen råkade finnas på Netflix.

images49GRSXTTBoken är på 619 sidor och vad jag tyckte om den 2011 kan ni läsa här. Filmen å andra sidan är ungefär en och en halv timme lång. Boken är relativt långsamtgående, men samtidigt var det detta som gav ett visst undertryck och en känsla i romanen av att tiden gick, att rutinerna (på grund av mänsklighetens situation) var invanda och man var tvungen att vara försiktig med mera… Men det var väl lite det här jag funderade mycket över: hur får man över denna känslan i filmformatet? Hur sammanfattar man 619 sidor till en standardlång långfilm? Vad väljer man att lämna där hän? Vad väljer man att framhäva? Hur väljer man att framhäva denna fantastiska historia överlag?

Och jag måste säga att jag ändå är ganska imponerad. The Host fungerar nog bättre för mig som roman än som film om jag ska välja.Samtidigt tycker jag att man gjort noga avvägningar och valt att till exempel kringgå romanens detaljer och ordning på vissa saker för att få en mer fartfylld film utan att det på något sätt skadade själva huvudberättelsen. Jag gillade huvudpersonen mycket och tycker nog att jag fattade mer tycke för henne i filmen än romanen ändå, och jag tyckte inte att det kändes konstigt att ”höra” Melanie (som tittare)  inuti Wandas kropp. Det kändes löjligare i tanken än vad det blev i praktiken.

Jag tycker verkligen att det här var en lyckad filmatisering. Den är sevärd, kanske särskilt om man läst Meyers roman som den baseras på. Det enda jag egentligen har att direkt invända på är slutet. Det känns (även om det är samma som i romanen) lite hastigt, lustigt och nästan lite påtvingat. Jag förstår dess funktion, men kan ändå inte känna mig helt nöjd med det i sammanhanget. Frågan är om jag hade varit mer nöjd om berättarrösten som kommer in i början och även mot slutet, pratat mer och att man eventuellt hade kunnat skippa själva slutsscenen (med skådespelare). Ja, då kanske jag hade varit ännu mer nöjd!

The Fault in Our Stars

Jag läste ut min första John Green-bok någonsin i fredags eftermiddag. Då hade jag på morgonen lyckats läsa så pass att jag bara hade två sidor kvar, vilka jag inte kunde läsa förrän till eftermiddagen. Det gäckade mig en hel del, även om det kändes skönt att få en hel timmas lästid på fredagsmorgonen (med efterföljande hotellfrukost i och med att jag var på kompetensutveckling med jobbet).

Jag har hört så mycket om den här ungdomsromanen som jag tror att jag klickade hem delvis på grund av Fiktiviteter. Sedan blev den liggande tills jag lyssnade på Allt vi säger är sant, där de pratade John Green… Och därefter kunde jag bara inte låta den ligga och samla damm i min att-läsa-hög. Jag började läsa den samma eftermiddag jag hade lyssnat klart på podcast-asvnittet!

imagesT6VXQ6IESå vad tycker JAG om boken?!

Jag tyckte utan tvekan mycket, mycket om den! Den är sorglig, vacker, romantisk, tung… Ja, mycket på en gång! Men det kan ju inte bli annat när man blandar upp en ungdomsroman med cancer. Det kan inte bli någon annan blandning! Jag tycker om alla inslag, från personligheterna och det faktum att de hanterar sin sjukdom genom att försöka att i alla fall inte bli av med humorn… Jag tycker de känns ganska äkta faktiskt, för alla karaktärer som vi möter i boken är faktiskt på något sätt drabbade av cancern – direkt eller indirekt – och bland annat i och med att vi faktiskt följer Hazels perspektiv.

I podden pratades det en del om ”prettospråket” som ungdomarna pratar… att det kanske inte är så äkta. Men personligen kan jag köpa det! Det finns de som pratar lite pretto, trots ung ålder. Jag tänker att det delvis är ett resultat av att Hazel läser ganska mycket (om vi ser till henne) och jag tänker också att det kanske är ett sätt att distansiera sig och bli något annat än sin sjukdom eller tjejen med cancer.

Det är så mycket känslor som spelas ut i den här boken! Jag känner med karaktärerna, gråter själv för deras skull och i någon form av rädsla för framtiden. Hur skulle mitt liv se ut om jag skulle drabbad av cancer? Vilka skulle stanna kvar vid min sida, och vilka skulle tycka att det blev för svårt att vara i närheten? Sådana här böcker får mig att känna så mycket på ett personligt plan. Och jag kan se mig själv tänka samma saker som Hazel Grace gör, fastän jag samtidigt vill säga till henne att vara hoppfull, optimistisk och känna sig välförtjänt av till exempel kärlek!

Jag grät en del kan jag lova under läsningen, även om jag höll igen förvånansvärt bra i bortamiljö (åh – om jag bara hade varit hemma!). Jag rekommenderar boken, tycker att den är riktigt, riktigt bra. Jag vill läsa mer från John Green i framtiden. Och jag vill se filmen som baseras på boken (trailern visar ganska mycket):

Jag misstänker dessutom att det kommer bli en ännu kraftfullare gråtfest när jag ser filmen – för jag misstänker att allt kommer bli än tyngre med vetskapen jag redan har. Och jag kommer inte heller se filmen i ett sammanhang där ingen annan vet vad jag gör (som nu när jag läste med oinsatt publik) så jag försöker hålla igen. När jag ser filmen så ska känslorna fram!

Och på tal om filmen: ”Läs en bok som kommer på film under 2014 eller 2015” är punkt nummer 11 i kaosutmaningen 2.0. Med denna bok är den avprickad.

Breaking Dawn, Part 2

Twilight-Breaking-Dawn-Part2[1]Jag såg igår Breaking Dawn, Part 2. Jag hade någonstans ändå höga förväntningar inför den sista delen i Meyers serie som ju sammanlagt blev fem filmer. Och jag är mestadels besviken…

Förra filmen tyckte jag var bra, men som jag skrev då så är boken ju bättre. Och efter att ha sett den här avslutande delen i filmserien kan jag väl känna att filmen är okej (i alla fall), men inte mer och jag tycker att boken är mycket bättre. Jag kommer inte exakt ihåg hur Meyer skrev angående slagfältet… Men det tedde sig mer okej än vad jag hade kunnat tänka mig ändå i filmformatet. Men med det mesta är egentligen ”nja” och ”okej”.

Om förra filmatiserade delen av den sista boken skrev jag bland annat att: ”jag upplever en del komiska inslag i filmen, som är ganska befriande och som jag inte anar i böckerna. Det skulle kanske kunna störa mig. Men det gör det inte.” Och nu tycker jag att de här komiska inslagen stör mig jättemycket. Det är för ansträngt och jag ”känner inte” humorn som jag antar att man medvetet försökt komma åt i den här avslutande filmen. Jag tycker nog faktiskt att det känns som om man anstränger sig så mycket att det faller lite i filmens möte med mig som tittare ibland, och att man emellanåt inte ansträngt sig alls särskilt mycket ömsom.

Jag inser dessutom att Bella såklart har förändrats som vampyr. Men jag tycker att hon är lite väl långt ifrån den där karaktären jag älskade i föregående filmer, och jag tycker detsamma gäller Edward och Jacob också på något sätt. Jag har svårt att sätta fingret på vad exakt det är, men det känns lite som att samtliga huvudpersoner har börjat komma från sina karaktärer lite grann och så pass att jag nog tycker att jag kan ana det som tittare. Ja, visst var det ett tag sedan jag såg till exempel Breaking Dawn, Part 1, men inte så himla länge sedan jag såg Twilight eller New Moon… Jag kan sakna den där känslan som de filmerna gav mig i den här. Och kanske började det saknas redan lite i förra filmen, men nu… Nej. Det funkar inte för mig.

Saker som jag stör mig på är många ljudeffekter, hastighetseffekter (eller vad man nu ska kalla det) och även till viss del animationerna (ja, som jag ju faktiskt stört mig på smått sedan vargarna kom in i bilden)… Obalansen som kommer fram lite då och då, både i karaktärsbeskrivningarna och i det här med den forcerade humorn… Jag köper det inte längre. Slutet med inslaget av boken och hur den slutar (hur det går över i bild till sista bokens sista sida), det är både snyggt (på ett sätt) men gör också att man som tittare kommer bort från känslan att den här berättelsen, trots alla fantastiska inslag, skulle kunna vara sann.

Jag är alltså mestadels besviken och tyckte filmen i alla fall är okej (trots en del ojämnheter). Och ändå så grät jag en liten skvätt mot slutet och det är väl för att jag om inte annat kunde relatera till historien jag ändå fängslades mycket av och fastnade för när det kommer till serien i bokform. Jag är glad att jag äger hela serien även i filmformat, men det är bokformatet som står mig allra varmast om hjärtat! ♥