Ö som i Önskemål

Då har vi kommit till sista bokstaven i mitt bokalfabet med inspiration  från två härliga bokbloggare – Prickiga Paula och Sandras boktankar. Jag tackar så hjärtligt för den! Och jag tackar så hjärtligt för ert bloggande utöver dessa bokstäver också såklart!

Men nu har min blogg också gått och fyllt tre år, och jag hoppas vi kommer kila stadigt ett bra tag till! Därför kommer jag idag in på Ö som i önskemål. Jag har nämligen lite önskemål till mig själv på hur jag kan göra bloggen bättre. Det första är att jag från och med bloggens treårsdag ska försöka komma ihåg att infoga bokinfo om böckerna när jag skriver mina recensioner à Barnboksprats bokinfo.

Jag har äntligen börjat filma lite och skapar videos när jag och Nelly byter böcker, men samtidigt orkar inte jag spela in videos för så mycket fler tillfällen än detta. Jag kan passa på att nämna detta i sammanhanget. Om man kan bortse från detta – finns det fler önskemål från läsares sida?

Ä som i Älsklingar

Näst sista bokstaven i bokalfabetet består av Ä som i älsklingar. Jag är ganska glad att jag nu för tiden har bättre koll på vilka böcker som är favoriter och älsklingar, då jag har upplevt att det är svårt att hålla reda på de där älsklingarna när de börjar drunkna i år och antal av samma slags känslomässiga förälskelser. Så nu kan jag ju änterligen ändå hävda att jag har älsklingar per år, och kanske, kanske, kan jag också snart börja lista absoluta favoriter med det material jag börjar samla på mig bara här på bloggen. Man kan hitta dessa om man söker på ordet ”toppitopp” och i år kan jag meddela att första halvåret resulterat i några klara stjärnor som aspirerar till att bli de där absoluta favoriterna (sammanställda i den ordning jag återfann dem som femmor på Goodreads):

• Vi kom över havet
• En man som heter Ove
• Alla vill bara gå hem
• Impulse
• Vi är inte sådana som i slutet får varandra
• Stockholms undergång
• Eldvittnet

Å som i Ålder

Då har vi kommit till de tre sista bokstäverna i bokalfabetet och Å står för ålder. Jag säger när det kommer till ålder inget om att böcker delas in i barn-, ungdoms- och vuxenböcker i och med att jag inser att det ger viss vägledning. Men jag är glad att jag personligen inte tycker att dessa ålderskategorier stoppar mig som vuxen (ja, man är väl vuxen vid 25 år?) från att låna böcker som tillhör alla dessa åldersrelaterade kategorier!

Jag hoppas innerligt inte att jag är ensam! Och visst, visst, kan jag erkänna att jag ibland önskar att vissa böcker skulle klassas som alla dessa tre eller åtminstone två av dessa kategorier, då jag tror att vissa missar böcker på grund av stämpeln: barn-/ungdoms-/vuxen-.

Håller någon med i något?

Z som i Zon

Jag försökte komma på ett passande ord till bokstaven Z och valet föll till sist på zon. Det pratas ofta om att man har comfortzones när det kommer till läsning. Och det är klart att det är så. Dock behöver dessa zoner inte vara bestående hela ens läsande liv – vilket jag tycker är skönt. Saker får lov att förändras, även ens comfortzones när det kommer till läsning. Och om dessa zoner förändras på ett eller annat sätt, antar jag att man delvis bevisar att inte ens det trygga måste vara bestående, på så vis att vi alltså inte bara läser det som känns oss tryggt och säkert utan vågar oss på nytt och hittar nya säkra kort när det kommer till genre, och så vidare… (Jag har lite svårt att sätta ord på det där.)

Mina säkra kort just nu är nog ändå (för det mesta, för visst finns det undantag åt ena eller andra hållet): skräck, rysare, mer oklassiska deckare, dystopier, ungdomsromaner, gärna romaner med lite udda karaktärer, noveller, romaner skrivna på vers (som inte direkt känns som vers), och roliga eller poetiska romaner med lite sorgkant.

Men det är inte säkert att jag tycker exakt såhär om ett år. Det tycker jag känns fantastiskt bra.

Y som i Yttre

Ja, då har vi kommit till bokstaven Y och ordet Yttre. Jag tänker en hel del på det där yttre i form av bokomslagen. Det är ju en faktor till att man ibland väljer att bläddra just i en bok framför en annan, blir nyfiken på just vissa böcker somliga gånger och en bok med ett riktigt vackert yttre (förstärkt av ett vackert inre) kan verkligen kännas som en tavla.

Vid det här laget vet vi alla att utsidan inte betyder allt. Det gäller också oss bokbloggare, även om resonemanget ovan gör sig ytterst gällande för en stor majoritet av oss skulle jag ändå tro. De gånger jag vill åt insidan, till exempel på grund av hjärtliga boktips, har jag ignorerat det yttre och oftast överraskats extra, men samtidigt såklart tänkt: ”Den hade kanske lästs av så många fler utan denna framsida”. Som tur är, är jag inte den som är långsint eller minns bokframsidor särskilt väl om inte böckerna i princip bor i min egen bokhylla. Men jag har ett färskt exempel i minnet angående en mycket omtyckt lånebok:

Boken är Eleanor & Park:

Den är så vacker i sin enkelhet och jag har alltid tilltalats av denna framsida – men jag måste ändå störa mig på en sak och det är att Eleanor och Park är lika stora. Har man valt att skapa en balans genom att göra dem lika stora, eller finns det någon annan slags förklaring? Ja, alltså – missförstå mig rätt – enligt boken är de lika långa, men Eleanor är faktiskt större och jag skulle nog utan tvekan ha läst boken även med en liiite bredare, större, Eleanor jämfört med Park.

Angående omslag och framsidor, har jag sedan innan konstaterat att jag ofta gillar böcker som är enkla, snygga och ofta svarta…

W som i ”Wreck This Journal”

W som i Wreck This Journal, är nog utan tvekan den mest kreativa boken jag någonsin köpt och som jag både äger och har gett bort. Jag har gett bort en till både min syster och en av mina fina vänner, och så har jag ju ett eget exemplar. Det är galet, knasigt, kreativt, kul, utmanande och det är väl då att jag kanske inte direkt pysslar med det om jag inte har lite tid. Men det är något av det mest prisvärda jag har köpt då den ger så mycket i gengäld någonstans ändå.

Detta är tre av mina wreckiga Instagram-bevis (som inte gör verkligheten särskilt rättvis):

Jag hoppas kunna ha en WTJ-kväll med min kära syster snart. Och för er som kanske inte vågar ge er på ett eget exemplar med alla sidor detta skulle innebära, men ändå är nyfikna och skulle vilja göra bara någon sida eventuellt – kika in Bellas bokblogg!

V som i ”Vill ha”

När jag i mitt bokalfabet kommit till V, kommer jag inte att tänka på så mycket ord på V förutom vilja, och att vilja ha. Det är ju inte sällan vi ”Vill ha” böcker eller bokrelaterat som bokälskare, men det är en konst jag försöker att bli bättre på och det är att vilja ha det jag vill och inte så mycket mer. Jag undviker ganska flitigt olika extraerbjudanden sedan 2014 som inte innehåller fyra titlar som jag är nyfiken på om det till exempel är ett erbjudande som omfattar att klicka hem fyra för tre eller liknande. Samma sak gör sig gällande nu för tiden när jag tackar ja till enstaka rec.ex eller ber om dem. Detta delvis då jag tror att det inte kommer läsas med lika stor sannolikhet om det inte redan är något jag ”vill ha”.

När bokmässan nu börjar närma sig mer och mer kan jag ju också meddela att jag faktiskt har varit noggrann med ovannämnda taktik när jag köpt böcker från mässan både de år jag varit där. Tittar man på vilka titlar jag sedan har läst, så kan jag också meddela att jag i princip har läst A.L.L.A. titlar jag köpt båda gångerna. Det gör mig faktiskt väldigt stolt.

Sedan erkänner även jag att vissa titlar är sådana jag verkligen velat ha av en eller annan anledning, men ibland infinner sig också tråkigt nog ett ”inte just nu”. För vissa böcker kan endast läsa när en viss anda faller på och jag kan säga att de flesta böcker jag inte sedan haft minsta lilla lust att läsa, eller till och med ibland äga, efter cirka tre år – ja, de brukar söka lyckan hos en secondhandbutik eller liknande. Där hoppas jag nämligen att dessa böcker finnes av någon som ”vill ha” och som dessutom kan få äga till ett underbart bra pris!

I eftermiddag kommer den där höstenkäten upp som så många besvarat – detta för att följa upp mitt ”Vill ha”-inlägg på ett väldigt bra sätt (och för er som varit uppmärksamma finns redan tre presenterade ”Vill ha”-böcker som angår höstens utgivning).

U som i Utopi

När jag ändå har tagit upp dystopier som genre undrar jag – finns utopier (alltså som bokgenre)? Eller är utopier i själva verket aldrig möjliga och därav omöjliga att skriva? Det är en sådan fråga bokalfabetets U får mig att undra. U som i utopi… Vet ni något om detta? Jag tänker ju för egen del att utopier just bör vara omöjliga (i en mening), men det kan ju vara så att vi i alla fall kan sträva efter ett så idealt samhälle som möjligt genom att ta lärdom av snedsteg i historien?

T som i Trilogi

Jag är ofta inte den typen av läsare som klarar av allt för långa serier (men såklart finns det undantag), utan trilogier, som ju börjar på T, brukar vara alldeles lagom. Jag tror också att det kanske är en bra längd även sett från författarens sida då det finns många fina exempel på bra trilogier. Jag kan tänka mig att det kan bli lite väl krystat att producera fler än tre böcker i en serie för en författare – detta av olika anledning, men bland annat på grund av att man kanske känner för att ge utrymme för nya idéer och uppslag. Det finns dessutom bra exempel på författarduos som givit ut lyckade trilogier, där jag kan nämna två som återfinns i just mina bokhyllor:

• Erik Axl Sund:

       

• Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren:

      

 

Men jag har naturligtvis också tips på författare som skrivit bra trilogier helt på egen hand:

• Carrie Ryan:

   

• Maggie Stiefvater:

       

• Jonas Gardell:

     

S som i Snabbt

Ibland behöver man något att läsa som börjar på S – något snabbt. Detta är inte samma sak som att vara lättsmält, men det kan såklart vara det med. Snabb läsning är det som för mig inte kräver så mycket tid. Det kan kräva en hel del tankekraft och energi som sådan, men det går att läsa under en kortare tid. Mina tre favoriter inom kategorin snabb läsning är:

1. Noveller. De är underbara med sina mer eller mindre ögonblicksberättelser och det går att konsumera en novell till frukost eller till badkarsstunden. Det går även att ha med sig en novell att läsa om man råkar få en stund över – jag har till exempel läst någon novell hos tandläkaren och läkaren medan jag ändå sitter och väntar på att det ska bli min tur. Jag kan verkligen inte säga annat än att noveller är min kopp te som snabbläsningsformat. Tre bra noveller är utan tvekan förra årets topp tre i novellixer! Samt Fruktans skräckantologi.

2. Luftiga romaner. Vad är det kanske någon undrar? Jo, för mig är det åtminstone de där romanerna som ofta inte är så långa, eller i vilket fall inte känns så långa på grund av att det är korta kapitel, kanske till och med stycken som inte ens tar upp en hel sida. Dessa typer av romaner går att läsa under hyfsat kort tid, och man kan med gott samvete både släppa den när det behövs och fortsätta läsa den när även små stunder givs. Ibland upplever jag dessutom att sådana här typer av romaner ger plats åt mer eftertanke – det ligger någonstans mer välkomnat i kapitlens längd. Två luftiga exempel från i år är Beijers Det handlar om dig och Thúys Ru.

3. Bilderböcker. Sedan jag läst två av mina barndomsfavoriter kan jag faktiskt tänka mig att botanisera än mer bland barnlitteraturen och de där bilderböckerna med fantastiska illustratörer! Barnböcker behöver inte vara ”lättlästa” som sådana, med de är lite kortare, lite mer genomtänkta i det där lilla och oftast finns det riktiga guldklimpar bland denna typ av litteratur även för vuxna. Jag efterlyser mer bilderböcker för alla åldrar faktiskt! Och på tal om böcker med bilder för alla åldrar eller äldre åldrar – finns det tips på sådana författare eller titlar? Har man exempelvis missat Shaun Tan, så har man verkligen missat något!