R som i Recensera

imageLördagens bokstav R blir ett R som i recensera. Det är något vi alla gör olika på olika bokbloggar och jag gillar verkligen variationen! Vissa har mer uppstrukturerat (som i att man följer lite av en mall) och andra har lite mer ostrukturerat (inom ramen för att inte ha en förutbestämd mall i detta fall). Jag uppskattar det verkligen mycket.

Som ni kanske har sett på min bokblogg, så kör jag lite mer ostrukturerat i enlighet med parenteserna ovan! ↑ Detta är från min sida ett medvetet val eftersom jag upplever att ingen bok är direkt någon annan lik (bland annat för att jag är lite grann en allätare), och därav vill i alla fall jag att recensionerna ska få vara unika boken. Däremot har jag ibland medvetet valt att följa mikrorecensions-upplägget à Sista timmen – detta föräras ofta verk jag inte har jättemycket att säga om av olika anledningar. Det behöver absolut inte betyda att de är dåliga nämligen – det kan till exempel handla om att det är en ytterst kort novell som görs rättvisa med så få ord och, framför allt, meningar som möjligt.

Sedan har jag valt att medvetet recensera alla verk jag läser (förutom ett bokmanus jag läst hittills – det är ju inget färdigt verk i den bemärkelsen och tankar om den har istället gått till författaren). Så allt man finner på bloggen (minus kurslitteratur) är det jag också läst de senaste åren – in i minsta detalj!

Vilken typ av recensioner gör du och är det ett medvetet val? Och recenseras alla lästa (åtminstone skönlitterära) verk?

P som i Populärt

imageDagens bokstav P får representeras av ordet populärt. Ordet kan såklart tolkas på lite olika sätt, men jag tänker i alla fall diskutera det utifrån allmänna mått och menar att ordet bland annat hör samman med de där böckerna som alla bara talar om – ja, det där böckerna som är så populära att det bildas en jättestor hype!

Själv höll jag ju mig till exempel ifrån J. K. Rowlings ”Harry Potter” irriterande länge på grund av att alla pratade om den. Jag blev med takten bokserien blev mer och mer populär, helt enkelt mer och mer anti att läsa den. Det tog flera år innan jag ens gav den en chans och detta på grund av en kompis som dyrt och heligt lovade att jag nog visst skulle gilla J. K. Rowlings omtalade bokserie. Om jag bara gav den en chans. Och i just detta fall var det ju så otroligt mitt i prick!

Och på grund av denna mitt i prick blev jag mer och mer positivt inställd till hypar och det populära. Men ibland känns det som att jag har börjat få ett litet återfall av allergi mot hypade böcker och serier. Detta på grund av att jag blir rädd för att jag går in med för mycket förväntningar. Jag blev visserligen till exempel inte helt besviken på Meyers ”Twilight” eller Collins ”Hunger Games” (även om jag endast läst första delen)… Men problematiken för mig just nu är att hypade böcker riskerar att bli filmatiserade och jag har så svårt att få orken och lusten att både läsa boken och se filmen, eller se filmen och läsa boken, för risken blir ju att man nöjer sig med den ena eller andra, delvis tack vare ”so many books, so little time”.

Senaste tidens hypar jag läst och verkligen tyckt om får jag väl ändå säga är Roths ”Divergent”-serie (där del tre är kvar att läsa), Greens The Fault in Our Stars och även Rowells Eleanor & Park. Det mest fantastiska i denna ekvation är dessutom att jag läst två ”bok blir film”-böcker och att jag har filmen kvar att se inför framtiden.

Jag är fortfarande alltså rädd för det populära, men jag blir bättre och bättre på att hantera det och jag läser till exempel ofta inte böcker när de är som mest sönderhypade för min egen skull. Just nu testade jag att läsa Clares ”The Mortal Instruments”-seriens första bok på svenska, men kommer hittills inte in i den till hundra procent eller finner lusten. Så där får vi se hur det utvecklas… Allt hypat är ju faktiskt inte fruktansvärt bra – så mycket har jag ju lärt mig genom åren.

O som i Overkligt

imageJag väljer att tillägna O ordet overkligt. Det är ett ord vi ibland slänger oss med när vi talar om böcker. Och jag tycker nog att det kan betyda olika saker. När man använder ordet overkligt kan man nämligen å ena sidan referera ordet till overkligt som i osant eller högst osannolikt, eller å andra sidan som mer övernaturligt eller fantastiskt.

Till den första kategorin av overkligt, kan man tala om de där verken som bara inte känns trovärdiga, i alla fall för sig själv personligen, på grund av att det känns som om en pusselbit kanske saknas för att man ska ta historien för sann eller sannolik. Jag har läst ett par sådana böcker genom åren, även om jag glömt av i princip alla för att jag faktiskt inte har känt behovet att minnas dem för min egen del. Jag tror ofta att en historia känns just osann eller högst osannolik för att det är något som inte känns trovärdigt hos karatärerna, deras sätt att vara eller karaktärerna i relation till omgivningen. Men det kan nog i somliga fall också handla om att man till exempel inte kan köpa en värld med fantastiska inslag, även om jag inte kan relatera till detta såvida inte det är något som känns icke trovärdigt av det jag innan räknade upp.

Till den andra kategorin hör många av de böcker jag tycker mycket om. De kan ha fantastiska och övernaturliga inslag, utan att det känns osannolikt historian. Saker och ting kan ju vara ”overkliga” för vår värld och vår miljö så som vi känner den just precis nu, men det behöver ju inte betyda att en berättelse känns overklig som sådan. Jag fascineras otroligt mycket av historier med overkliga inslag à andra kategorin. Jag återfinner många bra exempel hos Fruktan, John Ajvide Lindqvist och även hos till exempel Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren samt Kenneth J. Harvey som några exempel.

N som i Namn

imageEfter gårdagens miljö, vill jag idag tala om N som i namn. Namn möter vi hela tiden i verk – på personer, städer, länder, världar. Listan kan göras lång och jag tror nästan aldrig jag har läst ett verk förutan detta – jo, kanske några dikter och även enstaka noveller (kanske lurar ni på någon roman som avsaknar namn?!), men till vanligheten hör absolut en historia kantad med namn.

Vissa författare strävar efter att ge karaktärerna mycket ovanliga namn. Ibland kanske det krävs för att det handlar om till exempel fantasy och en framtidsvision, men jag kan ofta inte låta bli att tycka att det ofta finns mycket mer gratis att hämta i engelskan. I många ungdomsromaner känns det dock som att man försöker spegla världen av idag: där man kan heta både ovanligare namn, men också mer vanliga. En sak måste jag dock erkänna – jag är väldigt dragen till olika namn, men är dålig på att försöka finna om de har någon speciell betydelse – detta delvis då jag anser att en person är en individ och så mycket mer än sitt namn… Men någonstans tror jag nog att många författare väljer namnen på karaktärer med omsorg.

Ett namn jag kommit att tycka mycket om upptäckte jag tack vare Emma Vall (författarkvartetten bakom ett par fina ungdomsromaner, bland annat). En av deras huvudpersoner heter nämligen Svala. Det finns en stor risk att något framtida husdjur får detta vackra namn… Inte minst för att det klingar fint med mina två katters namn – Tuva och Reva. Tack vare Harry Potter och den återkommande fenixen, så har jag även haft lite funderingar på Fenix – som husdjursnamn åtminstone…

M som i Miljö

imageNästa bokstav i alfabetet är M, och i mitt bokalfabet representeras bokstaven av miljö. Då menar jag den miljön som presenteras i en historia, den karaktärerna verkar i och så vidare… Trovärdiga karaktärer kan på ett sätt vara a och o för ett verk, men man får ju absolut inte glömma vilken stor roll även miljön spelar.

StockholmsUndergång_fruktan_omslag[1]Jag tycker personligen att miljön på ett eller annat sätt måste te sig trovärdig, egentligen oavsett vilken genre ett verk tillhör. Men jag tycker på samma gång att det är alldeles fantastiskt när en författare lyckas spegla en miljö som är en del av en värld som inte direkt är den vi själva lever i. Jag förundras oerhört över olika slags fantastiska inslag, där miljön oftast är en av de bidragande faktorerna till själva upplevelsen: antingen för att miljön är som vår, men något är så annorlunda – eller för att det finns saker som påminner om vår miljö, men inte mycket mer i och med att det är så mycket som ändå skiljer sig från våran. ”Harry Potter” har exempelvis alltid fascinerat mig då trollkarlsmiljön är en undangömd miljö för mugglare, men enligt historien samexisterar dem och miljön har ju uppenbart lockat mig, då jag fortfarande undrar varför jag inte fått min kallelse till Hogwarts (posten måste tappat bort den)… Den bästa skräcklitteraturen tycker jag oftast lurar i välbekanta miljöer med oväntade inslag av vad det än må vara (vilket bland annat Fruktan tar till vara på i Stockholms undergång)… För att ta upp två mer konkreta exempel.

ctn465_465_2200_0_0__jag-ar-ju-sa-javla-easy-going_3Dskugga[1]Sedan måste jag också nämna ungdomsromaner som utspelas i vår samtid. Miljön gör ofta väldigt mycket för dessa romaner, miljön bidrar nämligen ofta till hela stämningen i boken och jag tycker till exempel hemmamiljön eller skolmiljön är två bra exempel. Känns de trovärdiga och berör dem i relation till huvudkaraktären: ja, då blir det också ofta en jäkligt bra ungdomsroman, som Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going, Ljungqvists Kaninhjärta eller Bjärbos och Lindbäcks Vi måste sluta ses på det här sättet, som tre exempel.

L som i Lättläst

imageDenna bokstav är viktig – L som i lättläst. Det är ett ord som dessutom ligger mig än varmare om hjärtat som svensklärare och som lärare på gymnasiesärskola. Därför vill jag idag passa på att hylla alla författare som direkt skriver lättlästa böcker för både yngre och äldre, jag vill också hylla dem som skriver om svårare verk till lättlästa versioner och framför allt vill jag nog faktiskt tacka dem som ser en marknad för lättläst!

Jag efterlyser som alltid tips på författare, titlar och jag försöker läsa lite lättlästa titlar då och då, även om jag inte kan låta bli att läsa mycket annat för egen del!

Det går knappt inte att beskriva hur mycket det här kan betyda!

K som i Köpstopp

imageEtt ord jag stött på ganska ofta på K i bokbloggvärlden är köpstopp. Jag har inte hittills gett mig själv ett och jag tycker ändå att jag inte är i värsta laget när det kommer till bokköp. Visst, jag kommer alltid att ha olästa böcker i hyllorna och tyvärr kanske det kommer perioder då jag inte ens har lust att läsa vissa böcker (men: ibland kommer lusten vid senare tillfällen har jag upptäckt, vilket är fantastiskt).

Jag köper i princip bara böcker jag verkligen vill ha. Jag gör mig också av med böcker då och då som jag inte längre vill ha i mina bokhyllor. Och om sanningen ska fram så hoppas jag att jag i framtiden har ett mysigt bibliotek hemma – och då kan jag även ponera att jag behöver en del böcker för att fylla ut de bokhyllor med tillhörande hyllplan som jag hoppas äga. Ja, jag skriver detta med glimten i ögat. Jag har nämligen bestämt med mig själv att jag ska försöka förhindra eventuellt aktuella köpstoppsituationer och jag hoppas att jag lyckas hålla detta inofficiella löfte till mig själv.

Jag ska dock inte ljuga – så fort det bildas mer plats i bokhyllorna (detta hände i veckan), så får jag lite lust att fylla upp den platsen. Men förhoppningsvis beställs inga stor paket innehållande böcker innan dess att jag besökt den efterlängtade bokmässan i Göteborg. Jag planerar i alla fall att gå en av helgdagarna på årets bokmässa. Och jag hoppas att jag får sällskap.

J som i Jämföra

imageEtt ord på J som jag faktiskt kommer att tänka på just idag är ordet jämföra. Det är ett ord jag egentligen ofta stöter på om jag läser en författare jag läst någonting av sedan tidigare. Det kommer också ganska omedvetet och ibland måste jag verkligen rannsaka mig själv för att verkligen landa i vad jag tycker om en bok – där jag helt enkelt får försöka att åtminstone inte jämföra fööör mycket med vad de tidigare skrivit (särskilt om de skrivit en romanserie). Serier är faktiskt svåra på det sättet i och med att man förväntar sig någon slags igenkänning men samtidigt gärna vill bli lite överraskad på något sätt…

9789175030944_200[1]Jag är ganska säker på att jag inte är ensam om att göra detta? Jag gjorde det för några veckor sedan när jag läste ut Eldvittnet, jag gjorde det mot Kepler igen när jag denna vecka läste ut Sandmannen och innan dess jämförde jag deras andra roman, Paganinikontraktet, med deras masterpiece Hypnotisören. Jag gjorde samma sak ganska tydligt i höstas när jag läste Jenny Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going, trots att hon inte ens skriver en serie (kan tilläggas), men hittills har hon också (trots att jag jämför) endast lyckats överraska mig och briljera!

Jag försöker bättra mig, då jag känner att detta jämförande hit och dit är på gott och ont… Och jag försöker bortse från jämförelser som återfinns bland annat på böckers baksidor i stil med ”Detta är något för Harry Potter-fans” eller liknande, i och med att det kan leda till stor besvikelse… för kom igen – varje roman är unik och förhoppningsvis ingen annan roman lik! Jag måste försöka banka in det ordentligt genom att läsa, läsa och läsa om igen och försöka att inte jämföra överdrivet mycket med saker som sagts eller verk som skrivits sedan tidigare!

I som i I-landsproblem

imageJa, jag hade egentligen tänkt att skriva om något helt annat på I, men istället satte jag mig idag för att skriva ner lite om i-landsproblem istället… Kopplat till böcker såklart! För ibland upplever jag att vi har nästan för höga och ytliga krav på böcker i vårt samhälle och jag upplever också att vi glömmer bort att uppskatta böckerna för vad de är ibland.

Tack vare att vi till exempel ofta har valalternativ i form av olika upplagor och med detta olika framsidor, tycker jag att det ibland är lite för mycket fokus på att hitta ”rätt omslag” i bokbloggsvärlden. Jag faller också in i detta beteende ibland, men känner samtidigt att det är ett lyxproblem eller det jag idag kallar i-landsproblem i och med att det är samma bok, samma författare bakom och samma innehåll (i alla fall i de flesta fall) och huvudsaken är väl kanske egentligen att titel, författare och innehåll stämmer med det vi eftersöker..?

Jag upplever också att det är ett i-lands- eller lyxproblem att oja över att det skiljer några millimeter i bokhyllan mellan böckerna i en serie eller liknande, samtidigt som jag också kan frustrera över sådant. Men ibland vill jag påminna mig själv om att huvudsaken kanske är att ovan argument gör sig gällande (och att alltså titel, författare och innehåll stämmer överens med vad som eftersöks)…

Ibland klagar vi kanske också väldigt ofta över att inte alla böcker översätts till svenska, att inte alla engelska titlar säljs i svenska nätbokhandlar, och i fysiska… Men när jag tänker efter (för som sagt så klagar jag också över småsaker som gäller böcker ibland) – vilka stora möjligheter vi har i vårat samhälle! Vi får läsa vad vi vill, vi har tillgång till inte bara svenska nätbokhandlar utan nätbokhandlar över hela världen! Alla har inte den möjligheten och jag måste påminna mig om att jag är bokmässigt välsignad som lever i ett samhälle där jag har alla möjliga, och för andra i världen kanske omöjliga, möjligheter!

Med möjligheter kommer krav och med krav kommer förväntningar, och ibland klagomål. I-landsproblem är lyxproblem och det är självklart så att vi alla kommer klaga någon gång då och då. Men jag tycker att vi ibland ska påminna oss om vilka fantastiska möjligheter vi har och att vi ska få känna oss oerhört glada över att vi har rätt titel, författare och rätt innehåll i vår hand när vi väl vill läsa en specifik bok!

H som i Hylla

imageIdag är det lördag och det är dags för bokstav H som i mitt alfabet får stå för hylla (ja, precis som i Paulas och Sandras bokalfabet). Jag har precis börjar få ordning i fyran jag delar med min sambo, så att jag i alla fall har fått kontroll över våra två större bokhyllor i gästrummet (som nyligen och äntligen är ommålat). Resultatet ser nämligen ut såhär:

image

image

image

image

Däremot behöver jag fortfarande få upp mina fyra, fem små bokhyllor jag även ska ha upp i gästrummet. Men det kommer! Man kan inte göra allt på en gång och huvudsaken är att vi undan för undan får mer och mer ordning i lägenheten. Planen är också att nu (efter att förra veckan ha målat om i köket) få upp alla receptböcker i detta rum. Dock gör planlösningen att det är oerhört svårt att få upp bra hyllor i köket. Så (trumvirvel) – i detta rum kommer vi faktiskt att låta alla receptböckerna flytta upp på köksskåpen i den delen av köket där det passar allra bäst! Jag är säker på att det kommer bli jättefint!

I höst kommer förhoppningsvis (och som senast!) lite bilder upp på den allt mer rådande ordningen på böcker tillhörande hyllor, samt hyllsubstitut! Stay tuned!