Tematrio: prisvinnare

tematrio[1]Den här veckan skriver Lyran: ”Temat denna vecka blir (…) prisvinnare, välj bland August eller andra priser. Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.”

Och jag vet att jag i princip fortsätter att hylla de tre godingarna jag nämnt 2011 som helt enkelt består av en liten triss ungdomsböcker jag älskade innan (eller egentligen i samband med att Jägerfeld också fått sitt pris för Här ligger jag och blöder). Trion ser ut så här.

Om jag väljer att bonustipsa om de övre titlarna (medräknat favoriten av Jägerfeld), så vill jag även lyfta fram följande vinnare (en som jag är nyfiken på och alla är för ovanlighetens skulle inte  ungdomsromaner):

1. Svinalängorna av Susanna Alakoski (vinnare 2006). Det är en av vinnarna jag har hemma i bokhyllan, men som jag inte har kommit mig för att läsa ännu. Den väntar ju uppenbart på mig, dock. Jag tror att jag kan skylla detta på filmen en uns. När den kom så kom jag mig inte riktigt för att läsa boken, men jag köpte i alla fall filmen och såg den och (om jag inte minns helt fel) kapade jag sedan hem boken på second hand någon månad senare. Det är en av de där böckerna som bara skaaa (!) läsas!

2. Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi (vinnare 2000). Denna vinnare fick jag i bokvänspaket av Nelly. Jag hade ju läst ett utdrag från boken i min utbildning och har länge varit sugen på att läsa den. Och jag tycker inte att jag blev besviken. Den är speciell, rungande och enligt mig riktigt läsvärd. Den har ett filmstuk över sig, men på ett befriande, nytt och fräscht sätt i allt det tragiska (och ibland komiska!). Min recension av boken återfinns här.

3. Sedan måste jag också lyfta fram Tomas Bannerheds Korparna igen (vinnare 2011). Jag ojade den en del efter att ha läst den (positiva oj!). Men det finns en sannerligen udda, välskriven och diskuterbar roman bakom denna vinnare. Jag är personligen mycket glad över att ha fått diskutera den här boken med andra och att jag inte endast fått nöja mig med att sitta med den i min ensamhet och bara tänka om den (med mig själv).

Tematrio: prepositioner

tematrio[1]Lyran skriver denna vecka: ”Berätta om tre bra böcker med prepositioner i titlarna!” Och jag kan bara konstatera att jag i princip bara har ett återkommande ord, tillika en preposition, att relatera till som några böcker som är bra, bättre och bäst och som sparats har – prepositionen ”i”.

Dock hittade jag tre ungdomsboktips som inte är en fullständig trio med ”i”:

1. Katarina Sandbergs Vi är inte sådana som i slutet får varandra. Jag älskar språket, känslorna och också slutet. Detta är den senaste lästa av dessa boktips (läst i år). De andra är något äldre.

2. Maria Küchens Sång till en fjäril. Detta är ett second hand-fynd av klass, skulle jag vilja påstå. Jag hade aldrig hört talas om boken men föll direkt för språket, för historien och för allt i den som bara berör. Berör, berör, berör.

3. Cannie Möllers Tagg i hjärtat. Den här ungdomsromanen är en sådan jag aldrig glömt namnet på sedan ung. Jag har alltid kommit ihåg den och den här titeln har liksom fastnat. Det var också därför jag såg till att fynda exakt denna titel från second hand. Jag borde läsa om den. Borde. Men vågar jag?

Tematrio: Räkneord

tematrio[1]Förra veckan hade jag tänkt att jag skulle delta i Lyrans tematrio, där hon skrev: ”Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller räkneord.” Eftersom jag glömde förverkliga detta inlägg, gör jag istället det idag. Alla böcker är boktips:

1. En barn-/ungdomsroman som är mysryslig är Ingelin Angerborns RUM 213. Den passar perfekt som högläsningsbok och kan med fördel läsas vid övernattning hos en vän – eller – en som högläsningsbok tillsammans med någon vuxen. Jag skulle verkligen ha velat att min mamma hade läst någon mysryslig bok av denna typ de nätter jag och min syster som hos henne när pappa jobbade natt, eller när vi hade övernattningsfredagar hela familjen framför tv:n…

2. Två ungdomsromaner jag annars vet att jag ääälskade när jag läste dem är Emma Hambergs Linas kvällsbok 1 och Linas kvällsbok 2. Jag blev därför mycket glad när jag fick böckerna i julklapp av min lillasyster för något år sedan eller två. Hon kom nämligen ihåg att jag hade älskat dem. Och jag älskar dem bland annat på grund av innehållet: både språkligt, handlingsmässigt och jag måste säga att alla tecknade inslag passar så bra och tilltalar mig så mycket.

3. Christina Herrströms Tusen gånger starkare är faktiskt också ett boktips. Jag har endast läst den en gång och tycker väl att den delvis är ganska orealistisk (på ett sätt), men den väcker så många tankar och jag tycker att den väcker just viktiga tankar om manligt och kvinnligt bland annat – om det där osynliga som sker i samhället och såklart med detta även i skolan – att man behandlar tjejer och killar olika oftast (om än omedvetet).

Tematrio: Titelverb

tematrio[1]Lyran skriver denna vecka att temat på tematrion är ett tema ”som kanske kräver att ni letar upp era gamla grammatikböcker. Veckans tema är verb. Berätta om tre bra böcker med verb i titlarna!

Jag tänkte ta detta med tre lite väl treenigt och det kommer bli tre tips med tre titlar i vardera tips (just because I can)! Detta för att jag upptäckte att jag har en hel del läsvärda böcker med just verb i titeln! Och: jag har så svårt att bara välja ut tre av dessa godingar:

1. Först ut är tre bra ungdomsromaner med verb i titeln: Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo, Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld och Kapitulera omedelbart eller av Sanne Näsling. Jag förälskades i dessa böcker och med dessa böcker i dessa författare! För mig har de här tre böckerna varit romaner att förälska sig i både på grund av språket och även på grund av att jag känt så mycket, med, igen, ja – känt – och jag är en sucker för både språk och känslor! Jag vill även tillägga att om jag hade haft mer plats (eftersom jag redan tänjer på gränserna) så borde även Johanna Thydells romaner (med verb i titeln) kunna nämnas här.

2. Näst ut är tre bra vuxenromaner med verb i titeln: Vi kom över havet av Julie Otsuka, En man som heter Ove av Fredrik Backman och Låt den rätta komma in av John Ajvide Lindqvist. Alla dessa romaner är högst läsvärda. Den första hoppas jag att jag aldrig någonsin kommer glömma – inte minst för det poetiska språket och det fantastiska i att skriva ett vi-perspektiv och skildra så mycket på en gång på ett så vackert men sällsamt sätt. Backmans roman å andra sidan är genial i att ha lyckats skapa en karaktär som för det första är så oälskvärd att man knappt vill fortsätta läsa till att snart finna sig knappt kunna sluta sluka (och den är ju dessutom rolig i det faktiskt gråa och skavande!). Och den tredje romanen tog mig med storm när jag för första gången läste den – det måste ändå vara en konst att lyckas skriva en roman som är en grå, mörk, samhällsskildring, till att på samma gång lyckas få in en skräckhistoria med vampyrism på ett så snyggt sätt!

3. Tredje och sista ut blir trilogin med verb i titeln som jag känner mycket för: Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” —  1. Kärleken, 2. Sjukdomen och 3. Döden. Det är så svårt att med ord faktiskt beskriva vad den får mig som läsare att känna. Men jag är så glad att Gardell tagit sig tid att skriva den. Jag är så oerhört glad att den finns, trots att den ju är så jobbig, sorglig och vemodigt vacker på flera sätt… Och trots att jag såklart inser att jag har så oerhört svårt att förstå allt med mitt eget perspektiv – men ändå – den säger så mycket och den får mig på flera plan att känna, förstå och hylla kärleken!

En man som heter Ove

Jag har under lång tid hållit mig ifrån Ove som blivit älskad och hyllad på så många bloggar under en lång tid. jag har verkligen velat läsa, varit så nyfiken på den att Backman blivit en av mina nyfikenheter. Och nu äntligen fick jag boken av Nelly och jag tänkte att nu tusan får jag i alla fall försöka läsa En man som heter Ove. Och vad ska man säga? Jag antar att jag gick in i det helhjärtat i och med att Cassandra Clares bok i princip direkt blev pausad och jag vet faktiskt inte om jag är så sugen på den just precis nu…

9789175031743_200[1]Jag gillade inte alls Ove till att börja med. Jag tänkte att det är en sådan där man som man skulle hata att bo granne med och en man som man i rakt led skulle ha så oerhört svårt att förstå och älska. Så de första, kanske fyrtio sidorna, hyste jag inte alls mycket överseende till honom som person. Detta trots att jag ifrån början var ganska säker på hur ett och annat förhöll sig i hans liv och trots att jag insåg att det måste göra vem som helst ganska färglös och grå. Men som jag läst på så många ställen, så är Ove verkligen en karaktär som liksom gnuggar sig in i ens hjärta, fastän man är ganska förbannad över hur han beter sig för det mesta och även om man till viss del förstår varför Ove är den principfasta och ärliga man som han nu råkar vara.

Ove är 59 år gammal. Han kär Saab. Han är typen av man som pekar på folk han inte gillar lite sådär som om de var inbrottstjuvar och Oves pekfinger var en polisficklampa. (sid. 7).

Det är så mycket som händer i den här romanen på ganska kort tid. Den känns ändå så himla avvägd och välkomponerad. Jag älskar sättet Backman skriver, och det gäller det mesta – från kapitlens namn till innehållet i dem, där språket förmedlar både en vardagsrealism, en humor och en sorgsenhet på samma gång. Det finns också mycket kärlek och en hel del känslor, inte minst de känslorna som uppstår i mitt möte med Ove, hans liv och hans vara, som läsare. Det är här någonstans som jag motvilligt börjar älska honom och det är på grund av denna kärlek jag faktiskt sitter och gråter mot slutet. Jag vill inte sträcka mig så långt att jag vill mena att jag är förälskad eller kär i honom (jag har sett andra formulera sig så), men jag skulle vilja säga att jag just motvilligt älskar honom för den han är, trots sina brister, på samma sätt som man älskar en släkting (jag hade nog älskat att ha honom som plastmorfar!).

Ja, Ove är så mycket mer än vad man först tror. Han känner även så mycket mer än vad man kanske först tror. Jag känner verkligen att Ove är den där mannen som må vara tystare än många andra, och han öppnar inte munnen om han inte känner att han verkligen behöver göra det, men glömmer vi inte ibland att de som är mer tystlåtna kan ha minst lika mycket att säga, ha minst lika mycket tankar och känslor som de där som pratar jämt och om allt och inget?

Det finns så mycket mer än vad jag hade kunnat ana i denna roman. Jag vill därför påstå att detta måste få bli min ”en bok som väcker många tankar” i sommarbingon. Det finns knappast någon tvekan. Och det är också delvis på grund av detta, tillsammans med ett ändå lättillgängligt språk, som jag har lyckats sälja in denna roman som nästkommande högläsningsbok i tre av våra klasser på skolan där jag jobbar. Min ena kollega hade läst boken och höll med. Min andra kollega var inne på att genast införskaffa den för eget bruk. Jag tror nämligen verkligen att detta är en bok som kan passa de flesta – oavsett vem man är, vad man går för program. Jag ska faktiskt även försöka få sambon att läsa boken efter den förmodade home run den kommer att göra som högläsningsbok. Jag kan knappt vänta tills vi börjar läsa den här i klasserna och vet att det kommer komma kloka tankar och reflektioner från eleverna (och förhoppningsvis också senare en sambo).

Till er som, liksom jag till alldeles nyligen, inte har läst En man som heter Ove ännu. Gå in i en bokaffär, fysisk eller på nätet, läs vad boken handlar om och ge den en chans! Jag tror nämligen att den absolut kan gå hem som ge-bort-present till stor del av världen, om den nu inte passar en själv. Jag tvekar inte på att jag har hittat min nya, perfekta ge-bort-bok!

Ja, Backman visade sig vara något för mig. Ove med fast jag var mycket svårflirtad där i början.

Tack, Nelly (och Backman)!

S som i Snabbt

imageIbland behöver man något att läsa som börjar på S – något snabbt. Detta är inte samma sak som att vara lättsmält, men det kan såklart vara det med. Snabb läsning är det som för mig inte kräver så mycket tid. Det kan kräva en hel del tankekraft och energi som sådan, men det går att läsa under en kortare tid. Mina tre favoriter inom kategorin snabb läsning är:

1. Noveller. De är underbara med sina mer eller mindre ögonblicksberättelser och det går att konsumera en novell till frukost eller till badkarsstunden. Det går även att ha med sig en novell att läsa om man råkar få en stund över – jag har till exempel läst någon novell hos tandläkaren och läkaren medan jag ändå sitter och väntar på att det ska bli min tur. Jag kan verkligen inte säga annat än att noveller är min kopp te som snabbläsningsformat. Tre bra noveller är utan tvekan förra årets topp tre i novellixer! Samt Fruktans skräckantologi.

2. Luftiga romaner. Vad är det kanske någon undrar? Jo, för mig är det åtminstone de där romanerna som ofta inte är så långa, eller i vilket fall inte känns så långa på grund av att det är korta kapitel, kanske till och med stycken som inte ens tar upp en hel sida. Dessa typer av romaner går att läsa under hyfsat kort tid, och man kan med gott samvete både släppa den när det behövs och fortsätta läsa den när även små stunder givs. Ibland upplever jag dessutom att sådana här typer av romaner ger plats åt mer eftertanke – det ligger någonstans mer välkomnat i kapitlens längd. Två luftiga exempel från i år är Beijers Det handlar om dig och Thúys Ru.

3. Bilderböcker. Sedan jag läst två av mina barndomsfavoriter kan jag faktiskt tänka mig att botanisera än mer bland barnlitteraturen och de där bilderböckerna med fantastiska illustratörer! Barnböcker behöver inte vara ”lättlästa” som sådana, med de är lite kortare, lite mer genomtänkta i det där lilla och oftast finns det riktiga guldklimpar bland denna typ av litteratur även för vuxna. Jag efterlyser mer bilderböcker för alla åldrar faktiskt! Och på tal om böcker med bilder för alla åldrar eller äldre åldrar – finns det tips på sådana författare eller titlar? Har man exempelvis missat Shaun Tan, så har man verkligen missat något!

B som i Boktips

imageOrdet boktips är ett ord jag tycker riktigt mycket om på B, tillsammans med annat bokrelaterat såklart – böcker, bokmärken, bokmässan i Göteborg, bokrea, etcetera… Men om vi går tillbaka till boktips! De är fantastiska! Hur mycket böcker har man inte känt sig sugen att läsa på grund av att andra pratat om dem och indirekt eller direkt tipsat om dem, och hur många böcker hade man potentiellt inte kunnat missa utan det här?

Jag tänker med detta inlägg tipsa om de tre bästa böckerna jag läst hittills i år, samt uppmana alla som känner sig manade att lämna en kommentar med boktips eller göra egna inlägg! Jag tycker inte man kan få för många boktips (eller författartips om inte annat).

Mina tre heta tips är en roman, en ungdomsroman och en novell:

Vi kom över havet av Julie Otsuka som jag tycker passar den som vill ha något annorlunda, och den som tycker om bra romaner och vackert poetiskt men skarpt språk:

42__250x375_vi-kom-over-havet[1]

Impulse av Ellen Hopkins som jag tycker att man ska läsa om man uppskattar ungdomsromaner som handlar om främst det svåra i livet, men också om det som trots det svåra kan vara vackert: hoppet. Trots att den är skriven på vers, vilket är otroligt vackert och tillför mycket, så känns det som en vacker men naturlig detalj:

225px-Impulse(hopkins)[1]

Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin är en av de bästa novellerna jag läst i år. Den är mångbottnad och riktigt läsvärd:

alla_vill_bara_ga_hem_RGB-544x768[1]

När jag tänker på det kan man kanske påstå att alla dessa boktips på ett eller annat sätt kan anses vara lite annorlunda, men på ett fantastiskt bra sätt (enligt mig)!

Vad har ni för boktips?

Barn- och ungdomsboktips efterlyses!

Jag har tänkt att jag ska försöka läsa lite barn- och ungdomsböcker i sommar och kommer att svänga förbi biblioteket för att leta de första böckerna redan imorgon. Jag vill gärna ha lite boktips som kan passa i princip vem som helst! Jag har redan listat tre författare jag vill kika närmare på i sommar om jag får chansen:

  • Ingelin Angerborn
  • Kristina Ohlsson
  • Kerstin Lundberg Hahn

Ge mig gärna konkreta boktitlar eller författartips! Jag är sugen på något spännande och även gärna någon fantasyserie (det tycker jag hör sommaren lite till)!

Tematrio: julklappstips!

temajulklapp[1]Lyran skriver idag: ”Förra veckan handlade det om vilka böcker vi vill ha, den här veckan ska vi vara lite mer utåtriktade och ge tips på bra böcker att ge bort. Välj själva om ni vill tipsa om barn- ungdoms- eller vuxenböcker. Eller kanske en blandning. Berätta om tre bra julklappsböcker!

Jag tänker både lyssna på Lyran och inte när jag själv svarar eftersom jag delvis kommer att tipsa om en bok jag vill ha (och med stor sannolikhet tror är great), och sedan tipsa om två julklappar jag vet lite mer om och verkligen kan tipsa om.

1. Först ut är min önskebok och samtidiga julklappstips: Vår julkokbok. Recept som har med julen att göra i samma format och med samma ursprung som en av de bästa kokböckerna jag redan äger: Vår kokbok – ja, jag tror inte att det kan bli fel! Jag tror den här kokboken passar alla som gillar att baka, laga mat och dessutom gärna gör det juletid!

2. Mitt andra julklappstips får lov att bli: Lista din dag: din unika dagbok av Sara Starkström. Den har blivit en uppskattad ge-bort-bok förra julen och jag har ett exemplar för egen del som jag skriver i då och då. Och den är både rolig och söt och jag hoppas att den känns värd att spara i framtiden! Dessutom skulle jag vilja påstå att den kan ge inspiration till lite roligare, korta, dagboksinlägg inom läraryrket och till exempel till svenskan. Den passar flera åldrar: i princip från liten till äldst (om man har lite glimten i ögat då)!

3. Det tredje och sista tipset får bli noveller à Novellix. Jag älskar formatet och flera favoriter kan återfinnas som tips om man skumläser mina recensioner som återfinns under etiketten ”Novellix”.

Snart är det ta mig tusan jul! Tills dess är det dock en veckas jobb och plugg kvar, med mycket lite tid till nöjesläsning, men jag hoppas ändå jag får lite tid!

Tips mottages tacksamt!

Jag efterlyser lite tips på böcker som är likvärdig Sandor/slash/Ida av Kadefors. Böckerna ska kunna läsas av högstadieelever av bägge kön.

Ja, i C-uppsatstider är det upplevelsen av platta kontra bok jag sitter och engagerar mig i tillsammans med min uppsatspartner och nu är vi inne på att undersöka detta utan att man påverkas för mycket av upplevelsen av innehållet varav vi tacksamt tar emot tips om vad för böcker som finns som är likvärdiga eller liknande Sandor/slash/Ida …

Ge oss lite bra boktips!