Hur går det med målen 2012?

Av mina fyra uppsatta punkter om böcker i allmänhet, så ser det just nu ut som följer:

  • Jag ska läsa minst 5 stycken klassiker. (1/5)
  • Jag ska fullfölja utmaningar jag åtar mig. (2/3)
  • Jag ska pricka av minst 12 för mig okända författare. (6/12)
  • Jag ska innan 2013 anländer läsa minst 50 skönlitterära böcker sammanlagt. (21/50)

Jag har fullföljt tva av tre utmaningar (den Prisbelönta utmaningen och Vinterns bok), varav jag fortfarande utmanar mig själv med den Nordiska utmaningen. Jag har valt att inte läsa Vårens bok. Meningen med mina uppsatta mål är att de är rimliga och att det inte blir så stressfyllt att jag dödar glädjen med att läsa. Hittills tycker jag att det håller mig på en bra nivå och jag känner att det är en del nu på vår-, sommarkanten som gör att jag inte vill ta på mig för mycket ”måsten”.

Idén om boktolvan kommer från Enligt O. Och med min boktolva går det ganska bra, i och med att jag redan har prickat av ett halvt dussin författare, och fortfarande har en del intressanta författare kvar att kika närmare på 2012, samt i önskad takt. Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Jonas Hassen Khemiri, Andreas Roman, Jack Andersson och Maths Nilsson är hittills avprickade. Det är svenskar visserligen, och med det ser man ett visst mönster, men jag har fortfarande några namn kvar på listan (som innehåller fler än tolv namn från början):

  • Suzanne Collins
  • Veronica Roth
  • Marianne Fredriksson
  • Ester Roxberg
  • Åsa Anderberg Strollo
  • Max Brooks
  • L. J. Smith
  • Jane Austen
  • Joseph Sheridan le Fanu
  • J. R. R. Tolkien
  • April Lindner
  • Charles Dickens
  • Lisa Schroeder
  • Johanna Lindbäck

Jag hoppas att Suzanne Collins kan få stå näst på tur, men vem vet.

 

Själseld

Igårkväll var kvällen då sista sidan lästes i Maths Nilssons Själseld. Jag tycker inte om den där vemodiga känslan man kan få när sista sidan lästs ut. Jag snuddade vid den känslan, men den var uppblandad med lite chock över det jag både insett, men inte ville inse framemot slutet.

Jag har med detta läst ut ännu en av författarnamnen i boktolvan och jag trodde inte att jag skulle ligga så bra till redan vad det gäller den listan och utmaningen …

När det gäller Maths Nilsson och Själseld så finns det en del likheter med Johan Theorin som jag upptäckte i december. Öland, lite historia och spökliga tendenser. I känslorna jag får emot slutet av boken skulle jag också med Johan Theorin som jämförelsematerial, vilja säga att den har lite av dragen som Theorins Sankta Psyko, som fullkomligt blåste mig av stolen. Så jag har fått två i ett med Mats Nilsson – både det spöklika och rena rama skräckkänslan. Ska jag dra mig ifrån Theorin, så snuddar Maths Nilsson kanske lite mer John Ajvide Lindqvist och skräcken när det kommer till skräckinslagen som smyger sig på då och då.

Den historiska delen av boken har stor plats, men också en stor betydelse för berättelsen. Det är i det historiska allt har sin början och det jag satt och funderade över vad den delen faktiskt gett upphov till i nutiden, som inrymmer Jerry.

Jerry är en karaktär som framkallar sympati. Jag grät vid ett tillfälle som innehåller en vit kanin och döden, och jag kände verkligen med Jerry många gånger – men kanske inte nödvändigtvis när han raggar upp en tjej på krogen och följer med henne hem – sorry.

Det är lite vid det tillf’ället som jag börjar bli lite misstänksam. Vem är Jerry egentligen? Men jag vill inte släppa den molande tanken, utan fascinerades och tänkte mycket på att det finns religiösa övertygelser som är av sekteristiska drag i boken – och det verkar ju med ens mer misstänkt än mycket annat.

Att religion och historia tar en hel del plats, gör mig ingenting. Det gör allting mer intressant och jag gillar verkligen det språkliga som är poetiskt beskrivande och verkligen skapar stämning.

Men det jag kanske mest snubblade över var Jerry. Hur gammal är han egentligen? Jag tänkte mig en medelålders man från start, men får indikationer på att han kan vara yngre emellanåt … Jag vet att det inte har jättebetydelse för själva historien i sig, men påverkar relationen jag har som läsare till Jerry.

Det jag egentligen försöker säga är att det här är en debutroman som verkligen håller standard. Herr Nilsson, kommer det mer?

 

Själseld med posten!

SjälseldIgår upptäckte jag Maths Nilssons andra intressanta kommentar på min blogg. Det jag uppfattade var bland annat ordet ”recensionsexemplar”, vilket ju klingar bra i en bokälskares öron. Så idag damp den ner på förmiddagen hemma hos mig och jag fick själv syn på den på dörrmattan när jag kom hem nu vid halv sju… Min spontana tanke är att det här är riktigt spännande med tanke på att Maths Nilsson ju sålt in den här boken riktigt bra!

Själseld blir garanterat recenserad i mars. För jag är angelägen att läsa den inom en väldigt snar framtid!

Jag hoppas precis som Maths Nilsson att jag kommer gilla hans debutroman och vet med säkerhet att jag inte kommer ange fel titel på boken någonsin igen (benämnde den som Eldsjäl och inte Själseld första gången jag snubblade över hans namn och bok, samt nämnde den på bloggen).

Jag älskar för övrigt både svart och rött i färgväg, så tills jag tar mig an boken på riktigt kan jag alltid sitta och beundra den fina färgkombon.

Och Maths Nilsson står även med som författarnamn i boktolvan, så med boken kommer jag kunna pricka av ännu ett namn på listan.

Novellix – Så som du hade berättat det för mig (ungefär)…

Igår var jag tvungen att bryta av de tyngre böckerna (och då menar jag främst i vikt) mot Jonas Hassen Khemiris Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog. ”Novellix”-bidrag nummer fem om man räknar de som jag läst. Jag har tre stycken kvar i hyllan om jag inte missminner mig. Sedan kanske jag ska ta ett beslut huruvida jag ska prenumerera på ”Novellix”-novellerna.

Khemiri har jag inte läst förut, men jag har varit sugen på Ett öga rött och Montecore. Vi hade besök av honom på gymnasiet och jag minns att jag tyckte han var charmerande, riktigt rolig och jordnära. Man märkte att han älskar ord och har många bra idéer vilket jag också antar att man bör ha om man även skriver pjäser. Och det leder mig in på tanken att man kanske borde se en pjäs av honom live någon gång…

Så som du hade berättat det för mig... Ja, ja. Om jag byter fokus till varför jag faktiskt skriver och novellen, så kan jag ju börja med att kommentera titeln. Det är en av de längsta titlarna jag någonsin snubblat över. Den gjorde mig tillräckligt nyfiken när jag stod och valde mellan mina åtta ”Novellix” på bokmässan i höstas. Grattis! Dessutom tänkte jag redan då och där att det ska bli spännande att ta reda på vem denna ”du” i titeln är. Och egentligen är det förnurliga att jag inte får veta säkert förrän i slutet… Vilket jag tycker är underbart!

Jag:et i berättelsen får påringning av polisen – något han efter ett tag sammankopplar med svensexa då han är förlovad. Saken är bara den att vi som läsare ganska snart förstår att medan jag:et fortsätter haka upp sig och hoppas på detta, så vet vi efter ett tag att det här är på riktigt. Han är anklagad, misstänkt och kanske lite galen?

Det är en hel del juice med i bilden – stavat ”jos”. Vilket är en av de korrekta stavningarna varav jag aldrig på riktigt sett någon använda den förut. Modigt!

Jag kan inte säga för mycket utan att avslöja novellens genialitet, så som jag ser det. Det bästa kommer mot slutet när man inte riktigt vet vad som är sant, vem som är vem och jag älskar perpsektivet sista sidan ger.

Läs!

Cirkeln

Grattis!

Nej, det har heller inte undgått mig att Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg har fått Bokbloggarnas litteraturpris. Omedvetet har jag läst Cirkeln väldigt passande på ett sätt i och med att den lästes ur igårkväll med en katt vid fötterna, täcket värmande omkring kroppen och lampan med fokus på sista 100 sidorna… Och jag tycker att författarna är mycket väl värda priset!

Cirkeln

Cirkeln är en bok helt i min smak. Jag var lite nervös ett tag att jag inte skulle tycka att den levde upp till mina förväntningar i och med att det är svårt att ibland läsa böcker med rätta glasögonen på om man hört för mycket positivt om den och därmed brassar på förväntningarna mer och mer. Men trots alla förväntningar tyckte jag att boken levde upp till dem utan tvekan. Det känns jätteskönt!

Jag gillade karaktärerna och känner mig någonstans som Minoo. Jag tyckte det var jättejobbigt när de två första karaktärerna gick bort och kämpade lite med känslosvall med jämna mellanrum medan jag läste. Det är bra betyg enligt mig. För det säger verkligen mycket om karaktärbeskrivningarna och hur jag kan leva mig in i deras situationer med mera…

Häxor. Bergslagen och Engelsfors. Skolan som en plattform för ondska och mörk magi. Vem kan man lita på? Och inte lita på? Sägnena om en utvald som kan kämpa mot det onda… Och en utvald som snarare visar sig omfatta flera utvalda. Alla med sina personligheter, som skapar distans där det kanske snarare borde finnas en stark tillit och ett samarbete… Som upplagt för spänning, konflikter och förändring! Bra upplägg och jag bara längtar till Eld.

Jag kan redan nu ana tendenser till personutveckling hos de kvarstående karaktärerna och mot slutet måste jag nog också säga att jag började gilla rektorn också… Den känslan var lite oväntad genom boken fram tills just då…

Jag har försökt att inte säga för mycket…

Två författarnamn bockas av i boktolvan på en och samma bok. Jag vet inte om man får göra så, men jag misstänker att fler än tolv av författarnamnen jag har skrivit upp kan komma att läsas. Så jag tänker att det kanske ändå jämnar ut sig i slutändan.

Jag kan också avslöja att tre pockets betsälldes samtidigt från cdon, där Cirkeln var den ena, och de andra två består av The Vampire Diaries – två i en:  Uppvaknandet och Kampen av L. J. Smith och Stolthet och fördom och zombier av Jane Austen och Seth Grahame-Smith. L. J. Smith står med i boktolvan, detsamma gäller Jane Austen, även om jag tänkt läsa Emma före den här blodigare tappningen av en klassiker…

Det skulle kunna hända dig

Jack A, Det skulle kunna hända dig, e-bok…

Ja, det är grabbperspektiv och en mansgrisad ärlighet i boken. Men jag köper det ändå. Jag känner stundom ingen sypmati för bokens huvudperson och du, samtidigt som jag ibland inte kan låta bli att känna med honom, fast jag vill att han vissa gånger bara ska sluta umgås med sina polare som bara acceperar en sida av honom och att de kan sluta lägga sig i hans känslor för Angelina.

Det är en rörig, hemsk, lite äcklig och ironisk bok med glimten i ögat. Jag försöker inte säga att den är dålig, utan bra, och utan tvekan en klass för sig! Dalai Lama, Lao Tzu och Jävlaranamma, är ständigt där.

Flera gånger vill jag bara blunda, slå huvudpersonen lätt i huvudet eller bara skrattskrika. Det skulle kunna hända dig framkallar en hel del reaktioner. Sexscenerna är lagom detaljerade, känns inte konstlade eller placerade där utan anledning. Klart att det perspektivet kräver sin plats, när huvudpersonen befinner sig där han befinner sig i livet! Fest, alldeles för mycket alkohol, alldeles för mycket sex och lite känslor, rå grabbhumor…

Jag kan inte låta bli att känna uppgivenhet. Hur många grabbar känner igen sig? Finns det många män av den här sorten? En skrämmande tanke, samtidigt som jag inte tror, eller hoppas, att det procenttalet är jättehögt.

Fyra namn till…

Jag sätter med fyra namn till på boktolvan stopp på namntillägg i listan. Uppkommer det intressanta författare, böcker med mera, med mera under året så är det utanför ramarna av min Boktolva. Jack Andersson med e-boken Det skulle kunna hända dig är ett av mina tillägg. Jag är riktigt nyfiken på boken och kommer läsa den som nästa bok efter Ondvinter är tanken.

Charles Dickens får blir min sista klassiker som kommer upp på listan. Bland annat för att jag aldrig läst något av honom, trots att jag har en tjock illustrerad upplaga på engelska med några av hans kortare verk. Han känns ganska självklar att läsa någon gång i framtiden, så kanske 2012?

Lisa Schroeder och Johanna Lindbäck förtjänar också en plats på listan. Lisa Schroeder på grund av att Malin på Bara en sida till sålt in henne som författare så bra. Det känns som något jag definitivt skulle kunna gilla. Och Lindbäck känns ganska självklar att läsa om man gillar svenska ungdomsböcker som fokuserar på känslor och relationer, om jag förstått rätt.

Mörkrädd

Mörkrädd är verkligen en bok som gör mig som läsare lite mörkrädd och också aningen igenkännande och med det tvekande för sanning – hjärnspöken. Själv känner jag igen att ha varit mörkrädd perioder som barn och varit livrädd för att sova ensam på mitt rum i mörkret varav jag ofta sökte mig gråtande till mamma och pappa. I mitt fall var jag helt säker på att det bodde ett spöke i garderoben och obehaget kan komma tillbaka med jämna mellanrum om jag varit dum nog att se en skräckis eller läsa en sådan här typ av bok då och då, fast jag egentligen ser mörkret som en vän numer.

Men jag kan liksom inte låta bli att tänka… Tänk om det faktiskt finns något i mörkret som David fortfarande känner av, men som vi andra vuxna lärt oss att inte längre se? Sådana där tankar är inte nyttiga för sömnen, men kittlar lite sådär nervpirrande i kroppen för att det är en skrämmande liten tanke, som jag egentligen inte tror så mycket på.

Andreas Romans handling lät lite som den i En mörkrädd pojke av Justin Evans. Och böckerna påminner lite om varandra. Det handlar i båda fall om en mörkrädd man som lidit av rädsla för mörker av någon anledning sedan de varit barn. I båda fallen nämns också demoner… Men David tar i den här boken ett riktigt stort steg när han åker upp för att bo i all ensamhet i en ödslig stuga i Norrland. Han kommer tvingas möta mörkret så gott som ensam, utan möjlighet att använda telefonen eller internet. Hans katt Trassel är i alla fall med honom upp. Allt detta på inrådan av hans psykolog, som säger att allt kommer bli bättre bara han tvingas möta mörkret och sin rädsla. David är också fast besluten, om än vacklande vissa stunder, i att uppnå ett vägskäl som psykologen pratar om som består i att han kommer veta när han längre inte är rädd och kan åka hem…

Innan den här biten får vi följa Davids liv som mörkrädd i storstan. Vi vet hur mycket hans rädsla styr hans liv, hans invanda vanor som innebär att han helt enkelt försöker undvika att sova på natten, i mörkret och allra helst ensam. Med det förstår man att han verkligen vill försöka ändra på sitt liv. Inte minst för hans syster Annas skull.

Språket är ganska lätt, men medryckande och med tanke på smakprovet längs bak i boken gällande Romans Någon i din säng, så undrar jag om David som omnämns i den boken är samma David som i den här boken. I så fall tror jag att jag har en riktig nagelbitare att ta mig igenom… Och den boken verkar ännu bättre språkligt sett.

Första boken i boktolvan är avklarad med namnet Andreas Roman att pricka av på listan. Och boken är riktigt bra och läsvärd, även om jag ändå tror att jag gillade En mörkrädd pojke något snäpp mer tack vare det språkliga, trots att jag måste säga att den här boken gjorde mig lite mörkräddare… Och jag är säker på att det inte bara handlar om att jag känner Sverige i boken…

Tre namn till boktolvan…

Jag har tre namn till att skriva upp på boktolvan…

J. R. R. Tolkien får vara med, i och med mitt klassikerlöfte. Och jag blev nyfiken på April Lindner efter att ha läst om hennes Jane Eyre i modernare tappning hos Tonårsboken. Jag kommer faktiskt också skriva upp Maths Nilsson som så snyggt gjorde mig nyfiken på hans Själseld, genom att helt enkelt lämna en kommentar i och med mitt intresse för Johan Theorin och hans spänningsromaner utspelade på Öland…

Tre namn till och igårkväll kunde jag inte låta Mörkrädd vara. Så Andreas Roman är redan under bearbetning från listan.

Mina mål 2012

Nu har jag fastställt bokliga löften, eller mål, för 2012. Det har blivit en hel del bollande och efter att ha bestämt att jag inte ska försöka vara för specifik, men ändå ha lite att försöka uppnå, så känner jag att 2012 verkligen kan bli ett bra år. Vi får se hur det går, men jag är positiv.

  • Jag ska läsa minst 5 stycken klassiker.
  • Jag ska fullfölja utmaningar jag åtar mig.
  • Jag ska pricka av minst 12 för mig okända författare.
  • Jag ska innan 2013 anländer läsa minst 50 skönlitterära böcker sammanlagt.

Just nu har jag börjat knåpa ihop en boktolva à la Enligt O. Och hittills ser listan ut som följer:

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, då jag är så himla nyfiken och sugen på Cirkeln. Jag har även Suzanne Collins på listan, med tanke på Hungerspels-triologin. Jag har Veronica Roth på listan då jag hört mycket gott om Divergent.

Marianne Fredriksson står med på listan med Simon och ekarna i tankarna. Ester Roxberg är jag nyfiken på, tillsammans med Åsa Anderberg Strollo, när det kommer till ungdomsförfattare jag hört mycket om, men inte läst något av… Jonas Hassen Khemiri har jag varit nyfiken på sedan den dagen i gymnasiet han kom och föreläste i Eksjö. Andreas Roman har jag snappat upp på rysarfronten, tillsammans med zombieförfattaren Max Brooks. L. J. Smith har jag skrivit upp, då hon faktiskt står för bokserien som jag så flitigt följer på TV – The Vampire Diaries.

På klassikerfronten står Jane Austen, som jag av någon anledning inte läst. Men nu har jag ju Emma i hyllan. Joseph Sheridan le Fanu står också på listan med Carmilla.

Allt som allt tolv namn på listan hittills… Kanske blir den längre än så. Men tolv för mig okända författare ska läsas 2012. Indeed!