Novemberläsningen

November är redan förbi och lästa böcker denna månad är följande

Som ni ser blev det hela 14 verk (visserligen mycket noveller), men ändå! Jag är jättenöjd med månadens läsning. Verken uppgår i ett sidantal på 1517 sidor (medräknat de sidor jag kommit i Carmilla). Jag var dock tvungen att se mig besegrad från oktober av Richard Ford. Jag orkade faktiskt inte ge honom en chans igen och denna månad precis som jag misstänkte. Jag fick igång läslusten bland annat när jag sa adjö till Ford, men kanske mest tack vare skräckläsutmaningen (länken är till hennes sammanfattning). Skräckläsutmaningen anordnades av Nelly på Nellons bokblogg! Sammanlagt läste jag 10 titlar i utmaningen. Jag tror också att jag hittat en bra balans med tända ljus, en god natts sömn, alla vardagsrutiner och te för att orka unna mig själv både lästid morgon och kväll! Tre på Tre-utmaningen roddes även iland med Levithan.

I december längtar jag till julledigheten en del och räknar ner dagarna till julafton med hjälp av en tekalender. Jag hoppas hinna läsa en del nu i december, men jag har inga större krav på läsningen återstoden av året. På onsdag är det bokcirkel och det enda målet med månaden har varit att ha läst ut bokcirkelboken tills imorgon. Och bokcirkelboken är läst (och recenserad) i och med att boken i fokus denna månad är Patrick Modianos Lilla smycket.

3 x Mix-noveller (nattlägesnoveller dessutom)

Jag är så himla lycklig över att jag till slut beslutade mig för att läsa alla fyra nattlägesnoveller från Mix Förlag och inte endast en. Två författare är för mig nya, och en är en bekant en. Jag måste säga att samtliga noveller får en himla skjuts av att ha nattlägesspecifika tillägg i textväg. Jag kom fram till att jag gillade att läsa verken i vanligt läge och sedan gå över till nattläget och skumläsa igenom novellen igen. Detta för att jag tyckte att jag fick för mycket info när jag läste en av novellerna på nattläget direkt. Det är såklart dock upp till var och en. Jag älskar idén som sådan så oerhört mycket mer än vad jag trodde!


9789187671517[1]Johan Ring är en av de författarna jag inte läst förut, och hans novell Kärlen kretsar kring en man, Mathias, och hans dotter, Ellen, som äntligen har fått hem den där önskade studsmattan trots en krass ekonomi sedan en skilsmässa… Pappa, dotter och studsmatta befinner sig i en till synes trygg hemmiljö, men vad lurar egentligen i skogen?

”Flickorna var strax framme i skogsbrynet. Han såg hennes röda hår blåsa i den svaga höstvinden. Ellens röda hår och Jennys blonda. Bredvis varandra såg de ut som eld.” (sid. 7).

Jag tycker det är positivt med en stark positiv pappagestalt i den här novellen. Novellen i sig kryper ganska nära mig i det där vardagliga och trygga som ställs lite på ända (jag känner ofta ett obehag när det där som borde få vara tryggt inte visar sig att vara det).


Kärlen : en nattlägesnovell [Elektronisk resurs]
Författare: Johan Ring
Förlag: Mix Förlag (2014)
ISBN: 9789187671517
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


9789187671548[1]Caroline L. Jensen är den författaren av de tre jag kommer presentera som jag är bekant med. Jag har gillat en av hennes noveller mycket och en annan mindre och den här novellen handlar om en kvinna som när vi träffar henne är utsatt av hot från män och som aldrig riktigt verkar ha fått chansen att just lita på någon av det manliga könet…

”När jag lägger på vill jag inte titta på mobilen, men kan inte låta bli.
JAG KOMMER NJUTA AV DET.” (sid. 6).

Jag måste säga att det här är ett verk där jag faktiskt stör mig lite på de korta meningarna som grammatiskt är ofulländade, även om jag kan se hur det tillför något till historien. Den här novellen var en av de mest överraskande ur en synvinkel med nattläget på inför andra läsningen och med det kan jag säga att jag gillar novellen mycket.


Ser dig : en nattlägesnovell [Elektronisk resurs]
Författare: Caroline Jensen L
Förlag: Mix Förlag (2014)
ISBN: 9789187671548
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


9789187671524-kopia[1]KG Johansson är alltså en av de författare jag inte läst innan och i Skuggor möter jag som läsare en till synes normal familj i form av en Thomas, hans Mia och hennes dotter Lydia. Men ganska direkt inser jag också som läsare att Mia ser en skugga som ingen annan verkar se och frågan är hur Mia mår, eller åtminstone hur skuggan påverkar henne…

”Det finns ingen skugga, det är bara inbillning, ingenting annat. Precis som tomheten i magen.” (sid. 5).

Ett av de bästa inslagen i den här novellen tycker jag är de korsordsinspirerande inslagen (i och med att Mia löser korsord) som ersätter vissa ord i novellen. Det är för övrigt en välskriven novell som jag tycker om.


Skuggor : en nattlägesnovell [Elektronisk resurs]
Författare: KG Johansson
Förlag: Mix Förlag (2014)
ISBN: 9789187671524
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Augustiläsningen:

I augusti månad har jag läst ut följande titlar:

Sammanlagt har jag läst ut 14 verk, varav det är många noveller, tre serieböcker och två barnböcker bland detta antal. Detta blir tillsammans med 117 sidor i Morgon i Jenin som påbörjades förra söndagen (och som är septembers bokcirkelbok) – 1691 sidor på ett ungefär. Recension på Christin Ljungqvists nya roman kommer komma i samband med recensionsdatumet den 8:e september här på bloggen! Och böckerna som Sven Nordqvist skrivit och illustrerats som lästs denna månad kommer att dyka upp imorgon på denna blogg!

Bästa novellen jag läste i augusti var utan tvekan Salamandertider och jag måste säga att jag faktiskt fått fler noveller lästa tack vare min läsplatta! Tre böcker jag tar med mig från augusti och gillar extra mycket är också utan större tvekan: Eleanor & Park, En man som heter Ove och Rävsång. Av dessa tre tror jag att jag bör nämna Backmans roman som den som överraskat mig allra mest. Ett tag trodde jag inte att jag skulle kunna känna minsta sympati eller att jag skulle gilla boken alls mycket tack vare den där Ove.

I september är det dags för en dag på bokmässan i slutet av månaden, det är också fram emot slutet av månaden som vi kommer ha bokcirkel i den bokcirkel jag är medlem i, på mitt lokala bibliotek. Jag hoppas hinna läsa en Gilla Böcker-bok, åtminstone, i Tre på Tre-utmaningen som drar igång med start imorgon. I övrigt hoppas jag hitta en del tid att läsa, även om jag misstänker att det kommer bli en ganska fullspäckad månad både vad gäller jobb och fritid.

2 x Mix-noveller

Jag testade att ladda ner två e-böcker samt föra över de från datorn till läsplattan, och det var inte alls särskilt svårt och jag tycker inte att det var varken särskilt krångligt med sladden eller att det tog så mycket tid. De två novellerna jag laddade ner är Ankomst av Caroline L. Jensen och Den gamla granen i Mårdsele av David Lagercrantz. Båda novellerna är klassade av Mix förlag som skräck.

9789186843465_200[1]Den gamla granen i Mårdsele kretsar kring den titelnämnda granen i skogen, som verkar ha en konstig förmåga att dra till sig hundar nära livets rand (och novellen kanske inte låter jättespännande, men låt dig inte nödvändigtvis luras).

”Trädet i sig var ganska märkligt, väldigt och uråldrigt och länge trodde jag att det räckte som förklaring: Hundarna drog dit för att granen såg mäktig ut, eller bara för att det var behagligt under grenarna.” (sid. 3).

Novellen tyckte jag faktiskt var oväntat läsvärd (kanske mest på grund av den egentliga anledningen till att hundarna sedan förmodas komma till just denna gran), men det finns också lite att hämta i språket.

ankomst[1]Ankomst börjar som en vardagsnära ögonblicksnovell, där huvudperson Sissy ska på ledarutbildning och snart inser att det finns något högst oförklarligt närvarande (trots att hon är en av de sista som trott) och ingen annan verkar se eller känna detsamma…

”Jag vacklar till. Kan det vara stress? Jag har aldrig varit med om något liknande förut. En hjärntumör? Eller var det bara en synvilla?” (sid. 4).

Det här är en novell jag ändå uppskattar någonstans, den tar mig absolut inte med storm (inte heller novellen ovan), men den är absolut inte dålig.

Tre Mix-noveller

När jag fick hem min letto fanns det tre stycken noveller på den som jag läst ut på mycket kort tid. Den ena är en klassiker, nästa skräck och den sista en relationsnovell. Jag visste redan att jag skulle tycka om klassikern, i och med att den lästs och gillats redan när jag gick på högstadiet. Skräcken hoppades jag tycka om och jag hade inga direkta tankar eller förväntningar om relationsnovellen – även om jag var grymt nyfiken på författaren till den.

1d126f1fb2aa39b575a680222b1e02e8[1]Hjalmar Söderbergs Pälsen är en ögonblicksnovell som mer eller mindre, och minst sagt, presenterar ögonblicket som kom att förändra doktor Hencks liv – och ja, detta ögonblick innefattar en päls.

”- Fy fan så du ser ut, Gustav, sade häradshövding Richardt, då Henck kom upp till honom på hans kontor.
– Ja, jag har blivit överkörd, sade Henck.
– Det är just likt dig, sade Richardt och skrattade godmodigt. Men inte kan du gå hem på det där sättet.” (sid. 4).

Pälsen är verkligen en kort novell värd titeln klassiker – Söderberg visar nämligen att man kan skapa något ytterst läsvärt på så få sidor som sju!

rovdjur-novell[1]Caroline L. Jensens Rovdjur berör flera personers livsöden som förr eller senare korsas, tyvärr till följd av en hajattack.

”Det hade inte gått lång tid sedan olyckan. Pojken hade alla förutsättningar att få sin arm på plats och fungerande igen.” (sid. 12).

Det märks att novellen är genomtänkt (och jag antar att den är inspirerad av amerikanska deckare eller dylikt), men jag kan inte för mitt liv riktigt falla för historien. Känns den för osannolik, eller vad är det? Ja, jag kan inte riktigt svara på saken.

det-ar-nog-dags-nu[1]Nanna Johanssons Det är nog dags nu handlar om ett jags obesvarade kärlek som hon bara inte kan släppa – fast hennes kärlek, Johan, har flyttat, hittat en ny som han dessutom har barn ihop med, och trots att de verkar lyckliga tillsammans.

”För två år sedan led jag av en sorts light-insomnia. (…) Jag satt uppe på nätterna och målade kvadratiska akrylmålningar med djurliknande människor. Och jag grät. Mycket. (…) Jag ringde till Johan varje kväll och grät. Det gör så ont, grät jag. Så förbannat jävla ont. Till slut började han sova hos mig.”

Citatet ovan pekar på hur det varit och varför det kanske har gjort så ont att Johan älskar någon annan på ett helt annat sätt nu. Det här är en novell man kan prata om, som väcker en hel del tankar – bland annat undrar jag om det är extra svårt att släppa taget för novellens jag i och med att Johan träffat någon som är så olik och ”bättre” än hon själv?

Bättre sent än aldrig…

Nu när jag (egentligen pojkvännen) äntligen kommit på hur man tar skärmbild med min mobil, och återupptäckte en kommentar på facebook, lägger jag ihop dessa två komponenter. Skärmbild + facebook-kommentar = värme:

image

Ser ni vem som gillat och kommenterat? Det är precis sådana här små saker som kan göra min dag! Jag blev alldeles varm och lycklig i hjärtat när jag insåg att Caroline L. Jensen kommenterat och gillat … Inte minst då hennes novell var den nutida pärlan i De odöda enligt min åsikt!

De odöda

En samling skräcknoveller är vad De odöda marknadsförs som och jag kan väl gå med på det eftersom det är svårt att säga vad som är skräck för vem – det är ju änna olika. Så med det har författarna fått göra sin tolkning av skräck, och man har också valt att lägga in tre klassiker, vilka passar jättebra i sammanhanget.

Jag är överraskad en gång, fullkomligt nöjd en annan och lite besviken på några av bidragen av olika anledningar. Klassikerna gör sin rätt och är jättebra. Vad kan man förvänta sig av Edgar Allan Poe, H. P. Lovecraft och själva Selma Lagerlöf? Inget annat, indeed.

Johan Theorin är först ut med Hål. Jag kan inte låta bli att känna mig lite besviken bara för att jag hade velat ha lite skräckkänsla som i Sankta Psyko eller åtminstone den där underbart rysliga och vackra känslan som träffade mig i Nattfåk, men nej. Jag förstår helt hans idé och gillar att vi färdas mellan nuet där Vasa sitter i en bil hängandes ner för ett stup och tillbaka några dagar för att vi ska förstå varför. Men jag tänker inte wow eller blir på riktigt berörd eller rädd … Bra måste jag ändå säga att novellen är.

Sedan kom Caroline L. Jensen, som jag aldrig har läst och inte lagt märke till sådär märkbart heller, och baaam! Hon är för mig den riktiga stjärnan i sammanhanget som har levererat en novell jag bara fullkomligt älskar! Sju års olycka är den moderna pärlan i novellsamlingen enligt min smak! Det här är skräck för mig – det absurdt overkliga inslaget i vår verklighet – men kusligt och precis som jag vill att det ska vara! Det här kanske inte är vad hon normalt brukar skriva, så som jag har uppfattat det – men jag skulle köpa en roman av Jensen om den var av den här kalibern – right on the spot! För den här novellen fick mig att haja till, och även fast jag kanske visste mer än huvudkaraktären om situationen (en replik fick mig att ana), så gjorde det mig detsamma – historien är så himla kuslig och bra med eller utan den glimten! Loved it!

Edgar Allan Poe och Den svarta katten har jag läst förut på engelska. Den är bra, mysryslig och skräckkänslan återfinns i berättarstilen på något sätt. Jag gillar hans noveller och även om jag kanske tycker om dem på orginalspråket, så är ju kontentan och historien densamma på svensk översättning – mycket bra!

Amanda Hellberg med Sparven och svärdet och Anders Fager med Vilen och jätten hade jag tyvärr kunnat klara mig utan. Hellberg gillar jag som bäst i ett nutidsberättande, det här med en ryslig liten novell i 1600-talsmiljö fungerade inte alls bra för mig. Värre var dock Fagers asagudsrelaterade historia som bara inte är något jag kan ta till mig alls. Men självfallet måste det finnas någon annan som kan ta till sig dessa historier och det är väl jättebra.

H. P. Lovecrafts Återkomsten är en favorit, också sedan innan och den har jag också läst på just engelska. Det är något med klassikernas engelska språkande och deras stil i det kusliga skräckförfattandet, det går inte att komma bort ifrån! Men även om jag tycker att även den här är bättre på orginalspråk, så tyckte jag att den var väldigt fin och rysligt vacker även på svenska. Den är läsvärd, framkallar något och jag gillar sättet den är uppbyggd på och hur vackert han travar fram med språket. Lovecraft är jättebra!

Och Selma Lagerlöf, vår egna berätterska från Värmland. Frid på jorden finns med i samlingen och den har jag inte läst förut. Den var bra, kanske inte den bästa Lagerlöfberättelsen jag läst, men jag gillar den mycket ändå. Det är något mysigt över Lagerlöfs berättelser, trots att de innehåller rysliga drag. Jag gillar reaktionerna som framkallas i novellens början när en kvinna som ser ut som om hon ”är täckt med näver och skinnflikar” (sid. 92), liknas vid en stubbe vid en första anblick, men är en människa, en kvinna som både är välbekant, men främmande …

Andreas Roman står för nästa pärla och han gjorde mig inte besviken med Alla sorters monster. Jag blev ett tag lite orolig när det började med att fyra män hade hyrt en stuga, för jag var rädd att han skulle komma in och göra något som liknade Mörkrädd alldeles för mycket. Sedan undrade jag ett tag om det var samma stuga som i Mörkrädd, men släppte detta sedan. För det briljanta med stugan som sådan är att den ger en falsk trygghet av att vara ett skydd, vilket den kanske inte är – även om det i detta fall är sjön som är det verkliga hotet. Jag gillar Romans ganska rättframma språk och titeln är väldigt bra i sig eftersom man kan fundera mycket på den i sammanhanget. Mycket bra!

Och Åke Edwardson, som jag bara läst en eller två gånger och då med Winter som huvudperson, levererar en novell jag tycker om i form av Fönstret. Den är lite mysryslig och jag gillar slutet, även om jag kan känna att han kanske var lite väl övertydlig med en eller två punkter innan novellen tagit slut på riktigt – men det är nästan en parentes. Jag gillar mer öppna slut, eller vill ibland kunna konstruera en egen liten slutscen, och det hade jag på ett sätt velat göra här. Jag gillar den här novellen annars – den är vacker någonstans och bra.

Sedan kommer vi till den verkliga besvikelsen med samlingen vilket var John Ajvide Lindqvist bidrag som är det enda moderna bidraget som varit publicerat innan. Nämligen i hans novellsamling Papperväggar. Equinox har jag med detta sagt alltså läst förut. Jag tycker verkligen om den, just för att den är sådär absurdt och nervkrypande ryslig och med det verkligen skräck. Men jag trodde ju det här var NYA BERÄTTELSER från de moderna författarna och jag grämmer mig för att jag inte såg att jag kände igen titeln när jag öppnade boken, för jag kunde inte låta bli att känna mig lite lurad bara för att …

Sammantaget gillar jag samlingen som är något som passar många i och med att det är varierade skräcknoveller  som är mer eller mindre kusliga och skrivna på olika sätt. Det är olika miljöer, olika tids-, och rumsaspekter och vissa är mer verklighetstrogna än andra som gränsar till det övernaturliga och tänjer gränsen mellan verklighet och fantasi. Samlingen hade inte alls varit lika bra utan klassikerna och jag måste säga att det enda som riktigt, riktigt irriterar mig är just det sista gällande John Ajvide Lindqvists Equinox som varit publicerad förut och därmed antagligen läst om man älskar skräck och älskar John Ajvide Lindqvist! Hans namn kanske inte borde stå först med detta sagt, egentligen. Även om han nu är en av svenskarnas största skräckförfattare …

Det jag försöker säga är att detta är en bra samling skräcknoveller, även om jag har en och annan personlig invändning …

Tack, Semic!

Med posten…

image

Denna kom med posten idag. De odöda, en novellsamling skräckisar av bland andra John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin och Amanda Hellberg. Hela listan återfinns i taggarna.

Detta ser jag fram emot efter lite måsteläsning och påbörjad läsning i form av Bannerhed och Black!

Semic är förlaget som har skickat novellsamlingen (som jag insåg också är en av flera jultidningsböcker som min minstsyster säljer just nu, vilket innebär att jag får klura ut någon annan bok att köpa av henne eventuellt).