Juliläsningen

I juli lästes följande fyra verk ut:

• Janne Tellers Om det var krig i Norden
• Christin Ljungqvists Vita tigern
• Mats Strandbergs Hemmet
• Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen

På min Instagram skrev jag således följande om de utlästa verken:

”#Omdetvarkriginorden av #janneteller är en viktig bok. Den är snyggt utformad som ett pass och den försöker hjälpa till att skapa en grund för perspektivtagning – tänk om JAG var flykting (till skillnad från utifrånperspektivet)? Den är lättläst, men för den sakens skull inte lättsmält. Kanske att jag hade velat ha den om möjligt ännu mer allmänt skriven så att jagperspektivet verkligen uppfylls!”

”Jag läste igårkväll även ut #vitatigern av #christinljungqvist! 📚❤️ Detta är första delen i en tänkt serie och jag tycker att denna inledande delen börjar med en ganska lugn spänning bara i att utspela sig i en framtid där miljöförstöring och flyktingfrågan ställs lite i kontrast mot dagens diskussioner kring de båda (även om det blir på olika sätt) och som läsare avläser jag detta framtida Sverige och en framtida värld som avsevärt skiljer sig från, men också bär på likheter av, idag. Spänningen byts sedan smygande ut mot berättelsens inneboende spänning som sakteliga stegras… 👍 Avalon som är huvudperson är en karaktär att älska, med allt som är hon, och hon växer verkligen som person bara i denna roman. Berättelsen börjar i något barnsligt oskyldig, men detta förbyts sedan sakta till något allvarligare. Det här är en bok som lämnar mig med en känsla av att vilja få veta mera när nästkommande del i serien kommer. Och jag älskar den känslan! 👌”

”Jag läste för några dagar sedan ut #hemmet av #matsstrandberg (det tog drygt ett dygn att läsa ut). 📚 Och innan detta läs har jag hunnit tänka att Strandberg är genial som skrivit en skräckroman förlagd i demensboendemiljö. Och efter läset kan jag säga att det är genialt! 👴👵📚😱❤️ Jag älskar karaktärs- och relationsbeskrivningarna, hur vardagen går över till övernaturligt och samtidigt den mänskliga skepsisen – därtill känslan av att Strandberg gjort sin research (han har satt sig in i det han behöver veta om romanens miljö för att den ska kännas trovärdig). ❤️ Sedan älskar jag ju de lagom långa (läs: lagom korta) kapitlen och det faktum att det är lagom många karaktärer att hålla reda på och på något sätt få en relation till! Briljant! I loved it (med skräckblandad förtjusning)! 📚❤️😱👌😄👍”

”Sista juli läste jag ut #tordyvelnflygeriskymningen av #mariagripe, en #omläsning. Och vissa saker minns jag så tydligt fast jag läste den för mer än tio, kanske till och med femton år sedan! 📚❤️ Tänk vad vackert ändå?! 💕 Men det är något med början och slutet, den där planteringen av alla tillfälligheter, det vardagliga som krockar med det övernaturliga, historiens samtid jämsides dåtid och även i relation till vår nutid. Jag gillar fortfarande den här klassikern mycket! ☺️❤️ Jag har sedan jag läst den första gången flitigt vänt på tordyvlar – och nu efter en omläsning förstår jag varför det fastnat! 😊Att dessutom ha fått diskutera boken på Facebook tillsammans med andra som ägnat sig åt #realtidsläsning av den juni till augusti har varit så givande och läsningen har tagits till en annan nivå! 👌😊👍 ”

Månadens absolut bästa får nog i juli trots allt bli Mats Strandbergs Hemmet. De förväntningarna jag hade införlivades och den var dessutom så mycket mer briljant än vad jag hade kunnat (mar)drömma om! Jag hoppas Strandberg fortsätter att ge mig bra skräck även i framtiden, kan meddelas…

I övrigt måste jag slå ett slag för att både läsa om en klassiker och barndomsfavorit – och – att därtill få chansen att diskutera den med andra. Jag är så glad att jag valde att delta i realtidsläsningen av Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Jag blev aldrig ensam med mina funderingar utan kunde bolla och bli klokare och rikare av läsningen tillsammans med andra!

Nu i augusti fokuserar jag allra främst på nytt jobb. Det får ta den tid det behöver i anspråk och den 21:a augusti är det även registrering till höstterminens första kurs i bibliotekarieutbildningen – så med det sagt är tanken att jag ska balansera både studier och jobb. Och även om jobbet och studierna går före mycket annat i augusti så kan jag meddela att kärleken och solen sällskapar mig en del redan nu i augusti och att det känns oerhört välsignat.

Just nu:

Kulturkollos tisdagsutmaning: Ungdomligt

Kulturkollo tillkännagav denna veckas utmaning igår och jag vill så jättegärna besvara frågorna i utmaningen, men jag känner mig samtidigt så fruktansvärt frustrerad över att alla svar absolut inte kommer som självklara (jag älskar ju ungdomslitteratur och tycker ju att det många gånger kan vara böcker för alla)! Ja, frågorna är helt enkelt riktigt kluriga och så pass kluriga att jag fått tänka efter både tisdagen och onsdagen den här veckan.

---

1. Igår (i måndags) presenterade vi en lista på 100 bra böcker för unga. Vilken bok skulle hamna överst på din lista? Varför?

Jag kikade själv på Kulturkollos lista när den kom upp (och jag räknade ihop vid lunchtid idag) att jag läst en tredjedel av de böcker på den listan. Många av böckerna som finns med på listan och som jag har läst gillar jag oerhört mycket och på olika sätt. Men vilken bok skulle alltså hamna högst upp på min lista? Allra högst upp?

Att döma av de senaste årens toppitopp-listor vid årssluten, skulle jag vilja säga att en topp tre skulle kunna anses vara:

• Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld.
• Nattens cirkus av Erin Morgenstern.
• Kaninhjärta av Christin Ljungqvist.

Men de här tre är bara några av årens senaste och älskade läs, för jag har egentligen många favoriter och älsklingar bland ungdomsromanerna!

2. Vilken bok skriven för unga tycker du alla vuxna ska läsa? Varför?

Kanske skulle det kunna vara just Här ligger jag och blöder? Frågan är ju som jag indikerat hela vägen i denna utmaning s.k.i.t.s.v.å.r. Men jag skulle ändå vilja att vuxna läser den här boken eller en annan bok som handlar om att vara ung och möta vuxna, så att man kanske minns hur det är att vara ung, att inte vara helt vuxen och att möta de som är vuxna i vår samtid! Alla vuxna tar inte alltid sitt ansvar och alla vuxna försöker inte alltid att förstå de som är yngre, men kanske kan man med hjälp av en sådan här typ av bok komma ihåg att vi vuxna är viktiga – men – att vi också är mer lika än vad vi kanske tror (oavsett ålder har vi känslor och tankar).

3. Vilken bok skriven för vuxna tycker du passar riktigt bra för ungdomar? Varför?

Jag tänker spontant på någon bok som berättar om hur man kan vara drabbad länge av andras beteende eller hur andras beteende kan drabba många på ett sätt kanske ingen tänkt. Jag tänker bland annat på Gardells En komikers uppväxt eller ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Beteenden hos andra jag tänker på är det vi klassar som mobbning och kränkningar. Någons ord eller handling som drabbat en negativt på grund av att man är den man är eller älskar den man älskar, kan drabba hårt, länge, kanske hela livet (och i ytterligare ett steg kan det kanske också förkorta någons liv). Om vi, i alla åldrar, bara kunde förstå hur vissa saker hänger ihop, hur de formar oss och våra tankar om andra, varandra och oss själva!

Festlig fredag!

Jag välkomnar framöver ett antal festliga fredagar i fruktans anda, eller Fruktans… Det är nämligen så att jag har fått den stora äran att ha fått svar på mina Fem frågor av Fruktans fantastiska författare! Detta gör mig så innerligt lycklig! För det första upptäckte jag att Boel Bermann fanns förra våren och sedan fick jag nys om Stockholms undergång lagom till min första semester på åtta år. Novellsamlingen kom jag fullkomligt att avguda och älska. Och då kanske man kan förstå (i alla fall nästan) lyckan över deras medverkan?!

Ett par festliga fredagar i rad kommer en författare i taget att tillägnas uppmärksamhet! Det är samma Fem frågor som jag hittills fått äran att ställa till Lisa Bjärbo, Christin Ljungqvist, Helena Dahlberg, Nanna Johansson och Carol Rifka Brunt.

Vårenkät

Jag blev taggad av Helen att besvara en enkät som handlar en hel del om den årstid som komma skall – nämligen våren. Jag kommer också välja att tagga enkäten vidare (men om man redan är tillfrågad, har besvarat denna enkät eller helt har valt att hoppa denna av olika anledning – jag överseende med detta): Nelly, Elen och Anna.

---

1. Vilket vårtecken längtar du mest efter?
Jag älskar att gå på promenader när våren börjar ge sig till känna – främst med de där gröna små vårtecknen i form av knoppar. Krokusar och annat vårfint tycker jag också oerhört mycket om (särskilt när jag upptäcker att de är påväg upp i min egen rabatt!).

2. Ett annat säkert vårtecken är när bokrean startar i slutet av februari. Har du någon särskild bok som du hoppas ska finnas till fyndpris på årets rea?
Jag har inga önskemål alls. Jag är överlag inte alls lika kär i bokrean i februari som jag var en gång i tiden (typ innan jag upptäckte bland annat bokmässan med fina mässpriser)… Så jag hoppas hitta några böcker eventuellt, men oftast köpes endast det jag verkligen vill läsa nu för tiden, eller titlar jag redan läst men inte äger. Jag köper aldrig (som jag gjorde innan) böcker jag tycker verkar bra då och där…

3. Våren bjuder också på många nya böcker. Är det någon/några som du längtar extra mycket efter?
Jag har kikat lite löst på utgivningen av några av mina favoritförlag. Det är inget jag känner att jag måste läsa eller toklängtar efter (även om det finns lite att vara nyfiken på). Däremot kommer jag spana in bibliotekets nyhetshylla för att ändå frestas en del av dessa titlar allt efter att våren och sommaren kommer (för ibland behöver man hålla de där böckerna i händerna för att bli nyfiken och intresserad på riktigt).

4. Finns det någon författare du önskar (men inte vet om det är aktuellt) ska komma med en ny bok/ uppföljare i vår eller senare under året?
Det finns ju vissa författare jag alltid kommer att ha lite extra span efter. Inom denna grupp av författare, återfinns John Ajvide Lindqvist, Erik Axl Sund, Lisa Bjärbo, Jenny Jägerfeld och Christin Ljungqvist – bland andra (och observera ordet ”bland andra”!).

5. Många tycker det är roligt att uppdatera garderoben när våren kommer med t ex en ny jacka eller nya skor. Är du på jakt efter något särskilt vårplagg?
Jag skulle inte klaga över att hitta den där perfekta vårjackan (just nu äger jag några jag inte trivs jättebra i, utan de mer finns i min ägo för att…). Och annars gillar jag sjalar – så kanske en ny fin vårigare en.

6. Finns det någon särskild debutant du ser fram extra mycket emot att läsa i vår, eller alternativt någon författare som för första gången översatts till svenska?
Jag har inte alls särskilt bra koll på debutanter… Jag är ledsen för att svaret inte blir längre än så (men tips mottages såklart tacksamt!).

7. Det kommer också många nya pocketböcker i vår. Är det några särskilda titlar du har väntat på ska komma i pocket?
Pockets är ju det bästa jag vet! Titlar jag redan har läst och tipsar om är Rainbow Rowells Eleanor & Park och Jenny Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going. Titlar jag inte läst, men som är lite nyfiken på är också Claire Messuds Kvinnan på övervåningen som andra verkar tipsat om.

8. Sist men inte minst, det är ju inte vår än och även vintern har ju sina positiva sidor. Berätta vad du tycker är bäst med vintern!
Jag uppskattar den friska luften, den vackra vita snön som gör så mycket för landskapet, och som ju faktiskt också gör allt ljusare. Jag ogillar inte våra årstider här i Sverige och det enda som irriterar mig kan väl vara vädrets lite delade sida… Bestäm dig, kära väder! Det är min enda kommentar.

Utvärdering: Hösten, hösten, hösten

Fanny drog tidigt i höstas igång en höstenkät som hon samt andra börjat utvärdera nu när vintern är annalkande på allvar. Såhär gick det till exempel för Fanny själv. Jag nämnde en del titlar och författare i höstenkäten och frågan är därav – hur gick det? Läste jag någon av de nämnda titlarna eller ej?

För det första känner jag att jag är lite välsignad i sammanhanget i och med att jag i samband med att jag besvarade enkäten erkände att jag inte är den som storsonderar höstutgivningen. Detta gör att jag inte har stenkoll på allt för många titlar och det gjorde i sin tur att jag inte nämnde för många titlar eller författare i enkäten (jämfört med vissa andra).

En titel jag nämnde mer än en gång var Christin Ljungqvists Rävsång. Den har lästs och det handlar också om att jag verkligen, verkligen ville läsa den och med detta hade siktet helt inriktat på detta! Och det är ingen läsning jag har ångrat! Jag nämnde även Gilla Böckers snygga pocketar – och – även om jag inte nämnde någon specifik titel, så har jag läst en av dessa titlar: Låt vargarna komma. En annan titel jag var riktigt taggad på var John Ajvide Lindqvists Himmelstrand. Den har också lästs, även om den inte alls var vad jag trodde att den skulle vara och fortfarande har svårt att smala tankarna kring vad jag egentligen tycker om den.

Jag nämnde några fortsättningar att se fram emot – Stalker, Allegiant och Mãn. Ingen av titlarna har jag läst. Jag äger dem heller inte. Däremot är jag fortfarande lika nyfiken på dessa titlar, men jag inväntar rätt tillfälle och när lusten faller på och tiden är rätt så ska jag väl inom en snar framtid kanske har läst åtminstone någon av dessa titlar.

De novellixer jag också sett fram emot i höstens utgivning – som alltså dimper ner i min låda i och med att jag prenumererar – ja, de är också lästa! Den jag håller närmast hjärtat är utan minsta tvekan Speciella omständigheter. De andra tre hyser jag inte alls lika starka känslor för. Och i övrigt hoppades jag på bokläsning i sällskap av filt eller täcke och en kopp te. Och det har blivit en del sådana stunder, om än inte så många som jag hade hoppats!

Fem frågor: Christin Ljungqvist

Nu är det premiär för Fem frågor här på bloggen. Den utgörs i sin tur av ingen mindre än Christin Ljungqvist – författaren till Kaninhjärta, Fågelbarn och Rävsång. Det är ingen hemlighet att jag älskat hennes böcker. Det märks både här, här och här. Och jag är mycket lycklig över att ha fått bok nummer tre signerad av Christin på bokmässan. Det är också den tredje boken som är aktuell nu i höst (och detta märks inte mindre i bokbloggsvärlden).

---

 

Fem frågor till Christin Ljungqvist:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Psykologisk, enveten, snabb.

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess? 
Regnigt väder.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma? 
Kaninhjärta.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)?    
Den hemliga historian (Donna Tartt).

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
Just nu: Mördarens apa av Jakob Wegelius.

 

---

Foto: Ola Kjelbye

---

Bokmässan för tredje gången…

…gjordes igår, lördag, i sällskap av en sambo och en syster. Jag var väldigt glad över sällskapet och om sanningen ska fram kanske jag hade roligast av oss alla tre – det vill säga: tills en oerhörd huvudvärk gjorde sig gällande och kom och knockade mig på tillbakavägen hem. Jag kunde varken öppna ögonen eller orka vara särskilt social, men jag överlevde även huvudvärken till slut (och vi som åt och drack så noggrant medan mässdagen fortskred).

Mässdagen som sådan blev mycket lyckad och jag fick äran att hälsa på två av de bokbloggarna som jag följer flitigt: både Emilia på Emilias bokstäver och även Paula på Prickiga Paula och böckerna. Jag såg även en del bokbloggar-kändisar på håll (och en hel del författare med, såklart)!

Dagens två signeringar fick jag i Gilla Böckers monter:

Jag är bara så himla nervös när jag ska fråga om signeringar för att jag inte vill ”tränga mig på”. Jag vet inte varför jag alltid fastnar i detta läge – men det gör jag. Sedan kommer jag ju visserligen också ur det, vilket är skönt. Christin Ljungqvist och Carol Rifka Brunt var båda riktiga pärlor och jag hann i alla fall utbyta någon mening eller åtminstone två med dem bägge.

Jag tittade också på podden Allt vi säger är sant tillsammans med min syster och såg Prickiga Paulas gästande i podden. Det var mycket trevligt och alla tre – Lisa Bjärbo, Per Bengtsson och Paula Högström – skötte sig exemplariskt:

Jag fångade mestadels Bjärbo och Bengtsson i sina lyssna-poser alltmedan Prickiga Paula gästade. Jag skrattade lite åt att jag faktiskt inte lyckades ta en enda bild på gänget utan att Lisa eller Per har en hand fångad på bild i just ansiktshöjd. Jag inspirerades också så pass av podden att jag kom hem med två böcker som nämndes i den när…

…jag kom hem 7 böcker tyngre:

(Ljungqvists bok tog jag med hemifrån och den hoppades jag skulle bli signerad, med eventuellt sällskap av två andra romaner som jag aldrig kom att plocka upp!)

Smakbit på ”Rävsång”…

…kan man kanske kalla denna:

Det passar mycket bra idag med tanke på recensionen och inlägget här nedan! ↓

Rävsång

Christin Ljungqvists Rävsång lästes ut på några mornar till frukosten. Och min första tanke när jag började läsa den var att den, liksom båda föregångarna i denna fristående trilogi, är ”egen”. Den är en egen roman med sin egen röst, precis såsom Kaninhjärta och Fågelbarn. Det tycker jag är riktigt snyggt och faktiskt också skickligt gjort, för jag tycker inte alltid att författare egentligen lyckas med detta fast det är avsikten!

Jag måste också säga att jag tycker att det görs en del modiga val som skulle kunna tappa en läsare: romanen är ganska tung textmässigt då den inte direkt har kapitel i den luftigare meningen (då boken endast har tre delar som ger lite mer luft i texten) och huvudpersonen Finn stammar (vilket skrivs ut i dialogerna). Men: Jag störde mig faktiskt inte på dessa saker mer än någon millisekund, sedan kom jag liksom över det, eller snarare in i det och det kändes inte konstigare än någon annat! De facebookstatusar som återfinns med jämna mellanrum är det som också ger paus, på ungefär samma sätt som ett kapitel eller ett mellanslag…

Finn möter jag som läsare när han avrundat den ett och ett halvt år långa resan han känt sig tvungen att göra efter att hans pappa har gått bort. När han påbörjade sin resa gjorde han detta utan att säga något till någon och när han väl kommer hem måste han delvis uppleva konsekvenserna av att ha lämnat de som stått honom närmast utan ett ord: sin mamma, sin syster, sina kompisar och sin dåvarande flickvän… Och trots att Finn varit borta så länge, så kommer han hem till ett Göteborg som är sig mer likt än vad han hoppats på:

”Mamma ändrade ogärna på grejer. Lite som att allt blev som det blev, utan nån yttre påverkan. Om nåt hade fått en plats i hennes liv stod det kvar på exakt samma ställe. Mobiltelefoner med spruckna högtalare, lampor som flimrade bara man gick för nära, äggklockor som gick för långsamt, män som stal pengar direkt ur andras plånböcker. Alltså stod soffan kvar. Så klart att den gjorde.” (sid. 30).

Och soffan är av stor betydelse för Finn för att den på ett mycket direkt sätt har med hans pappa att göra, och med hans död att göra och det faktum att Finn sett alldeles för mycket av vad en son bör slippa för ett och ett halvt år sedan. Jag skriver också tidigt att det här är en känslosam bok. Och det är det, och det är nog det jag mest tar till mig hela tiden: som jag känner, som jag tänker på och det är det som fastnar allra mest tills nästa gång jag plockat upp den…

Jag känner också en viss frustration som kommer ur att Finn stammar och att alla runt omkring honom (även om det är omedvetet) liksom utnyttjar det på så vis att de klipper av honom, lägger ord i munnen på honom ibland… Jag känner att Finn inte alltid får lov att prata färdigt, tala till punkt, säga det han säger, känner, tycker och tänker – inte ens med hans egen mamma. Hans ventil blir på så många sätt musiken och delvis också Facebook och de statusar han kan publicera där. Och musiken är Finns andrum – han stammar inte när han sjunger, han sjunger bra, spelar gitarr bra och han kan också genom denna ventil komponera eget – skriva egen musik och finna ord och med detta en passage för orden!

Det snyggaste av allt i den här romanen är på så många sätt Hannas närvaro – ja, den Hanna som vi också möter i Kaninhjärta flyktigt och i Fågelbarn desto mer! Ljungqvist har verkligen gjort något spännande utav den här trilogin som på nutidsplan är parallellberättelser på flera sätt och det är genomtänkt och fungerande! Jag får lust att bläddra lite i de två föregående böckerna – bara för att (och inte minst för att jag saknar dessa perspektiv, dessa böcker och dessa röster!). Hur ofta känner jag detta lika starkt? Ja, det är inte ofta kan jag lova.

Detta är en dyster, välkomponerad, grå och känslosam bok, utan att kännas tung och mörk på så vis. Den är så oerhört läsvärd, kanske allra helst om man läst Ljungqvists andra fristående böcker, men även utan detta: den är läsvärd! Och även om den inte är favoriten bland de tre romanerna, så är den så bra! Läs romanen och känn: känn på Finn, hans känslor och tankar, känn hur Finns känner när han är ensam i lägenheten, känn vad soffan framkallar, vad Göteborg framkallar och ta reda på när och hur Hanna kommer in i bilden! Känn hur en rolex kan vända upp och ner på så mycket, hur kompisar och familj kan betyda så mycket mer än vad man kanske vågat tänka…

Med denna trilogiavslutning kan jag öven pricka av en punkt i kaosutmaningen 2.0 – närmare bestämt punkt 21: ”Läs sista boken i en trilogi/serie.”

---

Rävsång
Författare: Christin Ljungqvist
Förlag: Gilla Böcker (2014)
ISBN: 9789186634605
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---