Augustiläsningen:

I augusti månad har jag läst ut följande titlar:

Sammanlagt har jag läst ut 14 verk, varav det är många noveller, tre serieböcker och två barnböcker bland detta antal. Detta blir tillsammans med 117 sidor i Morgon i Jenin som påbörjades förra söndagen (och som är septembers bokcirkelbok) – 1691 sidor på ett ungefär. Recension på Christin Ljungqvists nya roman kommer komma i samband med recensionsdatumet den 8:e september här på bloggen! Och böckerna som Sven Nordqvist skrivit och illustrerats som lästs denna månad kommer att dyka upp imorgon på denna blogg!

Bästa novellen jag läste i augusti var utan tvekan Salamandertider och jag måste säga att jag faktiskt fått fler noveller lästa tack vare min läsplatta! Tre böcker jag tar med mig från augusti och gillar extra mycket är också utan större tvekan: Eleanor & Park, En man som heter Ove och Rävsång. Av dessa tre tror jag att jag bör nämna Backmans roman som den som överraskat mig allra mest. Ett tag trodde jag inte att jag skulle kunna känna minsta sympati eller att jag skulle gilla boken alls mycket tack vare den där Ove.

I september är det dags för en dag på bokmässan i slutet av månaden, det är också fram emot slutet av månaden som vi kommer ha bokcirkel i den bokcirkel jag är medlem i, på mitt lokala bibliotek. Jag hoppas hinna läsa en Gilla Böcker-bok, åtminstone, i Tre på Tre-utmaningen som drar igång med start imorgon. I övrigt hoppas jag hitta en del tid att läsa, även om jag misstänker att det kommer bli en ganska fullspäckad månad både vad gäller jobb och fritid.

Hösten, hösten, hösten (här med)

Flera stycken av bloggarna jag då och då kikar in har besvarat Fannys (Litteraturkvalster & småtankars) höstenkät, eller ja, den enkät som helt enkelt rör mestadels höstutgivningen. Med tanke på att jag diskuterat lite vad jag vill innan idag – ja, vad kan passa bättre?

Min första känsla när jag sonderat höstutgivningen: Jag är ju inte den som storsonderar direkt. Jag kollar in mina favoritförlag eller försöker hålla koll på någon enstaka uppföljare och det är allt. Så min känsla är mer: ”yes” om de få böckerna jag verkligen vill läsa och inser kommer ut under hösten.

ravsang-ljungqvist_christin-27314568-2379853110-frntl[1]Jag längtar särskilt efter: Den jag längtar efter kanske mest, är nog ändå Christin Ljungqvists Rävsång.

Jag blev förvånad över: Att det kommer så många fina pocketar från Gilla Böcker under hösten.

Jag är nyfiken på: Vilka böcker som kommer kunna återfinnas på biblioteket med tanke på höstens utgivning!

Som jag har väntat på den här fortsättningen: Det måste ändå få bli Keplers kommande – Stalker (även om jag i sanningens namn inte kanske längtat på allvar förrän sedan i somras). Sedan ser jag även fram emot avslutande delen i Divergent-trilogin – Allegiant. Jag är även glad att Kim Thúys Mãn kommer på pocket (den kommer matcha Ru som står som pocket i min hylla nu).

En debutant som låter spännande: Jag har faktiskt ingen direkt pejl på årets debutanter…

himmelstrand-ajvide_lindqvist_john-27044043-386054041-frntl[1]Detta är ingen debutant men jag blir nyfiken på den här ändå: Jag är jättenyfiken på John Ajvide Lindqvists nya – Himmelstrand. Jag är bara väldigt nervös över att jag har de där skyhöga förväntningarna på den här boken som kan sätta lite krokben för den egna läsupplevelsen av densamme…

Jag blev själv förvånad men jag blev inte alls sugen på att läsa: Det är väl inte direkt någon jag borde varit mer sugen på än vad jag är – vad jag vet i nuläget i alla fall.

Jag hänger på locket till brevlådan när denna bok kommer: Det är rec.exet jag redan fått (men inte ännu öppnat) som innehåller längtet Rävsång. Sedan ser jag fram emot Novellixerna som är på intågande under hösten!

Jo jag vet att denna bok inte är med i höstutgivningen, men till hösten ska jag banne mig äntligen läsa: Det jag vill och känner för – oavsett om det är en nyutgiven inbunden, pocket eller något äldre.

Höstmotto: Regnar det ute får man krypa ner under en filt eller ett täcke, ta en kopp te och läsa en bra bok!

Jag gillar faktiskt hösten. Jag gillar alla årstider mycket, men hösten är faktiskt den årstiden som börjat imponera på mig mer och mer, tillsammans med vintern. Jag ser fram emot höstläsningarna som går i mitt höstmottos anda och jag hoppas även att jag lyxar till det någon enstaka höstkväll och att jag gör mig en kopp varm choklad. Och angående höstmottot: Till och med katterna skriver ju under på det – det har jag ju märkt under årens lopp!

M som i Miljö

imageNästa bokstav i alfabetet är M, och i mitt bokalfabet representeras bokstaven av miljö. Då menar jag den miljön som presenteras i en historia, den karaktärerna verkar i och så vidare… Trovärdiga karaktärer kan på ett sätt vara a och o för ett verk, men man får ju absolut inte glömma vilken stor roll även miljön spelar.

StockholmsUndergång_fruktan_omslag[1]Jag tycker personligen att miljön på ett eller annat sätt måste te sig trovärdig, egentligen oavsett vilken genre ett verk tillhör. Men jag tycker på samma gång att det är alldeles fantastiskt när en författare lyckas spegla en miljö som är en del av en värld som inte direkt är den vi själva lever i. Jag förundras oerhört över olika slags fantastiska inslag, där miljön oftast är en av de bidragande faktorerna till själva upplevelsen: antingen för att miljön är som vår, men något är så annorlunda – eller för att det finns saker som påminner om vår miljö, men inte mycket mer i och med att det är så mycket som ändå skiljer sig från våran. ”Harry Potter” har exempelvis alltid fascinerat mig då trollkarlsmiljön är en undangömd miljö för mugglare, men enligt historien samexisterar dem och miljön har ju uppenbart lockat mig, då jag fortfarande undrar varför jag inte fått min kallelse till Hogwarts (posten måste tappat bort den)… Den bästa skräcklitteraturen tycker jag oftast lurar i välbekanta miljöer med oväntade inslag av vad det än må vara (vilket bland annat Fruktan tar till vara på i Stockholms undergång)… För att ta upp två mer konkreta exempel.

ctn465_465_2200_0_0__jag-ar-ju-sa-javla-easy-going_3Dskugga[1]Sedan måste jag också nämna ungdomsromaner som utspelas i vår samtid. Miljön gör ofta väldigt mycket för dessa romaner, miljön bidrar nämligen ofta till hela stämningen i boken och jag tycker till exempel hemmamiljön eller skolmiljön är två bra exempel. Känns de trovärdiga och berör dem i relation till huvudkaraktären: ja, då blir det också ofta en jäkligt bra ungdomsroman, som Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going, Ljungqvists Kaninhjärta eller Bjärbos och Lindbäcks Vi måste sluta ses på det här sättet, som tre exempel.

Sista tillbakablicken 2013

De bästa böckerna 2013

De bästa böckerna:
De redovisades som Toppitopp här på bloggen och som en bonus-trea.

Den absolut bästa:
Men måste jag bestämma mig för att en var absolut bäst… så går det absolut inte att fastställa (inte ens under pistolhot).

En bok du trodde du skulle älska:
Jag hoppades innerligt att gilla Nabokovs Lolita, men det blev årets första paus och jag har inte försökt att ta upp den igen.

hungerelden2[1]En bok som överraskade:
Den bok som nog ändå överraskade mig allra mest, var Hungerelden.

En absolut rekommendation:
Jag har talat mest gott om Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going, utan tvekan, 2013.

Bästa boktipset från någon annan:
Även om jag hade tänkt läsa bokserien själv (och första boken), var det trots allt ett boktips från min morbrors hustru på samma gång: Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”.

En bra bokserie:
Jag påbörjade ingen ny bokserie i år, men jag läste ut två bra: Carrie Ryans zombie-serie och Engelsfors-triologin!

Några/någons specifik författare du upptäckte:
Bästa upptäckten i år är helt klart Erin Morgenstern, inte minst för att hon skrällde till med en av de fem bästa böckerna jag läste i år.

9789137140520[1]En bok utanför din ”comfort zone”:
Möjligtvis Kristian Gidlunds roman som jag köpte på bokmässan, mestadels för att jag var rädd för hur boken skulle få mig att känna, men också för att jag ibland är lite allergisk mot olika typer av biografier (ja, har jag fått för mig).

En bladvändare:
Helt klart Hungerelden. Den har lagom balans mellan spänning och kapitellängd, bland annat…

En omläsning:
”Harry Potter”-serien av J. K. Rowling.

13037318_O_1[1]Ett favoritomslag:
Ett av årets stilrenaste omslag (i pocket sådär sammetslen i pärmen också): Nattens cirkus.

En minnesvärd karaktär:
En? Jag väljer en drös ur ovanstående bok. De är förtrollande på olika sätt…

Ett favoritförhållande:
Hm… Ja, faktiskt så skulle jag nog vilja lyfta fram förhållandet mellan huvudpersonen och brevskrivarna från Guernsey i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap.

En vackert skriven bok:
Christin Ljungqvists Kaninhjärta exempelvis, på ett vemodigt sätt emellanåt…

En bok som gjorde intryck:
Förutom det som lyser igenom sedan innan, kan jag även nämna Älskaren som är den klassikern som gjorde mest intryck i år, kanske även språkligt med användandet av hon/jag…

En bok du inte kan fatta att du väntade så länge med:
Serien av Carrie Ryan. Varför läste jag de två resterande böckerna först nu? Det är ett långt hopp kan jag tycka mellan dess att jag läste De vassa tändernas skog och De dödas strand.

Ett favoritcitat:
Från Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”: ”Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig”. Så talande och så starkt!

Den kortaste boken i år:
Novellen Början.

Den längsta boken i år:
Den längsta Harry Potter:n.

En favoritbok från en favoritförfattare:
Årets största wow från en favoritförfattare är Jägerfeld  med Jag är ju så jävla easy going.

Bokbloggandet 2013

imagesNL6GC9AHEn favoritrecension:
Den där uttrycker min kärlek för Jägerfelds senaste.

Ett populärt inlägg:
Enligt statistiken här på wordpress var det populäraste inlägget i år det om den lättlästa Hypnotisören.

Bästa bokrelaterade eventet:
Bokmässan i Göteborg! Jag är så glad att jag hann göra en lycklig dag där i september, 2013.

En blogg du upptäckte:
Jag upptäckte Bookclubben som numer återfinns under samma namn här.

Blicka framåt…

En bok du inte läste 2013 som ska prioriteras i år:
Bland annat de två försummade bokcirkelböckerna…

En bok du ser fram emot:
Någon hittills okänd biblioteksbok jag kommer att lägga vantarna på…

Toppitopp 2013!

Jag vill starta upp min nyårsafton här på bloggen med att presentera min toppitopp 2013, och med detta presentera årets fem bästa böcker bland mina 69 lästa verk. Jag hade först tänkt räkna noveller för sig och seriealbum och böcker för sig, men kom att tänka på en uppsats jag skrev 2012, där jag undersökte dessa format och kom fram till att det faktiskt är jättesvårt att bestämma vart gränsen går mellan just novell och bok, så därav blev året 2013 året då jag valde att räkna alla verk – alltså varje bokrygg, eller pärm till pärm, som ett verk i och med att sidantalen är så varierande ändå…

2013 toppitopp, lyder som följer:

imagesNL6GC9AH♥ Jenny Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going.

Detta är en av fem älsklingar lästa 2013. Den fick mig att skratta. Jag älskade språket. Jag tycker den är genomtänkt och helt enkelt ganska mitt i prick och sådär underbart unik! Och allt är positivt med den, trots att den behandlar riktigt jobbiga och tunga ämnen såsom fattigdom, depression, ADHD, droger och kärlek kan vara! Det här är en av årets mest bävade böcker, i och med att jag var nervös för vad jag skulle tycka om den. Det visade sig dock att jag inte hade behövt vara nervös… alls.

3D-bok_Kaninhjaerta_cmyk_2[1]♥ Christin Ljungqvists Kaninhjärta.

Den här Kent-kantade romanen visade sig bli en annan självklar älskling 2013. Jag gick in med noll förväntningar, reade hem den på bokrean och hoppades såklart att den skulle vara jättebra. Vilket den också var! Det är en sann lycka att hitta en sådan här roman på en bokrea och älska den när man har läst ut den, trots att den är ganska mörk och tung på flera sätt, men samtidigt vacker. Jag gillar att Ljungqvist har en egen röst, går sin väg och träffar så rätt! Den är poetisk på flera sätt också, vilket ofta går hem hos mig.

13037318_O_1[1]♥ Erin Morgensterns Nattens cirkus.

Det här blev sommarälsklingen nummer ett! Jag älskar mystiken, det magiska, det förtrollande, det nästintill förförande med den här romanen. Jag vill gå på Nattens cirkus, jag vill så gärna få uppleva den, för så målande tycker jag att romanen är! Språket rycker med mig, fastän att berättandet inte är snabbt, action-kantat, eller liknande… Men det här långsamma, förföriska och förtrollande… Åh, vad älskvärd den här boken är (som för övrigt verkar vara en bok att älska eller hata)! Ni hör ju, och ser ju vart jag ställer mig! Det är också detaljerna i den här boken som gör mig förtrollad, som detaljerna kring cirkusens klocka, till exempel…

Älskaren-Marguerite-Duras[1]♥ Marguerite Duras Älskaren.

Inte ont anande läste jag den här boken som en del av den kurslitteratur av klassiker jag koncentrerade mig på i början av 2013. Och little did I know. Jag kom att älska den här boken. Bland annat av denna anledning: ”finns ett ”jag” men också ett ”hon”. Det är som att berättelsen både ger sken av att vara sann, men ändå distansierar sig till sanningen. Växlingarna mellan tid och perspektiv känns avvägda och passande. Språket är fantastiskt och tillför för mig så mycket i att skapa känsla, måla upp någonting för min inre syn och för att jag ska känna något på ett personligt plan också. Poetiskt och kryptiskt är språket ibland på ett fantastiskt passande sätt.” Ja, så skrev jag efter att ha läst den här…

hungerelden2[1]♥ Eriksson & Axlander Sundquists Hungerelden.

Den här fortsättningen, mellanboken, i serien om ”Victoria Bergmans svaghet” blev en favorit. Såsom jag ofta känner med sista delen i triologier så kan de bli lite plattare än ettan och tvåan, men den här tvåan var en riktig bladvändare med mycket oväntade vändningar. Jag skulle nog vilja påstå att den är i klass med Eriksson och Axlander Sundquists första bok, om inte snäppet bättre. Hur det än må vara var den bättre än efterkommande bok som väntat. Så: detta är ingen mellanbok i tråkig bemärkelse, utan en riktig älskling och toppitopp 2013 (men också en toppitopp i serien själv). Det här är också den bästa deckaren läst 2013 – mycket tack vare att den inte är en klassisk eller på något sätt förutsägbar roman.

Under nyårsafton är planen även att utvärdera årets mål och även komma med en topp 3-bonus med de bästa Novellixerna jag sällskapade mig med under detta fantastiska år!

Jag kan inte låta bli…

… utmaningen som går ut på att läsa böcker enligt vissa förutbestämda punkter.  Jag har sett att så ,ånga bokbloggare är med och jag har varit så frestad i flera månader nu… Så jag kör på detta jag med.

Det finns 35 stycken punkter/teman inom ramen för utmaningen, men bara 20 stycken behöver uppfyllas för att utmaningen ska anses vara avklarad. Varje bok får bara förekomma en gång. Startdatum kan man välja själv, men jag väljer, liksom bland annat Västmanländskan, att börja från årets början.

 

1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
Sara Beischers  Jag ska egentligen inte jobba här.

2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
Här fungerar redan nu tre av januaris titlar:

Sylvia Plath – Glaskupan
Virginia Woolf – Mot fyren
Franz Kafka – Slottet

3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
Här går Erikssons & Axlander Sundquists Pythians anvisningar helt klar in.

odc3b6da_27706736[1]4. Läs en bok med två personer på omslaget.
John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda.

5. Läs en bok som publiceras 2007.

6. Läs en bok vars titel består av tre ord (som till exempel Sagan om Ringen).
Paul Austers  Stad av glas.

7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.

8. Läs en bok som handlar om vampyrer.

9. Läs en bok som har över 600 sidor.

10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.

11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.

9113043927[1]12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jämför fjärde punkten).
Jag anser att den här går in under beskrivningen: Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken.

13. Läs en bok med träd på omslaget.

14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
Andreas Romans Doktor Joseph är från Massolit Förlag, ett förlag jag inte kommit i kontakt med förrän via den här romanen.

15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).

16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor.
Ja, då kan vi väl säga Jessica Schiefauers Pojkarna på den här (185 sidor lång).

17. Läs en bok som publicerades under 2013.
Här passar utan tvekan Christin Ljungqvists Fågelbarn.

18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.

19. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.

20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.
Kan jag räkna in novellantologin Ung Poesi 2011? Alla författare är som sagt unga, utan tvekan under trettio som bidragit med novellerna…

21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.

22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.

23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jämför sjätte punkten).

24. Läs en dystopi.

25. Läs en bok vars omslag är mestadels röd.

26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet.

27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).

28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.

29. Läs en debutroman.

30. Läs en fristående bok.

khemiri_montecore1[1]31. Läs en bok utan människor på omslaget.
Jonas Hassen Khemiris Montecore – en unik tiger.

32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.

33. Läs en bok som publicerades 2012.
Christin Ljungqvists Kaninhjärta.

34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt.
Marguerite Duras Älskaren (vars originalspråk är franska).

35. Läs en bok om änglar.

 

Som ni kan se har jag sedan årsskiftet omedvetet prickat av 13 av 20! Sju kvar att pricka av innan årsskiftet 2013/2014, alltså.

Marsläsningen

Mars månads läsningen lyder som följer:

Christin Ljungqvists Kaninhjärta
Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar: 2. Sjukdomen
Keplers Hypnotisören (i lättläst version)
Jonas Karlssons Spelreglerna
Monika Fagerholms Arielles första kärlek (Novellix)
Christin Ljungqvists Fågelbarn
Andreas Romans Doktor Joseph
Malte Perssons Fantasy (Novellix)
Ulrika Kärnborgs Mammalia (Novellix)

Marsläsningen bestod således av sex böcker och tre novellixnoveller. Vilka sammanlagt består av cirka 1730 sidor.

Jag tycker att mars blev en mycket bra månad med upptäckten av Christin Ljungqvist, två bra recensionsexemplar och en hel del noveller att bryta av långläsningen med. Jag hoppas att april vill bjuda på mysläsning i solen.

Fågelbarn

Christin Ljungqvists Kaninhjärta lästes ut alldeles nyligen. Den gjorde mig alldeles till mig och jag kände att impulsen att ta mig an Fågelbarn var för stark för att ignoreras. Jag kan med det inte tacka ”Gilla Böcker” nog, som gjorde att min starka längtan kunde mildras och gå över i något annat.

3D_faagelbarn_2[1]De första trettio sidorna slogs jag bland annat av att Hanna, som jag mötte som biperson i Kaninhjärta, verkligen blir en person för mig. Detta bland annat för att berättarrösten är annorlunda i den här romanen i förhållande till debuten. Visst känner jag igen Ljungqvist, men det är skickligt och befriande för mig att berättarrösten och upplägget i den här boken inte är densamma som i hennes debutroman. Det gör att jag kommer ännu närmare Hanna för att hon känns verkligare. De första trettio sidorna slogs jag också av Hannas bröder Jens och Samuel. Jag slogs redan här av relationerna dem emellan och de olika känslor som Hannas bröder väcker hos henne. Tre frågor nådde mig speciellt: Vem är Jens? Vad har Jens gjort? Varför har Hanna gjort tatueringen på handleden i form av en skata?

Jag har dessutom börjat med att inte läsa igenom baksidetexten på böcker så noga. Det här mestadels för att jag känner att jag får för mycket information ibland som stör min läsning. Det är mycket som jag liksom inte får känna in, eller förstå på egen hand, kan jag tycka. Så av principskäl läste jag inte igenom den, och det gjorde på ett sätt att jag fick räkna ut Samuels roll i nutiden på egen hand, samtidigt som jag misstänker att jag fick en starkare känsla av att Hannas familj är en skadad familj av olika skäl.

Det är mycket som berör mig i den här romanen. Jag älskar språket. Jag känner in Hanna och jag känner att jag skulle vilja lära känna henne, fastän hon känns som en svår person på grund av hennes reserverande sida (som ju får sin förklaring i den här romanen). Jag berörs av Hannas föräldrars sätt att hantera saker och deras sätt att se på världen. Därmed berörs jag av deras tänkta och givna roller som mamma och pappa i familjen. Jens ger mig redan från början dåliga vibbar. Jag litar inte på honom … Och Samuel har jag svårt att få grepp om, vilket i sig också får sin förklaring. Och många gånger berörs jag av negativa känslor. Känslorna väller in, som grå dimma och jag känner därför ofta av känslolägen som följs av svek, sorg och ett tvetydigt hat.

Relationerna i Fågelbarn är komplexa. Kanske är de något av de mest komplexa jag har mött i en ungdomsroman. Det är så många människor runt Hanna som hon inte riktigt kan lita fullt och fast på, så som det ju brukar vara i verkligheten. Till viss del Samuel, men mamman, pappan, Rebecka och även Fanny och andra släktingar. Samt Hannas klasskompisar på gymnasiet. Den mest positiva relationen hon har är den hon utvecklar med Pontus. Jag är så glad över att Hanna får den chansen. Hon behöver verkligen träffa en positiv person med en öppenhet som många andra i hennes närhet saknar.

Det här med öppenheten handlar mycket om Hannas andliga förmåga. Hon kan se andar och har alltid kunnat se dem. Men det är inget hennes omgivning godkänner eller vill veta av. Hon avvisas på ett sätt som person då många ser att hon inte kan skilja på verklighet och fantasi. Och de som får en känsla av att hon är sann även i den andliga sidan, tar ofta ett steg bort ifrån henne, i en rädsla. Jag känner så mycket för Hanna som vet vem hon är, vet, men inte får ge uttryck för hela hennes väsen.

Det som också möter mig är religion som på ett sätt blir en kontrast till Hannas andlighet. Jag möts också av karriär, status och pengar som en kontrast till att leva och må bra i det lilla…

Jag tycker att Christin Ljungqvist lever upp till mina förväntningar. Trots att Kent-referenserna försvann kan tilläggas. Jag får ju som sagt faktiskt acceptera att det var en del av Mary och Annes historia och liv. Inte Hannas. Jag skulle därför utan tvekan vilja be de som redan upptäckt Ljungqvist att läsa Fågelbarn och komma ihåg att det här är Hannas historia. Och de som inte läst Ljunqvists debutroman, kan utan tvekan läsa den här boken före Kaninhjärta om de önskar. Tidsmässigt utspelas Fågelbarn före Kaninhjärta trots allt.

Bokmärkts Tema Torsdag #7

Bokmärkts Hundöra skriver denna torsdag:

”Bokomslag tycks betyda mycket bland oss bokälskare. Det händer ibland att jag väljer böcker främst på grund av dess omslag, lite oftare än vad jag önska att jag gjorde. Veckans TemaTorsdag blir till att dela med sig fyra av de böcker du har i bokhyllan som du främst valt på grund av dess omslag. Om du är en av de som inte brukar välja böcker efter deras omslag får du gärna visa upp fyra av de finaste bokomslagen i din bokhylla.”

tema-torsdag-2[1]

För det första kan ju jag säga att jag inte är så himla kräsen med omslag, mer än att de gärna får se inbjudande och fräscha ut, vilket gör att många äldre böcker ibland faller bort om jag själv får välja. Jag diggar inte längre de där bokomslagen jag accepterade när jag var yngre, som hade ganska oinbjudande framsidor, utan att jag alltid kan svara för vad exakt som inte tilltalar mig med böckerna jag ändå förknippar med min barndom och till viss del tidiga ungdom, men idag när den estetiska medvetenheten är hög, tillfredsställs också jag överlag av de omslag som finns. För det mesta är de väl genomtänkta, och vad mer kan man begära?

Några av de senaste omslagen jag fallit för går i stilrent:

ljungqvist - kaninhjaerta[1]                    pojkarna[1]                    Torka-aldrig-tårar-utan-handskar-296x430[1]                    Älskaren-Marguerite-Duras[1]