Fem Frågor: Christine Lundgren

5 frågorFestlig fredag på er!

Nu är det äntligen dags för en festlig fredag på bloggen med fem svar, på mina Fem Frågor, från ingen mindre än Christine Lundgren. Christine Lundgren är författaren bakom läsvärda, sorgliga och vemodigt vackra Jag lever, tror jag – ett av mina topp-i-topp-läs 2017! Och här nedan följer hennes svar, med boktips:


Fem frågor till Christine Lundgren:

 

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Hjälp, vad svårt! Ehhh… Rolig, fantasifull och… Ahhh! Orduppfinningsrik!

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess?
Ahh, en till svår fråga! Hmm… Alltså, jag skriver ju ungefär 90 % av mitt material för hand, så får svara att en riktigt bra penna och skrivblock är det viktigaste för att jag överhuvudtaget ska få nåt skrivet. Jag försöker skriva på mobilen eller dator, men det blir bara inte lika bra då, tycker mina texter blir så livlösa om de inte skrivs för hand. Och bra musik är också viktigt! Har en spellista på Spotify där jag bara lägger in alla låtar som jag råkar trilla över och gilla som jag brukar lyssna på när jag skriver.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma?
Tänker vara lite trist och ev. förutsägbar och säga ”Jag lever, tror jag”. Tycker ibland jag hör författare som säger att deras debutbok kanske inte var bland det bästa de skrivit, eller att den inte riktigt blev så som de hade tänkt/önskat sig, men när jag går igenom och läser om ”Jag lever, tror jag” känner jag bara stolthet. ❤ Så det lilla verket kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)?
Haha, huuur många som helst. Men här är tre stycken, som jag bara tycker är så briljanta att jag önskar att det var jag som kommit på och skrivit dem:

American Gods – Neil Gaiman
Ordbrodösen – Anna Arvidsson
Döden är inget skämt – Karl Modig

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
”Uprooted” av Naomi Novik! Det är en fantasyroman som man tror kommer handla om en sak, men som visar sig ha flera oanade djup och som ganska så fort avviker från den plot som presenteras på bokens baksida. Alltså, jag har så mycket åsikter och tankar om den här boken, önskar att jag fick sitta ner och prata om den med typ alla! (Också: Läääs den!)

 


Foto: Niclas Lundgren.


 

Toppitopp 2017

Året 2017 är året då jag valde att börja skriva en fysisk läsdagbok för att helt enkelt koppla av, och från, internet på ett nytt plan för att helt enkelt minska ner på måsten och stress. Jag har heller inte haft några direkta läsmål 2017, vilket också har varit väldigt befriande. Jag slängde de flesta måstena ut genom fönstret 2017 och tar med detta in i 2018!

Sammantaget bjöd 2017 på 39 stycken utlästa verk (varav tre omläsningar), samt två pausade verk (som kanske läses ut 2018).

Mina fem favoriter 2017 blir följande fem: 

♥ Norra latin av Sara Bergmark Elfgren

169059_29688528_o_3@5x[1]När jag började läsa den kände jag direkt att jag, trots känslan av att berättelsen börjar med slutet och dess tjocklek, kommer behöva sansa mig så att jag inte läser ut allt i ett svep. Det är en sådan där bok jag kallar lång-karamell – en bok en vill ska räcka, och som en vill njuta av, länge! Jag älskar så mycket med boken att det är svårt att egentligen lyfta bara några specifika saker, men om jag ändå ska försöka så vill jag lyfta: 1. Personbeskrivningen av huvudkaraktärerna, Tamar och Clea, och hur de både känns olika och lite lika (och jag gillar de ärliga första intrycken de får av varandra), 2. Kontrasten mellan verkligheten och magin/det övernaturliga (och hur det sistnämnda kommer lite smygande), och 3. Känslorna som är så närvarande i berättelsen (och hur de påverkar och påverkas)!

♥ Jag lever, tror jag av Christine Lundgren

jag-lever-tror-jagJag började året bra genom att i januari, bland annat, läsa ut den här favoriten! Jag menar, bara början är ju fångande: ”Jag har alltid tänkt att man kommer att få någon förvarning innan hela ens liv går i tusen bitar. (…) Fast, det är klart, jag borde ha anat. Tisdagar är alltid jävliga dagar.” (sid. 5). Och sedan är det, trots att mycket är tungt, grått och vemodigt av sorgen över att ha förlorat någon en älskar och saknar, just språket som är så poetiskt, målande och vackert som hela tiden håller en kvar, för en vidare och som fick mig att bli så förälskad i hela boken!

Stanna av Flora Wiström

stannaYtterligare en bok med ett fångande, poetiskt och vackert språk som fick mig tokförälskad i hela boken! Den börjar så nyförälskat och oskyldigt på något sätt och jag trodde på något vis att det var en ”sådan bok”. Och sedan fick jag en välbehövlig käftsmäll eftersom att det här är ytterligare en bok som behandlar ett tungt, grått och vemodigt ämne, och som ändå känns ärligt, viktigt och behövligt någonstans. Livet är ju inte enkelt och det vet vi ju (egentligen)!

Hemmet av Mats Strandberg

168350_13073958_o_3.pngÅrets skräckis jag hade sett fram så mycket emot visade sig hålla måttet! Ni vet ju kanske hur läskigt det är att ha för höga förväntningar, men detta till trots rodde Strandberg hem det. Han lyckades skapa skräck i miljön ålderdomshem och närmare bestämt demensboende där allt känns så klockrent och noga genomtänkt att jag ryser av både skräck och välbehag. Någonstans mitt i allt är jag glad över att jag inte läste den här när jag jobbade inom äldreomsorgen (utifall de där hjärnspökena hade börjat viska saker i min hjärna). En läsvärd skräckis helt klart!

♥ Monstret och människorna av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem

154667_29692839_o_1@5x.pngTredje och sista delen i trilogin om monstret Frank var så läsvärd, och i brist på ett bättre ord även värdig. Det var en fröjd att läsa den även om den såklart är lite otäck och alternativa framtider ter sig möjliga under läsningens gång, men den knyter verkligen ihop historien på ett så fint sätt. Falkenhems bilder är ju så passande dessutom och tillför verkligen känslor och ger liv åt olika skeenden! Jag är ganska tvärsäker på att det här skulle vara en passande högläsningsbok om en har barn i passande åldrar och jag kommer vilja testa denna tes i framtiden!

Mina fem topp-i-topp i år består alltså av tre ungdomsböcker, en skräckroman och en barnbok, alla värda sin plats på listan!

Gott nytt 2018!

Mitt-på-året-/freak out-tag

Jag snubblade över dem här taggen nu i sommar hos många, bland andra Nelly på Nellons bokblogg! Och även om jag besvarar taggen först nu så tänker jag januari till juni, 2017:

1. Bästa bok du läst såhär långt under 2017: Det känns som att Stanna av Flora Wiström absolut kammar hem det!

2. Bästa uppföljare du läst: Här haglar det kanske inte av val – men jag tror nog ändå att Emelie Schepp tar hem det med Prio ett som lästes ut i januari.

3. Bok som kommit ut under den första halvan av 2017 som du inte hunnit läsa, men vill: Jag har i ärlighetens namn inte stenkoll – men jag vet att jag vill läsa Mats Strandbergs tredje barnbok om Frank som jag vill minnas kom ut i april någon gång!

4. Mest efterlängtade boksläpp för den andra halvan av 2017: Jag längtar efter, och kommer vilja läsa, Anna Ahlunds Saker ingen ser samt Helena Dahlgrens Orkidépojken, till exempel…

5. Största besvikelse: Det blir nog ändå Sandra Beijers Allt som blir kvar tyvärr. Här var kombinationen förväntningar och verkligt läs inte en ”match made” är jag rädd…

6. Största överraskning: Det är nog egentligen både Christine Lundgrens Jag lever tror jag och Flora Wiströms Stanna – båda var mycket (!) bättre än vad jag hade kunnat ana och innehöll så mycket mer än vad jag trodde!

7. Bästa nya författare (debut eller ny för dig): De ovan nämnda två! 💕

8. Nyaste fiktiva crush: Ester i Stanna av Flora Wiström. Hon känns – inte som en crush-crush, men som en bästis-crush! Hon sitter verkligen kvar efter läsningen.

9. Nyaste favoritkaraktär: Är det Ester här med? Hon känns så verklig och jag älskar det!

10. Bok som fick dig att gråta: Även här är det Lundgrens och Wiströms romaner! De är så vemodigt vackra på något vis! Jag har verkligen känt med karaktärerna.

11. Bok som gjorde dig glad: Jag är väl inte så mycket för genomglada böcker kanske? Flera böcker har gjort mig glad i hjärtat från och till av de jag läst flesta halvåret i år i alla fall.

12. Vackraste bok du köpt/fått: Oj? Hm… Jag har inte köpt jättemånga böcker under årets första halvår. Men jag gillar verkligen Wiströms Stanna som dessutom känns ännu vackrare efter läsning.

13. Vilka böcker MÅSTE du läsa innan 2017 är slut? Här tänkte jag Hemmet av Mats Strandberg (som lästs ut nu i juli), jag tänker mig någonstans även Anna Ahlunds Saker ingen ser som ett måste samt planerade bokcirkelböcker och kursböcker. I övrigt tänker jag bara det som lockar, och om något inte lockar när jag väl läser så är det okej att lägga ifrån och pausa för en stund eller för en obestämt lång stund om lusten säger det…

Januariläsningen

I januari lästes följande titlar ut:

  • John Ajvide Lindqvist – Hanteringen av odöda (omläsning)
  • Julia Lindemans & Annina Rabe – Katt people
  • Emelie Schepp – Prio ett
  • Christine Lundgren – Jag lever tror jag

Förutom att jag faktiskt skrivit en regelrätt recension på Katt people, så återfinns det på Instagram  #bokrecensionish på de tre senare. Här nedan har jag kopierat in text från dessa ”bokrecensionishar”:

”Jag läste ut #kattpeople av #julialindemalm & #anninarabe i en sittning. Jag gillar den, men kan inte låta bli att sakna åtminstone citat från samtliga kattägare som är fotograferade just för att jag tror att det hade kunnat höja den varma känslan mellan katt och människa! Det känns också som en bok främst för de vuxna kattägarna, och inte så mycket för andra läsare kanske. 🐱❤📚 ”

#Nyssutläst är tredje verket för i år: alltså #emelieschepp och #prioett. 📚❤ (…) ”Prio ett” påminner en hel del om Lars Keplers Joona Linna-verk skulle jag vilja säga, fortfarande Scheppiskt bladvändarvänlig och spännande sådär på gränsen till osannolikt här och var. Detta är en roman som både slutar lite som slutet på en trilogi, samtidigt tillräckligt öppet för att göra plats för fler verk i serien om Jana Berzelius om andan faller på. En typisk bladvändare, helt enkelt! 👌☺ Och: jag lyckades lista ut en detalj innan bokens karaktärer lade ihop ett och annat! 😊😉”

”Vilken debut! ❤ #Christinelundgren och #jaglevertrorjag är bästa läset hittills i år och skulle kunna bli en av de bästa på året känns det ärligt som! 📚💕 Språket är det allra bästa i ungdomsromanen som för övrigt handlar om sorg, saknad, och att knappt veta om man kan leva utan sin bästa vän. Språket förmedlar både uttalade och outtalade känslor, Kim som person, hennes sinneslägen och jag tycker verkligen att språket förstärker! Det här är en bok som känns och jag hoppas få läsa mer av Christine Lundgren i framtiden! 👍👍👍”

I januari lästes alltså fyra verk ut, och mest nöjd är jag nog över att ha läst samt upptäckt Christine Lundgren!

Från och med nu räknar jag inte sidantal längre. Det är alldeles för tidskrävande och ett ganska stressfyllt moment i sig (då jag ofta får för mig att jag läst alldeles för få sidor var månad och då jag ofta glömmer av att jag även pluggar och läser en hel massa kurslitteratur dessutom). Jag vill påminna mig själv om att 2017 handlar om att hitta balans och reducera stressmomenten!

Jag ser fram emot av vad februari har att erbjuda! Kanske till och med lite sol?