Kvinna inför rätta

9789175035222_200Louise Doughty hade jag aldrig hört talas om, what so ever, när mina andra bokcirkelhälft frågade mig om vad jag trodde om den! Vi stod och valde nästkommande två böcker till vår bokcirkelduo på en fysisk bokhandel och snart bestämde vi att det absolut kunde vara något att både läsa och sedan diskutera!

Kvinna inför rätta sägs enligt omslaget vara både ”årets (2015 års) bästa thriller”, ”en lysande roman, intelligent och skickligt byggd” och ”årets (2015 års) bästa spänningsroman”. Jag läser mig också till att romanen är författarens genombrottsroman och att den verkar ha gjort stor succé både inom och utanför Storbritannien.

I sanningens namn var jag i början lite skeptisk. Innan jag ens hade öppnat romanen så var jag rädd att den skulle vara för klassisk på fel sätt och att den om inte annat kanske skulle vara för högtravande i språket… När jag väl började läsa den var jag faktiskt aningen skeptisk till hur snabbt eller långsamt jag skulle komma in i sättet att skriva och komma in i det relativt tunga språket och jag beslutade snabbt att jag var tvungen att slalomläsa Kvinna inför rätta med en roman av en helt annan genre…

Sedan hände något efter cirka 150 sidors läsning. För helt plötsligt hade jag både kodat av och kommit in i sättet att skriva, språket och berättelsen i sig. Jag började vid detta lag att få svårt att läsa något annat än bara denna roman. Jag var nyfiken, kunde inte avläsa vad som komma skulle bakom varje krök, och detta trots många meningar som gav mig föraningar, men inga egentliga svar…

Jag funderade mycket på valet av att skriva i förstaperson och att medvetet kalla en av de viktigaste karaktärerna i berättelsen för ”du”. Det är något jag tycker ger en nästan oväntad effekt. Alla andra refereras till i tredjeperson som bikaraktärer, men en av de senaste bekantskaperna i huvudpersonens, Yvonne Carmichaels, liv kallas ”du”. Det sätter ett omedelbart fokus på just denna karaktär och jag förstår som läsare att det är här allt börjar, du:et är essentiell för berättelsen och du:et är helt klart speciell ur många hänseenden.

Jag känner mig också ganska befriande lurad på flera vis. Hur många gånger hann jag (i alla fall i början) tänka att ”du:et” kanske skulle vara offret i fråga? Hur många gånger hann jag tänka detsamma om Yvonne? Och hur många gånger pendlade inte dessa tankar innan jag insåg vem eller vilka offer historian verkligen hade..? Hur många gånger hann jag inte fundera över vem som skulle bli bragd om livet och hur många gånger funderade jag inte på under vilka omständigheter? För att sedan tänka att detta kanske inte alls handlade om någons död över huvud taget? Ja, den här romanen har lett mig på så många tankespår och så omväxlande att jag är positivt överraskad bara på denna punkt…

Den här romanen väcker så många känslor och tankar. Jag visste från sida ett att på något sätt och på grund av något kommer Yvonne att befinna sig i rättegång i ett rättssal. Någon omständighet eller några omständigheter kommer att leda henne hit… Från början misstänkte jag såklart att den triggande faktorn av någon anledning skulle komma att vara ”du:et”, men jag visste inte varför eller hur! Och allt eftersom jag läst har jag känt och tänkt så mycket…

…om Yvonne som person.
…om de som står Yvonne närmast.
…om Yvonnes profession och vad som avkrävs henne därigenom.
…om hur kvinnor i allmänhet betraktas och hur de behandlas.
…om hur män kan betraktas och behandlas på ett helt annat sätt i samma sammanhang som en kvinna.
…om du:et som person.
…om hur obehaglig jag som läsare ändå uppfattade vissa män i berättelsen.
…om hur tillfälligheter kan göra så stor skillnad i ens liv.
…om kärlek, vänskap, känslor och förlåtelse.
…om rättssystemet som sådant.
…om personlig fakta i relation till den inskränkta bilden av manligt och kvinnligt i utomståendes ögon.
…om människors oförmåga att ibland sätta sig in  andras perspektiv.
…om våldtäkt och samhällets oförmåga att gå till botten med problematiken kring synen på offret.

Efter att ha läst ut romanen är jag fullkomligt överraskad av den! Lite kunde jag ana vad jag skulle få uppleva, känna, tycka och tänka utifrån den här romanen. Jag måste säga att det här är en roman jag kommer både minnas länge och spara länge i min boksamling. Den är så mycket mer än vad jag vågat hoppas på och den inrymmer så mycket tänkvärt! Kvinna inför rätta är verkligen välskriven, väl genomtänkt och välarbetad. Jag är mycket imponerad och kan rekommendera den!

Med denna bok prickas punkt 34 av i Kaosutmaning 2016: ”Läs en bok med en ensam person på omslaget.”


Kvinna inför rätta
Författare: Louise Doughty
Förlag: Månpocket (2016)
ISBN: 9789175035222
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Vad gör dina barn när du sover?

barnen-coverVad gör dina barn när du sover? kändes på sätt ganska tung när jag laddat ner den på plattan. Inte fysiskt tung såklart eftersom plattan väger densamma med eller utan en ny e-bok, men jag tyckte att det kändes som så många sidor att ta sig igenom – över 400 sidor…

Men det kom att visa sig snart att sidantalet inte skulle bli minsta problem. För från och med att jag började läsa Mikael Strömbergs Vad gör dina barn när du sover? har sidorna faktiskt avverkats riktigt fort. För att jag har velat läsa vidare och för att jag velat veta mer.

Utgångspunkten är följande:

”När pojkarna Jonathan och Adrian börjar tredje klass får de en ny klasskamrat: den märklige Tim. Ganska snart upptäcker de att Tim inte är som andra. Han verkar veta saker. Att de är på väg mot en ny tid. Människans vårdslösa behandling av jorden leder till undergången. Bara de starkaste kommer att överleva.

Pojkarnas lek får ett nytt fokus – de ska förbereda sig för att bli de som överlever.” (www.swedishzombie.se)

Jag skräms av Tims dragningskraft och hans intelligens. Han ser direkt att Jonathan och Adrian kan bli bra bundsförvanter då han snabbt läser av dem som personer och läser av deras relation till varandra, även fast han är så ung. Tim är så manipulativ och han är så analytisk att han lyckas både få med sig sina nyvunna vänner in i hans tankevärld och hans världsuppfattning, att han lyckas få dem att göra saker de aldrig hade kommit på tanken att ens försöka göra utan honom i sitt liv… Det börjar oskyldigt, för att sedan triggas igång och bli allt större och allt värre… Tim vet vilka knappar han ska trycka på, vad han ska säga och hur han ska bete sig för att fortsätta att ha Jonathan och Adrian i sitt liv och gör han något snedsteg analyserar han kvickt hur han behöver göra för att reparera snedsteget…

Titeln Vad gör dina barn när du sover? tycker jag sätter föräldraskapet i ett helt nytt ljus. Föräldrarna är så ont anande. De tror att deras barn leker oskyldigt, att de glömmer bort tid och rum när de leker och de tolkar sedan barnens eskalerande distans till dem som ett tecken på tonåren…

Det här kan hända är en av de romaner som på ett vis väckt så mycket äckel i mig och som jag ändå läst ut. Strömberg har i relation till mig som läsare hittat den ultimata balansen, på samma sätt som Ajvide Lindqvist bland annat gjort, där jag känner ett oerhört obehag, men där jag samtidigt ändå lockats att fortsätta att läsa. Det är inte alla författare som lyckats med detta. Det är inte heller alla författare som bjudit mig på en stor kopp äckel och obehag som jag förärat med att faktiskt dricka upp hela koppen. Jag har inte kastat ut denna kopp när jag sippat på den, när jag kommit halvvägs… Nej, jag har druckit upp hela koppen. Varje droppe.

Efter att ha läst romanen känner jag bland annat följande: Det är länge sedan jag var så rädd för barn. Det är också länge sedan jag varit så rädd för tonårskonceptet. Jag finner utgångspunkten till pojkarnas världsuppfattning som skrämmande logisk (att människan håller på att inte minst överbefolka jorden). Det var länge sedan jag skrämdes så mycket av en karaktärs makt och manipulationsförmåga. Jag sörjer alla djur som i fiktionen fått sätta livet till. Jag fascineras över hur lätt magin (eller är det magi?) ändå passade in. Jag är helt mållös i slutet (det är ganska mycket jag inte kunnat räkna ut innan det skett i den här romanen).

Ja, jag vill avsluta med att det här nog trots allt är en roman som inte är för den ovane skräckläsaren. Man behöver ha en åtminstone härdad äckelmage för att ta sig igenom vissa av detaljerna. Svårast är det kanske att vara djurvän och läsa den här romanen (ja, jag har plågat mig själv en hel del när jag läst varje sida och varje ord)!

Jag tycker detta är en genialisk roman från Mikael Strömbergs sida!

Med denna roman prickar jag även av punkt 13 i Kaosutmaning 2016: ”Läs en bok som berättas ur minst två karaktärers synvinklar.”


Vad gör dina barn när du sover? [Elektronisk resurs]
Författare: Mikael Strömberg
Förlag: Swedish Zombie (2016)
ISBN: 9789188185143
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


1007

1007Johannes Pinters roman 1007 tycker jag att jag ändå har haft en del förväntningar på innan jag äntligen satte mig tillrätta och började läsa den. Och jag vet inte om det är dessa förväntningar som lite spökar för mig, eller om det helt enkelt är så att jag inte riktigt kan landa i lite motstridiga känslor jag har inför romanen på något sätt som gör att jag sammantaget landar i någon mellankänsla.

1007 har ett oerhört intressant utgångsperspektiv:

”Du har just blivit biten och smittad av någon form av… virus. Du kan inte äta vanlig mat. Silver bränner mot din hud. Dagsljus är direkt dödligt.

Du bor i Gällivare. Ovanför polcirkeln. Samtidigt som du blev smittad så inträdde sommarsolståndet.

Nu är du fånge i din lilla lägenhet. Du kan inte jaga efter mat. Det frätande dagsljuset blir alltmer outhärdligt.

Det enda du behöver göra är att överleva en dag.
Problemet är att dagen är 1007 timmar lång…” (www.swedishzombie.se)

Pinter skriver kanske på ett sätt som inte direkt tilltalar mig. Jag kan inte sätta fingret på vad exakt det är som inte går enda fram hos mig och finner skräckälskarens hjärta inom mig, men jag kan inte riktigt känna för eller med huvudperson Anton. Av någon anledning finns det en distans mellan just mig som läsare och honom. Jag får för mig att det är något jag nästan saknar, men jag kan inte heller säga vad det är… Något hade jag kanske behövt för att känna att han var med levande (ja, för det passar ju så ironiskt bra att säga i sammanhanget) även om jag tror att det är delvis det det handlar om för mig…

De kursiva drömsekvenserna, eller vad man nu ska kalla dem, gillar jag ändå på många sätt då de skapar en form av känsla, då de skapar bilder och då de ger frågor som jag faktiskt inte känner att jag behöver ha svar på. I det kursiva finner jag känslorna, tankarna och bilderna som på något sätt följer mig och stannar lite mer hos mig. Hade sedan frågorna besvarats som jag fått utav dem, hade nog jag personligen varit mer besviken än vad jag nu är. Jag gillar att inte veta vad allt betyder, vad det indikerar och vad det står för. Jag kan tolka detta på egen hand och jag kan därmed också medskapa min egen del av historian.

Och även om jag kanske inte tilltalas av Pinters språk eller hans huvudperson på det sätt som jag naturligtvis hoppats, så finns det mycket här som jag sparar och gillar: små sekvenser, små detaljer och de där glimtarna som gör att jag känner att Pinter skulle kunna skapa något jag skulle tilltalas av mer som jag skulle ta till hjärtat på ett annat sätt.

John Ajvide Lindqvist har uttalat sig om romanen, bland annat har han sagt ”klaustrofobisk, hallucinatorisk, minimalistisk” och han tycker att detta är bra. Och när en av mina absoluta favoritförfattare uttalar sig på detta vis så ligger det säkerligen något i det, men jag tror nog att just Pinter för mig blir lite mer i klass med Ajvide Lindqvists Himmelstrand som jag inte kunnat älska såsom jag älskar bland andra Låt den rätte komma in och Lilla stjärna och då har det ju med min personliga smak att göra och inte något mer eller mindre. Så enligt min personliga smak är Pinter bra, men jag kan inte mer än känna att okej till gilla, och att jag ju ändå gillar många delar mycket.


1007 [Elektronisk resurs]
Författare: Johannes Pinter
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185112
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


4 x Novellix

COVER_elin_wagner_rgb-1Elin Wägner är en författare jag har stött på och läst innan (i det ofta så fantastiska klassikerträsket) och gillat. De blå silkesstrumporna, som handlar om ett modigt kvinnligt försök att vara lite rolig, men ändå allvarlig, i ett mansdominerat samhälle, är inget undantag:

”‘Detta är de rätta strumporna. Skicka dem till Haparanda.’
Lappen lade jag in i paketet, och så skrev jag generaldirektörens namn och adress utanpå.” (sid. 9).

Det finns en hel del att diskutera i novellen även idag, det finns mycket att ta på, men jag har också en känsla av att typerna av män som Wägner skildrar går att hitta på flera ställen i samhället idag – på gott och på ont…


De blå silkesstrumporna
Författare: Elin Wägner
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890968
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


9789175890746Agatha Christie har jag numer bekantat mig med genom en fjärde novell – Ett vattentätt alibi. Det här är en novell i klass med Marple-upplevelsen jag fått hittills: Alltså att det handlar om en spännande historia som samtidigt är mysig.

”‘Hon skriver: ‘Jag skickar er bevis på att jag var på två olika ställen vid en och samma tidpunkt. Enligt den ena historien åt jag middag ensam på restaurangen Bon Temps i Soho, åkte till Duke’s Theatre och hade vickning med en vän, mr le Marchant på Savoy – men jag bodde också på Torquay och kom inte tillbaka till London förrän morgonen därpå. Ert jobb är att ta reda på vilken av historierna som är sann och hur jag lyckades med den andra.'” (sid. 9).

Jag gillar ändå den här novellen på flera sätt – just för att den är mysig och kanske den mysigaste och gulligaste av de fyra Christie-novellerna jag läst då den inte innehåller mord – och det är en liten kärlekshistoria och allra högst beroende av svaret på kluringen i citatet ovan… Sedan kan jag inte låta bli att tycka att lösningen kanske känns lite väl enkel på ett vis, men man kan faktiskt inte uppfinna hjulet igen…


Ett vattentätt alibi
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890746
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


COVER_agnes_von_krusenstjerna_rgbJa, sedan vi en helt ny bekantskap för min del – Agnes von Krusenstjerna med novellen Snigeln och flickan. Flickan Rosa är huvudpersonen i novellen, och jag gillar inte minst skildringen av Rosas relationer på olika vis (till föräldrarna, syskonen, inte minst till sin docka), som vi får ta del av en höstdag på lantstället:

”Hon tryckte sin docka intill sig, som hon varit rädd att hennes lilla barn skulle förkyla sig. Här var mycket, mycket kallare än inne i staden.” (sid. 7).

Det här är en vacker, skör, vemodig, rar, oskyldig, och en rad andra adjektiv, berättelse som på något sätt nästlar sig nära hjärtat. Jag känner förvånansvärt mycket mer när jag läser berättelsen än vad jag från början trott.


Snigeln och flickan
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890951
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


COVER_stig_dagerman_rgbStig Dagerman är ytterligare en författare jag stött på och läst något av innan – och – i just Dagermans fall så har jag läst fler av hans noveller tidigare. Snöblandat regn är ny för mig. Novellen berättas ur ett barns perspektiv, men man ser mycket outtalat som en vuxen läsare:

”Jag ska aldrig glömma den här dan när det regnar, när vi blastar morötter, när det blir snöblandat regn och när faster från Amerika kommer.” (sid. 12).

Viss finns den en hel del här att analysera och att prata om… Men någonstans kan jag inte hjälpa att känna mig lite besviken då det finns andra noveller av Dagerman som jag gillat mycket mer än den här (även om jag känner igen svärtan som kan återfinnas i novellerna av olika laddning)…


Snöblandat regn
Författare: Stig Dagerman
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890937
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


5 × Astrid Lindgren

Ja, nu var det ett himla bra tag sedan jag läste ut dessa fem noveller, men jag tänkte ändock göra mikrorecensioner av dem och få de här recensionerna skrivna. Anledningen till att det tagit ett tag att skriva ihop något om de fem novellerna i fråga: Luise Justine Mejer, Prinsessan som inte ville leka,  Tu Tu Tu!, I skymningslandet och Märit, är förmodligen för att de delvis är ganska olika och att jag haft lite svårt för att samla tankarna och känslorna för verken.


9789175890685_200_luise-justine-mejer-en-karlekshistoria-fran-1700-talets-tyskland_haftadLuise Justine Mejer har undertiteln ”En kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland”, och det är precis vad det är. Det här var kanske det verk jag minst trodde (av de fem verken) att jag skulle få läsa av Astrid Lindgren.

”Det var inga yrande ungdomar som träffades den där kvällen hos hovrådet Brandes i Hannover. Boie var trettiotvå och Luise trettio, en riktig gammeljänta alltså, åtminstone efter den tidens begrepp.” (sid. 5).

Jag gillar mycket i språket och känslan som språket framkallar, men jag vet egentligen inte om jag tar till den sådär till hjärtat på det sätt jag hade önskat. Ändå är det alltså något där att gilla och fröjdas av!


Luise Justine Mejer : en kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890685
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


prinsessan_som_inte_ville_leka_rgb-e1425996301734Lindgrens Prinsessan som inte ville leka är däremot en novell jag absolut misstänkt Astrid för. Inom ramen för berättelsen har vi en prinsessa, som till synes har allt, men ändå inte vill leka:

”Prinsessan bodde i ett fasligt vackert slott tillsammans med sin pappa kunden och sin mamma drottningen och hundra hovdamer och lika många hovherrar. Några barn fanns det inte i hela slottet, för Lise-Lotta hade inga syskon, och drottningen trodde inte, att det gick an, att små prinsessor lekte med såna barn, som inte var prinsessor eller prinsar.” (sid. 5-6).

Det här är en novell som har ett Astrid Lindgren-djup, vilket jag tycker definierar hennes berättelser som kan läsas av de flesta åldrar, tillsammans med andra eller ensam… Och på tal om ensamhet – ett vemodigt vackert tema hos Lindgren!


Prinsessan som inte ville leka
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890661
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


tu_tu_tu-lindgren_astrid-31811889-641754701-frntlTu Tu Tu! är av en lite mörkare karaktär, även om det är upp till den som läser att tolka huruvida det är med den saken. Jag skulle också vilja mena att den är inspirerad av sägner:

”Hon tänkte på vad hon hade hört om huldran och om trollen, om älvorna och näcken och om de underjordiska. Hennes ögon började se syner.” (sid. 9).

Här finns också en del att verkligen gilla och om inte annat tolkningsmöjligheten och det vackra språket och berättandet! Jag gillar dessutom Lindgren när hon är lite mörkare i sitt berättande…


Tu Tu Tu!
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890654
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


i_skymningslandet_rgb-e1425996328667I Skymningslandet är också sådär typisk Astrid Lindgren på många vis: bland annat ett litet barns sårbara ensamma själ som ges en tillflykt undan verkligheten (eller hur man nu ska tolka det hela):

”‘Jag kan inte följa med någonstans’, sa jag, ‘för jag har ont i mitt ben.’
Men då kom herr Liljonkvast fram till mig och tog mig i handen.
‘Spelar ingen roll’, sa han, ‘Spelar ingen roll i Skymningslandet.'” (sid. 5-6).

Jag gillar i alla fall mycket med den här berättelsen och jag kan inte låta bli att få lite Peter Pan-vibbar av berättelsen… ”I Skymningslandet kan man flyga.”


I Skymningslandet
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890678
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


märit_rgbSista novellen att presentera, men absolut inte minsta, är Lindgrens Märit. Den här novellen har jag ett vagt minne om att jag hört talas om innan, men sedan är den också välskriven och lite otäck då den bland annat handlar om död (detet i citatet nedan), och som det låter är huvudpersonen Märit:

”Men innan vi kommer till det, måste jag först tala om den gången när Jonas Petter var så snäll mot Märit. För det var så det började.” (sid. 4).

Det här är kanske en av favoriterna, trots att den är så påtagligt obehaglig och samtidigt vackert skriven, viktig och vass. Det ligger något storslaget i att deklarera huvudpersonens kommande död tidigt i berättelsen och sedan lyckas väva samman berättelsen så väl och trots detta faktum…


Märit
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890647
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Felice

Felice-423x600Så fort jag läste om denna novell blev jag nyfiken:

”Catrin får sällskap om nätterna. Någon eller någonting kommer på besök, smeker och lockar. Sömnen blir lustfylld, men kanske också farlig. Det som börjar som en lek i drömmen blir snart allvar och förändrar hennes liv.”

Så när jag sedan fick den på mejlen som recensionsexemplar – ja, då kändes det som om inget kunde bli bättre just den dagen… Inte heller den dagen jag äntligen kröp ner med läsplattan och e-novellen och läste den i ett huj.

Och jag måste säga att jag blev överraskad på flera plan och att jag gillade den mycket mer än vad jag hade kunnat ana (och då får man också räkna in nyfikenheten och den förväntan som nyfikenheten skapar)!

Det här med Catrins nattliga sällskap… Vad hon känner, vad det framkallar hos henne och hur det får henne att må. Och frågorna om den som påverkar henne är god eller ond – om det är en ande, om det är en incubus eller kanske till och med något framkallat av Catrins hjärna..? Ja, redan här är jag ganska fast och jag fastnar mer än vad jag trodde bara i denna detalj. Att det sedan blir mer komplext, vackert och samtidigt skrämmande och spännande, allt på samma gång och med fokus på berättelsens olika delar – ja, jag köper det rakt av och är såld!

Det finns särskilt en detalj som jag gillar så mycket och som sakta kryper fram i och med den kärleksfulla relationen som uppstår mellan Catrin och den nattliga gästen… Ja, en detalj som jag inte vill avslöja delvis för att jag vill att andra ska överraskas (positivt) så som också jag fått göra. Så den håller jag på, håller jag kär och omhuldar. För mig var denna detaljen avgörande för att älska novellen ett snäpp mer, ett snäpp starkare och mer troget. Samma detalj får också Catrin att älska ett snäpp mer, ett snäpp starkare och mer troget…

Andan går ur mig lite där i slutet, men av någon anledning känns det som att andan inte bara går ur mig… Någon som också läst novellen kanske förstår vad jag menar med det?!


Felice [Elektronisk resurs]
Författare: Lupina Ojala
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185129
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Mikrorecension: Four

four_divergent-25576114-frntlVeronica Roths novellsamling Four ger Fours perspektiv till skillnad från Tris perspektiv som i romanserien. Tre av novellerna utspelas innan Four träffar Tris och den sista novellen ger bara ett nytt perspektiv på händelser vi känner igen…

”Jag har ett nytt namn, vilket betyder att jag kan bli en ny person. Någon som inte tolererar dräpande kommentarer (…). Någon som kan ge igen.” (sid. 49).

Jag tror att detta är en novellsamling man med fördel kan läsa efter ett ganska bra tag efter att man avslutat trilogin om Tris (vilket jag bland annat säger på grund av att det nästan är lite väl mycket igenkänning emellanåt). Jag tycker att den fyllde sin funktion som sådan, även om jag kunde varit utan den fjärde och sista novellen mestadels på grund av att jag redan läst om dessa händelser men ur Tris perspektiv…


Four: en Divergent-samling
Författare: Veronica Roth
Förlag: Modernista (2014)
ISBN: 9789174994131
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris