Mina ”Årets bästa”

Kulturkollos ”Årets bästa” har jag följt med spänning nu i dagarna och jag hade tänkt att jag kanske skulle göra något liknande när Kulturkollo själva publicerade de kategorier som de valt att utgå från (där man helt enkelt väljer vilka kategorier som passar och inte tar med de som inte passar).


Årets mest oväntade: Kanske kan det ha varit Magnus Nordins zombieserie för barn och ungdomar. Jag hade ju så länge hört så mycket, men förväntade mig inte alls så bra illustrationer eller en så bra berättelse genom att endast titta på framsidan av de tre böckerna jag kom att läsa i år: Elias bok, Emmas bok och Fristaden.

Årets klassiker: Det blir nog faktiskt Dostokevskijs novell En löjlig människas dröm.

Årets kvinnokamp: Där kan jag väl ändå räkna Liv Strömquists Kunskapens frukt?! Det är mycket mitt i prick och jag tycker nog att det är en kvinnokamp i och med att det så mycket handlar om det kvinnliga könsorganet och alla bilder av kvinnan och könet genom tiderna (som ju uppenbarligen varit till vår ofördel i många fall de senaste åren)…

Årets gråtfest 1: Den sorgligaste boken jag läst i år (också mycket på grund av att den ju är sann) är utan tvekan Kristian Gidlunds Vägsjäl.
Årets gråtfest 2: Gråtfest nummer två – tack vare att jag läst ut den i min ensamhet och tilläts låta känslorna sippra blev helt oväntat (ja, för det trodde jag aldrig) – Fredrik Backmans En man som heter Ove.

Årets obehagligaste: John Ajvide Lindqvists novell Speciella omständigheter kröp mest under skinnet av mina rysar- och skräckläsningar i år. Det är något med det där vardagliga, att personerna i novellen i fråga inte ens tror på övernaturligheter och de där speciella omständigheterna… Det är liksom upplagt för att kännas extra obehagligt!

Årets dystopi: Jag har mött två dystopiska världar i år och även om jag gillar båda mycket och på olika sätt, måste jag höja upp Boel Bermanns Den nya människan.

Årets grafiska: Shaun Tans Berättelser från yttre förorten är ju helt fantastisk i det grafiska! Jag älskar hur han illustrerar och därför blir detta mitt klockrena svar (även om ju just detta verk också innehåller mycket text).

Årets nya bekantskap: För min del gillade jag nog nästan mest att upptäcka Ellen Hopkins och ett fantastiskt författande på vers. När jag läste Impulse kändes det som att allt bara klaffade. Berättandet på vers kändes bara som handen i handsken och det kändes aldrig som att det var till ofördel för berättelsen. Jag blev blown away!

Årets utmaning: Den bok jag hade svårast att ta mig an, komma in i och avsluta (och nej, jag kommer nog inte kunna avsluta den) – Richard Fords Kanada. Det är bara något med sättet Ford berättar som inte fungerar för mig.
Årets aldrig mer: Det blir ju också föregående – aldrig mer Richard Ford.

Årets återseende: Det är ju helt klart mina omläsningar av barnböcker: Beskow och Sven Nordqvist!

Årets huvudperson: Den färgstarkaste någonstans ändå och någon jag kommer minnas länge är Josephine Bornebuschs Rut i Född fenomenal.

Årets filmupplevelse: Den film jag kommer minnas mest av alla i år är nog utan tvekan Intestellar. Den påverkade mig på så många plan och filmmässigt är det här både en gråtfest och en riktig toppitopp!

Årets kulturella höjdpunkt: Teaterbesöken jag gjort!

Årets skämskudde: Jag skäms för att jag överhuvudtaget läste den (då jag inte tyckte om den precis som jag hade trott) – E. L. Jamses Femtio nyanser av honom. Usch, vilket skräp.

Årets kyss: Ja, den kan nog inte gå till något annat verk än David Levithans Världens viktigaste kyss.

Årets serie: Det blir nog Divergent, Insurgent och Allegiant av Veronica Roth.

Årets TV-serie: Jag fortsätter att älska Doctor Who.

Årets titel: Den bästa titeln i år får nog antas vara Vi kom över havet. Det är ett av de absoluta guldkornen i år. Jag gillar hur titeln skvallrar om berättarperspektivet och den är bara så fenomenal! Det poetiska tycker jag delvis lyser igenom i denna lite vaga, vackra och frestande titel ändå…


Men innehåller listan min toppitopp för i år? Lite, men också inte alls… Så håll utkik efter min toppitopp 2014 i dagarna! Jag kommer även att utvärdera utmaningsåret 2014. I och med att jag läser ett verk just nu som kanske kan komma att läsas ut under dagen väljer jag att sansa mig med dessa listor. Man vet ju aldrig vad sista boken 2014 kan ge!

GOTT NYTT 2015!

Annonser

Novemberläsningen

November är redan förbi och lästa böcker denna månad är följande

Som ni ser blev det hela 14 verk (visserligen mycket noveller), men ändå! Jag är jättenöjd med månadens läsning. Verken uppgår i ett sidantal på 1517 sidor (medräknat de sidor jag kommit i Carmilla). Jag var dock tvungen att se mig besegrad från oktober av Richard Ford. Jag orkade faktiskt inte ge honom en chans igen och denna månad precis som jag misstänkte. Jag fick igång läslusten bland annat när jag sa adjö till Ford, men kanske mest tack vare skräckläsutmaningen (länken är till hennes sammanfattning). Skräckläsutmaningen anordnades av Nelly på Nellons bokblogg! Sammanlagt läste jag 10 titlar i utmaningen. Jag tror också att jag hittat en bra balans med tända ljus, en god natts sömn, alla vardagsrutiner och te för att orka unna mig själv både lästid morgon och kväll! Tre på Tre-utmaningen roddes även iland med Levithan.

I december längtar jag till julledigheten en del och räknar ner dagarna till julafton med hjälp av en tekalender. Jag hoppas hinna läsa en del nu i december, men jag har inga större krav på läsningen återstoden av året. På onsdag är det bokcirkel och det enda målet med månaden har varit att ha läst ut bokcirkelboken tills imorgon. Och bokcirkelboken är läst (och recenserad) i och med att boken i fokus denna månad är Patrick Modianos Lilla smycket.

Tematrio: Sjukdomar

temasjuk[1]Lyran skriver denna veckan angående tematrion: ”Berätta om tre böcker som handlar om sjukdomar”. Och det kan jag absolut, även om jag är lite olydig och inte helt håller mig till ramen (inte en överraskning längre kanske?). Jag vill presentera bland annat tre verk inom ramen för varje punkt jag kommer räkna upp, men jag vill skriva lite om vad jag ser att jag ofta läser om:

1. En sjukdom jag mött mycket genom litteraturen är cancer. Det är en sjukdom vi nog alla fruktar och dessutom på eller annat sätt träffat även i verkligheten. Jag kommer exempelvis aldrig att glömma Allt för min syster av Jodi Picoult. Jag berördes oerhört av detta verk som ger upphov till så mycket känslor, tankar och andra oförklarliga reaktioner där emellan… Tänker jag tillbaka har jag i alla fall läst ganska många verk ändå som på ett eller annat sätt berör just cancer.

2. En annan sjukdom jag mött en hel del på senare tid i litteraturen är AIDS. Det senaste boktipset som vidrör denna sjukdom, om än på håll, är Världens viktigaste kyss av David Levithan. Det här är också en sjukdom som berör oss mycket och som på ett eller annat sätt åtminstone är en del av vårt samhälles ganska moderna historia. Jag skäms så fruktansvärt över hur man valde att hantera det för inte så långt tillbaka i tiden och hur man valde att skylla det på en viss grupp människor… Man ska dock komma ihåg att sjukdomen inte är en del av historien – utan att den även finns idag och att man fortfarande har många fördomar som rör denna sjukdom.

3. En annan sjukdom (eller sjukdom och sjukdom), men något jag också tycker att jag ofta påträffar i den litteratur jag väljer att läsa medvetet – skräcklitteratur – och specifikt de verk som kretsar kring virus. Dessa virus orsakar ofta det vi kallar för zombier. Ett boktips i sammanhanget är just nu är Elias bok (med efterföljande böcker i serien) av Magnus Nordin. Det är ett riktigt läsvärt exempel på att man kan göra zombielitteratur även för yngre och det är en riktig skräck att detta skulle komma att drabba mänskligheten någon gång… Hu, hu.

Tre på Tre: Världens viktigaste kyss

david-levithan-varldens-viktigaste-kyss[1]Nu har jag officiellt klarat en av de utmaningar jag antagit i år – Tre på Tre-utmaningen! Den tredje boken blev David Levithans Världens viktigaste kyss och det är en riktigt läsvärd och vacker bok! Jag läste ut den redan i torsdags morgon, men jag har haft otroligt svårt att formulera mina tankar kring den här boken (och vet inte om jag kommer lyckas få med allt jag tänker på nu när jag skriver heller).

Det här visste jag om boken innan jag började läsa: det handlar om kärlek, den handlar om kärleken mellan kille och kille och många säger att boken är riktigt bra och läsvärd. Det här gör en hel del för de förväntningar man kommer att bilda för boken, men ändå tycker jag inte att jag var på långa vägar redo för hur boken skulle tas emot av mig.

Jag blev verkligen inte besviken! I början hade jag lite svårt att komma in i valet av berättande och valet av just perspektiv. Det finns ingen klar huvudperson, utan man kan säga att det finns flera stycken i och med att boken byggs upp av flera parallellhistorier där det gemensamma är kärleken till någon annan av samma kön, tiden och till viss del geografin. I och med att Harry och Craig bereder sig på att slå världsrekordet i att kyssas, så kan man i alla fall säga att tidssnöret sätts från och med kvällen innan kyssen och mer eller mindre under själva kyssen… Samtidigt vill jag påstå att den egentliga huvudpersonen på ett sätt inte är någon som är i livet, utan det är en kollektiv röst och en närvaro av de själar som lämnade sina kroppar i samband med den stora AIDS-epidemin. Det svåra var att komma in i berättandet som växlar mellan alla olika personer – men det tog inte heller så lång tid att komma in i det.

Utan att gå in för mycket på historien som sådan så är det så mycket jag känner när jag läser den här romanen. Jag tänker en hel del på Gardells trilogi ”Torka aldrig tårar utan handskar” när jag hör rösterna av närvaron i boken – när de närvarande själarna tänker tillbaka, relaterar nutiden till dåtiden och till exempel ger samma känsla av bland annat stark kärlek, tragik och orättvisa. Samtidigt som Gardell ger en djup förstahandsberättelse av den svåra tid som varit, så ligger det på något sätt en väldig styrka i att inte berätta historien på det sättet och istället ge fragment, tankar och känslor utifrån samma tid och väva in det i nutiden. Det går knappast att förklara.

Jag slås av känslorna i boken, hur äkta och vackra de är i sin vardaglighet – kärlek är kärlek och bör vara det oavsett om man är kille eller tjej och oberoende av att man älskar en kille eller tjej. Jag slås av förälskelse, av kärlek, av starka kompisrelationer och både bra och dåliga familjerelationer. Harrys föräldrar visar att de verkligen kan se och älska deras son för den han är, men det finns också exempel på situationer då det visar sig vara väldigt svårt för föräldrarna att acceptera att deras son älskar någon annans son och inte någon annans dotter…

Det här är en stark, vacker och läsvärd bok. Jag känner så mycket och kan ingen annat än älska den!


Världens viktigaste kyss
Författare: David Levithan
Förlag: Gilla böcker (2014)
ISBN: 9789186634582
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Januariläsningen

Första månaden 2014 är redan förbi, och jag kan konstatera att jag har läst fem verk och 1202 sidor i januari. Antalet sidor omfattar även sextio sidors läsning i Dash & Lily’s Book of Dares, som jag funderar på att pausa tills november/december i år när bokens stämning kommer passa sig ännu bättre än nu. Hur som haver, blev det fem hela verk lästa i januari:

De bästa två böckerna i januari är helt klart Vi kom över havet och Vi är inte sådana som i slutet får varandra. Resten av böckerna blev mer eller mindre sådana där ”okej” böcker… Det kommer komma en recension av Otsukas roman idag eller imorgon (hoppas jag). Och på onsdag bokcirklar jag om Otsukas roman med andra biblioteksglada bokcirklare. Jag ser fram emot den här cirkeln mycket. Jag hoppas att det är fler som har tyckt om boken och jag hoppas att det kan komma en hel del intressanta tankar och aha:n av att diskutera den här tillsammans med andra!

Lässtatus:

~ Jag lektionplanerar mycket och läser olika böcker och texter inför bland annat näringslära.
~ Jag pluggar filmvetenskap och läser därmed tung filmvetenskaplig litteratur på engelska.
~ Jag försöker komma några sidor per dag i Theorins Rörgast och inser att Dash & Lily’s Book of Dares kommer bli en långtgående slalombok (om jag inte till och med pausar den tills november för stämningens skull).
~ Jag bör påbörja bokcirkelboken till 5:e februari på måndag…