Saga: volume one & volume two

Saga_vol1-1Det här är på något sätt en av de kanske mer vrickade, men ändå vemodig och vacker, seriealbumen jag någonsin läst och ändå tyckt om. Det känns som om man kastas in i allt, kanske mycket tack vare vem som råkar vara berättaren – den lilla flicka som föds i albumets volym ett. Denna lilla berättare säger saker såsom: ”Anyway, this is the day I was born.” (chapter one).

Det är något jag verkligen gillar med berättaren. Jag gillar sättet Hazel berättar först och främst, det språkliga, alla val av att säga saker och ting på just ett visst sätt. Jag gillar även greppet om att berättaren ändå måste ha överlevt över åtminstone en viss tid för att kunna berätta den här historien? Det ger också på något sätt en extra liten krydda. Så länge jag fortfarande befinner mig i berättelsen och vet om att Hazel är bebis såsom i både volym ett samt två, kan jag ändå vara säker på att Hazel kommer överleva ett bra tag till..?!

Kärleksparet som skapat berättaren är ett osannolikt par på så vis att deras folkslag krigar och de är uppvuxna med att hata varandra bara på grund av deras ursprung. Det är något jag som läsare inser tidigt, men jag inser inte direkt när, var eller hur, kärleken sedan har kunnat uppstå dem emellan. Jag tvekar dock inte på att deras kärlek är stark. Och på tal om styrka tvivlar jag inte heller på att kärleksparet i fråga är ett par med styrka på vart håll. Detta är en stark kvinna, och en stark man. Tillsammans utgör de en trygg och solid grund för deras gemensamma barn – ett barn som kanske inte kunnat komma så mycket olägligare – men som samtidigt är så oerhört älskat och beskyddat från första stund.

Saga_vol2-1Både volym ett och två fokuserar på den första tiden med Hazel, med vissa tillbakablickar bakåt i tiden för att på sikt och då och då ge svar på eventuella frågor och ge en helhetsbild av det nu de lever i. Som berättare bör Hazel inte veta så mycket som hon vet, men jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för om hon faktiskt är en mer allvetande berättare, eller om jag som läsare ges ett mer allvetande perspektiv än vad Hazel faktiskt har… Som läsare stöter vi nämligen inte på endast ett perspektiv på historien, utan snarare flera…

Kärleken mellan detta osannolika kärlekspar är inte bara deras vetskap. De är jagade av flertalet parter som inte kan tillåta dem att vara tillsammans och barnet (som är ett fåtals vetskap) de skapat är av stort intresse för de parter som vet att barnet finns, vad jag som läsare förstår. Om kärleksparet var jagade innan Hazels födelse, är det inget jämfört med vad de är efter hennes födelse…

Det är en del sex i den här serien och ännu mer sexualiserade inslag här och där (bland annat i tecknandet). Mycket vrickat kommer också utav en del av det sexualiserade och det är ganska mycket naket och även en hel del groteskt. Samtidigt kan jag på något sätt köpa konceptet även om det är vissa saker som blir nästintill för mycket för mig personligen… Och trots allt är det så mycket mer som händer inom ramen för de här seriealbumen! 

Jag vill på grund av lagom doser av avslöjanden i berättelsen, samt på grund av otaliga cliff hangers, fortsätta läsa. Det kan jag inte förneka. Så det finns stora chanser för att jag slukar volym tre till fem framöver tack vare biblioteket…


Saga: Volume one
Författare: Brian K. Vaughan
Förlag: Image comics (2013)
ISBN: 9781607066019
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Saga: Volume two
Författare: Brian K. Vaughan
Förlag: Image comics (2013)
ISBN: 9781607066297
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Röta

O_dinsbar2Rotcmyk_11914Numer är även Siri Pettersens Röta utläst och jag har med avsikt lite väntat med att skriva recensionen för att få andas lite, få tänka och få känna.

Röta är andra delen i Korpringarna-trilogin av Pettersen och jag följer främst Hirka, men även Rime också i den här romanen. Och liksom förra gången väcker romanen en del frågor, men den ger också en del svar.

Det händer på ett sätt mer i den här romanen mot vad jag kanske först hade tänkt mig. Den känslan får jag kanske delvis också då det är en hel del saker som vänds upp och ner med den här romanen. Mycket både Hirka och Rime tagit för sant och som jag själv som läsare därmed sett som sant, visar sig kanske erhålla en större komplexitet än vad som väntats. Det är mycket som ställs på kant och sätts på prov. En sak är till exempel synen på ”de blinda”.

Hirkas gamla miljö ersätts av något helt annat när hon tvingats resa. Hennes vackra, levande skogar med otaliga växter och en större relation mellan människa och natur, ersätts av den vardagen vi känner till. Hirka har rest till vår nutid och i vår värld slås Hirka av allt som är döende. Växterna i vår värld är inte alls lika levande och mår inte alls lika bra. Städerna är fyllda med onaturligheter som människan släpper ut och även maten vi äter innehåller onaturligheter. Hirka uppfattar också all stress som onaturlig och inte alls särskilt bra för människan… Jag slås av vilken fruktansvärd värld vi måste leva i, och jag hade nästan önskat att jag skulle kunna uppleva den värld Hirka kan jämföra vår värld med!

Hirka försöker överleva i den värld hon kommit till. Språket är inte detsamma som där hon kommer ifrån, saker är inte alls som hon är van vid och hon antas vara en av vår tids flyktingar. Inte minst då hon saknar personnummer och annat som vår tid avkräver oss. Hirka har i alla fall Kuro med sig, sin korp, men han mår inte alls bra i den här världen och Hirka fruktar att han är döende. Hirka kan inte heller sluta sakna Rime, men hon försöker att inte tänka på det för mycket då det smärtar.

Det dröjer inte lång tid innan saker och ting börjar ta fart i romanen. Hirka inser plötsligt att hon kanske är förföljd, men av vem och varför? Strax efter denna upptäckt sätts den lilla trygghet Hirka byggt upp i svaj och motvilligt sätts saker i rullning som påverkar Hirkas närmsta framtid i vår värld… Hon måste skapa sig en uppfattning om saker och tings tillstånd och hon måste även försöka räkna ut vem som är hennes verkliga fiender och verkliga vänner.

Rime saknar Hirka något oerhört på sitt håll. Han ställs också inför en nära framtid där mycket sätts på prov. Rådet och folket vill gärna att Rime hittar en kvinna att ha vid sin sida. Problemet är ju bara att den han egentligen vill ha vid sin sida inte längre finns i hans värld… Också Rime ställs inför den svåra uppgiften att försöka räkna ut vilka som är hans fiender och vilka som är hans vänner.

Jag tycker att det finns en viss svårighet i att diskutera alla delar som efterföljer den första i en serie eller en trilogi. Detta för att jag inte vill säga för mycket ifall någon inte läst boken ännu… Men jag hoppas att jag landat i en någorlunda balans. Jag gillar verkligen serien och misstänker att jag kommer klicka hem tredje och sista delen i sommar någon gång.


Röta
Författare: Siri Pettersen
Förlag: B. Wahlström (2015)
ISBN: 9789132166198
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Odinsbarn

odinsbarn_55354baa2a6b223420971a21Det känns lite halvkonstigt att försöka göra en recension av Siri Pettersens Odinsbarn i och med att jag deltagit i en Read-a-long kring den. Men jag kan ändå försöka sammanfatta det jag delvis redan sagt här, här, här samt här.

Jag fängslas verkligen av hela konceptet som presenteras i Odinsbarn: en annan värld, miljöerna i den, kraften som är en del av den här världen och allt som både är bekant, men främst det som för ”vår värld” är obekant. Jag fängslas dessutom av alla frågor, också dem som kanske inte direkt får några svar, men så gillar jag ju också att veta lite mindre främre än mer…

Jag älskar många av personerna och personligheterna i boken. Främst förundras jag över att jag äntligen möter på en person som Vetle i litteraturen. Sedan älskar jag Hirka och Rime en hel massa! Hirka är en fängslande person på grund av hennes envisa sida, hennes uppoffrande sida sett till andra och hennes styrka och mod. Rime är fängslande i och med hans styrka och envishet, han är dessutom extra intressant då han har de blodsband han har, men ändå bildar sin egen uppfattning, sin egen världsbild och han följer det han tror på och inte vad andra säger eller alltid har sagt….

Sedan kände jag i princip redan från start att det fanns något, nästan som ett förutbestämt band, mellan Hirka och Rime. Gnistorna mellan Hirka och Rime är ödesbestämt och det finns något mellan dem som bara inte går att förneka. Deras relation är så verklig och äkta på något sätt då den omfattar de två personligheterna de är med både brister och styrkor. Det känns också som om de kan stärka varandra väl tillsammans.

Det är också något med språket som fångar mig. Språket är raskt, rakt på och det händer en hel del emellanåt på få rader och liten yta. Men det tycker jag ger mig en viss känsla av att vara där och det gillar jag verkligen.

Ord som poppat upp i samband med läsningen av den här är: Wow, älskar och att den helt klart skulle kunnat bli ”månadens bästa” (dock hade den ingen konkurrerande titel i april att tävla mot). Den här boken kan mycket väl komma att kamma hem en av platserna i Topp-i-topp-listan 2016.

Med detta verk prickar jag av punkt 2 i Kaosutmaningen 2016: ”Läs första delen i en serie/trilogi.”


Odinsbarn
Författare: Siri Pettersen
Förlag: B. Wahlström (2015)
ISBN: 9789132164859
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Read-a-long: Odinsbarn, inlägg 4

Detta är ett tidsinställt inlägg.odinsbarn_55354baa2a6b223420971a21


Sista inlägget i Nellons Read-a-long fokuserar på Odinsbarns sida 489 till och med sidan sista sidan. Och sammanfattningsvis kan jag bara säga: WOW! ♥

Det hände en HEL del i sista delen: mycket frågor fick verkligen sina svar. Överlag gällde frågorna jag känner besvarades om Hirkas och Rimes relation, Hirkas och Rimes situation och hur liksom Rime hamnar i en hörna i boxningsringen på något sätt och hur Hirka på något sätt hamnar i en helt annan hörna, fastän de är närmare varandra än vad de någonsin varit tidigare!

Angående just Hirka och Rime och deras känslor för varandra och hur de är som personer. Jag kan på något sätt verkligen se hur bra de passar varandra. De kompletterar varandra. Rime är också på något sätt en personlighet som glimmat till mer och mer för varje ord, mening och kapitel i romanen. Jag gillade honom redan i början och det faktum att han inte är som många andra med liknande släktband och bakgrund, att han liksom trotsar detta och bildar sin egen uppfattning och världsbild – något som gör honom till en sådan fin part i relationen till Hirka. Hirka visar sig också vara en personlighet och någon att tycka om – bland annat hennes styrka, envishet kan man kanske också kalla denna sida och Hirkas omtanke om andra framför sig själv. Bandet dem emellan kan verkligen inte ignoreras och det faktum att Rime kan famna och att Hirka på något sätt visar sig besitta en strakare kraft av att kunna behålla och förstärka hans kraft, det gör deras relation än finare i sin pura enkelhet!

Jag lyckas på något sätt få mer svar angående rådet, angående rådets roll i samhället, i relation till Siaren och vad han betytt för rådet och för folket. Hela situationen kring Siaren blir i och med slutet än mer komplext och jag kan verkligen se framför mig hur situationen i sig får vissa att tvivla och vissa att ännu handfastare hålla vid sin tro på överheten.

Och frågorna kring Urd kanske jag inte direkt fått besvarade än. Men jag tänker inte ge upp ännu, utan tänker istället att jag kanske får svaren jag inte riktigt tycker mig ha i och med Odinsbarn i nästkommande verk i serien. Jag har faktiskt redan börjat läsa i Röta och har delvis på känn att jag kanske, kanske kommer kunna få fler svar i och med den…

Det händer som sagt mycket i sista delen av boken. Mycket händer så snabbt att jag har svårt att fullständigt ta in detaljerna när de händer… Men jag känner att detta gör att jag på ett sätt känner mig än mer deltagande och som om jag är ”i det”… För Hirka och Rime och andra inblandade måste ju ha känt att det gått snabbt och att de inte riktigt förmått sig att ta in allt på en och samma gång… Jag gillar verkligen sättet att berätta!

Slutet får mig att tappa hakan (även om det också inte gör det). Men på något sätt hade jag kanske, kanske fått för mig att Hirkas kärlek skulle vara starkare än hennes envishet. Men tji, fick jag! Och då slutet nu är som det är så känner jag att jag på mycket bra initiativ har köpt hem Röta i förebyggande syfte – för nu har jag ju också kastat mig över den delen (och antagligen kommer jag att beställa hem Kraften riktigt snart därtill!)!

Jag må inte säga allt jag tänker i dessa inlägg, men jag vill inte riktigt sätta ord på allt… Jag vill inte spoila för mycket även om jag skulle varna för spoilers… Det bara går inte.

Nu har jag hittat denna vårs wow-serie som jag med stor sannolikhet har läst ut innan sommaren är förbi (åtminstone)! ♥

Read-a-long: Odinsbarn, inlägg 3

Detta är ett tidsinställt inlägg.odinsbarn_55354baa2a6b223420971a21


Tredje inlägget i Nellons Read-a-long fokuserar på Odinsbarns sida 315 till och med sidan 488. Nu kan jag också erkänna att jag verkligen kommit in i flowet i romanen… När jag läst känns det som att i princip allting bara rinner (nästan aningen för fort emellanåt) och jag har försökt att hejda mig för att verkligen ge mig tid att reflektera då och då.

Nu känns det som att jag verkligen börjat analysera Hirkas framtid och öde. Vad väntar henne? Vilken framtid har hon? Vilka val kommer hon ställas inför? Exakt hur mycket älskar Hirka Rime (och hur mycket älskar Rime Hirka?)? Sista frågan tycker jag mig vara ganska väl besvarad vid det här laget och det finns absolut en kemi och gnista Hirka och Rime emellan… Frågan jag ställer mig är dock om gnistan kanske är för stark? Om banden dem emellan kommer att skapa någon form av friktion?

Det händer så mycket på en gång i de aktuella sidorna som ligger till grund för inlägg 3. Jag vet ärligt talat inte riktigt vart jag ska börja… Det här är nämligen verkligen en roman med fart i när vi nu kommit in i mer än halva berättelsen. Saker som ska hända eller som man anar ska hända, märker jag, kanske inte alls kommer att hända. Det skapar en typ av spänning som i alla fall jag köper rakt av… Det här är en roman som skapar frågor, som besvarar vissa och skapar nya allt eftersom…

En av de största frågorna jag just nu bär på är just detta med Hirkas framtid och öde. Samma sak gäller Rimes framtid och öde. Det finns så mycket jag längtar efter att ta reda på! Några av frågorna som ställts tidigare i detta inlägg angående bandet och känslorna mellan Hirka och Rime berör en del av dessa frågor och kan kanske påverka utgången… Hirkas envisa sida säger mig också på något sätt att hon är stark nog att gå emot sina känslor om det skulle behövas, om det är för den goda sakens skull och om det gynnar många? Jag tycker mig börja ana en liten martyr i Hirka nämligen…

Jag trodde faktiskt att detta avsnitt av boken kanske skulle ge mig en mer komplex bild av Urd. Men jag tycker nog att det är en av sakerna jag inte riktigt har fått. Jag hade hoppats att han kanske inte endast skulle porträtteras som ond rakt igenom. Men nu är jag osäker? Med tanke på vissa avslöjanden kring Urd som person så känner jag nog just nu att han kanske visst kommer att vara en av de där typiskt onda i berättelserna som man inte kommer veta så mycket om… Men jag har inte gett upp på den där förhoppningen om att veta lite mer om honom, om hans avsikter och hans förflutna som kanske gör honom lite mer… Ja, kan man säga ”mänsklig”?!

Just nu tycker jag mig veta lite för lite om de ”blinda” och jag är skräckblandat nyfiken på att få mer detaljer… Jag börjar även ana ett och annat om Hirkas koppling till de ”blinda” och känner just nu att det känns så oerhört orättvist att någon satt henne i den situationen hon är i och att hon på något sätt utnyttjats för någon annan vinnings skull… Hon kanske inte hör hemma i den här världen? Men hon hör för mig på något sätt mer hemma där än vad sagor, sägner och myter skulle kunna berätta.

Oj, vad jag ser fram emot fortsättningen och sluttampen i Odinsbarn. Det är med skräckblandad förhoppning och nyfikenhet jag tar mig an fjärde och sista biten av romanen i Read-a-longen!

Read-a-long: Odinsbarn, inlägg 2

Detta är ett tidsinställt inlägg.odinsbarn_55354baa2a6b223420971a21


Detta är andra inlägget i Nellons Read-a-long som berör Odinsbarns sida 152 till och med sidan 314. Efter att ha läst dessa sidor känner jag att jag verkligen börjat komma in i allt lite mer… Både personligheterna, miljön och även tidsandan.

Det känns som om det är främst Hirka som huvudperson som jag lär känna mest. Det smärtar i mig att hennes ”far” berättat allt han berättat om hennes bakgrund och att han sedan inte får vara en del av Hirkas framtid och öde. Jag förstår samtidigt hur mycket han älskat henne och jag tycker mig ändå känna att Hirka åtminstone innerst inne känner detta med.

Jag fortsätter att tänka lite Ronja Rövardotter-miljö och jag tänker en hel del på hur starkt Hirka är som person. Hon tar sig an olika utmaningar och är inte rädd att göra det på egen hand. Samtidigt tycker jag mig se en viss osäkerhet i henne som hon försöker gömma väl genom sina handlingar, spontana som mer planerade. En annan sak hon försöker dölja ganska väl är hennes känslor för Rime, och jag tycker mig ana att det är samma sak för Rimes del – att han försöker dölja känslorna han känner inför Hirka?

När jag nu nämnt Rime så måste jag erkänna att jag kanske inte riktigt greppat vad han valt för väg när det kommer till hans framtid och hans val inför att tjäna Siaren. Nu förstår jag på ett annat sätt varför människor varit lite nervösa inför honom om de anat? Eller har det bara haft att göra med hans släktband?

Även om Hirka endast maler och maler inom sig angående hennes okunnighet i att famna, att hon är jordblind, är rötan, och allt vad det heter, så känner jag på mig att det där bara är skitsnack! Jag tror att Hirka istället har större krafter och kanske lite annorlunda krafter jämfört med gemene man. Men kanske har jag fel i det? Det får boken utvisa…

Fortfarande så känner jag de där hintarna, att det lurar en del uttalade och outtalade frågor i och med historien så här långt! Vissa frågor som malt gällande förra inlägget och den delen av boken är delvis besvarade… Nya frågor har också uppstått.

Just nu känner jag mig spänd på att få veta mer om det mörka som verkar lura i boken. Vad har Urd i kikaren? Är han ond, eller är det bara det som hintas? Vad är det han har gjort eller offrat för att få den där extra makten och kraften? För visst låter det som att det är något fuffens med det hela?

Nu har jag drabbats av en sådan där känsla av att inte vilja läsa för fort och inte för mycket på en gång. Jag vill spara långkaramellen, på något sätt!

Read-a-long: Odinsbarn, inlägg 1

Detta är ett tidsinställt inlägg.odinsbarn_55354baa2a6b223420971a21


Första inlägget i Nellons Read-a-long rör Odinsbarns sida 7 till och med 151. Och jag slås av hur jag redan nu tycker mig ha kommit in en hel del i den värld Siri Pettersen målar upp. Jag tänker dessutom på att jag har koll på vem som är vem, något jag inte alltid lyckas med såhär i början av olika fantasyromaner.

Spontant finns det mycket jag gillar. Mest gillar jag Hirka och även Rime med fokus på karaktärerna! Kanske gillar jag dem också allra bäst för att de på varsitt håll inte riktigt varken vill eller försöker passa in på samma sätt som andra i det samhälle de lever i… I sammanhanget måste jag också ta upp Vetle som är en typ av karaktär jag saknat i många andra böcker och oavsett genre. Jag har inte ens insett hur mycket jag saknar en Vetle i andra verk, men när jag stöter på honom i Odinsbarn så bara vet jag. Vetlar har saknats mig i många andra verk och jag hade velat träffa Vetlar oftare i litteraturen!

När jag tänker mig in i världen och samhället Hirka, Rime och Vetle, med flera, är en del av… Ja, då kan jag ändå se den framför mig. Jag ser någon slags Ronja Rövardotter-miljö framför mig; skogen, träden, tjärnar, mossan… Jag kan se kläderna framför mig… Jag kan se hemmen som är närmare naturen och de som är närmare staden framför mig, skillnaderna dem emellan… Jag kan också se korparna framför mig. Sedan kan jag ana klasskillnaderna, motsättningarna dem emellan och allvaret kring Riten som väntar.

Och på tal om riten: Hirkas oförmåga att famna, som ju uppenbart verkar vara en förmåga att besitta inför Riten! Jag tänker att den har lett till så mycket oro och så mycket hopplösthet, även om Hirka försöker dölja det för sig själv…

Hirkas öde i början av romanen går mig inte förbi! Jag till och med pausade läsningen lite efter prologen och lät orden göra avtryck, lämna bilder, få mig att tänka och känna… Sedan läste jag vidare och upptäckte att Hirka var den svanslösa och jag reflekterade redan i början av Odinsbarn att jag nog kommer kunna förvänta mig en hel del av Hirka som person, av historien i sig och av Hirkas framtid.

Och det finns en hel del hintar, det lurar en del uttalade och outtalade frågor i mitt huvud och jag kan knappt bärga mig från att fortsätta läsa boken oavsett om mitt huvud fylls av än mer frågor än svar! Jag vill veta mer om världen, få den ännu mer uppmålad, än mer komplext uppbyggd för mitt inre och jag kan knappt bärga mig för att lära känna Hirka mer, Rime mer och jag vill veta hur stor eller liten plats Vetle fortsättningsvis kommer få. Jag vill också veta mer om det goda och onda som anas, sanningarna och lögnerna som nämns…

Jag har varit lite nervös för Siri Pettersens så omtalade Odinsbarn, men just nu känner jag att jag inte längre är så nervös. Nu blickar jag bara framåt och min hjärna säger: Give me more, much more, läs mer! Så det är precis vad jag hoppas få tid till!