Julenkät

1. Julen närmar sig alltså med stormsteg. Vilka/ vilken bok önskar du dig i julklapp i år?
Det är ju den ständiga frågan, men jag tänkte hur som helst besvara denna med tre titlar i veckans tematrio idag eller i dagarna.

2. Har du något bra tips på en riktigt bra bok att ge bort i julklapp? Det går bra med flera tips fördelat på genre också om du har många idéer.
En man som heter Ove av Fredrik Backman har jag gett som födelsedagspresent både till min pappa och min mosters man. Jag rekommenderar den till de flesta som inte läser så mycket och som skulle vilja få en skjuts vad gäller läsningen. Den passar ju trots allt de flesta. Annars skulle jag vilja ge den något mer vana läsaren i julklapp (om man gillar poesi) – Vi kom över havet av Julie Ostuka. En novellix-novell kanske inte heller skulle sitta fel att ge bort (eller fler) och där finns det mycket att välja och vraka på. Gillar någon exempelvis skräck rekommenderar jag Ajvide Lindqvists Speciella omständigheter eller novellantologin Stockholms undergång av skrivarkollektivet Fruktan. Fler tips kan man få om man frågar!

3. Många ser till att ordna julläsningen på egen hand för att se till att vara på den säkra sidan och få läsa det man vill och inte bara det som den nyckfulle tomten kommer med. Har du planerat din julläsning? Kanske sparat någon godbit eller köpt hem enbart för att förgylla din jul och nyårshelg?
Jag köpte till mig själv Veronica Roths Allegiant som en för tidig julklapp till mig själv. Jag vill läsa den och jag kunde inte vänta längre! Och jag inbillar mig att det är en mycket oskyldig julklapp i och med att jag använde ett presentkort på 100 kronor dessutom när jag beställde hem denna + en novellette.

4. Julen är ju en social högtid med släkt och familj i centrum. Hur gör man då för att hitta lästiden? Har du någon bra ursäkt för att slippa ifrån sällskapsspel och grönkål och få läsa en stund i lugn och ro?
Jag spenderar faktiskt tiden med just familjen, släkten och vännerna i och med att jag inte jätteofta får till den tiden övriga perioder på året. Så jag prioriterar faktiskt bort lästiden en hel del i december och särskilt kring jul. Det jag dock brukar försöka unna mig är tidiga mornar så jag hinner läsa en i alla fall 20 minuter (och så unnar jag mig ofta ett bad istället för en dusch – och då kan man faktiskt ta med sig en bok och njuta av värme och läsning).

5. Många läser höstens pristagare, typ Nobel eller Augustpris, under julen. Brukar du göra det?
Nej, jag har aldrig gjort detta kring jul. Dock har jag ju för första gången läst just en Nobelpristagare, men nu i höstas då… Och Augustprisvinnarna läses ibland, även om det ofta blir efter ett tag eller ett par år (om de verkar tillräckligt intressanta).

6. Brukar du läsa någon särskild bok eller bokgenre för att komma i julstämning?
Det brukar jag inte. Nelly har ju skickat mig två fina och mer juliga böcker (förra december och i år). Men ibland får jag inte till den där läsningen kring jul då jag prioriterar umgänge med nära och kära. Så oftast blir det samma slags genrer som vanligt. Skräck kan på ett sätt passa lika bra som på speciellt hösten.

7. Finns det någonting du absolut INTE vill ha i julklapp?
Nej, jag tror inte att det finns något jag absolut inte vill ha. Eller: möjligtvis en korg med öl, då jag inte dricker öl och inte själv skulle kunna uppskatta innehållet i korgen i så fall…

8. Vad är det godaste tilltugget till en bok under julen?
Jag skulle vilja säga minipepparkakor, eller något gott smågodis. Must kan man väl ta och unna sig också eller te från min tekalender.

9. Har du något speciellt minne av en fantastisk läsupplevelse från någon tidigare jul?
Jag vet att jag hade en riktig mysig jul ett år – jag låg vaken länge på nätterna som ung och slukade Kitty-böcker på löpande band!

10. Finns det något speciellt du har som tradition att läsa varje jul?
Nej, det har jag inte.

Bokstävlarnas augustienkät

Augustienkäten som Anna på Bokstävlarna har skapat är mysig och vill jag naturligtvis besvara! Hon uppmanar oss att göra detta på våra egna bloggar eller i kommentarsfältet till enkätinlägget på hennes blogg!

Vad har du läst i sommar?
Mycket blandat: allt från serier och bilderböcker för barn till deckare och skräck.

Vad önskar du att du hade läst i sommar?
Jag hade kanske, kanske hoppats på att fastna i någon mysig ungdomsserie att sluka, men det gör mig egentligen inte så mycket att det inte blev så.

Sommarens bästa:
Ja, att för första gången på cirkus åtta år ha semester (I got to say)!

Sommarens sämsta:
Min oförmåga att ta mig till stranden, än mindre att doppa mig (trots extremvärmen).

Sommarens favoritklädsel:
Kortare shorts och ett skönt linne var den mest använda…

Sommarens favoritmat/dryck:
Jag unnade mig lite extra cola med citron.

Sommarens mest oväntade:
Här måste jag svara bokrelaterat och svara läsningen av novellantologin Stockholms undergång – den passade mig som handen i handsken (första antologin jag känt så för någonsin).

Hur mycket ser du fram emot hösten på en skala från 1-10?
Jag gillar verkligen hösten, med vissa förbehåll, och måste svara 8 (kanske mer).

S som i Snabbt

imageIbland behöver man något att läsa som börjar på S – något snabbt. Detta är inte samma sak som att vara lättsmält, men det kan såklart vara det med. Snabb läsning är det som för mig inte kräver så mycket tid. Det kan kräva en hel del tankekraft och energi som sådan, men det går att läsa under en kortare tid. Mina tre favoriter inom kategorin snabb läsning är:

1. Noveller. De är underbara med sina mer eller mindre ögonblicksberättelser och det går att konsumera en novell till frukost eller till badkarsstunden. Det går även att ha med sig en novell att läsa om man råkar få en stund över – jag har till exempel läst någon novell hos tandläkaren och läkaren medan jag ändå sitter och väntar på att det ska bli min tur. Jag kan verkligen inte säga annat än att noveller är min kopp te som snabbläsningsformat. Tre bra noveller är utan tvekan förra årets topp tre i novellixer! Samt Fruktans skräckantologi.

2. Luftiga romaner. Vad är det kanske någon undrar? Jo, för mig är det åtminstone de där romanerna som ofta inte är så långa, eller i vilket fall inte känns så långa på grund av att det är korta kapitel, kanske till och med stycken som inte ens tar upp en hel sida. Dessa typer av romaner går att läsa under hyfsat kort tid, och man kan med gott samvete både släppa den när det behövs och fortsätta läsa den när även små stunder givs. Ibland upplever jag dessutom att sådana här typer av romaner ger plats åt mer eftertanke – det ligger någonstans mer välkomnat i kapitlens längd. Två luftiga exempel från i år är Beijers Det handlar om dig och Thúys Ru.

3. Bilderböcker. Sedan jag läst två av mina barndomsfavoriter kan jag faktiskt tänka mig att botanisera än mer bland barnlitteraturen och de där bilderböckerna med fantastiska illustratörer! Barnböcker behöver inte vara ”lättlästa” som sådana, med de är lite kortare, lite mer genomtänkta i det där lilla och oftast finns det riktiga guldklimpar bland denna typ av litteratur även för vuxna. Jag efterlyser mer bilderböcker för alla åldrar faktiskt! Och på tal om böcker med bilder för alla åldrar eller äldre åldrar – finns det tips på sådana författare eller titlar? Har man exempelvis missat Shaun Tan, så har man verkligen missat något!

O som i Overkligt

imageJag väljer att tillägna O ordet overkligt. Det är ett ord vi ibland slänger oss med när vi talar om böcker. Och jag tycker nog att det kan betyda olika saker. När man använder ordet overkligt kan man nämligen å ena sidan referera ordet till overkligt som i osant eller högst osannolikt, eller å andra sidan som mer övernaturligt eller fantastiskt.

Till den första kategorin av overkligt, kan man tala om de där verken som bara inte känns trovärdiga, i alla fall för sig själv personligen, på grund av att det känns som om en pusselbit kanske saknas för att man ska ta historien för sann eller sannolik. Jag har läst ett par sådana böcker genom åren, även om jag glömt av i princip alla för att jag faktiskt inte har känt behovet att minnas dem för min egen del. Jag tror ofta att en historia känns just osann eller högst osannolik för att det är något som inte känns trovärdigt hos karatärerna, deras sätt att vara eller karaktärerna i relation till omgivningen. Men det kan nog i somliga fall också handla om att man till exempel inte kan köpa en värld med fantastiska inslag, även om jag inte kan relatera till detta såvida inte det är något som känns icke trovärdigt av det jag innan räknade upp.

Till den andra kategorin hör många av de böcker jag tycker mycket om. De kan ha fantastiska och övernaturliga inslag, utan att det känns osannolikt historian. Saker och ting kan ju vara ”overkliga” för vår värld och vår miljö så som vi känner den just precis nu, men det behöver ju inte betyda att en berättelse känns overklig som sådan. Jag fascineras otroligt mycket av historier med overkliga inslag à andra kategorin. Jag återfinner många bra exempel hos Fruktan, John Ajvide Lindqvist och även hos till exempel Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren samt Kenneth J. Harvey som några exempel.

Juliläsningen

I juli läste jag 10 verk, visserligen kan utläsas att ett av dessa verk är ett seriealbum, ett är en novell och två är barnböcker. Dock räknar jag verk som verk, oavsett hur långa, korta eller hur mycket bilder som finns eller avsaknas i dem.

Det sammanlagda antalet av dessa verk blir 2229 sidor:

Jag läste riktigt bra böcker i juli. De enda två jag kanske inte föll för sådär jättemycket är egentligen bara Gunnar Ardelius När du blundar tittar jag och Alva Dahls Allt har sin tid. I övrigt kan jag bara tacka för bra till mycket bra läsning! Rent tekniskt har jag också läst ett verk till och ett x antal sidor till i och med att jag läst ett bokmanus den här månaden också – men det nämner jag mer som en mycket trevlig parentes.

Jag hoppas att augusti kan få igång mig och att det blir lite läst trots back to work… Jag har nämligen inte läst på två dygn nu (delvis på grund av huvudvärk, men ändå)!

M som i Miljö

imageNästa bokstav i alfabetet är M, och i mitt bokalfabet representeras bokstaven av miljö. Då menar jag den miljön som presenteras i en historia, den karaktärerna verkar i och så vidare… Trovärdiga karaktärer kan på ett sätt vara a och o för ett verk, men man får ju absolut inte glömma vilken stor roll även miljön spelar.

StockholmsUndergång_fruktan_omslag[1]Jag tycker personligen att miljön på ett eller annat sätt måste te sig trovärdig, egentligen oavsett vilken genre ett verk tillhör. Men jag tycker på samma gång att det är alldeles fantastiskt när en författare lyckas spegla en miljö som är en del av en värld som inte direkt är den vi själva lever i. Jag förundras oerhört över olika slags fantastiska inslag, där miljön oftast är en av de bidragande faktorerna till själva upplevelsen: antingen för att miljön är som vår, men något är så annorlunda – eller för att det finns saker som påminner om vår miljö, men inte mycket mer i och med att det är så mycket som ändå skiljer sig från våran. ”Harry Potter” har exempelvis alltid fascinerat mig då trollkarlsmiljön är en undangömd miljö för mugglare, men enligt historien samexisterar dem och miljön har ju uppenbart lockat mig, då jag fortfarande undrar varför jag inte fått min kallelse till Hogwarts (posten måste tappat bort den)… Den bästa skräcklitteraturen tycker jag oftast lurar i välbekanta miljöer med oväntade inslag av vad det än må vara (vilket bland annat Fruktan tar till vara på i Stockholms undergång)… För att ta upp två mer konkreta exempel.

ctn465_465_2200_0_0__jag-ar-ju-sa-javla-easy-going_3Dskugga[1]Sedan måste jag också nämna ungdomsromaner som utspelas i vår samtid. Miljön gör ofta väldigt mycket för dessa romaner, miljön bidrar nämligen ofta till hela stämningen i boken och jag tycker till exempel hemmamiljön eller skolmiljön är två bra exempel. Känns de trovärdiga och berör dem i relation till huvudkaraktären: ja, då blir det också ofta en jäkligt bra ungdomsroman, som Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going, Ljungqvists Kaninhjärta eller Bjärbos och Lindbäcks Vi måste sluta ses på det här sättet, som tre exempel.

Stockholms undergång

Hur bra kommer inte Stockholms undergång vara, frågade jag för ett tag sedan mig själv. Jag menar: ”Skräcknoveller av Fruktan”, som i skrivarkollektivet Fruktan. Som i det kollektivet bland andra Boel Bermann är med. Hur bra kommer antologin inte att vara? Jag älskar skräck, jag älskar noveller, kan man bara addera till receptet för novellantologin…

StockholmsUndergång_fruktan_omslag[1]Upplägget har från början bara bådat gott: 12 noveller på temat ”Stockholms undergång”, 11 författare och cirka 250 sidors noveller sammantaget. En novell är dessutom skriven av Anders Fager som jag är bekant med (då han är en av få författare som fått mig att lägga ifrån en bok på grund av rent skärt obehag)…

Jag fick hem boken för mindre än en vecka sedan. Den är redan utläst (och då kan jag också erkänna att jag tvingat mig själv till pauser mellan novellerna). Detta för att få känna lite på eftersmaken av varje enskild novell. Upplägget är bättre än vad jag vågade hoppas på, där receptet skräck och noveller i kombination med alla dessa författare är fantastisk! Jag har faktiskt riktigt svårt att ta in att detta må vara en av få antologier som jag utan direkt förbehåll bara älskar (min erfarenhet är att antologier ofta innehåller både det man ogillar, tycker är okej, och gillar (det är inte ens säkert att jag älskar något))!

Detta är bara rakt av briljant! Vilken undergång skrämmer läsaren mest? Det finns både mer verklighetsnära och mer fantastiska undergångar (även om det där i sig är en tolkningsfråga, då även fantastiska inslag kan verka oerhört verkliga)! I novellerna går Stockholm (och mer) under på grund av sjukdom, virus, naturen … Det förklarliga eller det oförklarliga…

Jag föll lite extra hårt för Erik Odeldahls ”Lönelördag” och Eria A. Ekres ”Regnbågen”, men jag måste säga att alla noveller är oerhört bra och att detta är marginellt. Det här är en antologi med hög klass och jag är så imponerad av vad Fruktans Andreas Rosell, Boel Bermann, Christian Enberg, Eira A. Ekre, Erik Odeldahl, Fredrik Stennek, Jörgen Gavelin, Malin Gunnesson, Martin Gunnesson och Patrick Ogenstad åstadkommit. Anders Fager bidrar med en naturtrogen novell som jag kommit att tycka om riktigt mycket också.

Den här antologin passar den som gillar skräck – även om man kanske inte är helt övertygad om själva formatet novell. Det här är berättelser som passar perfekt i kortformat. Det är genomtänkt och briljant. Det här passar dessutom perfekt om man skulle vilja unna sig några sidors läsning innan man lägger sig: förslagsvis en novell per kväll (om man inte känner behovet att konsumera flera på en dag)!

Slutet är här. Gör dig redo.” (från baksidan)

Tack Undrentide, Fruktan och Anders Fager!

Med posten:

image

Igår damp ett paket ner innehållande Stockholms undergång av Fruktan samt två pins. Skräcknovellerna ser jag verkligen fram emot (ja, jag vet vad skräck är!) …