Toppitopp 2019

2019 är numer i backspegeln: året då jag verkligen bloggat mer på allvar utan krav, vilket har varit fantastiskt skönt (sedan märker jag att konsekvensen med färre krav har blivit att de regelrätta recensionerna lyst med sin frånvaro de senaste åren).

2019 fick jag annars veta vem som vuxit i min mage i nio månader när jag blev mamma i april, och det är verkligen det största som hänt hittills i mitt liv. Jag skrev även på anställningsavtal för ungdomsbibliotekarietjänsten jag hade innan mammaledigheten (då som vikariat) och jag känner att det bådar gott inför jobbstarten nu i mars.

Sammanlagt bjöd 2019 på 85 stycken utlästa verk. Och många av dessa läs är pek- och bilderböcker som jag läst antingen med dottern eller förebyggande för framtiden. Jag ser det som positivt och viktigt att värdera alla verk lika mycket, precis som en novell och en roman fått räknas som ett verk av lika mycket värde, när jag började räkna verk på bloggen (det jag dock inte räknar med fortfarande är kurslitteratur, receptböcker, och nu senast de föräldraböcker jag läst, eftersom dessa ofta läses delvis mer och inte nödvändigtvis från just pärm till pärm).

Med det sagt bjöd 2019 på följande toppitopp:

♥ PAX-serien av Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

9789163879821Jag kanske inte fastnade i den absolut första boken i serien under 2018, men sedan hade jag fler delar hemma och fortsatte att läsa och då fastnade jag verkligen för serien på allvar (jag kände det starka behovet av att köpa på mig resterande sista delar av serien till följd av detta). Det är något med att serien lockar in en som läsare, att kapitellängden är väldigt perfekt längd (läs: lagom kort) och det känns som om kapitellängden passar sig väl som högläsning därtill. Det känns som om relationen till bröderna Alrik och Viggo växer längs med läsningen av böckerna och en bryr sig lika mycket om dem och deras familjesituation, som för Mariefred som de genom böckerna beskyddar från mörka krafter och mörk magi.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

171887_29706406_o_1.pngJägerfeld skriver om svåra ämnen så oerhört bra och med en stor uns av välvald humor för att skapa någon slags balans i det allvarligt tunga. Och att Comedy Queen behandlar ett ämne många tycker är för svårt och tungt för att tala om – när någon avslutat sitt liv – kan jag tänka mig den här boken behövs och att den kan vara viktig både för de som känner någon som haft en nära anhörig, eller som haft en nära anhörig, som valt att avsluta sitt liv, men likväl för de som känner att ämnet i sig är svårt. Och som läsare känner jag så mycket för Sasha.

Jag kan nästan känna solen av Ebba Hyltmark

JagKanNastanKannaSolen_COVER_2.inddEn av de böckerna jag i år mest lånat på lite känsla, utan att veta vad den handlar om, eller utan att ha sett så mycket av eller hört så mycket om var Jag kan nästan känna solen. Och det är väl det verk jag läst på under dygnet (och som inte varit pek- eller bilderbok) i år. Det finns nämligen någon ton och någon egenhet i den här ungdomsromanen, i karaktärerna och i berättelsen som fångar, bländar och känns. Det finns något högst igenkänbart i Siri som huvudperson – hon tycker själv att hon är normal, hon sticker inte ut utan försöker att bara smälta in i mängden – och så träffar hon Vega som är extra, extra allt och som verkligen inte nöjer sig med att bara smälta in. Te och trädkojor är bland annat två saker som jag fick lust att brygga och bygga efter att ha läst.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover

Nyttomslag_westoverDet här läset blev den bok jag var tvungen att läsa lååångsamt och utpotionerat under flera månader. Jag läste den inte långsamt för att den var dålig eller ointressant, nej. Men Westovers historia (bokstavligt talat i och med att det är en biografi) var tung och jobbig bitvis att ta del av. Det var många detaljer som skar i mig då jag läste dem, men samtidigt var jag så oerhört fängslad och fascinerad på samma gång. Vilken styrka Westover besitter och vilken historia hon bär på!

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem

188966_29712889_o_1Mats Strandberg gör det igen – han tar sig till min toppitopp, för året med julsagan han skrivit. Att få återse en av karaktärerna från Monstret Frank-böckerna och få följa med Ken Taur på hans väg hem till sin familj har varit en sann fröjd. Det är en så fin ekvation mellan spänningen, det lite mysiga och klokskap (som att inte lyssna på sagor/rykten exempelvis) som gör att boken känns ytterst perfekt komponerad. Inte minst med de vackra illustrationerna av Falkenhem. Wow!

Två bonusar för 2019 blir två lättlästa pärlor: 

♥ Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren

9789178251162Flickan i den rosa skogen är poetisk vacker, vemodig och välskriven. Den har samma viktiga, men tunga, tema som Jägerfelds Comedy Queen. Och det finns även något jag känner är vackert i att det skrivna ordet blir betydelsefull för berättelsen i den här novellen då vissa finner styrka i att skriva…

♥ Det som lever under oss av Kerstin Lundberg Hahn

9789178251155Välskriven skräck behöver inte vara lång bevisar Lundberg Hahn med Det som lever under oss. Det finns något briljant i att få något vardagligt nära att te sig ruva på något fruktansvärt. Och den här novellen läses kanske med störst skräckeffekt på sommaren…

Utläst januari, februari och mars, 2019

Jag har fortsatt att föra lite anteckningar i en läsdagbok i pappersform. Exakt hur läsdagboken har sett ut har skiftat lite efter ork och humör, men anteckningar gör jag och pejl har jag på mina läs.

I januari, februari samt mars lästes följande titlar ut:

1. Livet i Mumindalen och dess skapare Tove Jansson av Ardagh, Jansson & Cottrell-Boyce
2. Instängd av Torsten Bengtsson
3. Det som lever under oss av Kerstin Lundberg Hahn
4. Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren

Tröttheten mot slutet av graviditeten var rätt påtaglig och jag är väldigt nöjd med de fyra utlästa titlarna inom ramen för kvartalet. Av dessa måste jag säga att de tre sista, alla lättlästa, var läsvärda.

Instängd passar den som vill ha en cirka hundra sidor sommarvardag, kantad med lite rys. Det som lever under oss passar den som vill ha en drygt femtio sidor lång skräcknovell, också förlagd i sommarlovsvardag. Flickan i den rosa skogen är istället en välkomponerad och vemodigt vacker novell på tungt tema. Alla tre passar ungdomar och uppåt!

Mitt-på-året-/freak out-tag

Jag snubblade över dem här taggen nu i sommar hos många, bland andra Nelly på Nellons bokblogg! Och även om jag besvarar taggen först nu så tänker jag januari till juni, 2017:

1. Bästa bok du läst såhär långt under 2017: Det känns som att Stanna av Flora Wiström absolut kammar hem det!

2. Bästa uppföljare du läst: Här haglar det kanske inte av val – men jag tror nog ändå att Emelie Schepp tar hem det med Prio ett som lästes ut i januari.

3. Bok som kommit ut under den första halvan av 2017 som du inte hunnit läsa, men vill: Jag har i ärlighetens namn inte stenkoll – men jag vet att jag vill läsa Mats Strandbergs tredje barnbok om Frank som jag vill minnas kom ut i april någon gång!

4. Mest efterlängtade boksläpp för den andra halvan av 2017: Jag längtar efter, och kommer vilja läsa, Anna Ahlunds Saker ingen ser samt Helena Dahlgrens Orkidépojken, till exempel…

5. Största besvikelse: Det blir nog ändå Sandra Beijers Allt som blir kvar tyvärr. Här var kombinationen förväntningar och verkligt läs inte en ”match made” är jag rädd…

6. Största överraskning: Det är nog egentligen både Christine Lundgrens Jag lever tror jag och Flora Wiströms Stanna – båda var mycket (!) bättre än vad jag hade kunnat ana och innehöll så mycket mer än vad jag trodde!

7. Bästa nya författare (debut eller ny för dig): De ovan nämnda två! 💕

8. Nyaste fiktiva crush: Ester i Stanna av Flora Wiström. Hon känns – inte som en crush-crush, men som en bästis-crush! Hon sitter verkligen kvar efter läsningen.

9. Nyaste favoritkaraktär: Är det Ester här med? Hon känns så verklig och jag älskar det!

10. Bok som fick dig att gråta: Även här är det Lundgrens och Wiströms romaner! De är så vemodigt vackra på något vis! Jag har verkligen känt med karaktärerna.

11. Bok som gjorde dig glad: Jag är väl inte så mycket för genomglada böcker kanske? Flera böcker har gjort mig glad i hjärtat från och till av de jag läst flesta halvåret i år i alla fall.

12. Vackraste bok du köpt/fått: Oj? Hm… Jag har inte köpt jättemånga böcker under årets första halvår. Men jag gillar verkligen Wiströms Stanna som dessutom känns ännu vackrare efter läsning.

13. Vilka böcker MÅSTE du läsa innan 2017 är slut? Här tänkte jag Hemmet av Mats Strandberg (som lästs ut nu i juli), jag tänker mig någonstans även Anna Ahlunds Saker ingen ser som ett måste samt planerade bokcirkelböcker och kursböcker. I övrigt tänker jag bara det som lockar, och om något inte lockar när jag väl läser så är det okej att lägga ifrån och pausa för en stund eller för en obestämt lång stund om lusten säger det…

Toppitopp 2016

För cirka tre år sedan valde jag att börja räkna alla årets lästa verk, alltså varje bokrygg, varje pärm till pärm, som ett eget verk oavsett verkets sidantal. Det har hjälpt mig att finna läslust när det har känts tungt att läsa i perioder.

2016 läste jag 50 verk sammanlagt, och av dessa 50 vill jag nu presentera mina fem favoriter, 2016 års toppitopp:

♥ Anna Ahlunds Du, bara

Jag vet att jag inte ens förmått mig att recensera den här än, men 29699517_o_1den är så oerhört vacker att det nästan gör ont. Den innehåller så mycket vackert, allt från språket, till känslorna, till karaktärerna och relationerna mellan flera av karaktärerna, att det känns nästan övermäktigt att försöka formulera varför den är så tok-älsk-bra som den bara är. Ytterligare en gång lyckas jag dra hem en bok från Bokmässan jag inte har en aning om att jag kommer älska så mycket att det nästan är löjligt, men den här är verkligen en sådan där riktigt bra, läsvärd och vacker känslostorm till ungdomsbok.

♥ Johanna Westers Nattsagor för sömnlösa

1015857Här har vi ytterligare en sådan där little-did-I-know-bok som slår ner som en känslostorm och språkstorm jag inte kunde eller ens ville ducka för när jag väl läste den. Alltså: vilken debut! Som jag själv formulerade det i juni: ”Språket – (♥) – det är så poetiskt, så hypnotiskt och så lekfullt, expressivt, explosivt, vackert och vemodigt. Det väcker känslor, ger bilder (färgsprakande sådana), väcker tankar, får mig att personlogen vilja copy paste:a nästan hela romanen som jag skulle behöva citera något favoritstycke.” Ja, exakt så bra som jag får den att låta är den. I alla fall för mig.

♥ Sara Ohlssons Ingen normal står i regnet och sjunger

ingen-normal-star-i-regnet-och-sjunger-145x2092016 är verkligen ett år fyllt med kärlek till ungdomsromanerna. En annan favorit är Sara Ohlssons höstutgivna pärla. Jag älskade hennes debut Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, men det här är i precis samma klass och summan blir att jag också älskade denna. Än en gång är det språket, de närvarande känslorna och karaktärerna som får allt att kännas sådär verkligt älskvärt att det inte går att undkomma. Och Ohlsson balanserar bra mellan en lagom dos av vardagsallvar och distanserande humor. Och boken får mig att vilja skriva ännu mer listor än vad jag redan gör…

♥ Helena Dahlgrens 100 hemskaste

100_hemskasteBoken som jag kände i hjärtat var långkaramell (en bok att försöka njuta av längre VS att sluka den hel), men jag slukade den fort av bara farten. Helena Dahlgrens 100-lista, fylld med skräcktips, är så härligt ärligt och personligt skriven, men inte utan att också vara litteraturvetenskaplig. Jag har redan utnämnt den här boken att vara min Bibel, en bästa vän, så den bor i älsklingshyllan här hemma, enligt mig, på helt rätt plats. Det är heller inte bara en jättebra bok för skräckälskaren, utan kan läsas av den nyfikna likväl. Utomordentligt bra, tycker jag.

♥ Patrik Lundbergs Gul utanpå

gulHär har vi den bästa bokcirkelduoboken för 2016 och en bok jag är så lycklig över att ha läst. Patrik Lundberg har lyckats vara så där ärlig i sin beskrivning att det verkligen känns. Det känns riktigt, viktigt och jag känner bara att det är en sådan oerhörd tur för mig, och andra läsare, att han valt att skriva om sin resa som adopterad, som student och som fler erfarenheter rikare. Jag tänker att Lundberg likväl hade kunnat strunta i att författa den här boken, men han gjorde ändå det, och vilken tur. Den är ett riktigt guldkorn, en ögonöppnare och ett boktips (liksom övriga böcker i toppitoppen)!

 

Årets bokmässeskörd:

Jag trodde ett tag att jag inte skulle ha möjligheten att alls besöka Bokmässan i Göteborg i år, men sedan insåg jag att jag trots jobb, inplanerat kalas för min pappa och trots ett behov av att också ägna tid åt studier, så fungerade ändå fredagen.

Fredagens besök på bokmässan resulterade således i denna hög:

Översatt till titlar nerifrån och upp ser inköpen ut som följer:

  • Mats Strandberg & Sofia Falkenhem – Monstret i natten
  • Mats Strandberg & Sofia Falhenhem – Monstret på cirkusen
  • Jenny Jägerfeld – Brorsan är kung
  • Anna Ahlund – Du, bara
  • Eva Susso & Moa Eriksson Sandberg – 8 saker du aldrig skulle våga
  • Kim Thúy – Vi
  • Kim Yhúy – Mãn
  • Delphine de Vigan – No och jag
  • Delphine de Vigan – Dagar utan hunger

Min sambo investerade även i spelet som syns i bakgrunden:

  • Pandemic Reign of Cthulhu

Av förra årets bokmässeskörd som bestod av tio titlar kan jag dessutom nu se tillbaka på och konstatera att jag läst åtta av dem (och ska jag vara rättvis hade jag redan läst tre av dessa titlar redan innan bokmässan och jag ville bara äga dem med), vilket jag tycker är bra statistik och det bådar gott för årets skörd.

Jag fick även en signering i år:

Och den värderas högt kan meddelas! ❤️

Juniläsningen:

I juni månad lästes följande titlar ut:

739 sidors läsning blir de fyra utlästa verken.

Bästa läset under juni månad är utan minsta lilla tvekan 100 hemskaste som har flyttat in i älsklingshyllan! ♥ Där hör den hemma och jag vet redan nu, för det har jag på känn, att den kommer bläddras i mycket och att jag kommer gå till denna ”bibel” för framför allt boktips.

I övrigt fastnade jag under juni månad i Vaughans & Staples ganska så vrickade, men ändå inte vrickade tecknade serie – Saga-albumen (volym 1 samt 2). I juli kommer jag ha ambitionen att läsa volym 3 till och med volym 5 som jag lånat från biblioteket. Och Angerborns Tredje tecknet var sådär mysryslig som jag hade hoppats och jag blev med detta sagt inte besviken på juni månads läsning det minsta… Möjligtvis hade jag hoppats på fler antal utlästa verk samt fler antal sidor, men vad gör väl det när jag trivts med juni månad som helhet.

I mitten av juli väntas min semester – 4 veckor gemensamt med sambon. Jag hoppas på lite ljumna läskvällar och kanske en och annan lässtund i skuggan en solig dag. Och bortser jag från läsning och böcker, så hoppas jag på riktigt fina veckor med sambon samt andra nära och kära.

100 hemskaste

100_hemskasteHelena Dahlgrens 100 hemskaste har jag sett fram emot en hel massa och det visade sig att jag sett fram emot den av helt rätt anledningar. Jag tycker den gett mig så mycket mer än vad jag kunnat förvänta mig också, vilket jag älskar som ingrediens i sig.

När jag satte mig ner och unnade mig lästid av 100 hemskaste så kände jag nästan direkt att jag var tvungen att försöka pausa lite mellan listandet. För att liksom få mysa lite efter varje listrubrik. Jag tänkte och kände i hjärtat att det här var en bok att se som långkaramell – jag ville få njuta av den längre än att bara sluka den hel. Det var i sanningens namn lättare sagt än gjort.

Den här boken innehåller en 100-lista, men den är så mycket mer då Helena Dahlgren väver in sig själv på ett ärligt, personligt och smakfullt sätt. Det blir en snygg mix av skräck, Helena, minnen, känslor, tankar och litteraturvetenskap. Jag inte bara gillar detta grepp utan älskar det! I listan återfinner jag verk jag själv läst, men också en hel drös med boktips, filmtips, författartips och jag snubblar även över en hel del tillbakablickar i min egna skräckkantade memory lane som, liksom Dahlgrens, mest omfattar fina minnen. Även jag bär på tidigare minnen av skräck och jag tycker att skräcken helt klart är en ingrediens som är återkommande i mitt liv och det är något jag mer och mer inser är en del av mitt liv som aldrig kommer försvinna.

Mats Strandberg har sagt att 100 hemskaste är ”(e)n ny nördig bästa vän till alla skräckälskare!” – och – det är nog precis lite så jag känner. Det här är en bästa vän, lite av en skräcklistsbibel.

Än en gång är jag mer sugen på att försöka ge Stephen King en chans – han fångade mig i Djurkyrkogården, men han är en sådan där författare jag hittills inte har jättelätt att komma överens med (men som jag vill komma överens med). Jag vet inte om hans tegelstensskrivande kan ha något med saken att göra? I listandet återfinner jag på tal om tegelstenar en hel del tunnare verk jag är riktigt nyfiken på. Jag kan bara tacka Helena Dahlgren för att ha dessa tips på tydligare pränt.

Jag känner att 100 hemskaste är en bok jag kommer bläddra i många gånger, att det är en bok att gå tillbaka till, mysa ner sig tillsammans med och en bok som kommer kunna refereras till en hel del i framtiden (inte bara av mig).

Detta är sannerligen en älskling, en bästa vän, en älskling och vän som konverserar med mig, som säger rätt saker och som inte tycker jag är minsta lilla konstig som finner något att älska med skräck. ♥


100 hemskaste
Författare: Helena Dahlgren
Förlag: Modernista (2016)
ISBN: 9789176459867
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris