2019 är numer i backspegeln: året då jag verkligen bloggat mer på allvar utan krav, vilket har varit fantastiskt skönt (sedan märker jag att konsekvensen med färre krav har blivit att de regelrätta recensionerna lyst med sin frånvaro de senaste åren).
2019 fick jag annars veta vem som vuxit i min mage i nio månader när jag blev mamma i april, och det är verkligen det största som hänt hittills i mitt liv. Jag skrev även på anställningsavtal för ungdomsbibliotekarietjänsten jag hade innan mammaledigheten (då som vikariat) och jag känner att det bådar gott inför jobbstarten nu i mars.
Sammanlagt bjöd 2019 på 85 stycken utlästa verk. Och många av dessa läs är pek- och bilderböcker som jag läst antingen med dottern eller förebyggande för framtiden. Jag ser det som positivt och viktigt att värdera alla verk lika mycket, precis som en novell och en roman fått räknas som ett verk av lika mycket värde, när jag började räkna verk på bloggen (det jag dock inte räknar med fortfarande är kurslitteratur, receptböcker, och nu senast de föräldraböcker jag läst, eftersom dessa ofta läses delvis mer och inte nödvändigtvis från just pärm till pärm).
Med det sagt bjöd 2019 på följande toppitopp:
♥ PAX-serien av Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson
Jag kanske inte fastnade i den absolut första boken i serien under 2018, men sedan hade jag fler delar hemma och fortsatte att läsa och då fastnade jag verkligen för serien på allvar (jag kände det starka behovet av att köpa på mig resterande sista delar av serien till följd av detta). Det är något med att serien lockar in en som läsare, att kapitellängden är väldigt perfekt längd (läs: lagom kort) och det känns som om kapitellängden passar sig väl som högläsning därtill. Det känns som om relationen till bröderna Alrik och Viggo växer längs med läsningen av böckerna och en bryr sig lika mycket om dem och deras familjesituation, som för Mariefred som de genom böckerna beskyddar från mörka krafter och mörk magi.
♥ Comedy Queen av Jenny Jägerfeld
Jägerfeld skriver om svåra ämnen så oerhört bra och med en stor uns av välvald humor för att skapa någon slags balans i det allvarligt tunga. Och att Comedy Queen behandlar ett ämne många tycker är för svårt och tungt för att tala om – när någon avslutat sitt liv – kan jag tänka mig att den här boken behövs och att den kan vara viktig både för de som känner någon som haft en nära anhörig, eller som haft en nära anhörig, som valt att avsluta sitt liv, men likväl för de som känner att ämnet i sig är svårt. Och som läsare känner jag så mycket för Sasha.
♥ Jag kan nästan känna solen av Ebba Hyltmark
En av de böckerna jag i år mest lånat på lite känsla, utan att veta vad den handlar om, eller utan att ha sett så mycket av eller hört så mycket om var Jag kan nästan känna solen. Och det är väl det verk jag läst på under dygnet (och som inte varit pek- eller bilderbok) i år. Det finns nämligen någon ton och någon egenhet i den här ungdomsromanen, i karaktärerna och i berättelsen som fångar, bländar och känns. Det finns något högst igenkänbart i Siri som huvudperson – hon tycker själv att hon är normal, hon sticker inte ut utan försöker att bara smälta in i mängden – och så träffar hon Vega som är extra, extra allt och som verkligen inte nöjer sig med att bara smälta in. Te och trädkojor är bland annat två saker som jag fick lust att brygga och bygga efter att ha läst.
♥ Allt jag fått lära mig av Tara Westover
Det här läset blev den bok jag var tvungen att läsa lååångsamt och utpotionerat under flera månader. Jag läste den inte långsamt för att den var dålig eller ointressant, nej. Men Westovers historia (bokstavligt talat i och med att det är en biografi) var tung och jobbig bitvis att ta del av. Det var många detaljer som skar i mig då jag läste dem, men samtidigt var jag så oerhört fängslad och fascinerad på samma gång. Vilken styrka Westover besitter och vilken historia hon bär på!
♥ Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem
Mats Strandberg gör det igen – han tar sig till min toppitopp, för året med julsagan han skrivit. Att få återse en av karaktärerna från Monstret Frank-böckerna och få följa med Ken Taur på hans väg hem till sin familj har varit en sann fröjd. Det är en så fin ekvation mellan spänningen, det lite mysiga och klokskap (som att inte lyssna på sagor/rykten exempelvis) som gör att boken känns ytterst perfekt komponerad. Inte minst med de vackra illustrationerna av Falkenhem. Wow!
Två bonusar för 2019 blir två lättlästa pärlor:
♥ Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren
Flickan i den rosa skogen är poetisk vacker, vemodig och välskriven. Den har samma viktiga, men tunga, tema som Jägerfelds Comedy Queen. Och det finns även något jag känner är vackert i att det skrivna ordet blir betydelsefull för berättelsen i den här novellen då vissa finner styrka i att skriva…
♥ Det som lever under oss av Kerstin Lundberg Hahn
Välskriven skräck behöver inte vara lång bevisar Lundberg Hahn med Det som lever under oss. Det finns något briljant i att få något vardagligt nära att te sig ruva på något fruktansvärt. Och den här novellen läses kanske med störst skräckeffekt på sommaren…
den är så oerhört vacker att det nästan gör ont. Den innehåller så mycket vackert, allt från språket, till känslorna, till karaktärerna och relationerna mellan flera av karaktärerna, att det känns nästan övermäktigt att försöka formulera varför den är så tok-älsk-bra som den bara är. Ytterligare en gång lyckas jag dra hem en bok från Bokmässan jag inte har en aning om att jag kommer älska så mycket att det nästan är löjligt, men den här är verkligen en sådan där riktigt bra, läsvärd och vacker känslostorm till ungdomsbok.
Här har vi ytterligare en sådan där little-did-I-know-bok som slår ner som en känslostorm och språkstorm jag inte kunde eller ens ville ducka för när jag väl läste den. Alltså: vilken debut! Som jag själv formulerade det i juni: ”Språket – (♥) – det är så poetiskt, så hypnotiskt och så lekfullt, expressivt, explosivt, vackert och vemodigt. Det väcker känslor, ger bilder (färgsprakande sådana), väcker tankar, får mig att personlogen vilja copy paste:a nästan hela romanen som jag skulle behöva citera något favoritstycke.” Ja, exakt så bra som jag får den att låta är den. I alla fall för mig.
2016 är verkligen ett år fyllt med kärlek till ungdomsromanerna. En annan favorit är Sara Ohlssons höstutgivna pärla. Jag älskade hennes debut Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, men det här är i precis samma klass och summan blir att jag också älskade denna. Än en gång är det språket, de närvarande känslorna och karaktärerna som får allt att kännas sådär verkligt älskvärt att det inte går att undkomma. Och Ohlsson balanserar bra mellan en lagom dos av vardagsallvar och distanserande humor. Och boken får mig att vilja skriva ännu mer listor än vad jag redan gör…
Boken som jag kände i hjärtat var långkaramell (en bok att försöka njuta av längre VS att sluka den hel), men jag slukade den fort av bara farten. Helena Dahlgrens 100-lista, fylld med skräcktips, är så härligt ärligt och personligt skriven, men inte utan att också vara litteraturvetenskaplig. Jag har redan utnämnt den här boken att vara min Bibel, en bästa vän, så den bor i älsklingshyllan här hemma, enligt mig, på helt rätt plats. Det är heller inte bara en jättebra bok för skräckälskaren, utan kan läsas av den nyfikna likväl. Utomordentligt bra, tycker jag.
Här har vi den bästa bokcirkelduoboken för 2016 och en bok jag är så lycklig över att ha läst. Patrik Lundberg har lyckats vara så där ärlig i sin beskrivning att det verkligen känns. Det känns riktigt, viktigt och jag känner bara att det är en sådan oerhörd tur för mig, och andra läsare, att han valt att skriva om sin resa som adopterad, som student och som fler erfarenheter rikare. Jag tänker att Lundberg likväl hade kunnat strunta i att författa den här boken, men han gjorde ändå det, och vilken tur. Den är ett riktigt guldkorn, en ögonöppnare och ett boktips (liksom övriga böcker i toppitoppen)!
Helena Dahlgrens 100 hemskaste har jag sett fram emot en hel massa och det visade sig att jag sett fram emot den av helt rätt anledningar. Jag tycker den gett mig så mycket mer än vad jag kunnat förvänta mig också, vilket jag älskar som ingrediens i sig.
i elinas hylla 