Uppdatering 1 (i halvtid) angående #hyllvärmare2015

Jag har läst 100% hyllvärmare denna månad men också endast ett verk hittills i sanningens namn. Februari brukar inte vara den bästa läsmånaden… men jag har alltså endast läst Johanna Lindbäcks Välkommen hem hittills och det händer alltid tusen saker i februari känns det som.

Jag har startat upp Reidar Jönssons Mitt liv som hund (men jag känner också att den är tung). Så planen är att försöka slalomläsa denna med ytterligare en hyllvärmare och se om det blir en bättre kombo. Jag funderar på att starta upp en mer lättsam bok (en som kanske går lite lättare att läsa)… But we’ll see!

Det går bättre antalsmässigt för fler av er andra har jag sett! Bland annat initiativtagaren Anna på Fantastiska berättelser.

Sportlovslyx:

image

Ja, idag har jag unnat mig av ledigheten. Jag har sportlovslyxat med både sovmorgon, vacker vinterpromenad i sällskap av solen och så har jag njutit av kattmys, en god kopp te och över hundra sidor i Johanna Lindbäcks Välkommen hem (som numer är utläst).

Fem frågor: Lisa Bjärbo

5 frågorAndra författaren i Fem frågor här på bloggen är Lisa Bjärbo – författaren till (bland annat) ungdomsromanerna Det är så logiskt alla fattar utom du, Allt jag säger är sant och, tillsammans med Johanna Lindbäck, också Vi måste sluta ses på det här sättet (läs mer om mina tankar här, här och här). Senaste av Lisa Bjärbo här hemma (och högst aktuell nu i höst) är hennes receptbok (Mera Vego) med Sara Ask. Ni som missat podden Allt vi säger är sant med Bjärbo och Bengtsson – lyssna!


 

foto_Petter-Cohen_Lisa-Bjarbo

Fem frågor till Lisa Bjärbo:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
1. Åh, herre, vad svårt! Men okej. Jag säger: ”Vardagsvurmare” (för att jag älskar att skriva om små saker i vardagen). ”Relationjunkie” (för att relationer är det mest spännande jag vet, både i verkliga livet och i påhittade berättelser). Och kanske… ”Halvrolig”? (Jag tycker humor är en viktig ingrediens i allt, och vill gärna skriva texter som åtminstone har en rolig underton någonstans mellan all vardag, alla relationer och alla känslor.)

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess? 
2. Tystnad. Är anmärkningsvärt kass på att skriva om det inte är tyst och lugnt och helst folktomt omkring mig. Försöker med jämna mellanrum att lajva Carrie Bradshaw och sätta mig på café bland folk och skriva, för det verkar så härligt. Det går skitdåligt varje gång. Jag vill helst sitta hemma, själv, i tystnad och skriva.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma? 
3. Jag skulle bli mycket besviken på mig själv (och förvånad!) om jag plötsligt glömde bort någon av de böcker jag skrivit. Jag har ju slitit som ett litet djur med var och en av dem. Men min ungdomsroman ”Allt jag säger är sant” ligger kanske extra nära, för det finns en supercool gammal mormor i den som påminner mig om min egna mormor. Det var speciellt att skriva den, för min egna mormor dog under tiden jag höll på med boken. Jag tror att det påverkade både skrivprocessen och boken ganska mycket.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)? 
4. Varje gång jag läser något av John Green så tänker jag att jag vill skriva som han gör. ”Var är Alaska?” är till exempel väldigt, väldigt bra. Den skulle jag gärna ha skrivit själv.

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
5. Jag har en hög med favoriter som jag tjatar hål i huvudet på folk om. ”Låt vargarna komma” av Carol Rifka Brunt, till exempel. Eller ”Tio lektioner i matlagning” av Lotta Lundgren. Eller allt, ALLT! av Liv Strömquist.

 


Foto: Petter Cohen


M som i Miljö

imageNästa bokstav i alfabetet är M, och i mitt bokalfabet representeras bokstaven av miljö. Då menar jag den miljön som presenteras i en historia, den karaktärerna verkar i och så vidare… Trovärdiga karaktärer kan på ett sätt vara a och o för ett verk, men man får ju absolut inte glömma vilken stor roll även miljön spelar.

StockholmsUndergång_fruktan_omslag[1]Jag tycker personligen att miljön på ett eller annat sätt måste te sig trovärdig, egentligen oavsett vilken genre ett verk tillhör. Men jag tycker på samma gång att det är alldeles fantastiskt när en författare lyckas spegla en miljö som är en del av en värld som inte direkt är den vi själva lever i. Jag förundras oerhört över olika slags fantastiska inslag, där miljön oftast är en av de bidragande faktorerna till själva upplevelsen: antingen för att miljön är som vår, men något är så annorlunda – eller för att det finns saker som påminner om vår miljö, men inte mycket mer i och med att det är så mycket som ändå skiljer sig från våran. ”Harry Potter” har exempelvis alltid fascinerat mig då trollkarlsmiljön är en undangömd miljö för mugglare, men enligt historien samexisterar dem och miljön har ju uppenbart lockat mig, då jag fortfarande undrar varför jag inte fått min kallelse till Hogwarts (posten måste tappat bort den)… Den bästa skräcklitteraturen tycker jag oftast lurar i välbekanta miljöer med oväntade inslag av vad det än må vara (vilket bland annat Fruktan tar till vara på i Stockholms undergång)… För att ta upp två mer konkreta exempel.

ctn465_465_2200_0_0__jag-ar-ju-sa-javla-easy-going_3Dskugga[1]Sedan måste jag också nämna ungdomsromaner som utspelas i vår samtid. Miljön gör ofta väldigt mycket för dessa romaner, miljön bidrar nämligen ofta till hela stämningen i boken och jag tycker till exempel hemmamiljön eller skolmiljön är två bra exempel. Känns de trovärdiga och berör dem i relation till huvudkaraktären: ja, då blir det också ofta en jäkligt bra ungdomsroman, som Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going, Ljungqvists Kaninhjärta eller Bjärbos och Lindbäcks Vi måste sluta ses på det här sättet, som tre exempel.

Oktoberläsningen

Månadens lästa verk lyder som följer:

Varför vara lycklig när du kan vara normal? – Jeanette Winterson
Den svarta katten och andra berättelser (seriealbum, lättläst) – Edgar Allan Poe
Vi måste sluta ses på det här sättet – Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck
”The Walking Dead”, Vol. 2 – På drift – Kirkman, Adlard & Rathburn
”TATUH”: 3. Döden – Jonas Gardell
De dödas strand – Carrie Ryan
I kroppen min: Resan mot livets slut och alltings början – Kristian Gidlund

De två tyngsta blev utan tvekan Gardells och Gidlunds. Ett kärt återseende gjorde jag med Ryan och jag kan inte sluta tycka om Bjärbos och Lindbäcks samarbete en hel del, även om det nu samtidigt också var lite av en klyscha på fler sätt…

De sju verk jag läst blir tillsammans 1833 sidor.

Nu hoppas jag att läslusten kommit tillbaka för att mer eller mindre stanna. Jag hoppas att november erbjuder lika många lästillfällen som jag hittat i oktober.

Angående Gidlunds roman som jag läste ut igår i samband med tolvslaget… Ja, jag måste samla mina tankar lite innan jag skriver någon form av recension. Den var som sagt tung…

Angående Tre på Tre…

… så kan jag för mitt liv inte förstå varför jag kom på att jag skulle läsa tre stycken författare på min boktolvalista, när jag ju antagligen kommer ro hem en helt annan boktrio inom i princip samma tidsram. Jag blir faktiskt lite besviken på mig själv. Jag har redan läst Jägerfelds bok i denna trio och har bestämt att jag kommer börja bläddra i Bjärbos & Lindbäcks bok ikväll… Och Gardells ligger ju också i bokmässehögen och bara vill läsas… (!)

Jag tröstäter en kanelbulle!

Min andra bokmässa någonsin

I helgen åkte jag alltså på bokmässan för andra gången i mitt liv. Första resan gjorde jag förrförra året och jag hoppas komma iväg varje till vart annat år i fortsättningen. I år gjorde jag lördagen istället för förrförra årets söndag. Och i år kom jag hem med två signeringar till mig själv, istället för med en till mamma:

image

Och jag kom hem med 13 böcker istället för med 21 böcker (8 var novellixer 2011):

image

Uppifrån och ner återfinns:

  • Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck
  • Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
  • I kroppen min av Kristian Gidlund
  • Den mörka staden av Carrie Ryan
  • De dödas strand av Carrie Ryan
  • Torka aldrig tårar utan handskar: 3. Döden av Jonas Gardell
  • Torka aldrig tårar utan handskar: 2. Sjukdomen av Jonas Gardell
  • Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell
  • The Walking Dead, vol. 2-6 av Kirkman, Adlard och Rathburn

Jag kan även meddela att ballografen längts upp på toppen också är ett bokmässefynd. Jag hade så sent som dagen innan sett till att min kompis fick en svart ballograf i denna snygga anda i födelsedagspresent, men bestämde att även jag vill ha en egen på skrivbordet. För snygga är de där ballograferna!

En av bokmässedagens höjdpunkter var att få prata en stund med Jägerfeld medan hon signerade mitt, redan då utlästa, rec.ex. Att spota bland annat Lisa Bjärbo och få se Jonas Gardell ta emot pris innan signering:

image

Det var dock lite av en besvikelse att temat på årets mässa inte genomsyrade mässan på samma sätt som förrförra året. Och Gardell var nog lite för stressad av kön till signeringen, vilket ledde till ett ”hej” och ”varsågod” på mindre än två sekunder och jag hade hoppats på lite mer ”möte” någonstans än så…

Tre böcker jag SKA läsa i höst

Just nu finns det tre böcker på min boklista som bara SKA läsas i höst. Det får inte finnas några ursäkter för att jag inte kommer att läsa dem, och de här tre böckerna vill jag väldigt, väldigt gärna läsa (så jag hoppas ju verkligen att jag inte ska finna det så problematiskt). Dessa är böckerna:

atn1024_vimasteslutases[1]        ctn465_465_2200_0_0__jag-ar-ju-sa-javla-easy-going_3Dskugga[1]

             ffe78a2bdd50309f0e6d886948589e16[1]

Jag är så jävla easy going på ett sätt eftersom jag har bestämt mig för att Jägerfelds bok tillsammans med duon Bjärbo och Lindbäck bara kommer vara jättebra böcker. Punkt och slut (fast det vet jag ju egentligen inget som helst om än). Det dumma i den ekvationen är att jag kan bli lite besviken bara för att ribban från början är satt så högt för dessa författarfavoriter… Samtidigt upplever jag att alla tre hittills har hållit jämn takt med mina förväntningar hittills, så eventuellt behöver jag inte oroa mig det minsta.

Jonas Gardells Döden är en sådan där läsning jag bävar men bara måste utsätta mig för. Jag är dessutom så pass såld på tv-serien att jag misstänker att jag kommer att ha den i min ägo någon gång innan 2014 är här. But we’ll see… Hur som haver vill jag väldigt mycket läsa den tredje och sista delen även om jag misstänker att läsningen kommer bli tung, känslorna kommer svälla och tårarna kommer att rinna. Jag tror ändock att jag inte kommer ångra att jag läst den sista delen oavsett starka reaktioner och tung läsning…