Läst juli till december, 2019

Jag har inte berättat vad jag läst det senaste halvåret då WordPress-appen alltså samarbetat urkasst med mig under en längre period. Men nu känner jag att det är hög tid att ge er hela listan (mycket också för att jag trots allt talat om vad jag läst under år 2019:s första hälft).

Juli till december har följande verk lästs:

25. Hålla andan av Flora Wiström
26. Berget offrar av Madeleine Bäck
27. Allt jag fått lära mig av Tara Westover
28. Flickan i hörnet av Mårten Dahlrot & Joakim Hanner
29. Knacka på! av Anna-Clara Tidholm
30. Mindre och mindre monster av Moira Butterfield
31. Varför då? av Anna-Clara Tidholm
32. Hitta på! av Anna-Clara Tidholm
33. Viggos skorpa av Birgitta Westin & Matti Lepp
34. Läsa bok av Anna-Clara Tidholm
35. Mera mat av Anna-Clara Tidholm
36. Ut och gå av Anna-Clara Tidholm
37. Jag kan nästan känna solen av Ebba Hyltmark
38. Vi går på babydisco! av Moa Eriksson Sandberg & Erik Sandberg
39. Ekorrn satt i granen av Catarina Kruusval
40. Prästens lilla kråka av Catarina Kruusval
41. Var bor du lilla råtta av Catarina Kruusval
42. En sur citron av Emma Virke
43. Alla kläder på av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
44. Trycka knappen av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
45. Här är stora näsan av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
46. Liten, liten snälling av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
47. Mmm äta mat av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
48. Leka tittut! av Maria Nilsson Thore & Annika Thore
49. Gunga högt! av Maria Nilsson Thore & Annika Thore
50. Alla tre på förskolan: pekbok av Maria Nilsson Thore
51. Ellen och Olle badar av Catarina Kruusval
52. Ellen och Olle åker av Catarina Kruusval
53. Bruno åker vagn av Anna Ribbing & Cecilia Heikkilä
54. Katt kan i parken av Sanna Töringe
55. God natt allihop av Chris Haughton
56. Kan du ingenting, Pettson? av Sven Nordqvist
57. Djuren i skogen ylar, piper och hoar av Sarah Sheppard
58. Max blöja av Barbro Lindgren
59. En bur av guld av Camilla Läckberg
60. En katts resedagbok av Hiro Arikawa
61. Hemsöborna av August Strindberg
62. Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf
63. Ingrid och Ivar firar jul av Katerina Janouch & Mervi Lindman
64. Räven raskar över isen av Catarina Kruusval
65. Titta barnen av Ulrika Hjort & Anastaziya Prosvetova
66. Lilla barnkammarboken: Julsånger
67. Bilen säger brum
av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
68. Julias jul av Emma Virke
69. I väntan på julen av Ulf Nilsson
70. Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf
71. Tjoho, nu är det jul av Ulf Nilsson & Emma AdBåge
72. Sjung med Barnkammarboken: Julsånger
73. Där uppe bland gardinerna av Lennarts Hellsing & Ellen Ekman
74. Bruno åker buss av Anna Ribbing & Cecilia Heikkilä
75. Titta skogen av Åsa Mendel-Hartvig & Maija Hurme
76. Morgans kafé av Eva Jacobson
77. Tio vilda hästar firar jul av Grethe Rottböll & Lisen AdBåge
78. Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem
79. Let it snow av John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle
80. Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist
81. Max och Maja firar jul av Axel Scheffler
82. Var är jultomten? av Marion Billet
83. Kanin, mörkret och kakburken av Nicola O’Byrne
84. Bebbe och fina kroppen av Mervi Lindman
85. Sockerbagaren av Catarina Kruusval

Som ni ser skriver jag upp de pek- och bilderböcker jag lånar och läser för dottern Ava också.

Några av guldkornen från halvåret kommer komma upp som favoriter från året som gått och därför nämner jag inte dem här. En läsupplevelse som inte nådde toppen av årets bästa, men som är värd att omnämnas, är Arikawas En katts resedagsbok. Det var en läsupplevelse som var väldigt bra från året, men den föll på målsnöret då fem andra verk var bättre.

Två verk från halvåret som jag har haft kanske för höga förväntningar på har varit Wiströms Hålla andan och Strömquists Den rödaste rosen slår ut, som jag förväntade mig att tokälska, men som jag mest känner ”okej” inför.

Novell

I Bokusbingot prickar jag av ytterligare en ruta – rutan Novell:

Jag läser nämligen Let it snow av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle och har mindre än hundra sidor i sista novellen kvar nu:

Det här är nog tredje gången jag försöker läsa hela Let it snow och inte bara ungefär halva första novellen… Men ibland väljer en verkligen helt fel tillfälle att börja läsa en bok, och i år var det nog istället helt rätt. Jag började inte läsa den varken för tidigt eller för sent helt enkelt.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Tvåsamhet

Kulturkollos tema denna vecka rör ”Vi två”, inte bara två som i kärlekspar, utan som kompispar och liknande. Tisdagsutmaningen går därav i denna anda och Kulturkollo meddelar: ”Jag vill att du presenterar ett (eller ett par) par från följande kulturella områden”, och områdena är litteratur, musik, film, tv (som jag väljer att mer eller mindre slå ihop) och som överkurs teater samt sport. Jag väljer att hoppa överkursen!

Litteratur: Inom litteraturen tycker jag mig ha fallit för kompispar som har starka band med varandra och som blir starkare under resans gång, såsom Harry Potter och Ron Weasly, eller Harry Potter och Hermione Granger (J. K. Rowling), eller de där lite mer oväntade men vackra kompisrelationerna som återfinns i Mormor hälsar och säger förlåt eller En man som heter Ove (Fredrik Backman), exempelvis. Jag faller, åtminstone för stunden, också för vissa kärlekspar… Två exempel är Grace och Sam (Maggie Stiefvater) och Hazel och Augustus (John Green). Sedan är jag svag för syskonrelationer som känns vackra, exempelvis den som beskrivs i Allt för min syster (Jodi Picoult).

Musik: Inom musiken vet jag inte vad jag ska kunna ge för exempel! På rak arm kan jag inte komma på något konkret, mer än att många uppskattade sånger såklart handlar om tvåsamhet på olika sätt, både lyckad och misslyckad sådan av både kärlekskaraktär och kompiskaraktär, och annan karaktär… De sångerna som oftare stannar kvar hos mig är de där inte helt fläckfria beskrivningarna av tvåsamhet.

Film/Tv: Inom film skulle jag antagligen kunna räkna upp en hel del karaktärer som vi inte känner igen från just litteraturen. Hit kan man dock trycka ”copy” samt ”paste” vad gäller både Harry och Ron, Harry och Hermione, Hazel och Augustus samt systrarna i Allt för min syster (My Sister’s Keeper). Andra par jag har ett gott öga till av olika anledningar är Doktorns olika skepnader med sina följeslagare (Doctor Who) och den absoluta favoriten är nog fortfarande Doktorn och Amy. Andra älskvärda par återfinns i några av mina favoritserier: Downton Abbey, Call the MidwifesModern Family, Torka aldrig tårar utan handskar (även bokserien) och My so Called Life, exempelvis.

Bokvänskpaket från Nelly #9

I bokbytet med Nelly från Nellons bokblogg var det nu i december sagt att vi skulle önska böcker inom temat Feelgood/jul. Min ledtråd som följde med den boken Nelly till slut valde att skicka till mig löd: ”Några kortisar”. Nelly fick sitt paket i veckan och orkade inte vänta på sin ledtråd. Kika in Nellys boköppning i detta inlägg – där får ni reda på vad hon fick av mig!

Idag gästade inga katter videon, inte ens med jamningar, eftersom jag strategiskt matade dem strax innan jag började filma. Jag kom även ihåg att inte sätta på diskmaskinen som jag gjorde en annan gång i samband med att jag skulle spela in. I köket är det bäst ljus, men det är inte bästa ljudet om man konkurrerar med en diskmaskin.

Som jag redan sagt i videon: Tack Nelly! Och även: trevlig julläsning!

Tematrio: Snyftböcker

tematrio[1]Lyran vill att vi den här veckan ska berätta om tre snyftböcker. Jag har redan tidigare listat tre böcker som var riktiga snyftare för min del här. Men jag funderar på vilka tre böcker som under det senaste året har rört mig på ett eller annat sätt till tårar, och då kommer jag att tänka på de här:

1.

9789175031743_200[1]Ja, den här grät jag till till slut kan jag lova. Och det trodde jag väl knappt inte att jag skulle göra när jag började läsa den direkt. Tårarna handlade mycket om den där Ove som jag trodde jag skulle kunna hålla på mer avstånd än vad jag kunde. Han gnuggade sig verkligen in i mitt hjärta. Jag måste säga att jag delvis blev lite vilseledd av att den skulle vara så rolig. Jag skrattar eller ler eller skakar på huvudet. Men jag gråter också till den här romanen, för den är faktiskt också sorglig.

2.

9789137140520[1]Och Kristian Gidlunds självbiografi som kretsar kring hans cancertid, hans minnen och drömmar som framkallas med det. Jag grät verkligen oerhört när jag läste ”Till mitt barn i drömmarna”. Jag tycker speciellt detta kapitel är så hjärtskärande vackert och sorgfyllt på samma gång. Jag tror mitt hjärta faktiskt gick sönder lite till detta kapitel. Det är tungt att läsa den och extra sorgligt då man ju faktiskt vet att Gidlund inte längre lever.

3.

imagesT6VXQ6IEJohn Green är ännu en nyfikenhet som fått mig att gråta (den första är han på plats nummer ett i denna tematrio). Jag hoppades väl kanske att den här boken skulle vara en mer typisk feelgood till ungdomsroman än vad den slutligen visade sig att vara, trots att det handlar om cancer. Jag må kanske inte ha fulgråtit lika mycket som många andra verkar ha fulgråtit. Men visst har jag gråtit.

P som i Populärt

imageDagens bokstav P får representeras av ordet populärt. Ordet kan såklart tolkas på lite olika sätt, men jag tänker i alla fall diskutera det utifrån allmänna mått och menar att ordet bland annat hör samman med de där böckerna som alla bara talar om – ja, det där böckerna som är så populära att det bildas en jättestor hype!

Själv höll jag ju mig till exempel ifrån J. K. Rowlings ”Harry Potter” irriterande länge på grund av att alla pratade om den. Jag blev med takten bokserien blev mer och mer populär, helt enkelt mer och mer anti att läsa den. Det tog flera år innan jag ens gav den en chans och detta på grund av en kompis som dyrt och heligt lovade att jag nog visst skulle gilla J. K. Rowlings omtalade bokserie. Om jag bara gav den en chans. Och i just detta fall var det ju så otroligt mitt i prick!

Och på grund av denna mitt i prick blev jag mer och mer positivt inställd till hypar och det populära. Men ibland känns det som att jag har börjat få ett litet återfall av allergi mot hypade böcker och serier. Detta på grund av att jag blir rädd för att jag går in med för mycket förväntningar. Jag blev visserligen till exempel inte helt besviken på Meyers ”Twilight” eller Collins ”Hunger Games” (även om jag endast läst första delen)… Men problematiken för mig just nu är att hypade böcker riskerar att bli filmatiserade och jag har så svårt att få orken och lusten att både läsa boken och se filmen, eller se filmen och läsa boken, för risken blir ju att man nöjer sig med den ena eller andra, delvis tack vare ”so many books, so little time”.

Senaste tidens hypar jag läst och verkligen tyckt om får jag väl ändå säga är Roths ”Divergent”-serie (där del tre är kvar att läsa), Greens The Fault in Our Stars och även Rowells Eleanor & Park. Det mest fantastiska i denna ekvation är dessutom att jag läst två ”bok blir film”-böcker och att jag har filmen kvar att se inför framtiden.

Jag är fortfarande alltså rädd för det populära, men jag blir bättre och bättre på att hantera det och jag läser till exempel ofta inte böcker när de är som mest sönderhypade för min egen skull. Just nu testade jag att läsa Clares ”The Mortal Instruments”-seriens första bok på svenska, men kommer hittills inte in i den till hundra procent eller finner lusten. Så där får vi se hur det utvecklas… Allt hypat är ju faktiskt inte fruktansvärt bra – så mycket har jag ju lärt mig genom åren.

Vinst!

Jag hade turen att lottas som lycklig vinnare i tävlingen Nelly på Nellons bokblogg nyss avslutade. Jag vinner inte ofta. Så jag är överlycklig!

Vinsten kom här om dagen i ett såhär fint bokpaket:

image

Och innehållet var följande överraskning:

image

En John Green (!) och Anette Curtis Klauses Blod & choklad. Och ett fint kort från Nelly själv.

Marsläsningen

I mars lästes följande titlar ut:

Jag har den här månaden läst ut 6 verk i mars månad och sammanlagt 1463 sidor då jag kommit cirka 90 samt 70 sidor i mina pågående läsningar (The Summer I Turned Pretty och Avståndet mellan). Månadens bästa var Impulse och Den nya människan där The Fault in Our Stars kommer strax där efter. Ru har jag svårt att samla tankarna kring, varpå jag inte ens skrivit en recension av den än. Jag gillar den, men frågan är hur mycket! Månadens besvikelse blev faktiskt Jag ringer mina bröder.

Inför april hoppas jag på mer läsning i solen. Jag vågar inte förvänta mig för mycket av april (även om jag hoppas få hem min Wreck This Journal, typ nuuu!). Jag vill egentligen att april överraskar mig!

The Fault in Our Stars

Jag läste ut min första John Green-bok någonsin i fredags eftermiddag. Då hade jag på morgonen lyckats läsa så pass att jag bara hade två sidor kvar, vilka jag inte kunde läsa förrän till eftermiddagen. Det gäckade mig en hel del, även om det kändes skönt att få en hel timmas lästid på fredagsmorgonen (med efterföljande hotellfrukost i och med att jag var på kompetensutveckling med jobbet).

Jag har hört så mycket om den här ungdomsromanen som jag tror att jag klickade hem delvis på grund av Fiktiviteter. Sedan blev den liggande tills jag lyssnade på Allt vi säger är sant, där de pratade John Green… Och därefter kunde jag bara inte låta den ligga och samla damm i min att-läsa-hög. Jag började läsa den samma eftermiddag jag hade lyssnat klart på podcast-asvnittet!

imagesT6VXQ6IESå vad tycker JAG om boken?!

Jag tyckte utan tvekan mycket, mycket om den! Den är sorglig, vacker, romantisk, tung… Ja, mycket på en gång! Men det kan ju inte bli annat när man blandar upp en ungdomsroman med cancer. Det kan inte bli någon annan blandning! Jag tycker om alla inslag, från personligheterna och det faktum att de hanterar sin sjukdom genom att försöka att i alla fall inte bli av med humorn… Jag tycker de känns ganska äkta faktiskt, för alla karaktärer som vi möter i boken är faktiskt på något sätt drabbade av cancern – direkt eller indirekt – och bland annat i och med att vi faktiskt följer Hazels perspektiv.

I podden pratades det en del om ”prettospråket” som ungdomarna pratar… att det kanske inte är så äkta. Men personligen kan jag köpa det! Det finns de som pratar lite pretto, trots ung ålder. Jag tänker att det delvis är ett resultat av att Hazel läser ganska mycket (om vi ser till henne) och jag tänker också att det kanske är ett sätt att distansiera sig och bli något annat än sin sjukdom eller tjejen med cancer.

Det är så mycket känslor som spelas ut i den här boken! Jag känner med karaktärerna, gråter själv för deras skull och i någon form av rädsla för framtiden. Hur skulle mitt liv se ut om jag skulle drabbad av cancer? Vilka skulle stanna kvar vid min sida, och vilka skulle tycka att det blev för svårt att vara i närheten? Sådana här böcker får mig att känna så mycket på ett personligt plan. Och jag kan se mig själv tänka samma saker som Hazel Grace gör, fastän jag samtidigt vill säga till henne att vara hoppfull, optimistisk och känna sig välförtjänt av till exempel kärlek!

Jag grät en del kan jag lova under läsningen, även om jag höll igen förvånansvärt bra i bortamiljö (åh – om jag bara hade varit hemma!). Jag rekommenderar boken, tycker att den är riktigt, riktigt bra. Jag vill läsa mer från John Green i framtiden. Och jag vill se filmen som baseras på boken (trailern visar ganska mycket):

Jag misstänker dessutom att det kommer bli en ännu kraftfullare gråtfest när jag ser filmen – för jag misstänker att allt kommer bli än tyngre med vetskapen jag redan har. Och jag kommer inte heller se filmen i ett sammanhang där ingen annan vet vad jag gör (som nu när jag läste med oinsatt publik) så jag försöker hålla igen. När jag ser filmen så ska känslorna fram!

Och på tal om filmen: ”Läs en bok som kommer på film under 2014 eller 2015” är punkt nummer 11 i kaosutmaningen 2.0. Med denna bok är den avprickad.