Summer Readin’ Tag

Hos Nelly på Nellons bokblogg sparade jag för lite sedan ett inlägg rörande Summer Readin’ Tag. Jag har sett att flera besvarat denna tag på egna bloggar genom videos, men jag tänkte besvara taggen genom ett hederligt blogginlägg. Observera att mina svar inte nödvändigtvis i sig är ”somriga böcker” eller ”somrig läsning” som sådan.

Taggen lyder:

SOL – En bok som gjorde dig alldeles varm inombords. En bok som gjort mig riktigt varm inombords är språkligt sprudlande Född fenomenal av Josephine Bornebusch exempelvis. Jag faller kanske inte alltid för bara sockersött och varma berättelser på så vis, utan märker att jag oftast gillar varma berättelser med mörka stänk, eller någon form av vardaglig gråskala… Men Född fenomenal är en bok jag minns som värmande inombords på flera vis.

GLASS – En bok som börjar bra men som sedan smälter och blir lite för jobbig att hantera. Hmf, här blir jag något osäker, men kanske är Stoner av John Williams ett bra exempel? Många böcker av liknande karaktär lägger jag inte ens på minnet… Men den här tyckte jag verkade bra, spännande, lovande och i slutändan tyckte jag att den här romanen hyfsat snabbt visade sig bli alldeles för vardagligt, trist och grått…

KALL DRYCK – En bok som blev något nytt och uppfriskande för dig. Jag blev uppfriskad av nyligen utläsa Nattsagor för sömnlösa av Johanna Wester. Språket, språket, språket är största anledningen och jag tyckte hennes roman var en roman av mer nyskapande karaktär!

SKUGGA – En rolig bok med en seriös underton. Här kan jag väl allmänt tänka mig Fredrik Backman som ett fint exempel och med det sagt exempelvis En man som heter Ove. Här finns humorn, överdriften och samtidigt vardagen, det seriösa och det delvis jobbiga som kommer med livet, känslorna, tankarna och relationerna.

UTLANDSSEMESTER – En bok som utspelar sig i ett annat land än Sverige. Utlandssemestern går enligt mig gärna till ”Harry Potter”. Harry Potters världar blir ju utlandssemester på flera plan om det vore möjligt att få uppleva alla dimensioner, upplevelser och miljön som kommer med denna lockande serie. Jag skulle kanske inte vilja uppleva Harry Potter-världen med exakt alla äventyrliga krökar som Harry Potter, men den världen!

HAVET – En stor bok som du var rädd att påbörja men som du sedan älskade ändå. Detta skulle kunna vara en hem del böcker. Exempel på rädd-att-påbörja-bok är ju alla former av uppföljare eller andra böcker än debuterna hos älskade författare. En sådan bok att kvala in är exempelvis Jenny Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going.

SOMMARREGN – En bok som gjorde dig ledsen. En bok som gjort mig ledsen, men som också är fylld av så mycket kärlek, skönhet och känslor i sig, är valfri titel i Jobas Gardells serie ”Torka aldrig tårar utan handskar”.

FÅGELKVITTER – En bok som var så mysig att du skulle kunna läsa från den varje morgon innan du stiger upp ur sängen. Jag skulle nog kunna tänka mig Tony DiTerlizzis och Holly Blacks ”Spiderwick” eller ”Bortom Spiderwick” i så fall – pick one bara. Det är mysiga böcker och berättelser både för mindre och större läsare (ja, även om det är en tänkt serie kapitelböcker för främst yngre).

UTEBIO – En bok-till-filmadaption som du ser fram emot att se i sommar. Den film jag sett fram emot att se är avslutande filmen i ”Hunger Games”-serien. Den såg jag också med sambon väldigt nyligen och det kändes ändå som en väldigt okej avslutning och det ser fint ut i filmhyllan att ha alla filmer numer.

SOMMARMINNEN – Den bästa boken du läste förra sommaren. Den titeln tar Kim W. Anderssons Alena hem från förra sommaren. Trots allt blod. Det var sommarens absolut största wow-läsning och seriealbumet är bara så snyggt gjort – verkligen allt (!) – och den kom även upp i förra årets toppitopp för hela året och blev därmed en av årets absolut bästa läs!

Bokåret som gått

1. Hur många böcker har du läst år 2015?
Jag kom upp i 87 stycken verk.

2. De fem sämsta böckerna du läste? 
Sämsta? Den var klurig i sig… Fem av de sämsta (men inte nödvändigtvis de allra sämsta kanske då minnet eventuellt sviker mig) är:

• Siddharta av Hermann Hesse
• Svindel och svek av Helena Sigander (lättläst version)
• Var det bra så? av Lena Andersson (lättläst version)
• Bilbo av J. R. R. Tolkien
• Stoner av John Williams

3. De fem bästa?
Den var inte svår – min toppitopp 2015 såklart:

• När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
• Alena av Kim W. Andersson
• Färjan av Mats Strandberg
• Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
• Legend av Marie Lu

4. Den sorgligaste boken du läste?
Det sorgligaste är nog faktiskt… Jag heter inte Miriam eller När hundarna kommer… Jag baserar detta på både tematiken och den verklighetsanknytning som böckerna på flera sätt har och därav berör dem mig oerhört mycket.

5. Den du aldrig kommer glömma?
Den jag kommer komma ihåg kanske mest är såklart årets etta: Jessica Sciefauers När hundarna kommer av olika anledningar! ♥

6. Den mest spännande?
Ja, det kan nog ha varit Färjan av Mats Strandberg eller möjligtvis Stalker av Lars Kepler. De var riktiga bladvändare båda två, de bjöd på en del tvister och ingen av böckerna kändes så tjocka som de var…

7. Den längsta?
Det har jag ingen koll på. Men ingen översteg väl 700 sidor i alla fall. Möjligheten är också stor att de två bladvändarna från året är någon av de längsta då jag har jättesvårt att läsa tjocka böcker som inte känns korta i någon aspekt.

8 … och kortaste?
Någon av alla noveller jag läst i år! ♥

9. Den med vackrast omslag?
Jag är riktigt kär i omslaget till När hundarna kommer! Jag har den där fina upplagan med hål i bokstäverna i ett svart omslag som liksom omfamnar den vackert rosa och trädiga bakgrunden… Och inga beskrivningar av den gör liksom boken rättvisa. Inga bilder heller!

10. Den med fulast omslag?
Fulast är utan tvekan två stycken av sommarkursböckerna: John Sauls Comes the Blind Fury (och även Charlie Higsons Fienden).

11. Hur många böcker recenserade du?
Inte 87 stycken tyvärr, i alla fall. Jag har inte hunnit räkna efter helt, men jag tror jag ligger cirka 10 recensioner efter i 2015 års läsning. Däremot tror jag inte att jag kommer recensera alla dessa eftersläntrare då jag tänker att vissa av dessa recensioner delvis inte skrivits på grund av att jag inte tycker mig ha så mycket att säga.

12. Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2015? 
Jag har sett Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och tyckte väl ungefär som om boken jag läste i februari (inte alls min grej). Jag har också sett Hugo (som är baserad på En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret som jag läste i januari), jag har även kikat på serien som baserats på Gardells En komikers uppväxt (som också lästes i januari). Både filmen och tv-serien på januariböckerna rekommenderas ändå. Sedan har jag sett Låt den rätte komma in (som jag läste om i juli) och både boken och filmen är jättebra i min värld! Några av de där sagorna jag läste tack vare sommarkursen har jag väl eventuellt sett någon form av filmatisering av även om det var ganska länge sedan…

13. Hur många seriealbum läste du?
Jag vet inte vad som räknas som seriealbum som sådant, men jag läste kanske lite för lite serier i sig i år enligt min mening. Å andra sidan läste jag bara bra serier i nästa andetag, så vad gör väl det!

14. Hur många av böckerna kom ut 2015?
Låt mig räkna efter… 38 stycken titlar av de jag läst är utkomna i år (om jag räknat rätt), även om vissa är klassiker jag fått genom min Novellix-prenumeration exempelvis!

15. En som bok alla borde läsa?
När hundarna kommer är en av de böcker jag kommer försöka pracka på så många som möjligt (även om jag vet att den kanske inte passar alla)!

16. Den roligaste boken du läste?
Love Hurts och Love Hurts 2 får nog svaret bli då. Svart humor/ironi är kung i dessa två! ♥

17. Den mest hypade boken du läste?
Jag tyckte det var en jättehype kring en av böckerna jag inte gillade – John Williams Stoner. Det kändes som om hela världen pratade gott om den just när det var dags att snart läsa den, och så kände jag bara va och varför, när jag själv läste den!

18. Den du hade väldigt stora förhoppningar på, och boken överträffade?
Jag tyckte ju att jag hade ganska stora förväntningar på exempelvis När hundarna kommer som visade sig vara mycket mer än vad jag vågade hoppas på – detsamma gäller Alena som jag verkligen dragit på att läsa på grund av mina förväntningar utefter vad jag hört om den…

19. Den du blev mest besviken på?
Jag blev ju såklart rejält besviken på Stoner som alla snackade om, men jag inte riktigt fattade grejen med. Sedan finns det lite besvikelser att utläsa i läsningen i övrigt, även om denna titel nog blev den värsta besvikelsen.

20. En relativt okänd bok du läste, som fler borde läsa?
En relativt okänd? Hm… Några av Swedish Zombies (förlaget) titlar som jag gillat kanske man kan kalla någorlunda okända på ett sätt? De jag fallit starkast för återfinns i Toppitopp noveller 2015. Att observera är dock att det är skräck-/rysargenren dessa verk tillhör.

21. Vilka fem böcker som kommer ut 2016 ser du mest fram emot att läsa?
Jag har inte alls så bra koll på utgivningen hittills för 2016, delvis på grund av att jag grävt ner mig i lite jobb det senaste och tyvärr inte har haft orken.

22. En bok som kom ut det här året som du inte hann läsa, men vill?
Hur som helst har jag läst det jag kunnat och då jag kunnat, så jag försöker att inte älta detta.

23. Den bok/de böcker du rekommenderade mest till andra under 2015?
Det måste vara När hundarna kommer! Jag har till och med gett den som julklapp till två av mina allra bästa vänner!

24. Den bästa serien du upptäckte under 2015?
Marie Lus serie: Legend, Prodigy och Champion. Det var dessutom extra kul att jag faktiskt kunde plöja serien och alla böckerna i rad i och med att jag läste den som först nu. Det finns något angenämt i det.

25. Den bok du såg mest fram emot?
D5t måste vara Lisa Bjärbos Djupa Ro och Mats Strandbergs Färjan utan minsta tvekan!

26. Favoritförfattare du upptäckte 2015?
Kim W. Andersson blir svaret på den frågan – han är mina absolut mest älskade upptäckt för året 2015.

27. Den mest minnesvärda karaktären du stötte på?
Den mest minnesvärda? Ja, då får jag nog svara att Ester (i När hundarna kommer) kommer stanna kvar hos mig på flera sätt (inte minst då hon väckte både igenkänning till mitt tonåriga jag och samtidigt väckte andra känslor också)…

30. Vilken bok påverkade dig mest?
Samma titlar som jag tyckte var sorgligast på många sätt…

31. Vilken bok kan du inte fatta att du INTE läst förrän 2015?
Jag vet inte riktigt om jag känner så för någon bok. Jag ser det nog mest som att de flesta titlar lästs då de kunnat läsas och därför känner jag nog inte riktigt så med någon av titlarna. Jag kanske kan tycka att jag borde snubblat på Agatha Christie tidigare i något sammanhang kanske, men det känner jag mest på grund av att hon är en av klassikerförfattarna idag räknat…

32. Favoritcitat från en bok du läst 2015?
Jag har knappt fokuserat på citat alls i år. Man kan nog faktiskt lägga in hela När hundarna kommer som ett enda stort citat. Jag säger detta mest för att jag verkligen älskade språket i den helt förutsättningslöst.

33. Den bok du läste 2015, som du kan tänka dig att läsa om 2016?
Jag kan tänka mig att läsa om årets omläsning (tillika min mest omlästa bok) ytterligare. Kanske inte nödvändigtvis 2016, men framöver någon gång. Jag talar såklart om John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. ♥ När hundarna kommer och Alena är annars två värda omläsningsböcker!

34. Vilka tre bloggare taggar du?
Jag taggar ingen, eller alla, beroende på hur man ser det. Och det kanske bara är jag som fortfarande ältar året som gått!?

Kulturkollos tisdagsutmaning: Tvåsamhet

Kulturkollos tema denna vecka rör ”Vi två”, inte bara två som i kärlekspar, utan som kompispar och liknande. Tisdagsutmaningen går därav i denna anda och Kulturkollo meddelar: ”Jag vill att du presenterar ett (eller ett par) par från följande kulturella områden”, och områdena är litteratur, musik, film, tv (som jag väljer att mer eller mindre slå ihop) och som överkurs teater samt sport. Jag väljer att hoppa överkursen!

Litteratur: Inom litteraturen tycker jag mig ha fallit för kompispar som har starka band med varandra och som blir starkare under resans gång, såsom Harry Potter och Ron Weasly, eller Harry Potter och Hermione Granger (J. K. Rowling), eller de där lite mer oväntade men vackra kompisrelationerna som återfinns i Mormor hälsar och säger förlåt eller En man som heter Ove (Fredrik Backman), exempelvis. Jag faller, åtminstone för stunden, också för vissa kärlekspar… Två exempel är Grace och Sam (Maggie Stiefvater) och Hazel och Augustus (John Green). Sedan är jag svag för syskonrelationer som känns vackra, exempelvis den som beskrivs i Allt för min syster (Jodi Picoult).

Musik: Inom musiken vet jag inte vad jag ska kunna ge för exempel! På rak arm kan jag inte komma på något konkret, mer än att många uppskattade sånger såklart handlar om tvåsamhet på olika sätt, både lyckad och misslyckad sådan av både kärlekskaraktär och kompiskaraktär, och annan karaktär… De sångerna som oftare stannar kvar hos mig är de där inte helt fläckfria beskrivningarna av tvåsamhet.

Film/Tv: Inom film skulle jag antagligen kunna räkna upp en hel del karaktärer som vi inte känner igen från just litteraturen. Hit kan man dock trycka ”copy” samt ”paste” vad gäller både Harry och Ron, Harry och Hermione, Hazel och Augustus samt systrarna i Allt för min syster (My Sister’s Keeper). Andra par jag har ett gott öga till av olika anledningar är Doktorns olika skepnader med sina följeslagare (Doctor Who) och den absoluta favoriten är nog fortfarande Doktorn och Amy. Andra älskvärda par återfinns i några av mina favoritserier: Downton Abbey, Call the Midwifes, Modern Family, Torka aldrig tårar utan handskar (även bokserien) och My so Called Life, exempelvis.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Ungdomligt

Kulturkollo tillkännagav denna veckas utmaning igår och jag vill så jättegärna besvara frågorna i utmaningen, men jag känner mig samtidigt så fruktansvärt frustrerad över att alla svar absolut inte kommer som självklara (jag älskar ju ungdomslitteratur och tycker ju att det många gånger kan vara böcker för alla)! Ja, frågorna är helt enkelt riktigt kluriga och så pass kluriga att jag fått tänka efter både tisdagen och onsdagen den här veckan.

---

1. Igår (i måndags) presenterade vi en lista på 100 bra böcker för unga. Vilken bok skulle hamna överst på din lista? Varför?

Jag kikade själv på Kulturkollos lista när den kom upp (och jag räknade ihop vid lunchtid idag) att jag läst en tredjedel av de böcker på den listan. Många av böckerna som finns med på listan och som jag har läst gillar jag oerhört mycket och på olika sätt. Men vilken bok skulle alltså hamna högst upp på min lista? Allra högst upp?

Att döma av de senaste årens toppitopp-listor vid årssluten, skulle jag vilja säga att en topp tre skulle kunna anses vara:

• Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld.
• Nattens cirkus av Erin Morgenstern.
• Kaninhjärta av Christin Ljungqvist.

Men de här tre är bara några av årens senaste och älskade läs, för jag har egentligen många favoriter och älsklingar bland ungdomsromanerna!

2. Vilken bok skriven för unga tycker du alla vuxna ska läsa? Varför?

Kanske skulle det kunna vara just Här ligger jag och blöder? Frågan är ju som jag indikerat hela vägen i denna utmaning s.k.i.t.s.v.å.r. Men jag skulle ändå vilja att vuxna läser den här boken eller en annan bok som handlar om att vara ung och möta vuxna, så att man kanske minns hur det är att vara ung, att inte vara helt vuxen och att möta de som är vuxna i vår samtid! Alla vuxna tar inte alltid sitt ansvar och alla vuxna försöker inte alltid att förstå de som är yngre, men kanske kan man med hjälp av en sådan här typ av bok komma ihåg att vi vuxna är viktiga – men – att vi också är mer lika än vad vi kanske tror (oavsett ålder har vi känslor och tankar).

3. Vilken bok skriven för vuxna tycker du passar riktigt bra för ungdomar? Varför?

Jag tänker spontant på någon bok som berättar om hur man kan vara drabbad länge av andras beteende eller hur andras beteende kan drabba många på ett sätt kanske ingen tänkt. Jag tänker bland annat på Gardells En komikers uppväxt eller ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Beteenden hos andra jag tänker på är det vi klassar som mobbning och kränkningar. Någons ord eller handling som drabbat en negativt på grund av att man är den man är eller älskar den man älskar, kan drabba hårt, länge, kanske hela livet (och i ytterligare ett steg kan det kanske också förkorta någons liv). Om vi, i alla åldrar, bara kunde förstå hur vissa saker hänger ihop, hur de formar oss och våra tankar om andra, varandra och oss själva!

Kulturkollos ”Veckans utmaning”:

Kulturkollos ”Veckans utmaning” lyder som följer:

Vilka är de tre mest minnesvärda böcker eller filmer om ”Trasiga människor och spruckna själar” som du har läst/sett? Berätta gärna också om det är någon karaktär du minns särskilt väl.

Jag skulle vilja påstå att jag läst en del romaner och noveller med trasiga människor och spruckna själar, även om man såklart kan definiera detta på olika vis. I vissa verk kanske man mer kan ana att det är detta det handlar om, och i andra verk är detta mer uppenbart. Tre minnesvärda böcker jag läst är:

1. Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam.

Jag blev så berörd, så oerhört berörd. Det är ingen tvekan om att det Miriam varit med om skulle kunna knäcka exakt vem som helst. Samtidigt som detta är en alldeles hemsk och sorgsen historia som kretsar kring bland annat andra världskriget och koncentrationslägren som fånge, så är det så mycket mer och en roman som berättar om hur man, trots att man är trasig och sprucken, kan samla kraft och hitta tillbaka till livet…

2. Susan Abulhawas Morgon i Jenin.

Den här är en roman som tar upp det här med krig på ett närgånget sätt. Romanen förklarar hur komplicerad konflikten är angående Palestina – Israel och visar också på hur fruktansvärt ett krig kan vara på nära håll. Det är utan tvekan så att samtliga i romanen är trasiga och spruckna, och det hemskaste är också att romanen på ett verkligt sätt förklarar att livet är så pass orättvist att man kan få nya revor i kropp och själ, trots att man kanske börjat läka i alla fall något…

3. Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”.

Det handlar inte om ett krig, men det handlar om en tid då många själar trasades sönder och många sprack som personer, då så många som vågade älska tynade bort för alltid… AIDS har man alltid förstått är hemsk och rätten att älska någon annan har aldrig känts så nära och vackert (dock skört) som i den här romanen. Av författarintervjuer att döma känns det även som att Gardell beskriver sin och andras verklighet alldeles för mitt på prick. Jag sörjer mänskligheten, jag sörjer sjukdomen, döden och till viss del kärleken som gör att allt det där kan göra så fruktansvärt och extra ont…

Januariläsningen

Januari har bytts ut mot februari. Det har ju inte jag missat, men då är det ju också dags att sammanställa månadens läsning:

• Brian Selznick – En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret
• Maria Ernestam – Öga för öga, tass för tass
• Jonas Gardell – En komikers uppväxt
• Guy de Maupassant – Pauls flicka (novell)
• Majgull Axelsson – Jag heter inte Miriam (februaris bokcirkelbok)
• Marcel Proust – Madame de Breyves melankoliska sommar (novell)

Det blev alltså 6 verk läsat i januari och det sammanlagda antalet sidor landar på 1418 sidor. Det får duga bra det. Jag har ofta jättesvårt att komma igång med läsningen efter allt som har med jul och nyår att göra. Lite så var det även i år…

Jag måste säga att det blir lätt att utse månadens bästa för januari: Jag heter inte Miriam. Samma bok kan nomineras till månadens viktigaste, starkaste läsupplevelse, månadens tyngsta läsning… Och då har jag ju också läst Gardells En komikers uppväxt som också skulle kunnat ta hem ungefär samma titlar rent tekniskt… Jag heter inte Miriam misstänker jag redan nu kommer bli en av de viktigaste romanerna jag kommer ha läst under mitt 2015. Jag har mycket starka misstankar.

Prousts novell har jag inte hunnit samla mina tankar kring ännu, men man kan nog förvänta sig en mikrorecension framöver på den. Och nu hoppas jag bara att februari blir hyllvärmarmånaden som jag nu tänker att den ska bli. Det enda undantaget jag redan nu vet om är ju eventuellt mars bokcirkelbok. Den brukar jag ju alltid vilja läsa med ganska god marginal och med stor sannolikhet påbörjas den redan i februari…

En komikers uppväxt

Jag har ganska länge funderat på att läsa Jonas Gardells En komikers uppväxt och nästkommande böcker i just denna serie sedan jag för ett par år sedan läste Jenny. Jag köpte således pocketvarianten av första boken i serien i höstas, men det dröjde ända till nu i januari innan jag kom för mig att verkligen läsa den.

Jag både gillar och inte gillar boken om Juha Lindström. Jag tror att det har att göra med att jag tycker mig ana en yngre författare – som i ”lite trevande” i språket och berättandet även om jag mestadels gillar, men samtidigt kan ogilla det där trevande och lite ”slarviga” (ja, inte är det lätt att sätta ord på det jag känner). Det poetiska går ofta hem i detta verk, men ibland haltar det lite för mycket för att jag ska kunna känna igen den Gardell jag kommit att älska något oerhört. Samtidigt ligger det helt klart något lockande och kärleksfullt i känslan och tanken på en författare som utvecklats under årens lopp – att Gardell blivit ännu starkare, bättre på att uttrycka sig och skapa.

Realismen i En komikers uppväxt känns. Det känns när Juha är mellan två världar, när han försöker passa in och kampen mellan det goda och det onda i honom som en konsekvens av de där två världarna och strävan efter att passa in, att vara omtyckt, en del av den där accepterade skaran människor inom ramen för skolan… Det här blir i realismen också en mycket tung roman – både när det kommer till familjerelationer, vänskapliga relationer och de relationer som skolan mer eller mindre skapar (både i dynamiken av lärarrelationerna och de klasskamratliga (där man både kan känna hur mycket lärarna sviker och där man kan känna att det ”kamratliga” inte är att tala om i många fall))… Det här är en bok som känns på flera sätt. Jag tror man känner igen vissa bitar, att man känner igen vissa känslor och romanen gör det tydligt att minnen vandrar med oss på gott och på ont.

I detta verk tycker jag mig finna vissa referenser som återkommer i ”Torka aldrig tårar utan handskar” – kanske för att det är så att vissa bilder och vissa symboler bara är Gardells. Det gör att jag får en djupare känsla av att känna igen Gardells språk och känna Gardell en uns mer som författare!

Jag hittade även En komikers uppväxt som tv -serie i svt:s öppna arkiv, och då kan jag ju också tänka mig vad jag kommer att ägna uppmärksamheten åt idag…

---

En komikers uppväxt
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedt (2002)
ISBN: 9113011294
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Tematrio: Titelverb

Lyran skriver denna vecka att temat på tematrion är ett tema ”som kanske kräver att ni letar upp era gamla grammatikböcker. Veckans tema är verb. Berätta om tre bra böcker med verb i titlarna!”

Jag tänkte ta detta med tre lite väl treenigt och det kommer bli tre tips med tre titlar i vardera tips (just because I can)! Detta för att jag upptäckte att jag har en hel del läsvärda böcker med just verb i titeln! Och: jag har så svårt att bara välja ut tre av dessa godingar:

1. Först ut är tre bra ungdomsromaner med verb i titeln: Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo, Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld och Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling. Jag förälskades i dessa böcker och med dessa böcker i dessa författare! För mig har de här tre böckerna varit romaner att förälska sig i både på grund av språket och även på grund av att jag känt så mycket, med, igen, ja – känt – och jag är en sucker för både språk och känslor! Jag vill även tillägga att om jag hade haft mer plats (eftersom jag redan tänjer på gränserna) så borde även Johanna Thydells romaner (med verb i titeln) kunna nämnas här.

2. Näst ut är tre bra vuxenromaner med verb i titeln: Vi kom över havet av Julie Otsuka, En man som heter Ove av Fredrik Backman och Låt den rätta komma in av John Ajvide Lindqvist. Alla dessa romaner är högst läsvärda. Den första hoppas jag att jag aldrig någonsin kommer glömma – inte minst för det poetiska språket och det fantastiska i att skriva ett vi-perspektiv och skildra så mycket på en gång på ett så vackert men sällsamt sätt. Backmans roman å andra sidan är genial i att ha lyckats skapa en karaktär som för det första är så oälskvärd att man knappt vill fortsätta läsa till att snart finna sig knappt kunna sluta sluka (och den är ju dessutom rolig i det faktiskt gråa och skavande!). Och den tredje romanen tog mig med storm när jag för första gången läste den – det måste ändå vara en konst att lyckas skriva en roman som är en grå, mörk, samhällsskildring, till att på samma gång lyckas få in en skräckhistoria med vampyrism på ett så snyggt sätt!

3. Tredje och sista ut blir trilogin med verb i titeln som jag känner mycket för: Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” —  1. Kärleken, 2. Sjukdomen och 3. Döden. Det är så svårt att med ord faktiskt beskriva vad den får mig som läsare att känna. Men jag är så glad att Gardell tagit sig tid att skriva den. Jag är så oerhört glad att den finns, trots att den ju är så jobbig, sorglig och vemodigt vacker på flera sätt… Och trots att jag såklart inser att jag har så oerhört svårt att förstå allt med mitt eget perspektiv – men ändå – den säger så mycket och den får mig på flera plan att känna, förstå och hylla kärleken!

T som i Trilogi

Jag är ofta inte den typen av läsare som klarar av allt för långa serier (men såklart finns det undantag), utan trilogier, som ju börjar på T, brukar vara alldeles lagom. Jag tror också att det kanske är en bra längd även sett från författarens sida då det finns många fina exempel på bra trilogier. Jag kan tänka mig att det kan bli lite väl krystat att producera fler än tre böcker i en serie för en författare – detta av olika anledning, men bland annat på grund av att man kanske känner för att ge utrymme för nya idéer och uppslag. Det finns dessutom bra exempel på författarduos som givit ut lyckade trilogier, där jag kan nämna två som återfinns i just mina bokhyllor:

• Erik Axl Sund:

       

• Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren:

      

 

Men jag har naturligtvis också tips på författare som skrivit bra trilogier helt på egen hand:

• Carrie Ryan:

   

• Maggie Stiefvater:

       

• Jonas Gardell:

     

C som i Citat

C var bara tvungen att bli citat. Varför? Jo, för att jag älskar citat och delvis också för att just jag råkar vara en så dålig läsare på så sätt att jag ofta glömmer av att markera, skriva upp citat, eller på annat sätt spara dem. Jag vill bli bättre på det. Det vill jag.

Ibland händer det att jag i alla fall citerar verk på bloggen. Oftast handlar det om att citatet är ett fint exempel för bokens språk, handling eller helt enkelt ett citat som är inklippt för att det bara är så otroligt vackert (ja, det är väl mer ett undantag tyvärr de här sista). Men citat, eller överhuvudtaget språket i vissa böcker – ibland blir det helt enkelt inget av de där citaten jag skulle vilja skriva upp för att jag i sådana fall skulle behöva citera i princip hela verket. Och så kan man ju inte göra?!

Personligen tycker jag tyvärr att det är lättare att citera böcker som inte är sådär otroligt bra, och heller oftast inte dåliga böcker (såklart). Men det är jobbigt att det blir så. Är det någon som känner igen sig? Kanske förstår ni mer av vad jag menar om ni tittar på mina citeringar: här.

Har ni några favoritcitat?

Ett citat som har fastnat riktigt hårt hos mig är Jonas Gardells: ”Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig.”