Extrainslag i juni: Tv-serielistan, del IV

Med sista juni kommer den sista delen av Tv-serielistan, som jag valde att dela upp i fyra fina delar. Jag tycker det blev smidigare att presentera det så, bland annat för att jag ville kunna etikettera inläggen med ”Bok blir film”, vilket stämmer överens med flertalet svar, men inte alla om jag hade besvarat frågorna var för sig i ett inlägg. Jag efterlyste i förra inlägget tv-serietips, och de är fortfarande välkomna!

Goosebumps_intertitle[1]16. Nämn den första tv-serien som du blev besatt av?

Den absolut första tv-serien man nog kan säga att jag blev besatt av (på egen hand) var Goosebumps-serien som gick på en barnkanal när jag var yngre. Avsnitten baserades på R. L. Stines Goosebumps-böcker, kallade Kalla kårar på svenska. Jag har nog sett varenda avsnitt och fick genomlida en hel del repriser av avsnitt jag redan sett för att uppnå denna önskan. Det gjorde mig inte jättemycket att se dessa repriser i och för sig, men jag var ute efter det nya – så man fick mysrysa ordentligt i tv-soffan!

17. Nämn en tv-serie som du önskar att du aldrig tittat på?

Den serie jag önskar bort allra mest är Sunset Beach. Jag tittade på den alldeles för länge och på grund av att jag faktiskt blev mer eller mindre fast i serien när jag var yngre, kan jag säga att jag inte alls faller för serier av detta slag idag. Jag förstår inte ens att jag fortsatte titta trots att de bytte skådespelare på huvudpersonerna medans jag kollade (mer än en gång) och det ena med det tredje… Ja, nej, det är inte en proud moment att ha sett denna serie om man säger så…

18. Nämn den konstigaste tv-serien som du tyckt om?

Jag måste nog utan större tvekan svara Dag på den här. Det är en norsk serie som jag började titta på tack vare sambon och den är riktigt skruvad rent utsagt. Men jag gillar den någonstans ändå och har till och med rekommenderat den för andra då den visats i svt och funnits på svtplay.

19. Nämn den roligaste tv-serien som du tittat på?

Här blir svaret Modern Family. Jag tittade aldrig på denna serie heller när den gick på tv, men jag har hittat den på Netflix och tycker att den är riktigt rolig då den är både bär på igenkänningsfaktorer samtidigt som den är ironisk. Även om den är stereotypisk emellanåt är det något med den som gör att jag inte stör mig på den så mycket som jag hade kunnat, på grund av upplägget, eventuellt… Det känns ändå någonstans som det ironiska uppbringar en slags kritik till det stereotypa.

20. Nämn den tv-serie som kan skrämma dig mest?

The Walking Dead är en serie som skrämt mig ett flertal gånger. Det är en serie som skrämmer mig både i och med apokalypsen, men rent tekniskt också tack vare just zombierna. Det här speglar en framtid som jag aldrig vill uppleva och det är den mest skrämmande serien jag sett på flera, flera år.

the-walking-dead-s1[1]

Tematisdag: Omläsning

Veckans Tematisdag rör omläsning. Boktimmen undrar:

”Vad gillar ni att läsa om? Och vad vill ni läsa om?”

Jag har redan läst om en del böcker, främst barn- och ungdomsböcker kan villigt erkännas då de både är lättare att läsa om och då detta oftast gjorts på grund av att man någonstans vill återleva barndomsminnen… Den omläsning som gjort mig allra mest nostalgisk är omläsningen av ”Harry Potter” samt omläsningen av Gripes Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia – en sällsam historia. Jag uppskattade även omläsningen av ”Kallå kårar”-böckerna av R. L. Stine. Jag minns att jag fullkomligt älskade dessa böcker och jag kan även förstå varför!

Det som ändå är synd med omläsningar är att man aldrig kommer att uppleva boken exakt som man gjorde första gången man läste den. Det är för mig en stor sorg, men den får man acceptera helt enkelt. Däremot minns man tillbaka till tiden då man läste boken senast, vilket är mysigt och framkallar bra känslor, oavsett om man läste boken för tio år sedan eller förra året… Jag tror att jag har en hatkärlek till det här med omläsning. Jag hatar att jag aldrig kan få uppleva boken på samma sätt som den första gången – men jag älskar samtidigt känslan som framkallas i mötet med minnen och i mötet med det faktum att man även utvceklats en hel del som läsare och person och helt enkelt har andra förutsättningar i mötet med verket. Det är fantastiskt att upptäcka detaljer och tolka boken annorlunda vid en omläsning, särskilt av barn- och ungdomsböcker (och specifikt om man läst dem som barn).

Jag kan även tillägga att jag läser om stycken i olika favoritböcker då och då – bara för att de där böckerna var så bra. Detta gäller all typ av litteratur! För den litteraturen jag vill läsa om är ju den där bra litteraturen – den litteratur som påverkat mig på ett positivt sätt!

Fiktiviteters 24frågor, fråga 10-16

Fråga 10: Filmtips

Oj, det här med film och filmtips är svårt, och jag känner liksom Helena att jag hamnat i en svacka vad det gäller långfilmernas underbara värld (för jag tycker ju så egentligen). Men jag har tappat det här lite och har kanske för stora förväntningar emellanåt. Vad jag har sett på bio i år: The Hunger Games och The Dark Knight Rises. Och jag gillade båda på sitt sätt, och gillade dem lite mindre på ett annat. Sedan finns det några filmer jag tänkt att jag skulle vilja se, men bara inte kommit mig för.

Ett filmtips ifrån i år blir annars The Beaver som jag köpte på skoj, men kom att gilla väldigt mycket. Den är regisserad av Jodie Foster, som också spelar en av huvudrollerna, och Mel Gibson är med. Det är drama, inte så amerikanskt som man skulle kunna förvänta sig (snarare mer ”franskt”) och jag gillar att den är lite dovare, men ändå andas hopp emellanåt:

 

Fråga 11: Barndom

Av min barndoms läsning, så minns jag både att mamma brukade läsa högt för mig och min syster ur sagoböcker, och att jag hos farmor fick bekanta mig med hennes gamla skolböcker och att vi tillsammans bekantade oss med bland annat hunden Karo… Jag minns också att jag lärde mig läsa på riktigt efter bara nångra veckor i klass ett och att jag sedan alltid hade en bok på g.

Kitty (överlag) är det tydligaste läsminnet, eftersom det var den första boken jag läste utan bilder själv (någon av alla dessa Kitty-böcker jag har hemma) och jag plöjde och samlade verkligen på Kitty-böcker efter det här. Jag fick mammas gamla böcker, jag ägnade mina veckopengar åt att till slut omfatta en sådan här bok och jag behandlade dem som mina allra bästa vänner…

 

Fråga 12: Omslag

Som man hört oerhört många gånger ska man inte döma boken efter dess omslag. Det är såklart sant, men jag håller också med Helena om att det är mycket tyngre att läsa en bok med mindre vackert eller tilltalande omslag, än de där magiskt vackra. Och att en bok bara råkar vara sliten och nött, kan också göra en hel del för lusten…

Några av mina favoritomslag blir med detta sagt:

682908_190_300[1]

8c49ab572c0162b40042740788efc643-theorin-johan-sankta-psyko1[1]

9789170374036_large[1]

Som ni ser gillar jag ganska rena, stilfulla omslag och jag verkar ha en dragning till just ansikten av den typ som återfinns just på Lilla stjärna och En mörkrädd pojke. Sedan gillar jag oftast omslag som inte är för färgglada, men denna regel har många undantag.

 

Fråga 13: Katter!

Hemma hos mig huserar katten  Tuva. Jag brukar ju kalla henne för mitt bokmärke, i och med att hon är proffs på att lägga sig i bokuppslag av alla de slag, i alla fall om jag verkar rikta min uppmärksamhet åt det här hållet…

001

 

Fråga 14: Platsen

När jag läser blir det i soffan, sängen eller i en av föräldrarnas fotöljer om jag är på besök där. Jag och katten fick ta över familjens hundfotölj (den som mammas och pappas hund sovit i under en längre period) och den gillar katten och kanske jag. Anledningen till att jag säger kanske är nämligen att fotöljen i dagsläget står i ett hörn i behov av ljus, så jag måste bara fixa detta först…

I dagsläget är sängen ändå min favorit. Med ett par sköna kuddar bakom min rygg.

 

Fråga 15: Omläsning

Jag verkar inte vara en omläsare, om det inte handlar om något enstaka stycke jag letar mig till eller liknande… Men i år har jag läst om ett verk en gång – Mare Kandres Hetta och vitt och läste även om en barndomsbok i R. L. Stines Kalla kårar-serie. Och annars kommer jag då och då tillbaka till J. K. Rowling med Harry Potter, John Ajvide Lindqvist med bland annat Låt den rätta komma in i fokus och med tanke på hur mycket jag kom att digga Kråkflickan, så lär jag ju läsa om serien och pussla i tanken… Det är jag nästan säker på!

För ett par år sedan läste jag en sommarkurs där jag läste om några av mina Kitty-böcker, men det borde jag kanske inte gjort…

 

Fråga 16: Harry Potter

Jag var en av de som var anti Harry Potter, utan att ha testat att varken läsa eller se filmerna, och jag motarbetade detta länge, länge och väl. Men sedan kom den där dagen när en kompis sa till mig på skarpen och jag lånad Harry Potter och den Flammande Bägaren och jag bara fastnade! Jag kan fortfarande inte sätta fingret helt på vad – men det är något med den magiska världen, tanken som nervkittlar och man skulle ju nästan, nästan ha velat byta sin egen skolgång mot en skolgång på Hogwarts… Det var också i den här vevan jag började kolla på filmerna och fastnade även för dem.

Jag tror att det är världen som lockar mig mest, fast sedan språket också är riktigt bra i sammanhanget. Jag började alltså inte läsa första boken, utan med fjärde och har numer läst också första boken som är bra, men bara en start, inte alls lika nervpirrande eller medryckande som de böckerna jag kastades in i… Samtidigt tror jag att J. K. Rowling med detta har gjort ett fantastiskt drag. För hon skapade en karaktär och en värld som har utvecklats jämsmed de unga läsarna. Hon börjar lite oskyldigt och allting liksom växer… Hm, det är så svårt att förklara.

Jag kommer nog alltid att älska Harry Potter, både filmerna och böckerna.

Kalla kårar – Mitt liv som varulv

I enlighet med mitt inlägg om bokstaven ”K” i min bokhylla kom jag bland annat in på Kalla kårar – serien som fick mig att upptäcka de rysligare historierna när jag var yngre. Det började med att jag läste just Mitt liv som varulv och eftersom boken endast är 124 sidor lång, bestämde jag mig för att läsa den, denna sista och växelvis regniga dag i juli … En omläsning med andra ord, även om det var en tio år sedan jag läste den sist. Jag vet att den dessutom har varit utlånad till min lillasyster, till kompisar och jag tror att kanske till och med mamma har bläddrat i den …

R. L. Stine vet hur man skapar spänning på få sidor, hur man på något sätt ändå komprimerar en läskig historia så att den passar en yngre publik. Det är kanske väl genomskådliga övergångar i kapitlen ibland där man nästan alltid lämnas med en cliff hanger. Samtidigt är det det som gjorde läsningen så spännande och längtansfull. Man visste att man skulle vilja läsa i princip hela boken i ett – helst inte lägga ifrån sig den ens vid middagsbordet. Han är också ganska genomskinlig, men ändå samtidigt skicklig när det gäller utplanteringar som gör att man är osäker på vem man faktiskt kan lita på …

I just den här boken är Alex huvudperson. Han har fått flytta tillfälligt till sin faster Marta och farbror Colin då hans föräldrar är ute och reser i jobbet. Han kommer till Wolf Creek, där samhället är litet och skogen är påtaglig och stor. Alex själv tycker det är trevligt som omväxling då han är inbiten stadsbo. Detta ger honom också andra förutsättningar att utveckla sitt intresse för fotografiering – delvis för att Marta och Colin är professionella fotografer, men också för att han kommer få fotografera något alldeles nytt. Men han ska se upp för vissa saker – familjen Marlings i det förfallna grannhuset, och skogen nattetid … Och fast han har hört talas om att det inte finns vargar i skogarna längre, så hör han något yla om nätterna i fullmånens sken …

Lite nostalgisk blev jag också när jag hittade serien som gjorts på böckerna på youtube. Introt minns jag så himla väl:

 

Jag hittade också de tre avsnitt ihopklippta som bildar Werefolf Skin, vilket är bokens orginaltitel. Den håller sig delvis till historien, men ändå inte och karaktärerna är inte lika trovärdiga eller levande i serien som i R. L. Stines böcker. Det frambringar minnen och är med dagens mått kanske lite b, så jag måste ju säga att boken är sååå mycket bättre:

 

Nostalgitrip i vilket fall, och ett bra avslut på juli månad som i enlighet med min sommarläsning brukar sakna den rysligare touchen (den som brukar återkomma naturligt med hösten, de mörkare kvällarna och vindens envisa vinande).