Sista tiden har jag börjat tänka på det här med film före bok, eller bok före film, i de fall där filmer är baserade på böcker. Jag vet inte vad som är det bästa egentligen. Ibland har jag känslan av att det kan vara bra att se filmen före boken, för att filmen annars blir en stor besvikelse. Samtidigt som en film som inte tilltalar kanske inte lockar mig att läsa boken. I och för sig är jag ganska klok nu för tiden och kan se film för vad det är och bok för vad det är, så det kanske inte är ett hinder. Tycker jag att det finns potential eller ingredienser i filmen som jag skulle kunna tänka mig är ne bra historia trots allt, så kanske jag kan bortse från känslor gentemot filmen…
Men sedan är det det här med lathet. Man blir ändå lätt lat och tänker att man ändå har sett filmen somliga gånger. Så då kanske man helt enkelt inte tar sig an den där boken i alla fall… Och läser jag boken först å andra sidan kan jag bli lite rädd för att se filmen. Mest för att många frågor som ”Hur ska de lyckas med det här?” och ”Kommer jag bli alldeles för besviken?”, dyker upp. Så jag kan bli feg ibland. Andra tankar kan vara: ”Hoppas de inte ändrat slutet!” och ”Tänk om de missar det jag tycker är själva själen av berättelsen!”…
Jag antar att det inte finns några rätt eller fel. Man får börja i ena eller andra änden och hoppas att man tar ett bra beslut. Också efterföljande beslut i och med att man sedan har valmöjligheten att gå vidare eller inte gå vidare och läsa boken eller se filmen.
Jag lånade Sagan om ringen-triologin av en kompis och är ganska beredd att försöka mig på första boken. Jag har hört väldigt många säga att filmerna är bättre än böckerna. Men det får jag inte lyssna för mycket på innan jag själv har testat. Jag har också hört att böckerna är väldigt läsvärda, vilket jag borde komma ihåg. J. R. R. Tolkien står ju också med på min Boktolva. Så jag känner att det kan vara ytterligare ett motiv att ta sig an boken som även är en klassiker.
Jag såg också Never Let Me Go för någon kväll sedan. Kazuo Ishiguro är författaren bakom boken med samma namn. Och jag tyckte att filmen berörde mig, trots att jag inte alls var beredd på historien. Jag hade inte hört talas om den innan jag såg filmen och jag hade inte förstått i vilket sammanhang karaktärerna i filmen existerade. Jag är med det också ganska nyfiken på hur den här historien ser ut med svarta bokstäver på vitt papper – alltså i bokform. Filmen fångar ju ändå den lite mörka, dystra känslan, trots att den är filmatiserad med ganska ljusa färger, om än kanske lite dovare…
Okej att jag kanske vet hur allting slutar efter att ha sett filmerna. Men ibland vet vi ju också att filmsluten inte alltid är identiska med boksluten. Och även om jag har läst boken först, eller sett filmen först, så är det samma sak. Jag vet hur allting potentiellt slutar. Eller hur? Om detta inte hindrat mig från att se filmen, så borde det inte hindra mig från att läsa boken heller!
i elinas hylla 