Juliläsningen

I juli lästes följande fyra verk ut:

  • Janne Tellers Om det var krig i Norden
  • Christin Ljungqvists Vita tigern
  • Mats Strandbergs Hemmet
  • Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen

På min Instagram skrev jag således följande om de utlästa verken:

#Omdetvarkriginorden av #janneteller är en viktig bok. Den är snyggt utformad som ett pass och den försöker hjälpa till att skapa en grund för perspektivtagning – tänk om JAG var flykting (till skillnad från utifrånperspektivet)? Den är lättläst, men för den sakens skull inte lättsmält. Kanske att jag hade velat ha den om möjligt ännu mer allmänt skriven så att jagperspektivet verkligen uppfylls!

”Jag läste igårkväll även ut #vitatigern av #christinljungqvist! 📚❤️ Detta är första delen i en tänkt serie och jag tycker att denna inledande delen börjar med en ganska lugn spänning bara i att utspela sig i en framtid där miljöförstöring och flyktingfrågan ställs lite i kontrast mot dagens diskussioner kring de båda (även om det blir på olika sätt) och som läsare avläser jag detta framtida Sverige och en framtida värld som avsevärt skiljer sig från, men också bär på likheter av, idag. Spänningen byts sedan smygande ut mot berättelsens inneboende spänning som sakteliga stegras… 👍 Avalon som är huvudperson är en karaktär att älska, med allt som är hon, och hon växer verkligen som person bara i denna roman. Berättelsen börjar i något barnsligt oskyldig, men detta förbyts sedan sakta till något allvarligare. Det här är en bok som lämnar mig med en känsla av att vilja få veta mera när nästkommande del i serien kommer. Och jag älskar den känslan! 👌”

Jag läste för några dagar sedan ut #hemmet av #matsstrandberg (det tog drygt ett dygn att läsa ut). 📚 Och innan detta läs har jag hunnit tänka att Strandberg är genial som skrivit en skräckroman förlagd i demensboendemiljö. Och efter läset kan jag säga att det är genialt! 👴👵📚😱❤️ Jag älskar karaktärs- och relationsbeskrivningarna, hur vardagen går över till övernaturligt och samtidigt den mänskliga skepsisen – därtill känslan av att Strandberg gjort sin research (han har satt sig in i det han behöver veta om romanens miljö för att den ska kännas trovärdig). ❤️ Sedan älskar jag ju de lagom långa (läs: lagom korta) kapitlen och det faktum att det är lagom många karaktärer att hålla reda på och på något sätt få en relation till! Briljant! I loved it (med skräckblandad förtjusning)! 📚❤️😱👌😄👍

Sista juli läste jag ut #tordyvelnflygeriskymningen av #mariagripe, en #omläsning. Och vissa saker minns jag så tydligt fast jag läste den för mer än tio, kanske till och med femton år sedan! 📚❤️ Tänk vad vackert ändå?! 💕 Men det är något med början och slutet, den där planteringen av alla tillfälligheter, det vardagliga som krockar med det övernaturliga, historiens samtid jämsides dåtid och även i relation till vår nutid. Jag gillar fortfarande den här klassikern mycket! ☺️❤️ Jag har sedan jag läst den första gången flitigt vänt på tordyvlar – och nu efter en omläsning förstår jag varför det fastnat! 😊Att dessutom ha fått diskutera boken på Facebook tillsammans med andra som ägnat sig åt #realtidsläsning av den juni till augusti har varit så givande och läsningen har tagits till en annan nivå! 👌😊👍

Månadens absolut bästa får nog i juli trots allt bli Mats Strandbergs Hemmet. De förväntningarna jag hade införlivades och den var dessutom så mycket mer briljant än vad jag hade kunnat (mar)drömma om! Jag hoppas Strandberg fortsätter att ge mig bra skräck även i framtiden, kan meddelas…

I övrigt måste jag slå ett slag för att både läsa om en klassiker och barndomsfavorit – och – att därtill få chansen att diskutera den med andra. Jag är så glad att jag valde att delta i realtidsläsningen av Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Jag blev aldrig ensam med mina funderingar utan kunde bolla och bli klokare och rikare av läsningen tillsammans med andra!

Nu i augusti fokuserar jag allra främst på nytt jobb. Det får ta den tid det behöver i anspråk och den 21:a augusti är det även registrering till höstterminens första kurs i bibliotekarieutbildningen – så med det sagt är tanken att jag ska balansera både studier och jobb. Och även om jobbet och studierna går före mycket annat i augusti så kan jag meddela att kärleken och solen sällskapar mig en del redan nu i augusti och att det känns oerhört välsignat.

Annonser

Kulturkollos veckans utmaning: Min dammigaste bok

Ja, såhär har det alltså gått att läsa angående veckans utmaningKulturkollo sedan i tisdags:

”Den här veckan vill vi gärna höra om din dammigaste bok eller läsupplevelse.

Tolka det dammiga som du vill. Kanske är det din favoritklassiker? Eller det tristaste du någonsin läst? Visa oss den äldsta boken du äger, ditt bästa antikvariatsfynd eller den hyllvärmaren du haft längst i hyllan. Rota långt in i bokhyllan och berätta om det dammigaste du har.”

Jag väljer att tolka veckans utmaning som min potentiellt dammigaste klassiker i bokhyllan. Och jag skulle vilja mena att det är inte den äldsta boken jag äger och det är inte heller en bok, utan snarast tre… I och med en ommöblering i vårt gästrum riskerar dessa tre skönheter och favoriter till klassiker att bli de absolut dammigaste böckerna i min fina boksamling!

De två understa böckerna av Maria Gripe – Tordyveln flyger i skymningen samt Agnes Cecilia – en sällsam historia – är hyfsat nyinköpta. Men historierna i sig är faktiskt två av de första ”tjockare” böckerna jag läste som yngre. Båda lästes samma sommarlov om minnet inte sviker mig och jag läste dem i den ordningen de här är uppräknade. Maria Gripe hade med Tordyveln flyger i skymningen fått mig att upptäcka Gripe som författare och jag läste flertalet Gripe-böcker den sommaren, men dessa två blev mina absoluta favoriter. När så också dessa två favoriter lästs i vuxen ålder och fortfarande värmt hjärtat och sedan kom ut i de snygga omslagen jag äger dem i – ja, inte tvekade jag oerhört länge när jag hittade den ena på  rea och boxen den andra ingick i till mycket bra pris.

Marguerite Duras Älskaren tackar jag mina högskolestudier för, då jag är rädd att jag kanske hade kunnat undgått denna pärla ett bra tag till om det inte vore för att den ingick i kurslitteraturen i en av våra kurser. När jag sedan hittade pocketen som jag tycker är oerhört snygg i samband med att jag strukturerade upp lån, köp, och så vidare i kursen den ingick i, så klickade jag utan att tveka hem den från en av bokhandlarna på nätet. Det är en av de absolut mest älskade klassikerna av de klassiker jag har läst!

Sedan äger jag visserligen flera riktigt bra, älskade och läsvärda klassiker, men tyvärr är deras omslag mer gynnade av att stå och trängas tillsammans med andra klassiker i klassikerhyllplanen i en annan bokhylla. Inte minst för att de är så lästa och slitna vid det här laget att de verkligen inte står sig lika bra någon annanstans!

4 x Novellix

COVER_elin_wagner_rgb-1Elin Wägner är en författare jag har stött på och läst innan (i det ofta så fantastiska klassikerträsket) och gillat. De blå silkesstrumporna, som handlar om ett modigt kvinnligt försök att vara lite rolig, men ändå allvarlig, i ett mansdominerat samhälle, är inget undantag:

”‘Detta är de rätta strumporna. Skicka dem till Haparanda.’
Lappen lade jag in i paketet, och så skrev jag generaldirektörens namn och adress utanpå.” (sid. 9).

Det finns en hel del att diskutera i novellen även idag, det finns mycket att ta på, men jag har också en känsla av att typerna av män som Wägner skildrar går att hitta på flera ställen i samhället idag – på gott och på ont…


De blå silkesstrumporna
Författare: Elin Wägner
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890968
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


9789175890746Agatha Christie har jag numer bekantat mig med genom en fjärde novell – Ett vattentätt alibi. Det här är en novell i klass med Marple-upplevelsen jag fått hittills: Alltså att det handlar om en spännande historia som samtidigt är mysig.

”‘Hon skriver: ‘Jag skickar er bevis på att jag var på två olika ställen vid en och samma tidpunkt. Enligt den ena historien åt jag middag ensam på restaurangen Bon Temps i Soho, åkte till Duke’s Theatre och hade vickning med en vän, mr le Marchant på Savoy – men jag bodde också på Torquay och kom inte tillbaka till London förrän morgonen därpå. Ert jobb är att ta reda på vilken av historierna som är sann och hur jag lyckades med den andra.'” (sid. 9).

Jag gillar ändå den här novellen på flera sätt – just för att den är mysig och kanske den mysigaste och gulligaste av de fyra Christie-novellerna jag läst då den inte innehåller mord – och det är en liten kärlekshistoria och allra högst beroende av svaret på kluringen i citatet ovan… Sedan kan jag inte låta bli att tycka att lösningen kanske känns lite väl enkel på ett vis, men man kan faktiskt inte uppfinna hjulet igen…


Ett vattentätt alibi
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890746
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


COVER_agnes_von_krusenstjerna_rgbJa, sedan vi en helt ny bekantskap för min del – Agnes von Krusenstjerna med novellen Snigeln och flickan. Flickan Rosa är huvudpersonen i novellen, och jag gillar inte minst skildringen av Rosas relationer på olika vis (till föräldrarna, syskonen, inte minst till sin docka), som vi får ta del av en höstdag på lantstället:

”Hon tryckte sin docka intill sig, som hon varit rädd att hennes lilla barn skulle förkyla sig. Här var mycket, mycket kallare än inne i staden.” (sid. 7).

Det här är en vacker, skör, vemodig, rar, oskyldig, och en rad andra adjektiv, berättelse som på något sätt nästlar sig nära hjärtat. Jag känner förvånansvärt mycket mer när jag läser berättelsen än vad jag från början trott.


Snigeln och flickan
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890951
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


COVER_stig_dagerman_rgbStig Dagerman är ytterligare en författare jag stött på och läst något av innan – och – i just Dagermans fall så har jag läst fler av hans noveller tidigare. Snöblandat regn är ny för mig. Novellen berättas ur ett barns perspektiv, men man ser mycket outtalat som en vuxen läsare:

”Jag ska aldrig glömma den här dan när det regnar, när vi blastar morötter, när det blir snöblandat regn och när faster från Amerika kommer.” (sid. 12).

Viss finns den en hel del här att analysera och att prata om… Men någonstans kan jag inte hjälpa att känna mig lite besviken då det finns andra noveller av Dagerman som jag gillat mycket mer än den här (även om jag känner igen svärtan som kan återfinnas i novellerna av olika laddning)…


Snöblandat regn
Författare: Stig Dagerman
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890937
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Lättläst: Utvandrarna

1311Tack vare ett recensionsexemplar av Vilhelm Mobergs Utvandrarna i lättläst format, så har jag äntligen fått ta del av en av de där klassikerna som jag själv tyckt ha varit svår att ta in i originalform. Den lättlästa versionen ges ut av LL-förlaget under MTM – Myndigheten för Tillgängliga Medier. Utvandrarna klassas som en bok av nivå 3 – lätt (jämför med nivå 1 – lättast och nivå 2 – lättare).

Jag gillar verkligen att klassiker görs tillgängliga också i lättlästa format. Det gynnar många läsare och den gynnar också många situationer. Ett lättläst format är inte bara lättare att läsa tyst, utan också lättare att högläsa och på så viss tillgängliggöra. För mig som dessutom har haft svårt att hitta lusten och orken att läsa originalet, erbjuds jag här en mer snabbläst version att ta till mig och på så sätt tillgängliggörs det viktigaste av klassikern även mig.

Jag hoppas att den här berättelsen hittar sina läsare, att man kanske till och med kan läsa den i ett större sammanhang, för då tror jag att man får ut så mycket mer av romanen och jag tror också att man kan diskutera den och göra den än mer intressant och levande. Jag övertygades tyvärr inte av den här berättelsen så mycket heller i lättläst format, men jag kan ändå se varför den är en klassiker – inte minst då den idag är aktuell med temat flykt från elände och drömmen om en bättre framtid. Den får mig att tänka en hel del på de båtflyktingar vi ser i dagens samhälle som också känner sig tvungna att ta sig bort ifrån någon form av elände och som hoppas att framtiden ska bli bättre, ljusare och mindre hotfull. Kanske kan läsningen av en sådan här klassiker också skapa nutida förståelse? Ingen lämnar exempelvis sin trygghet och sitt hemland utan anledning… Och jag kände mig dessutom nästan sjösjuk av att läsa om den långa färden över Atlanten som i Utvandrarna är allt annat än skön…

En sak som jag dock alltid stör mig på oavsett vart jag stöter på det är det här med att skriva på dialekt och inte bara använda sig av grammatiska korrekta meningar i replikering. Nej, jag gillar det inte (det finns ett enda undantag i princip). Detta stör mig så pass mycket att det på ett sätt förstör läsningen och läsupplevelsen för min personliga del.

En sak som jag tycker om mycket är annars huvudkaraktärerna: främst Karl Oskar. Han är en mycket klok och genuint snäll man av sin tid som verkligen tilltalar mig som läsare… Han är ingen som utnyttjar den makt han skulle kunna ta över andra, utan han är istället en stark pelare och en beskyddare. Han älskar också sin fru och sina barn något obeskrivligt och det känns så hoppfullt för hans familjs del på något vis.

Cecilia Davidsson har gjort ett bra jobb vad jag kan se i att återberätta Mobergs klassiker. Det värmer dessutom mitt hjärta att se att det görs lättläst material – både av klassisk litteratur och mer modern. Det värmer något oerhört!


Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: LL-förlaget (2015)
ISBN: 9789170535291
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Siddharta

siddhartha-en-indisk-berattelseMånadens bokcirkelbok var Hermann Hesses Siddharta. Jag läste ut den söndagen innan bokcirkeln (som inföll denna onsdag) och hade den både i färskt minne och sådär känslomässigt rörigt flytande i mitt huvud. Tack vare bokcirkeln fick jag dock ordning på mina tankar lite mer.

Jag kan absolut hålla med om, som många andra hade upplevt i cirkeln, att det är en bok som man måste komma in lite i för att sedan kunna läsa boken och läsa av den språkliga takten som hela boken är uppbyggd av utan större problem.

Det är också en bok som är högst filosofiskt, djupt grävande och grubblande kring meningen med livet, sökandet efter jag:et och sökandet efter sin plats.

Vad gäller Siddharta, hade jag faktiskt inte reflekterat alls över hur han skulle kunna uppfattas av andra och det var därför intressant att det kom upp på bokcirkeln. Jag hade inte alls tänkt på att han skulle kunna uppfattas lite förmer, eller lite högfärdig i vissa bemärkelser, men kan absolut se det när jag tänker efter. Jag hade nog mest bara tänkt på att han var sökande, lite grubblande och en man som verkligen gör det han tänkt att han ska göra…

Det är kul att kunna säga att man har läst denna klassiker av Hermann Hesse. Men jag skulle kanske inte direkt höja den till skyarna, rekommendera någon annan att läsa den, eller liknande. Jag tyckte den var ganska okej, men inte så mycket mer. Den hade inte behövt vara längre. Den hade inte behövt berätta mer. Den ger mig inga direkta tankeställningar som påverkar mig märkbart vad gäller meningen med livet, sökandet efter jag:et eller sökandet efter sin plats… Eller jo, kanske att man kan vara bättre på att göra det man tänkt att man vill göra, och kanske modet att ändra riktning i livet när allt inte känns helt meningsfullt.


Siddharta
Författare: Hermann Hesse
Förlag: Albert Bonnier Förlag (2012)
ISBN: 9789174292374
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Comes the Blind Fury

239887Little did I know angående denna bok och på många sätt. Jag tyckte till att börja med att romanen såg urtrist ut och att den var sådär fulläskig (ja, alltså inte fulsöt, eller fulsnygg)… Sedan hade jag en molande känsla i magen av att jag kanske inte alls skulle komma in i engelskan och att det skulle komma att bli ett problem för mig och boken.

Men: den här boken gick väldigt snabbt att läsa. Jag kom in i engelskan överförväntan fort och bra. Därefter rullade det på mer eller mindre utan ett endaste problem på vägen. Romanen är väldigt förutsägbar skulle jag vilja säga, den är ändock ganska spännande, och samtidigt är den lite för förutsägbar för att det ska skapas spänning hela vägen och hela tiden. Så jag hamnar i någon konstig situation och relation till boken.

Det är en rysare och en spökhistoria, den är både lite klassisk och lite nyskapande (lite Kingig i vissa avseenden), men det finns så många klassiska skräckdrag i den såsom att saker och ting börjar ske när en familj flyttat till ett hus, en ny ort (och en mindre ort därtill). Skräckdragen återfinns även i dragen att göra ett barn till ett tolkningsbart offer och en tolkningsbar förövare och att barnet i historian är adopterat med allt vad det kan innebära för barnets roll som offer samt förövare… Dessutom: Michelle, huvudpersonen, som adopterad öppnar även upp för en del tankar och känslor – både indikeras det att ingen vet tillräckligt mycket om hennes bakgrund (inte heller hon själv) och dessutom kan hon vara orolig för att inte älskas på samma sätt och plan som hennes snart nyfödda lillasyster (som till skillnad från henne själv delar samma dna som mamman och pappan)…

Den här romanen är väldigt mörk emellanåt och ibland känns den kanske lite väl otrolig och förutsägbar. Men det är ändå en helt okej bok som går fort att läsa och som, mycket till trots kan låtas, för det mesta är spännande.

I Kaosutmaning 2015 prickas punkt 11 av med denna bok: ”Läs en bok på ett annat språk än svenska.”


Comes the Blind Fury
Författare: John Saul
Förlag: Dell Pub. Co (1991)
ISBN: 9780440114758
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris