L som i Lättläst

imageDenna bokstav är viktig – L som i lättläst. Det är ett ord som dessutom ligger mig än varmare om hjärtat som svensklärare och som lärare på gymnasiesärskola. Därför vill jag idag passa på att hylla alla författare som direkt skriver lättlästa böcker för både yngre och äldre, jag vill också hylla dem som skriver om svårare verk till lättlästa versioner och framför allt vill jag nog faktiskt tacka dem som ser en marknad för lättläst!

Jag efterlyser som alltid tips på författare, titlar och jag försöker läsa lite lättlästa titlar då och då, även om jag inte kan låta bli att läsa mycket annat för egen del!

Det går knappt inte att beskriva hur mycket det här kan betyda!

Bortgift

bortgift-schwartz_simonette-23879584-4046666384-frnt[1]Den här boken har jag mer eller mindre dragit mig för att läsa. Jag har varit rädd att Simonette Schwartz Bortgift på något sätt kanske skulle kunna vara jobbig att läsa… Jag tror att jag har varit lite rädd att den på något sätt ska vara klyschig och spä på samhällets tankar om andra kulturer… Jag har väl liksom någonstans också varit lite rädd att en lättläst bok kanske blir för ”lätt” även med detaljer och att detta i sin tur skulle kunna leda bort från en helhetsbild på något sätt (eller eventuella missförstånd).

Men efter att ha läst den tänker jag följande:

  1. Det finns fler chanser att identifiera sig – både med Jino som är huvudperson och även en hel del i hans bror Eli.
  2. Det finns möjlighet att identifiera sig i kurdiska Alins situation.
  3. Man får också en inblick i hur olika kulturer kan vara.
  4. Samtidigt inser man att alla individer bär på samma känslor och samma längtan oavsett ursprung och kultur.

Jino och Eli är bröder, de har kanske glidit ifrån varandra en del, men ska i alla fall tillbringa en sommar i Turkiet tillsammans med sin faster och hennes man. Deras far var ursprungligen från Kurdistan och Jino och Eli har därmed kurdiska rötter – rötter som modern vill att de inte glömmer bort. Det som verkar kunna bli den längsta och tråkigaste sommaren någonsin, visar sig bjuda på något helt annat än vad Jino först trott. Han lämnar Sverige och sin flickvän för familjens skull och bereder sig på en lång, tråkig sommar i faderns barndomsby. Men vad han inte räknar med är att det finns vackra tjejer i sin egen ålder i byn – som Alin…

Jino är den yngsta brodern, den som har anpassat sig mest till den svenska kulturen och som gör som han vill utan att tänka så mycket på konsekvenserna. Eli är storebrodern, den som har tagit det kurdiska arvet på allvar och den som alltid rättat sig efter sina föräldrar. Alin är en dotter, den som levt hela sitt liv i Turkiet och inom den kurdiska kulturen. Hon har haft drömmar om en framtid som studerande, men de drömmarna kan hon inte uppfylla i Turkiet.

När jag såg titeln kände jag instinktivt att ”säg inte att de är en tjej som tvingas in i bortgifte”, men i efterhand vill jag påminna mig själv om att man kanske glömmer bort att det lika gärna kan röra det andra könet.

Den här romanen kan diskuteras, den ger små perspektiv av brodern Eli genom Jinos perspektiv. Det är samma sak med till exempel Alin, brödernas mamma och några till. Däremot känner jag inte att jag blir mycket sugen på att ta del av del två som man kan läsa om på sista sidan. Det känns som om jag redan där får veta för mycket. Men samma sida kan säkert också locka en läsare. Det känns som att del två eventuellt är mer klyschig, men jag hoppas att Simonette Schwartz har som princip att slå en lite på näsan. Sådant tycker jag om! Och det leder till nya diskussioner – till exempel rörande fördomar, om inte hos en själv, så de som faktiskt finns i samhället (och som indirekt kanske ändå påverkar många?).

Ett minus är omslaget. Jag lockas tyvärr inte att välja just den här boken på varken bibblan eller i affären… och är man ute efter ett lättläst alternativ kanske man hellre väljer ett med mer lockande omslag (även om jag vet att det inte alltid finns jättemånga alternativ)?

Två lättlästa

De senaste dagarna har jag läst ut två stycken lättlästa böcker från LL-förlaget:

1247[1]Olyckan av Johan Werkmäster.

VAD: Samma tid, olika perspektiv på vad som rör en motorcykelolycka eller åtminstone en förlorad motorcykel…
CITAT: ”- Jag är ledsen, säger den kvinnliga polisen. Er son Daniel är död.” (sid. 5).
OMDÖME: En lättillgänglig, kort berättelse man verkligen kan diskutera. En bok för i princip alla.

Boken är klassad som nivå 1 – lättast.

hon-ville-ju[1]Hon ville ju av Pernilla Gesén.

VAD: En bok som tar upp ämnet våldtäkt (och lite annat) på ett sätt som känns och väcker tankar.
CITAT: ”- Hon har inte ens märkt nåt. Hon sover, vad är grejen? frågar han.” (sid. 57).
OMDÖME: En bok att bli upprörd av på fler ställen, men samtidigt är det nyttigt och den här boken skulle också kunna leda till diskussioner som verkligen behövs.

Boken är klassad som nivå 2 – lättare.

Jag gillar att LL-förlaget satsar på böcker som går att diskutera och därmed kan användas exempelvis i skolan med fördel. Det är verkligen jätteviktigt att alla möjliga typer av diskussionsämnen ska kunna göras tillgängligt för alla att ta del av, och jag tycker att förlaget lyckas med det här. Med hjälp av sådana här typer av böcker kan man skapa diskussioner i alla möjliga grupper och även om de här böckerna kanske är böcker mer för unga vuxna, så är självklart inte heller det hugget i sten.

Den första boken passar en större publik, även att den på ett sätt tar upp det tunga ämnet döden. Geséns bok är lite tyngre och är på flera sätt jobbig, kanske för att man är känslig för typen av språkbruk som exempelvis Teija och Barzan i boken ibland använder. Men det finns också mycket att hämta ur boken, där man kan prata om vänskap, alkohol, känslor och det här med invandrarbakgrund. Samtidigt kan man förutom våldtäkt, även prata om alkoholism, och också genus och synsätt av olika slag.

Tecknade klassiker 2: Den svarta katten och andra berättelser

9789170534454_200[1]Jag läste LL-förlagets tecknade klassiker – Den svarta katten och andra berättelser bland annat i samband med söndagsbadet. Det är tecknade klassiker utefter Edgar Allan Poe som står i fokus och närmare bestämt fyra berättelser som är tecknade av fyra olika tecknare. Jag har sedan innan läst två av dessa noveller på engelskan under min skoltid, men fick alltså samtidigt bekanta mig med två berättelser av Poe som jag inte stött på innan. Kändisar sedan innan var Den svarta katten och Det skvallrande hjärtat. De nya bekantskaperna blev därmed Morden på Rue Morgue och Fallet Valdemar.

Spontant kan jag erkänna att jag inte genom hela albumet kände att jag gillade tecknarstilen eller liksom förälskade mig i den. Som tur är finns det då fyra olika tecknare och fyra olika stilar, vilket jag kan känna är en befrielse på ett sätt. Samtidigt signalerar det att det är fyra separata berättelser på ett tydligt sätt. Dock kunde jag väl tycka att Den svarta katten och Morden på Rue Morgue nödvändigtvis inte hade behövt stå strax efter varann i och med att tecknarstilen var mest (i mina ögon) lik varandra. Men det är bara en tanke på hur man eventuellt hade kunnat utforma det annorlunda formmässigt.

Jag tycker att varje berättelse sätter fingret på något som i de berättelserna jag känner igen blir det mest väsentliga. Därför kommer jag att anta att de andra två berättelserna följer samma mönster. Jag uppskattar att jag kunde ta dessa serieberättelser till mig och jag ser absolut att serierutorna med text skapar en levande berättelse! Många bildrutor är smakfullt genomtänkta i perspektiv, där en av de snyggaste rutorna som visar ett rum ovanifrån är min personliga favorit (den återfinns i Morden på Rue Morgue).

Det här är ett kortare format att lära känna Poe på. Jag tycker det fungerar mycket bra och kan till och med se serierna som ingångar att lockas att läsa novellerna i ett längre perspektiv! Det här är absolut ett lättläst alternativ som fyller fler funktioner, då det inte bara är lättläslig text – det finns också bildstöd! Bilderna och texten samarbetar som sagt på ett bra sätt: de samberättar och skapar rätt stämning!

LL-förlaget klassar boken som nivå 2 – lättare (jämför med nivå 1 – lättast och nivå 3 – lätt).

Jag kan även tillägga att jag joinat Nellys Skräckläs-event som kickade igång igår, varpå denna får bli min första bok inom ramen för eventet!

Mikrorecensioner av lättläst trio…

Under veckan letade jag efter lättlästa författare och kom någon dag senare hem med tre böcker från biblioteket med två av dessa förslag, samt ännu en författare som återfanns på lättlästhyllan.

915011462X[1]Något i natten av Thomas Halling läste jag först:

Detta är en ganska ryslig berättelse om tre syskon som känner en dragning till kyrkogården som de efter olika omständigheter (när de är ensamma hemma) även besöker nattetid, och då…

”Det var bestämt att alla tre skulle vara i sängs halv elva och att det skulle vara släckte en halvtimme senare. Deras föräldrar skulle komma hem senast vid midnatt.”

Detta är en berättelse som börjar mysrysligt men blir rysligare än så. Det kan vara en skitbra kombo för den som önskar lite oväntade inslag, samt slut, på de drygt nittio lättlästa sidorna…

9150101714[1]Hon ska det bli! av Bo R. Holmberg lästes näst på tur:

Och detta är en berättelse om kärlek ur killens perspektiv där tonårsåtrån är närvarande.

”Och det är då hon säger det:
– Stick, dra, försvinn!
Det gör mig ännu mer förälskad.”

Det här kan absolut vara något och jag tycker det är bra att det är ett så tydligt killperspektiv (så slipper man hävda att det bara är tjejer som känner och tänker om känslor). Och en lite rolig grej är att man inte får veta vad killen eller jag:et heter förrän precis mot slutet…

??????????????Tredje boken blev Tjejen som ville hämnas av Jørn Jensen:

Det här är en lättläst spänningsroman med ett stycke arg, hämndlysten tjej som har varit, och är, utsatt.

”Ända sedan Tove blev överfallen av några killar har hon varit på sin vakt.”

Och detta är en lättläst, spännande bok, men kanske något väl action-amerikaniserad i det lilla ibland (för mig personligen till exempel). Ändå tror jag boken passar ganska många…

 

”Lättlästa författare” sökes!

Jag har precis startat upp mitt vik. som lärare på gymnasiesärskola och efterlyser med detta förslag på ”lättlästa författare” eller snarast författare som skriver lättlästa böcker. Idag sökte jag efter bästa förmåga och på egen hand i en av de närliggande kommunernas bibliotekskatalog (den som köpte sökordet ”lättläst”) och har nu en lista med sex namn jag skulle vilja kolla närmare på:

– Mårten Melin
– Gudrun Wessner
– Helena Karlsson
– Britt Engdal
– Thomas Halling
– Torsten Bengtsson

I skrivande stund hittade jag även Jørn Jensen som verkar intressant…

Men vad finns mer inom spektrat lättläst? Jag mottager tips tacksamt!