2016 ”Årets…”

Sist på bollen må hända, men jag hade tänkt att lista året som gått enligt den lista som Kulturkollo skapade för lite sedan. Say no more, hör jag läsarna mässa.

Årets mest oväntade: Harry Potter och det Fördömda Barnet av J. K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne, just för att jag inte allas visste vad jag skulle tycka om den utifrån att det är ett manus och utifrån att det utspelar sig ”nitton år senare”.
Årets klassiker: Ingen slår Edgar Allan Poes Den svarta katten, en klassiker värd sitt namn.
Årets knock out: Kanske faktiskt underbara Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld just för att den är så bra, så viktig och jag känner bara att den behövts!
Årets kvinnokamp: Kanske skulle Louise Doughtys Kvinna inför rätta kunna platsa på ett sätt? Det är i alla fall mitt starkaste läs i år som fått mig väldigt medveten och förbannad på detta med kvinnligt i förhållande till relationer och sex och hur man gör kvinnan skambelagd bara för att samhället på något sätt gör det möjligt med i-väggarna-värderingar.
Årets gråtfest: Jag träffade inte på någon klockren gråtfest kanske, men däremot berördes jag djupt av flera verk som handlar mycket om sorg, hjärta och smärta, till exempel.
Årets gapflabb: Jag läser ju kanske inte avsiktligt sådär oerhört roliga böcker, men Sara Ohlssons Ingen normal står i regnet och sjunger fick mig att dra en del på smilbanden.
Årets historiska: Är det närmsta jag kommit kanske Astrid Lindgren-boken Modernista gav ut 2016?
Årets obehagligaste: Den var lätt – Mikael Strömbergs Vad gör dina barn när du sover?. Den tyckte jag riktigt kröp under skinnet på mig 2016, så obehaglig läsning, men ändå så fascinerande att någon kunnat komponera den historian…
Årets dystopi: Jag tror att det enda i dystopisk väg jag läst faktiskt är Odinsbarn samt Röta. Och av dessa tycker jag nog att Röta ställer allt på ytterligare spets vilket jag faktiskt gillade.
Årets grafiska: Kan jag lyfta fram en illustratör här? Jag bestämmer ja, alltså  Lisa Aisatos illustrationer till Agnes-Margarethe Bjorvands Astrid Lindgren. De är så, så vackra att det nästan (men bara nästan) gör ont i ögonen att titta på!
Årets utmaning: 2016 lärde mig att jag ska strunta i utmaningar framöver.
Årets tegelsten: Den jag fortfarande inte läst ut antar jag (alltså Stephen Kings The Shining). Jag har fortfarande ambitionen att läsa ut den (kanske) någon gång, men den är tung känner jag…
Årets ögonöppnare: Eventuellt kan man kanske säga att Kvinna inför rätta har varit en ögonöppnare på så sätt att jag fick en extra påminnelse om hur kvinnor kan framställas och hur de kan skambeläggas i rättsliga sammanhang.
Årets återseende: Det gjordes med Sara Stridsberg med novellen American Hotel.
Årets aldrig mer: Jag känner mig mätt på måsten i samband med bokbloggen. Så det blir väl lite ”aldrig mer” på det mesta som kan ge en överhängande måste-känsla och som påkallar stressen med att bokblogga som jag inte vill känna.
Årets huvudperson: Jag kan inte bestämma vem som skulle få titeln utifrån att året bjudit på särskilt älskvärda personligheter i barn- och ungdomslitteraturen jag läst framför allt.
Årets bifigur: Copy paste på svaret på ”Årets huvudperson”.
Årets filmupplevelse: Inget kom att slå Deadpool.
Årets kulturella höjdpunkt: Teater med en av mina bästa vänner i Göteborg.
Årets möte: Jag träffade äntligen Nelly från Nellons bokblogg i verkliga livet!
Årets magplask: Ett exempel på en paus jag kanske aldrig kommer kunna återuppta är Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Så det magplaskade mellan mig och Att föda ett barn åtminstone.
Årets kan-inte-släppa-den: Skulle det kanske kunna vara Du, bara? Kanske, kanske… Den är lite som en bra poplåt som går på repeat i huvudet för att den är så bra, så vacker…
Årets skämskudde: Ingen eller inget?
Årets lyckopiller: Något av de där fina kärleksögonblicken, speciellt i ungdomsböckerna.
Årets läskigaste: Där svarar jag nog samma som på ”Årets obehagligaste”.
Årets debut: Jag älskade Nattsagor för sömnlösa av Johanna Wester.
Årets kyss: Den återfinns möjligtvis i Du, bara eller potentiellt i Ingen normal står i regnet och sjunger.
Årets citat: Jag vet inte, hela böcker?
Årets skandal: Det är nog inget jag reflekterat direkt över i alla fall…
Årets förlag: Det är så många förlag som är lite bättre än andra i min värld, men det behöver jag väl inte raljera över!
Årets pristagare: Inga kommentarer.
Årets överskattade: Jag får ju en känsla av att av de böckerna jag tagit mig an, så kanske The Shining är en sådan?
Årets underskattade: Här skulle jag vilja lyfta fram Nattsagor för sömnlösa som ett fint exempel! Så lite som jag stött på den där jag sniffat omkring på boktips, och hur mycket jag älskar den!
Årets serie: Den jag slukat del ett och två på kanske allra snabbast är nog ändå Emelie Schepps serie. Och trean står så fint här hemma och inväntar att läsas 2017.
Årets scen: Jag älskar scenerna på Göteborgs stadsteater.
Årets konstupplevelse: Jag älskar sättet Johanna Wester målat med ord.
Årets TV-serie: Det blir nog Elementary som jag och sambon slukat och älskat.
Årets titel: Det måste bli finaste och mest poetiska titeln jag stött på i år: Den här boken var en gång ett träd jag gömde mig bakom när jag spionerade på dig.
Årets låt: Möjligtvis ”Bara få va mig själv” med Laleh.

Oktoberläsningen:

I oktober månad lästes följande verk:

  • Johan Theorin – Knackningar
  • Anna Jansson – Farlig sanning
  • Kristina Ohlsson – Ett testamente från helvetet
  • Agnes-Margarethe Bjorvand & Lisa Aisato – Astrid Lindgren
  • Sir Arthur Conan Doyle – Baskervilles hund
  • Mats Strandberg & Sofia Falkenhem – Monstret i natten
  • Mats Strandberg & Sofia Falkenhem – Monstret på cirkusen
  • Emelie Schepp – Märkta för livet
  • Jenny Jägerfeld – Brorsan är kung

Nio verk består oktober månads läsning av och 1153 sidor.

Och jag tycker att oktober månad har bestått av överlag riktigt bra läs. De tre första novellerna kanske var de läs jag gillade minst, och då är det bra noveller. De verk jag således gillade mest kan ses som resterande verk:

Astrid Lindgren är en fin faktabok för alla åldrar, Baskervilles hund är en läsvärd och deckarmysig klassiker, Monstret i natten och Monstret på cirkusen är båda riktigt fina barnböcker som lämpar sig som högläsningsböcker, Märkta för livet är bästa spänningsromanen jag läst på ett tag och Brorsan är kung är en oerhört läsvärd barnbok om att få vara den man är. ♥

Nu ligger jag efter en hel del med recensionerna, men jag tänker inte låta det stressa mig. Snarare känner jag kanske att jag måste se över bloggen och bloggandet med detta i åtanke. Vad vill jag? Ska jag tänka om angående hur jag bloggar, när jag bloggar och varför jag bloggar? Ska jag fortsätta blogga alls? Ska jag blogga här eller else where? Gör det något om jag bloggar då och då och när andan faller på? Jag fortsätter känna efter och fundera på detta 2016 ut…

 

Astrid Lindgren

bjorvand_aisato_astrid_lindgren_omslag_inbNär jag fick syn på en illustrerad bok om Astrid Lindgren som Modernista tänkt ge ut så blev jag förälskad i hela idén och frågade snällt om recensionsexemplar. Recensionsexemplaret kom så också med posten för någon vecka sedan och den kom väl till pass att läsa en natt när jag inte kunde sova här om dagen.

Astrid Lindgren är författad av Agnes-Margerethe Bjorvand och illustrationerna har Lisa Aisato gjort.

Om vi börjar med något så: illustrationerna! ♥ De är verkligen fantastiska. Jag tycker de är vackra, stämningsfulla och jag gillar speciellt detaljen med de olika figurerna som dyker upp här och var från Lindgrens egna böcker. Många hade jag absolut velat rama in och ha på vägen utan minsta lilla tvekan. De där droppeffekterna i många av illustrationerna tycker jag ger en extra känsla av Lindgrens aura, eller något i en stilen. Jag tycker verkligen att illustrationerna gör i princip halva verket och de är fullkomligt underbara och magiska.

Och om vi sedan går vidare till texten: väl valda ord! ♥ Kan man kanske kalla detta för en berättande faktabok? Jag vill göra det i alla fall. Den berättas på ett lättillgängligt sätt utan att bli platt eller tråkig. Därav skulle jag också vilja påstå att boken passar liten som stor. Det känns som en riktigt bra potentiell högläsningsbok och av det slaget att man kan sitta tätt intill varandra och läsa, samtidigt som alla kan se bilderna.

Det jag gillar kanske mest med Astrid Lindgren är alla fina citat som återkommer här och var på varje uppslag. Vissa citat är hämtade från Astrid Lindgren i olika sammanhang utanför skönlitterauren, och andra citat kommer från hennes skönlitterära verk. Det ger också det där lilla extra och det är också en snygg detalj i uppslagen. Några favoriter är:

”Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel, när de läser. Därför behöver barn böcker.” (sid. 10).

”Hurdan var jag när jag var femton år? Jag märkte att jag var vuxen och jag tyckte inte om att vara det.” (sid. 37).

”Hurdan ska en bra barnbok vara? Om du frågar mig, så kan jag efter mycket grubbel svara: Den ska vara bra.” (sid. 62).

Jag känner lite att Astrid Lindgren är ännu mer min idol nu än innan. Det känns som om hon skrivit så oerhört mycket bra och att hon dessutom besuttit så oerhört mycket kunskaper och bra tankar, och så vidare. Det är ju helt otroligt vad mycket klokt hon sagt och tänkt! Jag log flera gånger tack vare detta, och tänkte en hel del tack vare detta och jag grät också en liten skvätt för att boken är så fantastiskt vacker och värdefull, inte minst för att Astrid Lindgren betytt så mycket för så många, och hon kommer antagligen att göra det åtminstone ett långt ”länge än”!

Tack, Astrid Lindgren! ♥ Och tack till Modernista, till Agnes-Margerethe Bjorvand och Lisa Aisato för att jag har en riktigt fin bok att dela med mig med till mina framtida barn som ännu inte upptäckt Pipppi, Madicken, Emil, med flera!


Astrid Lindgren
Författare: Agnes-Margerethe Bjorvand
Förlag: Modernista (2016)
ISBN: 9789177010906
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris