Läst juli till december, 2019

Jag har inte berättat vad jag läst det senaste halvåret då WordPress-appen alltså samarbetat urkasst med mig under en längre period. Men nu känner jag att det är hög tid att ge er hela listan (mycket också för att jag trots allt talat om vad jag läst under år 2019:s första hälft).

Juli till december har följande verk lästs:

25. Hålla andan av Flora Wiström
26. Berget offrar av Madeleine Bäck
27. Allt jag fått lära mig av Tara Westover
28. Flickan i hörnet av Mårten Dahlrot & Joakim Hanner
29. Knacka på! av Anna-Clara Tidholm
30. Mindre och mindre monster av Moira Butterfield
31. Varför då? av Anna-Clara Tidholm
32. Hitta på! av Anna-Clara Tidholm
33. Viggos skorpa av Birgitta Westin & Matti Lepp
34. Läsa bok av Anna-Clara Tidholm
35. Mera mat av Anna-Clara Tidholm
36. Ut och gå av Anna-Clara Tidholm
37. Jag kan nästan känna solen av Ebba Hyltmark
38. Vi går på babydisco! av Moa Eriksson Sandberg & Erik Sandberg
39. Ekorrn satt i granen av Catarina Kruusval
40. Prästens lilla kråka av Catarina Kruusval
41. Var bor du lilla råtta av Catarina Kruusval
42. En sur citron av Emma Virke
43. Alla kläder på av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
44. Trycka knappen av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
45. Här är stora näsan av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
46. Liten, liten snälling av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
47. Mmm äta mat av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
48. Leka tittut! av Maria Nilsson Thore & Annika Thore
49. Gunga högt! av Maria Nilsson Thore & Annika Thore
50. Alla tre på förskolan: pekbok av Maria Nilsson Thore
51. Ellen och Olle badar av Catarina Kruusval
52. Ellen och Olle åker av Catarina Kruusval
53. Bruno åker vagn av Anna Ribbing & Cecilia Heikkilä
54. Katt kan i parken av Sanna Töringe
55. God natt allihop av Chris Haughton
56. Kan du ingenting, Pettson? av Sven Nordqvist
57. Djuren i skogen ylar, piper och hoar av Sarah Sheppard
58. Max blöja av Barbro Lindgren
59. En bur av guld av Camilla Läckberg
60. En katts resedagbok av Hiro Arikawa
61. Hemsöborna av August Strindberg
62. Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf
63. Ingrid och Ivar firar jul av Katerina Janouch & Mervi Lindman
64. Räven raskar över isen av Catarina Kruusval
65. Titta barnen av Ulrika Hjort & Anastaziya Prosvetova
66. Lilla barnkammarboken: Julsånger
67. Bilen säger brum
av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
68. Julias jul av Emma Virke
69. I väntan på julen av Ulf Nilsson
70. Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf
71. Tjoho, nu är det jul av Ulf Nilsson & Emma AdBåge
72. Sjung med Barnkammarboken: Julsånger
73. Där uppe bland gardinerna av Lennarts Hellsing & Ellen Ekman
74. Bruno åker buss av Anna Ribbing & Cecilia Heikkilä
75. Titta skogen av Åsa Mendel-Hartvig & Maija Hurme
76. Morgans kafé av Eva Jacobson
77. Tio vilda hästar firar jul av Grethe Rottböll & Lisen AdBåge
78. Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem
79. Let it snow av John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle
80. Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist
81. Max och Maja firar jul av Axel Scheffler
82. Var är jultomten? av Marion Billet
83. Kanin, mörkret och kakburken av Nicola O’Byrne
84. Bebbe och fina kroppen av Mervi Lindman
85. Sockerbagaren av Catarina Kruusval

Som ni ser skriver jag upp de pek- och bilderböcker jag lånar och läser för dottern Ava också.

Några av guldkornen från halvåret kommer komma upp som favoriter från året som gått och därför nämner jag inte dem här. En läsupplevelse som inte nådde toppen av årets bästa, men som är värd att omnämnas, är Arikawas En katts resedagsbok. Det var en läsupplevelse som var väldigt bra från året, men den föll på målsnöret då fem andra verk var bättre.

Två verk från halvåret som jag har haft kanske för höga förväntningar på har varit Wiströms Hålla andan och Strömquists Den rödaste rosen slår ut, som jag förväntade mig att tokälska, men som jag mest känner ”okej” inför.

Jag gör om fredagsfrågor till söndagsfrågor…

Senast köpta bok: En doppresent till en liten pojke (som får presenten om en vecka). Boken är tänkt som en present han kan lära av och få högläst för sig tillsammans med föräldrarna längre fram!

Därför köpte jag den: Jag tycker att en doppresent ska vara en present som går att spara och som man kan skapa fina minnen genom.

Läser helst: Ungdomsböcker, skräck eller romaner som på ett eller annat sätt är skrivna med ett språk som får mig på fall.

Bokmärken eller hundöron: Bokmärken, men om nöden inte har någon lag så förekommer hundöron ibland (observera: endast okej på mina egna böcker – aldrig (!) andras eller på annat sätt lånade)!

Omslag eller baksidetext: Här är det nog mycket omslag och eventuellt sedan baksidetext om boken är helt okänd för mig eller om jag är osäker på den… Vet jag  redan att jag vill läsa en bok spelar omslag och baksidetext mindre roll.

Favoritformat, alla kategorier: Pocket! Den är smidig att ta med, den är tympligare och förvaringsmöjligheten av formatet i bokhyllan är ju inte heller fy skam… Inbundet känns snyggt och lite mer exklusivt, men det vinner inte trots det… Och e-boken och jag kommer överens, men inte alls såsom jag och den traditionella boken.

Bästa soundtracket till läsning: Mina katter i så fall som andas, kurrar eller spinner!

Bästa platsen för läsning: Soffan hemma eller sängen hemma, därefter går en skön fåtölj någonstans väldigt bra.

Bästa tilltugget: Till läsning: snacks och inget som blir störande för att kunna läsa (inget kladd, inget som kan färga av sig, och så vidare)… Jag gillar annars att ha ett glas/mugg med drickbart i närheten nästan mer än ärbart…

Den roligaste bok jag läst: Roliga böcker och jag är väl kanske ingen jätteutforskad nisch… Men något av Nanna Johansson eller Liv Strömquist kanske?

Sämsta filmadaption: För närvarande kommer jag inte på någon även om hag såklart både varit nöjd samt missnöjd med olika adaptioner…

Så får jag boktips: Genom vänner, bekanta och främst genom andra bokbloggare och genom att själv söka tips aktivt!

Mina ”Årets bästa”

Kulturkollos ”Årets bästa” har jag följt med spänning nu i dagarna och jag hade tänkt att jag kanske skulle göra något liknande när Kulturkollo själva publicerade de kategorier som de valt att utgå från (där man helt enkelt väljer vilka kategorier som passar och inte tar med de som inte passar).


Årets mest oväntade: Kanske kan det ha varit Magnus Nordins zombieserie för barn och ungdomar. Jag hade ju så länge hört så mycket, men förväntade mig inte alls så bra illustrationer eller en så bra berättelse genom att endast titta på framsidan av de tre böckerna jag kom att läsa i år: Elias bok, Emmas bok och Fristaden.

Årets klassiker: Det blir nog faktiskt Dostokevskijs novell En löjlig människas dröm.

Årets kvinnokamp: Där kan jag väl ändå räkna Liv Strömquists Kunskapens frukt?! Det är mycket mitt i prick och jag tycker nog att det är en kvinnokamp i och med att det så mycket handlar om det kvinnliga könsorganet och alla bilder av kvinnan och könet genom tiderna (som ju uppenbarligen varit till vår ofördel i många fall de senaste åren)…

Årets gråtfest 1: Den sorgligaste boken jag läst i år (också mycket på grund av att den ju är sann) är utan tvekan Kristian Gidlunds Vägsjäl.
Årets gråtfest 2: Gråtfest nummer två – tack vare att jag läst ut den i min ensamhet och tilläts låta känslorna sippra blev helt oväntat (ja, för det trodde jag aldrig) – Fredrik Backmans En man som heter Ove.

Årets obehagligaste: John Ajvide Lindqvists novell Speciella omständigheter kröp mest under skinnet av mina rysar- och skräckläsningar i år. Det är något med det där vardagliga, att personerna i novellen i fråga inte ens tror på övernaturligheter och de där speciella omständigheterna… Det är liksom upplagt för att kännas extra obehagligt!

Årets dystopi: Jag har mött två dystopiska världar i år och även om jag gillar båda mycket och på olika sätt, måste jag höja upp Boel Bermanns Den nya människan.

Årets grafiska: Shaun Tans Berättelser från yttre förorten är ju helt fantastisk i det grafiska! Jag älskar hur han illustrerar och därför blir detta mitt klockrena svar (även om ju just detta verk också innehåller mycket text).

Årets nya bekantskap: För min del gillade jag nog nästan mest att upptäcka Ellen Hopkins och ett fantastiskt författande på vers. När jag läste Impulse kändes det som att allt bara klaffade. Berättandet på vers kändes bara som handen i handsken och det kändes aldrig som att det var till ofördel för berättelsen. Jag blev blown away!

Årets utmaning: Den bok jag hade svårast att ta mig an, komma in i och avsluta (och nej, jag kommer nog inte kunna avsluta den) – Richard Fords Kanada. Det är bara något med sättet Ford berättar som inte fungerar för mig.
Årets aldrig mer: Det blir ju också föregående – aldrig mer Richard Ford.

Årets återseende: Det är ju helt klart mina omläsningar av barnböcker: Beskow och Sven Nordqvist!

Årets huvudperson: Den färgstarkaste någonstans ändå och någon jag kommer minnas länge är Josephine Bornebuschs Rut i Född fenomenal.

Årets filmupplevelse: Den film jag kommer minnas mest av alla i år är nog utan tvekan Intestellar. Den påverkade mig på så många plan och filmmässigt är det här både en gråtfest och en riktig toppitopp!

Årets kulturella höjdpunkt: Teaterbesöken jag gjort!

Årets skämskudde: Jag skäms för att jag överhuvudtaget läste den (då jag inte tyckte om den precis som jag hade trott) – E. L. Jamses Femtio nyanser av honom. Usch, vilket skräp.

Årets kyss: Ja, den kan nog inte gå till något annat verk än David Levithans Världens viktigaste kyss.

Årets serie: Det blir nog Divergent, Insurgent och Allegiant av Veronica Roth.

Årets TV-serie: Jag fortsätter att älska Doctor Who.

Årets titel: Den bästa titeln i år får nog antas vara Vi kom över havet. Det är ett av de absoluta guldkornen i år. Jag gillar hur titeln skvallrar om berättarperspektivet och den är bara så fenomenal! Det poetiska tycker jag delvis lyser igenom i denna lite vaga, vackra och frestande titel ändå…


Men innehåller listan min toppitopp för i år? Lite, men också inte alls… Så håll utkik efter min toppitopp 2014 i dagarna! Jag kommer även att utvärdera utmaningsåret 2014. I och med att jag läser ett verk just nu som kanske kan komma att läsas ut under dagen väljer jag att sansa mig med dessa listor. Man vet ju aldrig vad sista boken 2014 kan ge!

GOTT NYTT 2015!

Kulturkollos serieenkät:

Jag får se mig besegrad när det kommer till veckans tematrio. Jag har inte riktigt orken att lägga ner min själ i att hitta en två titlar mer än vad jag hittar (eftersom jag gärna tipsar om bra böcker i samband med trion). Därför hoppar jag istället på serieenkäten hos Kulturkollo:

1. Om du var en superhjälte/superskurk, vad skulle du heta och vilken vore din superkraft?

Jag skulle nog helst inte vilja vara en superskurk i alla fall. Jag anser mig vara en god person och hoppas att jag skulle ha en superkraft som gör gott och inte får mig att gå över på ”the dark side”. Med ”Heroes” i bakhuvudet (eftersom jag tittar på sista säsongen nu), skulle jag vilja ha en helande förmåga, tror jag. Jag har sett så mycket negativa effekter av många andra superkrafter med ”Heroes” och tänker att det skulle kunna vara en kraft som kanske inte gör mig galen eller maktgalen (jag hoppas det).

2. Vem skulle teckna serien om ditt liv, och hur?

Jag skulle inte ha något emot om Sofia Olsson – om jag vill åt det där vardagsnära och det fina med allt det verkliga som inte alltid är så fint… Jag tror verkligen att hon skulle kunna lyckas få ihop det där verkliga och vardagliga på ett ganska naturligt sätt. Livet är inte alltid vackert, men på något sätt finns det något fint och härligt i det – och det tycker jag att Sofia Olsson omfamnar. Jag hoppas också att mitt liv ¨skulle kunna väcka igenkänning hos läsare (för jag hoppas inte jag är ensam om viss vardagstristess med mera).

3. Föredrar du att läsa tecknade serier eller att se dem på film/tv?

Jag är nog den som ofta gillar film-, men kanske främst tv-serier i serieandan. Jag gillar som bekant ”The Walking Dead” så mycket mer som tv-serie än seriealbum, och jag gillar mycket som inspirerats av serier. Men jag ska vara rättvis och säga att jag inte är tillräckligt erfaren läsare när det kommer till serier för att kunna göra en rättvis bedömning och säga att jag gillar filmerna eller tv-serierna mer… Men det är ett format jag gillar mycket (film/tv) och jag är nog mer en bokläsare än serieläsare och väljer nog därav oftare att se filmen eller tv-serien i fall två.

4. Vilken är din favorit bland tecknade serier och grafiska romaner?

Jag måste svara att Liv Strömquist är stor och mäktig i min värld just nu. Jag gillar hennes sätt att presentera feminismen och sättet hon väcker olika tankar och känslor på. Det kan icke ignoreras (och hon blir en ganska stor motpol till till exempel ”The Walking Dead” med sin ganska trista sexism)…

Septemberläsningen

September månad kom och gick. Jag har till min stora förtjusning läst i alla fall några sidor i princip varje morgon och kväll. De verk som lästs i september är följande:

Sammanlagt lästes alltså 12 verk. Som ni ser är det en blandning av lite tyngre böcker, samt en del lättlästa. Det är också en blandning av noveller, romaner och ett seriealbum blev det i september. Det sammanlagda antalet sidor uppgår i 2010 sidor.

De jag kommer komma ihåg allra mest är Kunskapens frukt, Född fenomenal och Morgon i Jenin.

Jag säger hej till oktober! Jag hoppas på mer än en te-date med en god bok och en filt!

Kunskapens frukt

kunskapensfrukt_framsida_1[1]Liv Strömquist har rakt igenom (och oftast) imponerat en hel del på mig. Jag har överlag liked her a whole lot, och det är absolut på samma vis nu. Kanske till och med mer i och med att jag tycker att hon bevisar hur fint man kan kombinera serier och serieteckning med fakta och viktiga frågor! Jag tycker hon balanserar detta utomordentligt bra (och bäst hittills enligt mina mått) i detta seriealbum som är tillägnat det ”kvinnliga könsorganet” bara och endast och noggrant och intressant och välformulerat (och med glimten i ögat och med en gnutta välvald ironi)!

Jag har genomgående hummat och skrattat och blivit lite arg, frågande min omgivning… Strömquist sätter nämligen fingret på så mycket och jag känner mig både starkare, mer naturligt kvinnlig och stolt efter att ha läst hela detta album. Varför ska jag behöva skämmas för att jag är kvinna, att jag inte har snopp och att jag har mens? Varför har jag eventuellt inte vuxit upp med samma rätt till att känna mig själv och mitt kön, som låt oss ponera, de flesta män i världen? Varför har detta sett så olika ut genom århundraden och varför i hel**** verkar vi låta historia just vara historia somliga gånger?

Flera andra frågor uppkommer med detta album som grund: Varför är jag en mindre tillgång i arbetsgivares ögon, även idag, på grund av att jag råkar vara kvinna? På grund av att jag råkar menstruera och potentiellt kommer att bära fram ett eller flera barn? Hur kan jag höja min egen och andras status som kvinnor? Vad är min roll som kvinna, syster, sambo, lärare, i frågan?

Och mitt i alltihopa: Strömquist försöker ju även gå in på frågan om det verkligen är så viktigt att benämna kvinnan och mannen som de två existerande könen till vilken man tillhör – alltså den ena eller den andra – inte något annat sedan den uppfattningen tog över i världen! I andra led får vi intressanta exempel från historien som både vrider och vänder lite på tanken om kvinna – man och även kvinnligt – manligt och även sätter detta i relation till dagens samhälle…

Jag är supermätt på ny intressant kunskap, nya intressanta infallsvinklar och ändå superhungrig på – mer, mer, mer! För jag vill ha mer Strömquist, mer kunskap, mer infallsvinklar, mer frågor och svar och serier!


Kunskapens frukt
Författare: Liv Strömquist
Förlag: Ordfront Förlag (2014)
ISBN: 9789170378041
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Toppitopp 2012

Min topp-i-topp 2012, består av tio punkter, varav de fem bästa böckerna under mitt 2012 blev följande:

1.

9789186675066_large_krakflickan[1]Kråkflickan av Eriksson och Axlander Sundquist.

Boken bara slog mig av stolen och jag måste 2013 läsa fortsättningen. Jag har aldrig känt mig såhär galet lustfylld av tanken att fortsätta läsa en sådan här hemsk historia som Kråkflickan ändå är, men ändå är det precis vad jag känner. Jag bara vill läsa mer, uppfyllas, förundras och ha mer av författarparets fantastiska upplägg av historia, formulering och någonstans den ofantliga känslan och atmosfären som man sugs in i…

2.

Eld[1]Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.

Författarpar verkar vara det nya inne? Ännu en duo som öppnar upp för en historia jag inte vill släppa, och skapar något som räknas som ungdomsbok, men som lika gärna kan läsas av vuxna. Fantastiskt. Helt klart blir detta den bästa ungdomsboken jag läst i år. Inte minst för att den just balanserar fantasy och reality på ett väldigt bra sätt. Inte undra på att många ungdomar i klasserna gillar den…

3.

Hypnotisören av Kepler.

b7bb058ce73a19a0f9e8739c21d5b42c-hypnotisoren[1]Oj, oj, oj, med vilken slam den här boken fick mig att gå från misstänksamhet gällande deckare till ett helt nytt nyfiket och öppet tillstånd av ”vill ha mer”. Det här är precis vad jag vill ha för typ av deckare. Och det är svårt att förstå hur fantastisk boken är om man inte inser att man faktiskt vet vem mördaren är från start, men ändå aldrig ledsnar eller tycker att boken tappar tempo. Jag gillar den här så himla mycket och kanske mest för att den är mer skräck än renodlad deckare…

4.

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling.

29675603_O_1[1]En av de mest orginella böckerna jag läst i år, som med en poestisk klang öppnar dörren för en typ av ungdomsbok jag verkligen diggar. Jag kan bara inte släppa att jag får både en känsla för språket, för historien och känner så himla mycket på grund av allt det osagda. Har jag till exempel fortfarande fått bukt med hur romanen verkligen slutar? Jag är fortfarande inte helt säker och kommer kanske aldrig vilja bli helt säker heller. Jag vill ha mer av Näsling!

5.

hetta-och-vitt[1]Hetta och vitt av Mare Kandre.

Boken blev en total överraskning och en förälskelse utan dess like! Jag älskar poesi, den gotiska undertonen och den här fina balansen mellan novellerna som liknar kapitel vid en första anblick… Var hör novellerna ihop? Vad säger egentligen novellerna och vad känner man att de säger trots att det inte beskrivs med ord? Det är inte för intet jag valde att analysera några av dessa noveller i svenskan nu i höstas…

Mina andra fem favoriter blir:

Darling River av Sara Stridsberg, Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo, Nattfåk av Johan Theorin, Ung poesi och serien Bortom Spiderwick av Di Terlizzi och Holly Black.

2012 var annars året jag upptäckte serietecknandets världar och värda att nämnas är absolut svenskorna Liv Strömquist och Sofia Olsson.

Juniläsningen

Är det redan juli? Tiden har gått ganska så fort i så fall, och fast jag tyckte att jag inte hade mycket till läsflyt i början av sommaren, så har jag ändå fått lite läst i juni månad:

Jonas Hassen Khemiri – Ett öga rött
Jean Webster – Pappa Långben
Yrsa Sigurðardóttir – Det tredje tecknet
J. K. Rowling – Harry Potter och De Vises Sten
Lisa Schroeder – I heart you, You haunt me
John Ajvide Lindqvist – Låt de gamla drömmarna dö (novellen)
Tony Diterlizzi & Holly Black – Najadens sång (Bortom Spiderwick, bok 1)
Tony Diterlizzi & Holly Black – Ett jätteproblem (Bortom Spiderwick, bok 2)
Tony Diterlizzi & Holly Black – Ormkungen (Bortom Spiderwick, bok 3)
Lisa Bjärbo – Det är så logiskt alla fattar utom du

Liv Strömquist – Einsteins fru
Sara Hansson – Vi håller på med en viktig grej
Simon Tofield – Simons katt – På andra sidan häcken
Sofia Olsson – Hetero i Hägersten
Liv Strömquist – Ja till liv!

Tio romaner och fem serier i olika former. Månadens läsning har uppgått i cirka 2661 sidors läsning. Jag räknar då inte med Tofield som var läsning utan text i huvudtaget, men väl värda hundratals sidor med talande bilder … Månadens nostalgitrip på ett eller annat sätt står Harry Potter och Bortom Spiderwick för, tillsammans med Sara Hansson som återupplivade min Spice Girls-era i sin serieroman. Månadens sämsta blir Det tredje tecknet som egentligen är bra. Dock känner jag att deckare kanske inte är min grej just nu … Månadens topp står Schroeder med I heart you, You haunt me för tillsammans med Lisa Bjärbo med Det är så logiskt alla fattar utom du och J. K. Rowlings Harry Potter och De Vises Sten.

Påbörjad denna månad är också Stephenie Meyers The Short Second Life of Bree Tanner.

Ja till liv!

I tredje Liv Strömquist-albumet – det har blivit många på en kortare tid – så har albumen jag läst gått från krokiga streck och teckningar i svart-vitt (Hundra procent fett) till rakare streck och teckningar i svart-vitt (Einsteins fru) till färg och mer kollage i Ja till liv! Och jag gillar verkligen Liv Strömquists ABC, men samtidigt gillar jag kanske inte albumet lika övergripande som Hundra procent fett och Einsteins fru. Jag vet inte exakt vad det är jag inte gillar, samtidigt som jag vet precis vad det är. Det är inte färgen, de mer perfekta teckningarna (trots att jag gillar imperfektionen i de tidigare verken). Utan någonstans kan jag inte gilla vartenda bildserie – det är något som hindrar mig ibland och till större del än i föregående förälskelser. Ja, visst, många bildserier och bokstavspassager älskar jag, men vissa rycks jag med i så lite att jag inte kan säga att jag är fullständigt lika förälskad som i nämnda album.

Jag känner igen Livs röst, feministiska anda och politiska och samhällskritiska förhållningssätt i sina serier, men på samma sätt som i försöket att läsa och ta till mig Prins Charles känsla så når några enstaka serier samma platta känsla. Det rör mig inte så mycket som jag önskar, får mig inte att le eller tänka till.

Jag säger inte att Ja till liv! inte är bra – tvärtom! Och jag säger inte att den inte är läsvärd – för det är den! Den är engagerande, väcker känslor och tankar och manar till skratt!

En början på en av serierna (B som i barn), lyder som följer:

Med glimten i ögat och ironi, försöker Liv verkligen säga något. Och om jag säger ja till liv, eller kanske snarare Liv? Övervägande många gånger säger jag ja, och andra gånger tackar jag så mycket för de engagerade försöken att få mig att säga det!