Lättläst: Utvandrarna

1311Tack vare ett recensionsexemplar av Vilhelm Mobergs Utvandrarna i lättläst format, så har jag äntligen fått ta del av en av de där klassikerna som jag själv tyckt ha varit svår att ta in i originalform. Den lättlästa versionen ges ut av LL-förlaget under MTM – Myndigheten för Tillgängliga Medier. Utvandrarna klassas som en bok av nivå 3 – lätt (jämför med nivå 1 – lättast och nivå 2 – lättare).

Jag gillar verkligen att klassiker görs tillgängliga också i lättlästa format. Det gynnar många läsare och den gynnar också många situationer. Ett lättläst format är inte bara lättare att läsa tyst, utan också lättare att högläsa och på så viss tillgängliggöra. För mig som dessutom har haft svårt att hitta lusten och orken att läsa originalet, erbjuds jag här en mer snabbläst version att ta till mig och på så sätt tillgängliggörs det viktigaste av klassikern även mig.

Jag hoppas att den här berättelsen hittar sina läsare, att man kanske till och med kan läsa den i ett större sammanhang, för då tror jag att man får ut så mycket mer av romanen och jag tror också att man kan diskutera den och göra den än mer intressant och levande. Jag övertygades tyvärr inte av den här berättelsen så mycket heller i lättläst format, men jag kan ändå se varför den är en klassiker – inte minst då den idag är aktuell med temat flykt från elände och drömmen om en bättre framtid. Den får mig att tänka en hel del på de båtflyktingar vi ser i dagens samhälle som också känner sig tvungna att ta sig bort ifrån någon form av elände och som hoppas att framtiden ska bli bättre, ljusare och mindre hotfull. Kanske kan läsningen av en sådan här klassiker också skapa nutida förståelse? Ingen lämnar exempelvis sin trygghet och sitt hemland utan anledning… Och jag kände mig dessutom nästan sjösjuk av att läsa om den långa färden över Atlanten som i Utvandrarna är allt annat än skön…

En sak som jag dock alltid stör mig på oavsett vart jag stöter på det är det här med att skriva på dialekt och inte bara använda sig av grammatiska korrekta meningar i replikering. Nej, jag gillar det inte (det finns ett enda undantag i princip). Detta stör mig så pass mycket att det på ett sätt förstör läsningen och läsupplevelsen för min personliga del.

En sak som jag tycker om mycket är annars huvudkaraktärerna: främst Karl Oskar. Han är en mycket klok och genuint snäll man av sin tid som verkligen tilltalar mig som läsare… Han är ingen som utnyttjar den makt han skulle kunna ta över andra, utan han är istället en stark pelare och en beskyddare. Han älskar också sin fru och sina barn något obeskrivligt och det känns så hoppfullt för hans familjs del på något vis.

Cecilia Davidsson har gjort ett bra jobb vad jag kan se i att återberätta Mobergs klassiker. Det värmer dessutom mitt hjärta att se att det görs lättläst material – både av klassisk litteratur och mer modern. Det värmer något oerhört!


Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: LL-förlaget (2015)
ISBN: 9789170535291
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Annonser

Lättläst: När de döda vaknar

nar-de-doda-vaknar-lattlastDen lättlästa versionen av John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda heter När de döda vaknar. Som bekant kretsar berättelsen kring när de döda, efter en värmebölja, en dag vaknar: de kommer tillbaka från de döda, men de är inte som innan de dött, utan annorlunda…

”Davids haka föll ner. Hans tunga for ur och slickade läpparna. Hade läkarna tagit fel? Var Eva inte död? Levde hon?” (sid. 23).

Jag tycker att den här lättlästa versionen är en bra version av Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda, då den på ett ganska bra sätt fångar känslorna, tankarna, motsättningarna i viljan om liv och död som jag så starkt kände för i originalet… Jag gillar också slutet som är kort, koncist, men ändå avslutande.


När de döda vaknar
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: LL-förlaget (2008)
ISBN: 9789170532115
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Lättläst: Jag heter Död

1312Lena Arro är författaren bakom de 13 skräckhistorierna i Jag heter Död. Boken är med detta sagt en novellsamling på 13 noveller, alla med varierat och lite otäckare innehåll. Boken innehåller noveller från verken Döden i pizzan och Luckan i golvet. Den innehåller också tre helt nyskrivna noveller, men exakt vilka noveller som är nyskrivna kan inte jag redogöra för då Arro med denna läsning är en helt ny bekantskap.

Boken är hos Myndigheten för Tillgängliga Medier klassad som en nivå 2-bok och är ”lättare” att läsa. Jämför gärna med nivå 1 – lättast och nivå 3 – lätt.

Jag gillar novellen som format och Arro hinner göra mycket för läsaren på kort om plats. Novellformatet tror jag når fram till läsaren på ett bra sätt då läsaren inte behöver känna sig stressad av att läsa ”fort” och ”komma framåt i berättelsen” på samma sätt som när man läser en roman. Här hinner man kanske verkligen sätta sig in i berättelsen och man hinner kanske också reflektera lite mellan avsnitten i en och samma novell. Jag tycker också att formatet erbjuder en att smälta varje berättelse för sig, så den får sjunka in och man hinner tänka till om den innan man tar sig an nästa berättelse… och nästa… Och så vidare.

Arro tycker jag har ett mycket rättframt språk. Hennes berättelser skiljer sig också mycket i innehållet. Ibland är huvudpersonen yngre, ibland äldre. Somliga gånger är huvudpersonen en betraktare, ett offer och till och med förövare… Ibland är berättelserna mer känslosamma, ibland mer iskalla… Somliga gånger förekommer det mer skräck och ibland mindre. Berättelserna slutar också på lite olika sätt, vilket känns levande… Och jag gillar de där skillnaderna i novellerna. De ger nämligen upphov till en bra blandning och kan bjuda på antingen något som kan läsas av de flesta då man kanske både kan känna att man gillar alla berättelser eller flera av dem, eller i värsta fall ett fåtal av dem.

Jag gillar alla noveller på ett eller annat sätt och har egentligen ingen favorit som sådan, utan ser kvalitéer och stor fantasi i dem alla! Ofta känner jag att jag ganska direkt får en eller ett fåtal absoluta favoriter, men här är matchen så pass jämn att jag utnämner dem jämlika!

Jag gillar också mycket LL-förlagets val av att alltid sluta varje sida med en punkt. Detta gör alla deras verk till utmärkta högläsningsböcker, inte minst, men de är med detta också jättebra som ”bänkböcker” eller ”pausböcker”.


Jag heter Död : 13 skräckhistorier
Författare: Lena Arro
Förlag: LL-förlaget (2015)
ISBN: 9789170535284
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Lättläst: Lätta sexboken

latta_sexboken-chavez_perez_inti-27553386-411098792-frntl[1]Lätta sexboken är skriven av Inti Chavez Perez. Bilder är illustrerade av Sara Teleman. Boken är utgiven av LL-förlaget och räknas som en nivå 3-bok vilket betyder att boken är lätt (jämfört med nivå 2 som är ”lättare” och nivå 1 som är ”lättast”).

Min förhoppning när jag började bläddra och läsa boken i söndags var att den skulle vara lättläst, kännas som en bok för alla (och att den härmed också skulle vända sig till ALLA (även dem med fysiska hinder eller olika typer av handikapp)).

Och boken levde verkligen upp till mina förväntningar. Jag tycker till och med att den ger lite mer tillbaka än vad jag hade väntat mig. Den ger flera perspektiv, samtidigt som den är mycket tydlig med att ett ja är ett ja, när det kommer till sex och att det när som helst får lov att ändras till ett nej och att detta ska respekteras. Jag tycker att denna bok är nyanserad, då den inte bara vänder sig till en heteroläsare, då man diskuterar normer ur flera aspekter och man ger en nyanserad bild av vad lust, sex, kärlek, relationer, självkännedom och även till exempel våldtäkt kan vara. Boken är bland annat tydlig med att sex inte behöver handla om att dela sex med någon annan, man kan lika gärna vilja ha sex med sig själv, kanske hela livet och man är samtidigt tydlig med att vissa aldrig kommer vilja ha sex varken med sig själv eller med någon annan…

Mina favoritdelar av boken rör faktiskt främst följande huvudrubriker:

  • Lust
  • Vara ihop
  • Alla runt omkring

Detta för att jag anser att det är tre områden som rör alla på ett ganska tydligt men ibland oreflekterat sätt. Vad är lust? Vad är det att vara ihop? Kan man ha andra relationer än kärleksrelationer till exempel? Är man onormal om man inte har varit kär? Och hur mycket bryr man sig, eller ska man bry sig, om alla runt omkring? Vad finns det för normer i vårt samhälle? Ska det verkligen vara så att man ska behöva vara rädd för att andra vet vad man gör eller inte gör tillsammans med någon man tycker om, till exempel?

Alla delar kanske inte är för alla. Men det finns någonting att hämta i den här boken för alla. Man kanske inte bryr sig om alla delar i boken beroende på vart man är i livet. Däremot finns det mycket att läsa om, att fundera på och jag tycker absolut att denna bok väcker bra och tänkvärda tankar. Det bästa med boken och det tydligaste är hur boken poängterar att det bara är du som bestämmer över din kropp. Ingen, ingen annan.


Lätta sexboken
Författare: Inti Chavez Perez
Förlag: LL-förlaget (2014)
ISBN: 9789170534973
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Lättläst: Ett regn av bomber

ett-regn-av-bomber[1]Jag läste här om dagen Ett regn av bomber av Torsten Bengtsson. Det är en lättläst ungdomsroman från LL-förlaget som klassas som en bok på nivå 2 – lättare. Det är en skönlitterär bok och samtidigt en historisk roman.

Ett regn av bomber är precis som nivån antyder, ganska lättläst. Den innehåller en del ord man kanske kan behöva slå upp, men de svåraste orden förklaras på ett bra och ganska naturligt sätt i texten. Boken utspelar sig mot slutet i andra världskriget och vi följer en huvudperson – Hans. Boken utspelar sig främst i Köln och detta är den första boken i en trilogi.

Man får genom boken en bild av hur det är i Tyskland i krigstid, fram tills kriget plötsligt avstannar. Jag får en känsla som läsare av flyglarmen, tvången att stå på Hitlers sida för att överleva och tankarna och känslorna som faktiskt inte alls behöver stå på Hitlers sida egentligen. Jag får också en flyktig känsla för Gestapo och motståndsrörelsen inom Tysklands egna landsgränser, också judarnas situation…

Det ska bli spännande att se vart historien fortsätter i del 2 och 3. Jag kanske inte kommer läsa dessa delar nödvändigtvis och för egen del. Det får jag se. Men jag tror att detta är en trilogi som kan locka båda kön och som kan ge en kvick bild av andra världskriget. Däremot känner jag personligen att det är så mycket jag skulle vilja veta om kriget i sig – hur det kom smygande – jag vill ha en större förståelse och blir på ett sätt lite besviken på att det mest handlar om krigsslutet (fastän jag ju inte hade väntat mig annat å ena sidan då detta står ganska klart och tydligt på bokens baksida).

Där Ett regn av bomber slutar, kan jag inte låta bli att tänka att detta kan komma att bli någon motsvarighet, i lättläst och lite grabbigare form, till En ö i havet-böckerna som jag läste när jag var yngre. Samtidigt känner jag att det inte kommer bli det då komponenterna är olika från start. Dock får jag dessa motstridiga tankar som bråkar lite inuti mitt huvud.

Det här är en bok som antingen går hem, eller som man kanske upplever som lite för flyktig. Jag tillhör nog skara två mer än ett personligen, men tror absolut att den kan fungera jättebra om den hamnar i rätt händer. Andra världs kriget är ju något som engagerar många barn och ungdomar idag, och som nog inte kommer sluta att engagera dem på en lång stund framöver!


Ett regn av bomber
Författare: Torsten Bengtsson
Förlag: LL-förlaget (2014)
ISBN: 9789170534980
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Lättläst: Mitt liv med Asperger

4011[1]LL-förlagets Mitt liv med Asperger, av Jerker Jansson, är en lätt bok (nivå 3) som når mig som läsare.

Alla som har Asperger är olika, men jag hoppas
att många kan känna igen sig i boken.
Det går att leva med Asperger.
Det kan till och med vara ganska roligt.

Den tredje raden gör mig så ledsen, så tårögd, så fruktansvärt trött på vissa fördomar om det som kallas Aspergers syndrom… För jag läser i alla fall in att Jerker delvis menar att man på ett sätt känner sig utdömd om man konstaterat Asperger, som att livet blir svårare med denna stämpel, med denna diagnos, men som övriga meningar i detta citat indikerar: alla är olika (även de utan konstaterade diagnoser eller funktionshinder). Det är såklart också så att man kan leva med denna diagnos konstaterad – det kanske till och med blir lättare? Och det är väl självklart att det kan vara roligt att leva med Asperger också (men kanske inte jämt – och det kan jag skriva under på som ”normal” – det är en del av livet!)!

Jag gillar verkligen den här boken som är ärlig, lättläst, rolig, balanserad, tänkvärd och den betyder kanske extra mycket för mig som har vänner med Asperger. Jag har hört om så många som blir livrädda när de får veta att de har Asperger – som att livet kommer vara så mycket svårare med detta konstaterat. Men man är inte en diagnos – man är sig själv och diagnosen råkar bara vara en del av en själv – och som Jerker alltså påpekar: även med samma diagnos så är människor olika! Vi är individer! Och i ärlighetens namn skulle i alla fall jag tycka att världen var värdelös om alla skulle vara så otroligt lika på flera sätt – vi behöver ”annorlunda”!

Jag skulle kunna tänka mig att denna bok är en bok för de flesta – den är ju för det första lättläst. Den är också skriven både för de med samma diagnos som Jerker Jansson, men likväl för icke-Aspergare, oavsett om det handlar om någon som känner någon med Asperger eller inte. Sedan tror jag väl kanske att man frestas att läsa den här mer om man kanske har en personligare relation med diagnosen än en opersonligare. Och man får inte avskräckas av lättläst-stämpeln heller (vill jag påpeka!)!

Som lärare skulle jag kunna tänka att man även skulle kunna högläsa ur denna, diskutera den tillsammans och detta med att vara ”normal” eller ”annorlunda”. För jag tror utan tvekan att det Jerker skriver om, det han känner och det han tänker inte är unikt. Han är som mig, som dig och som de där borta – på flera sätt! Jag tror ändå att Jerker Jansson faktiskt kan få ganska många att förstå detta (en gång för alla)!


Mitt liv med Asperger
Författare: Jerker Jansson
Förlag: LL-förlaget (2014)
ISBN: 9789170534997
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Två lättlästa

De senaste dagarna har jag läst ut två stycken lättlästa böcker från LL-förlaget:

1247[1]Olyckan av Johan Werkmäster.

VAD: Samma tid, olika perspektiv på vad som rör en motorcykelolycka eller åtminstone en förlorad motorcykel…
CITAT: ”- Jag är ledsen, säger den kvinnliga polisen. Er son Daniel är död.” (sid. 5).
OMDÖME: En lättillgänglig, kort berättelse man verkligen kan diskutera. En bok för i princip alla.

Boken är klassad som nivå 1 – lättast.

hon-ville-ju[1]Hon ville ju av Pernilla Gesén.

VAD: En bok som tar upp ämnet våldtäkt (och lite annat) på ett sätt som känns och väcker tankar.
CITAT: ”- Hon har inte ens märkt nåt. Hon sover, vad är grejen? frågar han.” (sid. 57).
OMDÖME: En bok att bli upprörd av på fler ställen, men samtidigt är det nyttigt och den här boken skulle också kunna leda till diskussioner som verkligen behövs.

Boken är klassad som nivå 2 – lättare.

Jag gillar att LL-förlaget satsar på böcker som går att diskutera och därmed kan användas exempelvis i skolan med fördel. Det är verkligen jätteviktigt att alla möjliga typer av diskussionsämnen ska kunna göras tillgängligt för alla att ta del av, och jag tycker att förlaget lyckas med det här. Med hjälp av sådana här typer av böcker kan man skapa diskussioner i alla möjliga grupper och även om de här böckerna kanske är böcker mer för unga vuxna, så är självklart inte heller det hugget i sten.

Den första boken passar en större publik, även att den på ett sätt tar upp det tunga ämnet döden. Geséns bok är lite tyngre och är på flera sätt jobbig, kanske för att man är känslig för typen av språkbruk som exempelvis Teija och Barzan i boken ibland använder. Men det finns också mycket att hämta ur boken, där man kan prata om vänskap, alkohol, känslor och det här med invandrarbakgrund. Samtidigt kan man förutom våldtäkt, även prata om alkoholism, och också genus och synsätt av olika slag.