Kulturkollos tisdagsutmaning: Tvåsamhet

Kulturkollos tema denna vecka rör ”Vi två”, inte bara två som i kärlekspar, utan som kompispar och liknande. Tisdagsutmaningen går därav i denna anda och Kulturkollo meddelar: ”Jag vill att du presenterar ett (eller ett par) par från följande kulturella områden”, och områdena är litteratur, musik, film, tv (som jag väljer att mer eller mindre slå ihop) och som överkurs teater samt sport. Jag väljer att hoppa överkursen!

Litteratur: Inom litteraturen tycker jag mig ha fallit för kompispar som har starka band med varandra och som blir starkare under resans gång, såsom Harry Potter och Ron Weasly, eller Harry Potter och Hermione Granger (J. K. Rowling), eller de där lite mer oväntade men vackra kompisrelationerna som återfinns i Mormor hälsar och säger förlåt eller En man som heter Ove (Fredrik Backman), exempelvis. Jag faller, åtminstone för stunden, också för vissa kärlekspar… Två exempel är Grace och Sam (Maggie Stiefvater) och Hazel och Augustus (John Green). Sedan är jag svag för syskonrelationer som känns vackra, exempelvis den som beskrivs i Allt för min syster (Jodi Picoult).

Musik: Inom musiken vet jag inte vad jag ska kunna ge för exempel! På rak arm kan jag inte komma på något konkret, mer än att många uppskattade sånger såklart handlar om tvåsamhet på olika sätt, både lyckad och misslyckad sådan av både kärlekskaraktär och kompiskaraktär, och annan karaktär… De sångerna som oftare stannar kvar hos mig är de där inte helt fläckfria beskrivningarna av tvåsamhet.

Film/Tv: Inom film skulle jag antagligen kunna räkna upp en hel del karaktärer som vi inte känner igen från just litteraturen. Hit kan man dock trycka ”copy” samt ”paste” vad gäller både Harry och Ron, Harry och Hermione, Hazel och Augustus samt systrarna i Allt för min syster (My Sister’s Keeper). Andra par jag har ett gott öga till av olika anledningar är Doktorns olika skepnader med sina följeslagare (Doctor Who) och den absoluta favoriten är nog fortfarande Doktorn och Amy. Andra älskvärda par återfinns i några av mina favoritserier: Downton Abbey, Call the MidwifesModern Family, Torka aldrig tårar utan handskar (även bokserien) och My so Called Life, exempelvis.

Annonser

T som i Trilogi

imageJag är ofta inte den typen av läsare som klarar av allt för långa serier (men såklart finns det undantag), utan trilogier, som ju börjar på T, brukar vara alldeles lagom. Jag tror också att det kanske är en bra längd även sett från författarens sida då det finns många fina exempel på bra trilogier. Jag kan tänka mig att det kan bli lite väl krystat att producera fler än tre böcker i en serie för en författare – detta av olika anledning, men bland annat på grund av att man kanske känner för att ge utrymme för nya idéer och uppslag. Det finns dessutom bra exempel på författarduos som givit ut lyckade trilogier, där jag kan nämna två som återfinns i just mina bokhyllor:

  • Erik Axl Sund:

krakflickan[1]     hungerelden[1]    9789186969691_1_21370[1]

  • Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren:

Cirkeln, pocket[1]    Eld[1]    nyckeln[1]

 

Men jag har naturligtvis också tips på författare som skrivit bra trilogier helt på egen hand:

  • Carrie Ryan:

bco_308[1] de_dodas_strand_LU[1]    9789173553025_200[1]

  • Maggie Stiefvater:

    feber(1)    mercy_falls_vargar_3_-_for_evigt-stiefvater_maggie-17043689-frntl_195284215[1]

  • Jonas Gardell:

Torka-aldrig-tårar-utan-handskar-296x430[1]   Sjukdomen[1]   ffe78a2bdd50309f0e6d886948589e16[1]

Bump in the Night Tag

Jag blev taggad att göra ”Bump in the Night Tag” av Nelly på Nellons bokblogg (hos Nelly hittar ni även till ett av taggens ursprung). Taggen går ut på att besvara sex lite längre frågor samt sex lite snabbare, för att sedan skicka vidare taggen till några till som skulle kunna tänkas göra den. Jag tänker att man kan besvara taggen även nu i helgen med mera, då det ändå är Allhelgona-helg.

Let’s go:

  1. Vad är din favorit när det kommer till övernaturliga väsen att läsa om?
    Jag har kikat lite i min bokhylla, och den verkar vara ganska överens med två av de litteraturkurser med övernaturligt innehåll jag läst: vampyren verkar vara en klar favorit. Jag återkommer till vampyren. Om och om igen.
  2. Vilken scen (från vilken bok som helst) är din mardröm att vara med om?
    Här svarar jag utan att tveka (och i princip oavsett bok) att jag inte skulle vilja vara med om en zombieepidemi eller egentligen efterverkningarna efter en sådan. Det känner jag tydligt när jag läser i princip vilken zombiebok som helst med detta innehåll.
  3. Om du skulle besöka en läskig setting/plats i en bok: Vilken skulle du besöka och varför?
    Jag väljer att svara den både mysigaste och mysrysligaste (ibland) settingen jag kan komma på: Hogwarts. De flesta böcker jag läser målar inte upp så här fantastiskt lockande miljöer att jag skulle kunna tänka mig det… Men Rowling lyckas med det, på samma sätt som jag blev oerhört frestad att besöka cirkusen i Morgensterns Nattens cirkus.
  4. Vilken bok var så tråkig att du nästan somnade i en evighet när du läste den?
    Oj, oj, oj. Jag svarar utan att blinka: Franz Kafka med Slottet (den enda jag testat och jag kommer nog inte ge mig på något mer). Den var så ospännande, så olockande…
  5. Vilken bok skulle du kunna riva ut några sidor ur för att göra den bättre?
    Sista ”Harry Potter”-boken: bort med sista sidorna. Sådär, ja. Much better, easy fix.
  6. Vilken elak karaktär skulle du vilja förvandla från ond till god?
    Spontant skulle det bli Celias pappa i Nattens cirkus. Eftersom hon inte har en mamma känns det som att hon verkligen hade förtjänat en mer sympatisk och känslokännande pappa. Jag hade nästan hellre låtit henne växa upp med professor Umbridge, till exempel.

Och de snabba lyder såhär:

  1. Vilken är din favroritvampyr?
    Louis i Anne Rices En vampyrs bekännelse.
  2. Vilken är din favoritvarulv?
    Sam i ”Mercy Falls”-serien av Maggie Stiefvater.
  3. Vilken är din favorithäxa?
    Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs Minoo i ”Engelsfors”-triologin.
  4. Vilket är ditt favoritmonster?
    Cthulhu av H. P. Lovecraft.
  5. Vilket är ditt favoritspöke?
    Även om hon må vara en ängel snarare: Susie i Alice Sebolds Flickan från ovan.
  6. Vem är din favoritmördare?
    Jag har ingen favoritmördare men måste säga att jag fascineras mycket av konceptet mördare i Keplers Hypnotisören fortfarande.

Vidare taggar jag:

Miriam på Schitzo-Cookie’s bokblogg, Julia på Bookclubben, Malin på Bara en sida till, någon eller kanske fler på Beas bokhylla och Anna på Sagan om Sagorna.

Gör taggen om ni tycker det vore kul, eller stå över om ni hellre vill det eller helt enkelt inte har tid. Nelly har valt att posta en video i samband med taggen, men jag med min förkylda näsa, ville inte ens ge det ett försök. Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg!

Juliläsningen

Juli månad har bestått av sju böcker och cirka 1501 sidors läsning:

Stephenie Meyer – The Short Second Life of Bree Tanner
Sanne Näsling – Kapitulera omedelbart eller dö
Katarina Kieri – Majas morsas kompis sambo
Åsa Anderberg Strollo – Bryta om
R. L. Stine – Mitt liv som varulv
Ole Korneliussen – Saltstoden
Maggie Stiefvater – För evigt

Bästa den här månaden måste jag nog säga var Kapitulera omedelbart eller dö. Jag var inte beredd på att jag skulle tycka om den så mycket som jag gjorde, men den är helt klart månadens favorit. Sämsta trodde jag skulle komma att bli Majas morsas kompis sambo som jag för några dagar sedan skeppade vidare till någon annan i en av stadens bokbyteslådor … Men Saltstoden kom att bli månadens bottennapp och kommer få stå för en av de konstigaste och tråkigaste böckerna jag någonsin läst. Bryta om är mycket läsvärd och Mitt liv som varulv blev månadens sista bok, en nostalgitrip och en omläsning över tio år sedan senast …

Avsluta serier: För evigt

Efter ännu en natt på jobbet är nu Maggie Stiefvaters För evigt utläst. Sista boken i serien om vargarna i Mercy Falls är utläst och jag som varit rädd att ta mig an boken på grund av rädsla för besvikelse, hade kanske inte behövt vara alls särskilt rädd kan konstateras efter att sista sidan nu är bortbläddrad och läst. Jag var ju rädd att den tredje boken skulle bli för klyschig, puttinuttig och bara alldeles för förutsägbar … Men jag tycker Stiefvater är bra på att kringgå detta och skapa frågetecken jag inte varit beredd på, fler orosmoment, en viss osäkerhet för hur framtiden kommer se ut för – inte bara Grace och Sam – utan för samtliga med koppling till vargarna …

Jag vill inte gå in för mycket på handlingen. Det är trots allt tredje boken i en triologi och jag tycker att den här boken, tillsammans med den första, är de mest läsvärda, även om andra boken tillför något, även om den inte känns lika lockande, medryckande eller bra. Det var i den jag fick en föraning om att den här boken kanske skulle bli en rakt igenom klyschig liten snipp, snapp, snut, så var sagan slut … Men jag är glad att jag hade fel.

Känslorna Grace och Sam har för varandra, och det han är beredd att offra för hennes skull… Ja, vad ska man säga? Det är en äkta kärlek mellan dem, och jag frestas av tanken att ha en egen Sam här hemma – fastän han kanske är en mer dovare Sam i den här boken av skäl … Men det där som finns dem emellan som är starkt och tillitsfullt tycker jag att Stiefvater beskriver utan att beskriva alldeles för mycket. Det är så det ska vara tycker jag, och hon har stor hjälp av att hon växlar perspektiv i berättandet eftersom det ger ett annat utrymme att säga lite mindre än för mycket utan att skapa missförstånd.

Cole, som jag mötte först i Feber, måste jag säga att jag börjar gilla mer och mer i den här boken. Han gör verkligen en resa, både känslomässigt, men också som person. För att inte riskera att säga för mycket stoppar jag utlägget om Cole här, men jag kan inte låta bli att tänka på vissa av scenerna när han är med, vad han säger och vad han gör … Den Cole jag lär känna i den här, skulle jag gärna vilja träffa. Jag tror nämligen att han skulle kunna få mig att le.

En serie är avslutad i Nellons utmaning jag deltar i. Innan 2013 kommer ska jag ha läst ut tre påbärjade serier, varav jag har böcker kvar att läsa i Harry Potter-, och i Hunger Games-serien för att ro hem det! En av tre serier – done!

Att jobba natt…

image

… innebär att man bland annat tar med sig en bra bok man kan läsa tills man är säker på att barnen på kortis verkligen sover. Men eftersom jag i natt jobbade min allra första blev det varken mycket sovet eller läst. Jag försökte mestadels lära känna alla nya ljud.

Men jag kom åtminstone en trettio sidor i För evigt och befinner mig nu i mitten av romanen.