Augustiläsningen

I augusti lästes ett verk ut:

  • Fantastiska vidunder och var man hittar dem – Filmmanuset av J. K. Rowling

På min Instagram skrev jag en bokrecensionish som lydde såhär:

”Och nu är det andra gången i mitt liv jag läst ett manus av Rowling och hon kan vad jag kan se verkligen skriva manus som lockar in mig som läsare i hennes världar! 👌😄👍 Eftersom jag sett filmen på bio så ser jag lite denna läsning som ett omseende av filmen – för jag såg den verkligen framför mig igen! Det känns lite häftigt och stort i sig! 📚❤️”

I augusti har annars mycket tid gått åt till huslivet. Som jag misstänkte är det även mycket tid som går åt till att komma in i nya jobbet (mer tid än vad det går åt när man är mer inne i jobbet och arbetsplatsen är en mer hemtam miljö), samt åt att komma in i kursen jag läser just nu i bibliotekarieutbildningen på distans (vilket även innebär grupparbete just nu).

I september hoppas jag hitta mer och mer balans eftersom tiden går när det kommer till allt vad husägande, lärarjobb och studier heter. Och kanske hinns det med lite läsning i läshörnan här hemma – om inte sp mycket i september, så kanske senare under hösten som börjar omfamna mig. Jag hoppas då det.

Annonser

Juliläsningen

I juli lästes följande fyra verk ut:

  • Janne Tellers Om det var krig i Norden
  • Christin Ljungqvists Vita tigern
  • Mats Strandbergs Hemmet
  • Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen

På min Instagram skrev jag således följande om de utlästa verken:

#Omdetvarkriginorden av #janneteller är en viktig bok. Den är snyggt utformad som ett pass och den försöker hjälpa till att skapa en grund för perspektivtagning – tänk om JAG var flykting (till skillnad från utifrånperspektivet)? Den är lättläst, men för den sakens skull inte lättsmält. Kanske att jag hade velat ha den om möjligt ännu mer allmänt skriven så att jagperspektivet verkligen uppfylls!

”Jag läste igårkväll även ut #vitatigern av #christinljungqvist! 📚❤️ Detta är första delen i en tänkt serie och jag tycker att denna inledande delen börjar med en ganska lugn spänning bara i att utspela sig i en framtid där miljöförstöring och flyktingfrågan ställs lite i kontrast mot dagens diskussioner kring de båda (även om det blir på olika sätt) och som läsare avläser jag detta framtida Sverige och en framtida värld som avsevärt skiljer sig från, men också bär på likheter av, idag. Spänningen byts sedan smygande ut mot berättelsens inneboende spänning som sakteliga stegras… 👍 Avalon som är huvudperson är en karaktär att älska, med allt som är hon, och hon växer verkligen som person bara i denna roman. Berättelsen börjar i något barnsligt oskyldig, men detta förbyts sedan sakta till något allvarligare. Det här är en bok som lämnar mig med en känsla av att vilja få veta mera när nästkommande del i serien kommer. Och jag älskar den känslan! 👌”

Jag läste för några dagar sedan ut #hemmet av #matsstrandberg (det tog drygt ett dygn att läsa ut). 📚 Och innan detta läs har jag hunnit tänka att Strandberg är genial som skrivit en skräckroman förlagd i demensboendemiljö. Och efter läset kan jag säga att det är genialt! 👴👵📚😱❤️ Jag älskar karaktärs- och relationsbeskrivningarna, hur vardagen går över till övernaturligt och samtidigt den mänskliga skepsisen – därtill känslan av att Strandberg gjort sin research (han har satt sig in i det han behöver veta om romanens miljö för att den ska kännas trovärdig). ❤️ Sedan älskar jag ju de lagom långa (läs: lagom korta) kapitlen och det faktum att det är lagom många karaktärer att hålla reda på och på något sätt få en relation till! Briljant! I loved it (med skräckblandad förtjusning)! 📚❤️😱👌😄👍

Sista juli läste jag ut #tordyvelnflygeriskymningen av #mariagripe, en #omläsning. Och vissa saker minns jag så tydligt fast jag läste den för mer än tio, kanske till och med femton år sedan! 📚❤️ Tänk vad vackert ändå?! 💕 Men det är något med början och slutet, den där planteringen av alla tillfälligheter, det vardagliga som krockar med det övernaturliga, historiens samtid jämsides dåtid och även i relation till vår nutid. Jag gillar fortfarande den här klassikern mycket! ☺️❤️ Jag har sedan jag läst den första gången flitigt vänt på tordyvlar – och nu efter en omläsning förstår jag varför det fastnat! 😊Att dessutom ha fått diskutera boken på Facebook tillsammans med andra som ägnat sig åt #realtidsläsning av den juni till augusti har varit så givande och läsningen har tagits till en annan nivå! 👌😊👍

Månadens absolut bästa får nog i juli trots allt bli Mats Strandbergs Hemmet. De förväntningarna jag hade införlivades och den var dessutom så mycket mer briljant än vad jag hade kunnat (mar)drömma om! Jag hoppas Strandberg fortsätter att ge mig bra skräck även i framtiden, kan meddelas…

I övrigt måste jag slå ett slag för att både läsa om en klassiker och barndomsfavorit – och – att därtill få chansen att diskutera den med andra. Jag är så glad att jag valde att delta i realtidsläsningen av Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Jag blev aldrig ensam med mina funderingar utan kunde bolla och bli klokare och rikare av läsningen tillsammans med andra!

Nu i augusti fokuserar jag allra främst på nytt jobb. Det får ta den tid det behöver i anspråk och den 21:a augusti är det även registrering till höstterminens första kurs i bibliotekarieutbildningen – så med det sagt är tanken att jag ska balansera både studier och jobb. Och även om jobbet och studierna går före mycket annat i augusti så kan jag meddela att kärleken och solen sällskapar mig en del redan nu i augusti och att det känns oerhört välsignat.

Juniläsningen:

I juni blev det en hel del läst ändå – mycket på grund av att jag skadade ryggen så pass att jag i princip knappt fick göra något annat än vila i en vecka. I juni blev följande nio titlar utlästa:

  • Mårten Melins Du är ett moln
  • Mårten Melins Jag är världen
  • Ingelin Angerborns SAL 305
  • Ingelin Angerborns FYR 137I
  • Sandra Beijers Allt som blir kvar
  • Susanna Martelins Så långt vi kan följas
  • Bea Uusmas Astronauten som inte fick landa
  • Pernilla Geséns Dagbok för utvalda
  • Emmy Abrahamsons Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Och nedan följer det jag tyckt om böckerna på Instagram:

”Åh, #mårtenmelin! 📚☁️❤️ Lättlästa dikter för yngre läsare, men flera fungerar även allålders skulle jag vilja säga! 😊 Jag gillar även flirten mellan första och sista dikten – och jag gillar hoppet som finns där mellan raderna av ”olycklig kärlek”! Himla fint komponerat! 👌❤️👍 En av mina favoriter blir ”PLATS” (sid. 17): ”Jag förstår inte / hur så mycket kärlek / kan få plats i mig / när jag känner mig / så liten.” 💕 #duärettmoln”

”Jag gillade inte #jagärvärlden lika mycket som just ”Du är ett moln”, men Melin kan verkligen det där med att skriva lättlästa dikter som känns – denna diktsamling är antagligen för snäppet äldre än förra lästa, men den har några allåldersdikter den med! 😊❤️ Här återfinns mer heta känslor än i ”Du är ett moln”. Jag blir sugen på att läsa allt i diktväg producerat av Melin hittills och jag hoppas Melin talar sanning när han säger att poesi är något han ”måste” skriva för det betyder att det med stor sannolikhet kommer mer! 👌📚👍 #mårtenmelin”

”Andra fristående delen om Elvira från ”RUM 213″ är nu utläst (och jag har tredje delen i att-läsa-högen)! 📚👻💕 Mysrysliga spökhistorier är verkligen något #ingelinangerborn kan skriva! Det är ett kärt återseende att få träffa Elvira bland sidorna igen och det känns fint att bästisen Sibel får sällskapa Elvira i denna del. Elviras och Sibels vänskap beskrivs så fin. 👭💕 Jag reflekterar dessutom över att Elvira känns liksom utvald och naturligt passande i de mysrysliga situationer hon hamnar i – jag känner av ett lugn. En bra andra del var det här, med andra ord! 👌❤️📚👍 #sal305”

”Nu är tredje fristående delen om Elvira utläst. #Fyr137 är lika spännande som både ”RUM 213” och ”SAL 305″! 📚👻💕 För #ingelinangerborn hon kan som sagt skriva mysrysliga spökhistorier! ❤️ Och det var trevligt att få träffa Bea och Meja igen lite extra, precis som i första delen i serien! 👌📚👍”

”#Alltsomblirkvar lästes precis ut. Och jag har väldigt delade känslor. Jag älskar fortfarande #sandrabeijer i orden, sättet att skriva, driva och leka poetiskt med ord, meningsklang, allt det! 👌❤️ Men samtidigt fastnar jag inte riktigt för berättelsen, för Matilda som person – jag vet inte ens om jag köper parametrarna riktigt för berättelsen på något vis. Jag kan inte låta bli att störa mig på Matildas ”flyta med”, på all alkohol, alla droger och allt mörkt som hon fyller på med mitt i hjärtesorgen… 💔 Mja, tyvärr, känner jag nog att boken mest är okej – jag hade verkligen velat älska den, men det gör jag inte. 📚”

”Det blev som så att jag läste #sålångtvikanföljas i en enda sittning. 📚 Bara det är bra betyg. Jag gillar verkligen karaktärerna i romanen, skildringen av Alexandras och K:s bästis-relation, allt vemodigt vackert i den tunga sorg som boken till stor del handlar om! ❤️💔❤️ Alexandra och K har klickat, sammansvetsats och älskat varandra villkorslöst som bästa vänner – därav allt det vemodigt vackra i att deras relation känts så rätt och så unik – att sorgen känns så påtaglig när det som inte borde få hända ändå sker! Vilka känslor jag fick av den här romanen – dock mest positiva trots allt! 💕 En stark och bra bok som känns! 📚❤️👍 #susannamartelin”

”Astronautensominteficklanda är en intresseväckande faktabok för både yngre och vuxna läsare. 📚👍 Jag både påmindes om saker jag glömt, fick ny fakta med denna läsning och jag gillar att fokus ligger mer på Michael Collins än på Neil Armstrong och Buzz Aldrin (som en redan hört så mycket om)! 🚀🌕✨ Jag tror den här boken passar fint som högläsningsbok dessutom – gärna då att lyssnaren kan få se bilderna! 💬📚👍 #beauusma”

”Nu är #dagbokförutvalda utläst. Två grå har gjort mig sällskap medan jag läste de sista kapitlen/dagboksanteckningarna! 🐱❤️📚 Jag måste säga att dagboksformatet fungerar bra! 👍 Jag tänker mycket på hur klok och snäll Jenna är och hur mycket hon älskar sin lillebror, sin pappa och även sin mamma (även om det är en befriande att få läsa om en mer komplex just mor-dotter-relation i en bok för yngre). Jag hade älskat att läsa en sådan här bok när jag var yngre och jag uppskattar den även som vuxen! ❤️📚👍 Kompisrelationerna känns så fina och jag relaterar en hel del till mitt yngre jag som känner igen sig i Jenna – att känna sig ensam fast en har kompisar och en familj som stöttar, att känna sig utanför för att andra försöker visa att de är så mycket mer på något vis och att önska att en vågade stå upp lite mer när någon ger en taskig kommentar! 💔❤️ Sedan finns det mycket jag inte känner igen, men den här boken känns ändå som en känna-igen-sig-bok för yngre. 📚👍 #pernillagesen”

Samt sist men inte minst:

”Nu är den utläst! 📚👍 Det var en minst sagt lättläst och snabbläst bok, den där #hurmanförälskarsigienmansomborienbuske av #emmyabrahamson. Med det sagt vill jag även säga att jag tackar de lagom långa (läs korta!) kapitlen för detta! Jag tackar även handlingen som känns som något nytt och inte som bara ännu en historia! 💕 Den innehåller även ironi i det vardagsallvarliga som på något sätt lyfter boken eftersom mina reaktioner blir allt från skratt till lite hjärtknip till lite hjärtskutt. 📚Jag säger inte så mycket mer, eftersom jag då riskerar att säga för mycket. Men boken är helt klart bra! 👍”

Jag tycker att jag läst en hel del bra i juni och kommer inte att utse en favorit bland det jag läst.

I juli hoppas jag på sköna semesterveckor, men innan semester väntar nu denna veckas sant nästa veckas jobb (de sista jag gör som ungdomspedagog då jag går tillbaka till läraryrket efter 1,5 års paus i augusti).

Jag ”realtidsläser” fortsatt Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen nu i juli tillsammans med ett par stycken på Facebook. Detta med realtidsläsning tyckte jag lät intressant – inte minst då den handlade om en av mina barndomsfavoriter – så jag hängde på tisdagen den 27/6. Tordyveln flyger i skymningen startar nämligen en tisdagen den 27/6 – så på den vägen är det. Jag tycker konceptet är jätteintressant!

I juli hoppas jag annars slippa skada mig något mer och jag hoppas att ryggen verkligen är så återställd efter juni månads fadäs med efterföljande vila som det känns. Om juli även bjuder på lite sol och fina lässtunder är jag mer än nöjd.

 

 

Majläsningen:

I maj lästes följande titlar ut:

  • Veronice Roths Dödens märken
  • Flora Wiströms Stanna

Så här sammanfattade jag läsningen på Instagram i mina ”bokrecensionishar”:

”Första utlästa verket på ett bra tag! 📚 #Dödensmärken av #veronicaroth tyckte jag var svår att komma in i. Det tog ett tag att komma nära inpå både världarna, miljöerna och karaktärerna för mig. Och trots att den var spännande när jag väl kom in i den så känns vissa aspekter inte tillräckliga för att jag ska vilja fortsätta läsa nästa bok såsom det känns just nu. ✨ Jag kan inte låta bli att känna att skarvarna mellan bokens delar är lite för stora, att det tog lite för lång tid att verkligen komma in i berättelsen och att jag saknar, trots spänning, den där lusten att vilja läsa nästa del sådär tvärsäkert och efterlängtat. En okej till bra bok, men för mig inte mer… 📚👍”

Och:

”Alltså: allvarligt och jävla talat – vilken bok! 📚❤️ En säker topp-i-topp-bok för 2017 års läsning? Ja, det skulle jag verkligen tro! 🙌 #Stanna fångar mig i princip de tre första sidorna och sedan vävs Esters känslor, tankar och liv samman med mitt. Jag kände det som om vi levde i symbios, som om vi eventuellt alltid kommer vara så tighta från och med nu! Vilken grej! 👊 Vad jag först rycktes med i som en historia om den första, kanske starkaste och sannaste, kärleken, visade sig innehålla så mycket mer. Mycket mer verklighet, till exempel: det goda och det onda… När det kommer till familj, syskon, vänner… Mobbning, sjukdom, sorg och saknad… Samhörighet, val, lycka och längtan…. Ja, livet helt enkelt i en realistisk explosion av just det enda riktigt oförutsedda som skapas i mixen av förflutet, nuet och framtiden. ❤️💔❤️ Jag känner igen mycket hos Ester. Och jag känner så mycket! Språket är så briljant och precis det där jag inte kan värja mig för! Jag fullkomligt älskar boken trots allt, eller snarast tack vare, allt den innehåller! 🙌📚❤️”

Två verk lästes alltså ut i maj och det känns jättefint efter min lässvacka.

Det kommer väl inte direkt som en överraskning att jag tycket att Dödens märken var en riktig besvikelse i och med att det kändes som det saknades så mycket.

Och det kommer väl inte heller som en överraskning att jag ä-l-s-k-a-d-e Stanna så jag nästintill inte finner ord att beskriva min kärlek till den. Det blev en blixtförälskelse mellan mig och Wiströms Stanna – no doubt.

Nu i juni har ju jag och sambon gått och blivit husägare på riktigt riktigt och med det får vi se hur det går med läsningen. Jag har dock laddat upp med fem bibbliolån i form av så kallad barn- och ungdomslitteratur – himla bra sommarläsning för mig med andra ord!

Hur det än går med läsningen första sommaren med hus återstår alltså att se. Men jag tror att jag älskar juni oavsett!

Aprilläsningen:

I april lästes inga verk ut, men jag har kommit en liten bit i boken jag påbörjade för ett par veckor sedan nu…

Jag stressar dock inte med läsningen utan tänker fortsatt att det reder sig när studierna lugnar ner sig, när flytten är avklarad och sommaren är här. 

I maj hoppas jag på sol, glädje och lycka.

Marsläsningen

Ja, marsläsningen detta år är kort och koncis med sitt enda utlästa verk:

  • Stina Stoors Bli som folk

Jag skrev i min recensionish om den på Instagram följande:

”Nu är #blisomfolk av #stinastoor utläst. Jag läste ut den igårkväll och jag har suttit och finurlat över lunch nu vad jag tycker. Jag tror jag kommer fram till att vissa noveller känns för svåra, för metaforiska måhända, för mig. Andra som jag tycker att jag förstår bättre, måhända även dem med metaforik, tycker jag om riktigt mycket! 📚 Jag tycker mig även skönja mörka undertoner här och där jag inte riktigt vet om jag uppfattar rätt – och – så gillar jag mycket mer än väntat när noveller blinkar lite till varandra. Detta blev en ganska blandad men ändå väl värd läsupplevelse. 👍 Jag behöver kanske inte förstå allt eller gilla alla noveller vid en första läsning?!”

Mars månads utlästa är alltså en novellsamling och en ganska så tung, djup och svårförståelig sådan lite oberoende på vilken novell jag tänker på. Samtidigt är det något hos Stoor just på grund av detta som lockar mig och som gör att läsningen alltså känns så väl värd. Jag är även glad över att mars månad bestod av novelläsning då det ändå känts okej att pausa och begrunda ordentligt mellan novellerna. Vissa noveller läste jag till och med en halv gång till (kan man säga så när man mer skumläst?) för att försöka se om jag missat någon viktig poäng eller dylikt, och jag gillar när jag utmanas på det sättet i läsningen då och då.

Jag har inga förväntningar på april månad nu, inte mer än att jag hoppas att läsa när andan faller på och jag hoppas även att solen visar sig och värmer upp vårkänslorna ordentligt. Jag går även och blir 28 år i april och det känns bara bra att få äran att bli ett år klokare, snyggare och förbättrad (framför äldre) som jag brukar tänka.

Februariläsningen

I februrari lästes tre verk ut:

  • Kaninjägaren av Kepler
  • Dagar utan hunger av Delphine de Vigan
  • Vattnet drar av Madeleine Bäck

”Recensionishar” på dessa läs lyder som följer:

#Kaninjägaren av #kepler är änterligen utläst. Det har tagit sin lilla tid, trots Keplers lagom, perfekt korta, kapitel och trots en hel del spänning! 😊👍 Det är som att jag känt av ofrivilligt mycket sidospår, lite för lite spänning här och var och en del osannolika ingredienser eller detaljer – och – att det på något vis lite stört min läsning. Tyvärr. Men överlag är jag ändå väldigt nöjd. 📚👍 Då och då har jag till och med trott att jag vet mer än Joona eller Saga, även om det hälften av gångerna visat sig vara helt fel! 😆

Jag läste nyss ut #dagarutanhunger av #delphinedevigan. Jag känner mig ärligt lite tom, just för att boken framkallar en hel del känslor och tankar. Detta är en bok som är mycket på en gång – vacker, vemodig, tung, bra, viktig, hemsk, hoppfull – mycket i en salig blandning. Kanske blir boken extra tung för mig då jag kan känna mig ledsen över igenkänning rörande min egen självbild i tonåren och vilka uttryck eller känslor det kunde framkalla. Jag gillar ärligheten som återfinns i boken. Det känns äkta även om vi snackar fiktion. 📚👍 Jag kommer antagligen bekanta mig än mer med författaren framöver dessutom! ❤ Det känns som ett måste.

”Jag läste alldeles nyss ut #vattnetdrar av #madeleinebäck. 📚 Det här är en bok som tog cirka 50 sidor för mig att ens fastna lite för, sedan har jag på något vis ändå fastnat tillräckligt för att fortsätta läsa och läsa. 😜 Jag känner mig förvirrad över vad jag tycker eller inte tycker om den. Jag har även en känsla av att jag sitter med en drös obesvarade frågor, även om de där frågorna inte kan formuleras riktigt, som att det snurrar för mycket angående vad jag tycker att jag vet/inte tycker att jag vet ännu, som att jag kommer behöva läsa nästa bok för att kunna formulera några av dem, kanske även den tredje boken i trilogin i framtiden för att formulera de sista frågorna? 😝 På flera vis fascineras jag över att jag fastnar trots alla motstridiga känslor och den förvirring boken framkallar. ”Vattnet drar” är något annat än vad jag läst på länge, kanske något helt annat än vad jag läst hittills i mitt liv på flera vis och det känns ändå bra och kanske till och med lite befriande. 😊 Detta känns som många genrer på en gång dessutom. Hur det än är så landar jag nog i att andra boken i trilogin kommer att läsas tack vare denna läsupplevelse. 😝😜”

Tre verk lästes alltså ut i februari, även om jag i huvudet mer räknar det som två i och med att Kaninjägaren bara hade några få sidor kvar att läsa ut i februari. Hur som haver tycker jag att jag läst precis så mycket som jag mäktat med och jag är nöjd med mina två, tre, utlästa verk i februari. Jag är till och med supernöjd.

Vilken blir månadens favorit? Månadens överraskning eller dylikt, kanske någon undrar? Ja, Kepler var som vanligt en bladvändare, men det var absolut inte den bästa av dem i serien om Joona Linna. De Vigan gillade jag en hel del, men samtidigt är den kanske inte så pass superbra att jag vill höja upp den till skyarna… Men bäst den här månaden är nog faktiskt de Vigans. Och trots min ambivalenta relation till Bäcks blandgenreroman, så måste jag någonstans ändå säga att den nog är både månadens wild card och månadens, trots allt och i slutändan, mest uppskattade trots att jag fortfarande känner en viss förvirring inför vad jag verkligen känner för den.

Nu i mars hoppas jag på mer påhälsning av solen och jag kommer läsa, precis som i februari, så ofta jag har tid och lust till övers efter det att jag faktiskt både jobbar och pluggar och det tar upp en hel del av min tid.