Kulturkollos utlottning av ”Skymningsporten”

Ni har väl inte missat att Kulturkollo kommer att lotta ut ett exemplar av Jeanette Wintersons Skymningsporten? Det har inte jag och Kulurkollos meddelar: ”Reglerna är enkla – för att delta i utlottningen berättar du i en kommentar, eller i egen blogg om en roman du läst mer än en gång och som du vill tipsa andra om, berätta varför just den boken är så bra.”

hettaochvitt[1]En roman som jag har läst flera gånger, inte minst för att jag har analyserat den i min lärarutbildning inom svenskan, är Mare Kandres Hetta och vitt. Den kan både tolkas som en roman eller som en novellsamling. Det beror helt på hur man väljer att sammanföra eller inte sammanföra novellerna till varandra… Det är en roman som verkligen går att diskutera och jag älskar de gotiska inslagen, de poetiska och det tolkningsbara. Jag är så glad att jag introducerades denna roman i utbildningen, för i sanningens namn hade jag nog aldrig snubblat över den ännu, kanske aldrig.

Jag har läst den här romanen kanske sex gånger. Delvis för att den är ganska kort, men den är så fantastisk jag faktiskt har velat läsa den flera gånger. Jag har läst, tänkt, läst igen och tänkt. Jag har tänkt så pass mycket både ensam och tillsammans med andra att detta blev en självklar grund för en av mina analyser inom svenskan.

Utlottningen kan man delta i tills midnatt den 8:e april. Vinnaren dras den 10:e (på min födelsedag).

I Mustache You Some Questions

a17ba0322c2341c3270214b475a62670Nelly på Nellons bokblogg taggade mig i en rolig tagg igår vid namn >>>

 

Four names that people call me (other than my real name):

  1. Ello
  2. Ellolutten
  3. Ellolina
  4. Ninna

Kommentar: Alla är påhittad av familjen.

Four jobs I have had:

  1. Lärare
  2. Omvårdare
  3. Vaktmästare
  4. Barnvakt

Kommentar: Jag har trivts riktigt fint med de två första jobben på listan som jag haft (och har).

Four movies I would/have watched more than once:

  1. ”Harry Potter” (vilken av dem som helst)
  2. Himlen är oskyldigt blå
  3. I rymden finns inga känslor
  4. The Beaver

Kommentar: Alla är filmtips!

Four books I would recommend:

  1. Vi kom över havet av Julie Otsuka
  2. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
  3. ”Harry Potter” av J. K. Rowling
  4. Hetta och vitt av Mare Kandre

Kommentar: Vad ångestframkallande det är att namnge endast fyra!

Four places I have lived:

  1. Mariannelund
  2. Huskvarna
  3. Jönköping
  4. Eksjö

Kommentar: Och i Nässjö mellanlandade jag några få veckor mellan punkt  3 och 4.

Four places I have been:

  1. Finland
  2. Danmark
  3. Storbritannien
  4. Frankrike

Kommentar: Ja, bland annat.

Four places I’d rather be right now:

  1. I en solstol i soligt sommarväder.
  2. Framför en brasa med vintern vinande utanför fönstret.
  3. På valfri ort med mina älskade vänner samlade.
  4. Tillbaka i tiden och barndomen läsande spökhistorier en mörk höstkväll med min syster.

Kommentar: Det är inte jättesvårt att göra mig tillfreds (fast punkt 4 är ju halvsvår att uppbåda om man inte gör en favorit i repris).

Four of my favorite foods:

  1. Afrikansk linsgryta med curry
  2. Hemlagade biffar, potatis och brunsås
  3. Quornfärs med curryris och currysås
  4. Kycklinggryta med hallontema

Kommentar: Vilket speglar mina matvanor då jag äter vegetariskt cirka halva veckorna och dessutom råkar älska curry som krydda!

Four TV-shows that I watch:

  1. ”Doctor Who”
  2. ”The Walking Dead”
  3. ”Hannibal”
  4. ”Modern Family”

Kommentar: Jag säger fyra av dem jag följer med sambon samt som jag älskar väldigt mycket. Detta är serietips!

Four things I am looking forward to this year:

  1. Våren.
  2. Sommaren och ledigheten med den.
  3. Semestern tillsammans med sambon.
  4. Bokmässan 2015 (för jag hoppas att jag kommer iväg)!

Kommentar: Jag längtar ju efter lite andra saker också och tänker att mycket inte ens finns på kartan än!

Four things I am always saying:

  1. Typ!
  2. Precis!
  3. Helluuu!
  4. Ooops!

Kommentar: Vad jag kan komma på på rak arm!

Four people I tag:

  1. Inuti en bok
  2. Schitzo-Cookie
  3. Sagan om sagorna
  4. Eli läser och skriver

Kommentar: Och man får hoppa taggen för allt i världen! Och detta är samtidigt självklart bloggtips!

Kulturkollos bokcirkelenkät

Kulturkollo har sammanställt en fin enkät som rör detta med bokcirklande (som de diskuterat på ett mångsidigt sätt i helgen som varit). Jag läste igenom alla inlägg, fast har varit ganska dålig på att kommentera. Men ibland vet man liksom inte vad man skulle kunna säga, eller hur … Så nu har jag istället chansen att säga något tack vare denna enkät:

 

1. Är du med i en bokcirkel? Varför? Varför inte?
(om du är med i en bokcirkel får du gärna berätta lite om den!)

Jag är med i en bokcirkel genom mitt lokala bibliotek. Om jag förstått saken rätt föddes den för ganska exakt ett år sedan och jag har varit med sedan ”start” (en sanning med modifikation då jag inte hade möjlighet att komma på den första träffen). Jag gick med för att testa på detta med en kanske lite mer traditionell bokcirkel á bibliotek. Jag tänkte att jag skulle få ut lite mer av en bok om jag diskuterade den med andra, jämfört med att bara läsa den ensam på min kammare, och hoppades att vi medlemmar skulle komma in i cirkeln med lite olika perspektiv (vilket vi faktiskt också har!).

2. Har du diskuterat böcker med andra utan att vara med i en regelrätt bokcirkel?

Det är klart att alla litteratursamtal på högskolan (och även i speciellt högstadiet, gymnasiet) måste räknas som lite mer ”oregelrätta”, även om de på ett sätt har varit mer styrda än vad jag upplever bokcirkeln jag är med i nu till exempel. Sedan tänker jag att jag i princip alltid diskuterar någon bok med vänner, familj eller kollegor, inte minst när man fikar eller lektionsspånar, och så vidare… Det är härligt att det vid sistnämnda tillfällen kan komma så spontant och naturligt! Det bevisar hur mycket läsning och litteratur faktiskt kan betyda och påverka oss.

3. Vilken är den bästa boken du cirklat om?

Det här är en jättesvår fråga:

Tänker jag den regelrätta bokcirkeln jag är med i just nu, så skulle jag vilja säga att den boken vi nog diskuterat mest (när jag närvarat) ändå är Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal?. För trots att hennes roman kanske inte är en favorit på så vis, så är den mycket diskuterbar av olika anledningar och det finns ändå så mycket att ta fasta på, att tolka tillsammans och jag tror att det är en bok man läser och kvarlämnas med mycket tankar. Men sedan ska man ju vara medveten om att jag inte varit med på exakt alla träffar (jag tror jag missade två) och bokcirkeln är ännu relativt ung. Jag tror även att kommande bokcirkelbok kan leda till bra samtal – Susan Abulhawas Morgon i Jenin… Men det vet jag inget om ännu.

Om jag å andra sidan tänker lite mer ”oregelrätt”, så skulle jag nog vilja ge tre tips från min högskoletid. Jag rekommenderar faktiskt den gotiska novellsamlingen av Mare Kandre – Hetta och Vitt, för även om man kanske inte älskar den (såsom jag gjorde), så tycker jag att det finns ganska mycket att diskutera och resonera kring när det kommer till novellernas relation eller icke-relation till varandra (för att nämna något intressant). Sedan rekommenderar jag faktiskt Tomas Bennerheds Korparna – den är ibland mycket tung men även den diskuterbar och den går att diskutera med fokus på olika teman exempelvis. Sist men inte minst rekommenderar jag nog faktiskt Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist – för allvarligt talat tycker jag till och med att den är värd en omläsning om man inte diskuterat den med andra. Denna skräcknovell är djup på flera sätt och man kan få ut så mycket av den även om man bortser från det övernaturliga som kanske kan vara svårt för vissa läsare. Här återfinns också många teman och allt går i en gråskala som bara den är värd att diskutera, vrida och vända på – varför blir vissa saker som det blir (jag säger inte att alla frågor kan besvaras)?

4. Vilken bok var inte alls bra att cirkla om?

En bok jag tyckte var ganska svår att bokcirkla om (på regelrätt sätt), var Mian Lodalens Tiger. Jag vet inte riktigt precis vart den känslan kommer ifrån – är det kanske att man stör sig på vissa detaljer i själva romanen och samtidigt är rädd att det ska missuppfattas som att man är kritisk mot det som inte heter heteronorm? Jag vet inte… Men svår var den i vart fall att diskutera.

Annars tror ju jag att de flesta böcker går att bokcirkla om – även om man kommer få möta verket på olika sätt, från olika vinklar och att man kanske måste få hamna på fler sidospår eller jämförelsespår med vissa böcker som utgångspunkt än andra? Samtidigt känner jag att tjocka böcker (allt över kring 300 sidor och över) kan vara problematiska att hinna läsa klart till utsatt datum…

5. Bästa tilltugget till boksamtal?

Det bästa är väl åtminstone att försöka följa någon slags biovett – att inte ha tilltugg som låter för mycket när man förtär dem. Vi brukar ha fikabröd vid bokcirkelträff och det tycker jag fungerar alldeles ypperligt. Vissa kakor kan ju dock vara i riskzonen för knasterattacker – åtminstone som påverkar ens egna öron… Jag läste någonstans att vissa tyckte det passade sig ypperligt med smågodis som tilltugg. Det skulle nog absolut göra sig bra (så länge det är lite mer ”tyst” godis).

6. Och bästa drycken?

På vår bokcirkel är det kaffe eller te som gäller – det är ändå en bra dryck, tycker jag – särskilt på höst och vinter. Drycken gör sig även bra på våren och frampå sommaren, om man vid fint kvällsväder dessutom kan sitta utomhus (och är det för varmt för kaffe eller te får man väl byta ut detta mot en passande kall dryck)!

7. Vilken bok skulle du vilja bokcirkla om på Kulturkollo?

Ibland tar det emot att skaffa för nyutgivna böcker, så någon bok som återfinns som pocket. Jag skulle kunna tänka mig någon intressant ungdomsbok, en roman med lite trasiga karaktärer eller en roman med karaktärer som på ett eller annat sätt lever diskuterbara liv… Ja, så specifika är mina önskemål.

Tagg: A till Ö

De flesta vet vad det här handlar om, så jag skriver inte så mycket mer:

 

Author you’ve read the most books from:
Räknar jag på det på det är Liza Marklund the one! 

 

Best Sequel Ever:
Då säger jag bara oj, oj, oj. Den tvåan i en serie jag ändå minns att jag nog blev mest exalterad över just där och då… Ja, det måste nog ändå vara Stephenie Meyers New Moon.

 

Currently Reading:
Det är faktiskt Coco Moodyssons Onda krafter i Sollentuna. Och jag har i alla fall kommit en bit.

 

Drink of Choice While Reading:
Jag är ju också en trogen tedrickare större delen av året.

 

E-reader or Physical Book?
Här är ju jag den där tjejen som verkligen föredrar fysiska böcker framför andra mindre fysiska alternativ. Jag vill liksom känna boken på fler sätt…

 

Fictional Character You Probably Would Have Actually Dated In High School:
Ja, jag hade säkerligen kärat ner mig I många – bra som mindre bra boys… Det är tur att man vet lite bättre nu för tiden!

 

Glad You Gave This Book A Chance:
For ever and ever – J. K. Rowlings Harry Potter-serie.

 

Hidden Gem Book:
Det skulle utan tvekan kunna vara Erin Morgensterns Nattens cirkus. Den blev så oväntat omtyckt och jag kan inte förstå att jag inte läst den tidigare eller varför jag inte hört en hel drös lovord mer än vad jag fått höra…

 

Important Moment in your Reading Life:
Klyschigt med sant är att det är uppstarten av den här bloggen. Den har hjälpt mig så oerhört att läsa mer, skaffa bokliga kontakter och bara hitta tillbaka till den där gnistan att vilja läsa fast allt känns lite tufft (för tack vare bloggen och andra bloggare hittar jag alltid tillbaka (och fortare än vad jag hade gjort utan bloggen och andra bloggare))! Thanks, till mig och andra helt enkelt!

 

Just Finished:
En av mina omlästa Harry Potter-böcker. Exakt boktitel återfinns i augustiläsningsrapporten.

 

Kinds of Books You Won’t Read:
För det första finns det undantag, men jag uppskattar oftast inte självbiografier, biografier och historiska romaner lika väl som mycket annat.

 

Longest Book You’ve Read:
Det är most likely en av Harry Potter-böckerna, eller kanske The Host av Meyer? Det är de som ser tjockast ut i bokhyllan i alla fall. Och tegelstenar har jag aldrig lånat hem från bibliotek (förutom enstaka kurslitteratur), delvis på grund av att jag gått/cyklat väldigt mycket de senaste fem åren…

 

Major book hangover because of:
Jag vet inte om en major book hangover existerar i mitt liv. Visst har jag mött många vackra, förföriska sådana, men jag har ingen som är mer påtaglig än någon annan… hittills.

 

Number of Bookcases You Own:
Jag har två större Billys. Men sedan har jag lite mindre bokhyllor också som motsvarar minst en till… Ish.

One Book You Have Read Multiple Times:
One book? Äsch – kom igen. Det är klart att det är flera det handlar om. Bland annat Harry Potter


Preferred Place To Read:
Med risk att somna: soffan och sängen. Men jag kan inte låta bli – det är så bekvämt och avslappnande på något sätt (och för om man slumrar till (men det händer ju faktiskt inte jämt))!

 

Quote that inspires you/gives you all the feels from a book you’ve read:
Ett citat som för alltid har fastnat hos mig är Jonas Gardells ”Jag vill I mitt liv få älska någon som älskar mig”. Jag kan inte släppa det. Och Torka aldrig tårar utan handskar som serie innehåller fler som sitter fast och både skaver och värmer hjärtat av sanning…


Reading Regret:
Haha – ja, nu kan jag ju såklart inte komma på någon konkret. Men det blir nog ett par stycken ändå genom åren… dessutom av olika anledning?!

 

Series You Started And Need To Finish (all books are out in series):
Gardells serie jag nämnt ovan – Torka aldrig tårar utan handskar, och Bergmark Elfgrens & Strandbergs Engelsfors-serie också (dessa två är prio).

 

Three of your All-Time Favorite Books:
Oj! En kluring. Det känns som om jag kommer svara lite fel hur jag än svarar… Tre böcker jag tyckt väldigt mycket om är i alla fall Kandres Hetta och vitt, Harry Potter som serie och även Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in (bland annat!).

 

Unapologetic Fangirl For:
Doctor Who – the new series.

 

Very Excited For This Release More Than All The Others:
Två av Gilla Böckers senaste/kommande – Bjärbos och Lindbäcks, och Jägerfelds.

 

Worst Bookish Habit:
Att köpa på sig fler böcker än vad man kan läsa?! Och jag tvivlar inte på att det är fler som känner igen sig…

 

X Marks The Spot: Start at the top left of your shelf and pick the 27th book:
Jag har inga böcker uppackade för stunden så jag hoppar denna…

 

Your latest book purchase:
Sami Saids Väldigt sällan fin och en bok jag nog kommer att ge bort (som alltså förblir anonym).

 

ZZZ-snatcher book (last book that kept you up WAY late):
I can’t rememeber. Detta då jag de senaste månaderna har haft så mycket att göra att ingen bok har lyckats med detta. Jag somnar. Oavsett nu för tiden…

 

Ålder då du lärde dig att läsa:
Om jag inte missminner mig var jag 6 år, även om det gick ännu bättre vid 7 års ålder.

 

Äldsta boken du har läst (i originalutgivningsår):
Ska boken alltså vara ett ex i originalutgivningsår? I så fall kan det bli en av mammas ärvda Kitty-böcker!

 

Överst i din olästa bokhög (d.v.s. vilken bok som du inte har läst innan kommer du att läsa härnäst):
Who knows right now? Det är fortfarande stort flyttkaos i lägenheten. Så den frågan är oerhört svår att besvara… Det märker vi helt enkelt. Eventuellt blir det Sami Saids eller kanske något rec.ex eller nästa bokscirkelbok i dess ställe?!

Toppitopp 2012

Min topp-i-topp 2012, består av tio punkter, varav de fem bästa böckerna under mitt 2012 blev följande:

1.

9789186675066_large_krakflickan[1]Kråkflickan av Eriksson och Axlander Sundquist.

Boken bara slog mig av stolen och jag måste 2013 läsa fortsättningen. Jag har aldrig känt mig såhär galet lustfylld av tanken att fortsätta läsa en sådan här hemsk historia som Kråkflickan ändå är, men ändå är det precis vad jag känner. Jag bara vill läsa mer, uppfyllas, förundras och ha mer av författarparets fantastiska upplägg av historia, formulering och någonstans den ofantliga känslan och atmosfären som man sugs in i…

2.

Eld[1]Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.

Författarpar verkar vara det nya inne? Ännu en duo som öppnar upp för en historia jag inte vill släppa, och skapar något som räknas som ungdomsbok, men som lika gärna kan läsas av vuxna. Fantastiskt. Helt klart blir detta den bästa ungdomsboken jag läst i år. Inte minst för att den just balanserar fantasy och reality på ett väldigt bra sätt. Inte undra på att många ungdomar i klasserna gillar den…

3.

Hypnotisören av Kepler.

b7bb058ce73a19a0f9e8739c21d5b42c-hypnotisoren[1]Oj, oj, oj, med vilken slam den här boken fick mig att gå från misstänksamhet gällande deckare till ett helt nytt nyfiket och öppet tillstånd av ”vill ha mer”. Det här är precis vad jag vill ha för typ av deckare. Och det är svårt att förstå hur fantastisk boken är om man inte inser att man faktiskt vet vem mördaren är från start, men ändå aldrig ledsnar eller tycker att boken tappar tempo. Jag gillar den här så himla mycket och kanske mest för att den är mer skräck än renodlad deckare…

4.

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling.

29675603_O_1[1]En av de mest orginella böckerna jag läst i år, som med en poestisk klang öppnar dörren för en typ av ungdomsbok jag verkligen diggar. Jag kan bara inte släppa att jag får både en känsla för språket, för historien och känner så himla mycket på grund av allt det osagda. Har jag till exempel fortfarande fått bukt med hur romanen verkligen slutar? Jag är fortfarande inte helt säker och kommer kanske aldrig vilja bli helt säker heller. Jag vill ha mer av Näsling!

5.

hetta-och-vitt[1]Hetta och vitt av Mare Kandre.

Boken blev en total överraskning och en förälskelse utan dess like! Jag älskar poesi, den gotiska undertonen och den här fina balansen mellan novellerna som liknar kapitel vid en första anblick… Var hör novellerna ihop? Vad säger egentligen novellerna och vad känner man att de säger trots att det inte beskrivs med ord? Det är inte för intet jag valde att analysera några av dessa noveller i svenskan nu i höstas…

Mina andra fem favoriter blir:

Darling River av Sara Stridsberg, Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo, Nattfåk av Johan Theorin, Ung poesi och serien Bortom Spiderwick av Di Terlizzi och Holly Black.

2012 var annars året jag upptäckte serietecknandets världar och värda att nämnas är absolut svenskorna Liv Strömquist och Sofia Olsson.

Septemberläsningen

Månadens läsning uppgick september månad i 1518 sidors läsning (då räknar jag med cirka femtio sidor i Den vita katten samt Den vita massajen). Sammanlagt lästes 6 hela verk och jag har gett upp Hofmanns självbiografi, men kommer kämpa lite till med Holly Blacks första roman om berörarna eftersom jag också har tvåan hemma.

Månadens läsning ser ut som följer:

Den vita massajen har jag minirecenserat eller ”recenserat”. Och jag kan säga att även om läsningen varit lite seg den här månaden (inte samma sak som tråkig eller dålig), så är jag himla nöjd med många av månadens böcker! Hetta och vitt läste jag dessutom om till viss del eftersom jag använde ena halvan i min essä.

Hetta och vitt

Hetta och vitt av Mare Kandre, är nog det bästa jag läst hittills i kurslitteraturlistan. Jag rekommenderar den här novellsamlingen varmt och kan inte förstå att jag inte läst henne tidigare? Okej, jag kan förstå och säger bara – vad är det med mitt motstånd till böcker eller författare under vissa perioder när jag tycker att jag hört lite för mycket om dem? Jag måste sluta upp (men jag vill inbilla mig att jag blivit lite bättre)!

Vid en första genombläddring ser det ut som en roman, varje novell ser ut som ett kapitel. Men dessa kapitel är i själva verket noveller, tretton stycken till antalet och även om de är vitt skilda noveller, anar jag kopplingar mellan några av dem – de som behandlar krig, och de som handlar om barn på ett eller annat sätt…

Någonstans blir Mare Kandre en kvinnlig motsvarighet till John Ajvide Lindqvist för mig, fast hon inte är skräckförfattare, utan för mig mer mystisk och jag hamnar i de rysligare känslorna, i det där mystiska dimmiga där jag fastnar i gråa vardagar, tankar, liv, men där det mitt i allt det obehagliga är så vackert skrivet. Jag som läst om skräck och gotik i litteraturen på högskolan, håller med om att Kandre är gotisk – labyrintism, ruiner, förfallenhet, hopplöshet och speglar och avspeglingar (bland annat fotografier) är återkommande. Och hon är inte typiskt kvinnlig i språket, vilket också tilltalar mig mycket.

Den novellen jag gillar bäst är skriven ur en flickas perspektiv och återfinns som kapitel/novell nummer två:

”De hade lekt i grustagen bland de lila blommorna, vid skogsbrynet, intill träskjulet, hela dan.
Hade hoppat, sprungit, förlorat sig fullkomligt i allehanda fantasilekar, jagat varann i cirklar, tröttnat på detta, blivit sams, börjat om igen, och de skulle just till att gå när hon såg henne –
Flickan.
Hon stod i skogsbrynet, var först bara urskiljbar som en lysande, vagt flimrande kontur, men blev snabbt allt tydligare, ja, konturerna fylldes efterhand i och lyftes fram och ett ansikte framträdde under granarna –
Ett ansikte med två underligt platta, blänkande stålblå, stirrande ögon i, pepprat med fräknar, med dockliknande liten blänkande knappnäsa som såg ut att vara hård och tunna, blodlösa, hårt sammanpressade läppar.” (sid. 17).

(Och jag blir galen på att inte kunna göra indrag!)

Ensamheten är påtaglig på något sätt, eller utanförskapet. Hon leker också med gränslander verklighet och övernaturligt, vilket jag tycker om. Känslor är påtagliga, och då främst känslor som på något sätt inte är bra och som leder till det grå. Poesi som jag älskar, tycker jag mig åtefinna i klangen i språket när Kandre skriver novellerna. Inte minst då hon väljer att skriva ”hetta och vitt”, som vid en första anblick kan verka som en jättekonstig blandning, men klingar rätt, åh, så rätt där denna mening återfinns.

Och självfallet har en av mina markeringspennor läckt rosa färg i ena hörnt på den här boken jag absolut kommer spara. Det är så typiskt bara, eftersom jag gärna vill vårda mina böcker med omsorg. Det hade känts mindre jobbigt om någon annan bok i kurslistan blivit lite knalligt rosa i pärm och några sidor uppe i kanten – men icke då!

Nu när jag äntligen låst något av Kanske är det dags att inse att jag borde läsa Aliide, Aliide, som jag hört så mycket om. Och i och med att Mattias Fyhr har kommit ut med en avhandling där Mare Kandre är i fokus, borde man väl också läsa den. Inte minst för att han är forskare på skolan, utan för att jag på ett sätt är skyldig honom det, då det var han som öppnade mina ögon för Mare Kandre redan för tre höstar sedan. Och han kände henne när hon levde, så det blir på riktigt något intressant.

Döden och verket …

I Vi Läser (2012:3) fastnade jag en del för Jens Liljestrands tankar om just författarens verk efter döden. Hur och om döden påverkar hur man ser på författares verk, hur man hanterar författarens död och vad döden eventuellt gör med läsarsiffrorna. En av grundtankarna han har är att det är orden man har författat som finns kvar. Det är det man lämnar eftervärlden och att det är genom orden man kommer försöka lära känna en författare på ett eller annat sätt …

Några exempel som ges är några författare som blivit mer kända efter sin död än när de levde. Det får mig att tänka på konstnärer som van Gogh, men också på vissa av de klassiker vi läser än idag. Några av dessa författare har inte blivit upptäckta och upphöjda förrän flera år efter deras bortgång. Några exempel Liljestrand tar upp är Stig Sæterbakken och David Foster Wallace, inga för mig kända författare, men författare som blivit större efter deras död och i bådas fall självmord. Båda hade varit deprimerade, kämpat med författandet på grund av detta, men båda blev omtalade och lästa i stor skala efter sin död, trots att de haft olika förutsättningar när Sæterbakken var påväg upp, och Wallace påväg ner i karriären.

Ett annat exempel är Mare Kandre som var populär och hyllad, men knappt uppmärksammad alls efter sin bortgång. Man blir inte per automatik mer känd eller uppmärksammad efter sin död, menar Liljestrand. Och jag tror att detta är väldigt sant. Jag tycker också att det är tragiskt att en hajp ska starta efter en författares död, särskilt om det handlar om självmord – för någonstans känns det ibland som att det är omvärlden som känner en skuld till författarens öde och att man ”betalar tillbaka” i efterhand. Eller varför skulle någons verk bli så mycket mer eftertraktat eller spännande om författaren valt att ta sitt eget liv? Jag kan inte se logiken, även om detta är egna tankar och inget som Liljestrand diskutrerar eller uppmärksammar.

Några andra tankar gäller även ett uttalande om att: ”(d)et är svårare att avfärda en bok när författaren är död.” (sid. 72). Det är ju helt klart sant och sammankopplas en del med att författaren inte kan försvara sitt verk, utan andra gör det i författarens ställe. Men jag kan också tycka att det är sorgligt att man måste försvara och argumentera för sitt verk somliga gånger eftersom det måste lägga en personlig press som man kanske kan ha svårt att hantera. Jag har också lite svårt att ta till mig helt av vad Liljestrand menar med ens ord och att det är något att lämna efter sig senare och ett sätt för läsaren att lära känna en. Jag håller både med och inte med. Ja, det är författarens ord som finns kvar när författaren går bort, och ja, det är något man kan tänka sig att eftervärlden läser … Men jag håller inte med om att det är ett sätt att lära känna författaren. Skönlitterära texter kanske man skriver med en uns erfaranhet, tankar och känslor ur det egna livet som grund, men jag tror inte att man kan lära känna en författare den här vägen eftersom det alltid kommer blandas upp med läsarens egna tolkningar. Dessutom gillar jag inte idén om att man försöker mena eller tro saker om författaren genom att läsa dess texter. Text är inte samma sak som person…