Marsläsningen

Ja, marsläsningen detta år är kort och koncis med sitt enda utlästa verk:

  • Stina Stoors Bli som folk

Jag skrev i min recensionish om den på Instagram följande:

”Nu är #blisomfolk av #stinastoor utläst. Jag läste ut den igårkväll och jag har suttit och finurlat över lunch nu vad jag tycker. Jag tror jag kommer fram till att vissa noveller känns för svåra, för metaforiska måhända, för mig. Andra som jag tycker att jag förstår bättre, måhända även dem med metaforik, tycker jag om riktigt mycket! 📚 Jag tycker mig även skönja mörka undertoner här och där jag inte riktigt vet om jag uppfattar rätt – och – så gillar jag mycket mer än väntat när noveller blinkar lite till varandra. Detta blev en ganska blandad men ändå väl värd läsupplevelse. 👍 Jag behöver kanske inte förstå allt eller gilla alla noveller vid en första läsning?!”

Mars månads utlästa är alltså en novellsamling och en ganska så tung, djup och svårförståelig sådan lite oberoende på vilken novell jag tänker på. Samtidigt är det något hos Stoor just på grund av detta som lockar mig och som gör att läsningen alltså känns så väl värd. Jag är även glad över att mars månad bestod av novelläsning då det ändå känts okej att pausa och begrunda ordentligt mellan novellerna. Vissa noveller läste jag till och med en halv gång till (kan man säga så när man mer skumläst?) för att försöka se om jag missat någon viktig poäng eller dylikt, och jag gillar när jag utmanas på det sättet i läsningen då och då.

Jag har inga förväntningar på april månad nu, inte mer än att jag hoppas att läsa när andan faller på och jag hoppas även att solen visar sig och värmer upp vårkänslorna ordentligt. Jag går även och blir 28 år i april och det känns bara bra att få äran att bli ett år klokare, snyggare och förbättrad (framför äldre) som jag brukar tänka.

Februariläsningen

I februrari lästes tre verk ut:

  • Kaninjägaren av Kepler
  • Dagar utan hunger av Delphine de Vigan
  • Vattnet drar av Madeleine Bäck

”Recensionishar” på dessa läs lyder som följer:

#Kaninjägaren av #kepler är änterligen utläst. Det har tagit sin lilla tid, trots Keplers lagom, perfekt korta, kapitel och trots en hel del spänning! 😊👍 Det är som att jag känt av ofrivilligt mycket sidospår, lite för lite spänning här och var och en del osannolika ingredienser eller detaljer – och – att det på något vis lite stört min läsning. Tyvärr. Men överlag är jag ändå väldigt nöjd. 📚👍 Då och då har jag till och med trott att jag vet mer än Joona eller Saga, även om det hälften av gångerna visat sig vara helt fel! 😆

Jag läste nyss ut #dagarutanhunger av #delphinedevigan. Jag känner mig ärligt lite tom, just för att boken framkallar en hel del känslor och tankar. Detta är en bok som är mycket på en gång – vacker, vemodig, tung, bra, viktig, hemsk, hoppfull – mycket i en salig blandning. Kanske blir boken extra tung för mig då jag kan känna mig ledsen över igenkänning rörande min egen självbild i tonåren och vilka uttryck eller känslor det kunde framkalla. Jag gillar ärligheten som återfinns i boken. Det känns äkta även om vi snackar fiktion. 📚👍 Jag kommer antagligen bekanta mig än mer med författaren framöver dessutom! ❤ Det känns som ett måste.

”Jag läste alldeles nyss ut #vattnetdrar av #madeleinebäck. 📚 Det här är en bok som tog cirka 50 sidor för mig att ens fastna lite för, sedan har jag på något vis ändå fastnat tillräckligt för att fortsätta läsa och läsa. 😜 Jag känner mig förvirrad över vad jag tycker eller inte tycker om den. Jag har även en känsla av att jag sitter med en drös obesvarade frågor, även om de där frågorna inte kan formuleras riktigt, som att det snurrar för mycket angående vad jag tycker att jag vet/inte tycker att jag vet ännu, som att jag kommer behöva läsa nästa bok för att kunna formulera några av dem, kanske även den tredje boken i trilogin i framtiden för att formulera de sista frågorna? 😝 På flera vis fascineras jag över att jag fastnar trots alla motstridiga känslor och den förvirring boken framkallar. ”Vattnet drar” är något annat än vad jag läst på länge, kanske något helt annat än vad jag läst hittills i mitt liv på flera vis och det känns ändå bra och kanske till och med lite befriande. 😊 Detta känns som många genrer på en gång dessutom. Hur det än är så landar jag nog i att andra boken i trilogin kommer att läsas tack vare denna läsupplevelse. 😝😜”

Tre verk lästes alltså ut i februari, även om jag i huvudet mer räknar det som två i och med att Kaninjägaren bara hade några få sidor kvar att läsa ut i februari. Hur som haver tycker jag att jag läst precis så mycket som jag mäktat med och jag är nöjd med mina två, tre, utlästa verk i februari. Jag är till och med supernöjd.

Vilken blir månadens favorit? Månadens överraskning eller dylikt, kanske någon undrar? Ja, Kepler var som vanligt en bladvändare, men det var absolut inte den bästa av dem i serien om Joona Linna. De Vigan gillade jag en hel del, men samtidigt är den kanske inte så pass superbra att jag vill höja upp den till skyarna… Men bäst den här månaden är nog faktiskt de Vigans. Och trots min ambivalenta relation till Bäcks blandgenreroman, så måste jag någonstans ändå säga att den nog är både månadens wild card och månadens, trots allt och i slutändan, mest uppskattade trots att jag fortfarande känner en viss förvirring inför vad jag verkligen känner för den.

Nu i mars hoppas jag på mer påhälsning av solen och jag kommer läsa, precis som i februari, så ofta jag har tid och lust till övers efter det att jag faktiskt både jobbar och pluggar och det tar upp en hel del av min tid.

Januariläsningen

I januari lästes följande titlar ut:

  • John Ajvide Lindqvist – Hanteringen av odöda (omläsning)
  • Julia Lindemans & Annina Rabe – Katt people
  • Emelie Schepp – Prio ett
  • Christine Lundgren – Jag lever tror jag

Förutom att jag faktiskt skrivit en regelrätt recension på Katt people, så återfinns det på Instagram  #bokrecensionish på de tre senare. Här nedan har jag kopierat in text från dessa ”bokrecensionishar”:

”Jag läste ut #kattpeople av #julialindemalm & #anninarabe i en sittning. Jag gillar den, men kan inte låta bli att sakna åtminstone citat från samtliga kattägare som är fotograferade just för att jag tror att det hade kunnat höja den varma känslan mellan katt och människa! Det känns också som en bok främst för de vuxna kattägarna, och inte så mycket för andra läsare kanske. 🐱❤📚 ”

#Nyssutläst är tredje verket för i år: alltså #emelieschepp och #prioett. 📚❤ (…) ”Prio ett” påminner en hel del om Lars Keplers Joona Linna-verk skulle jag vilja säga, fortfarande Scheppiskt bladvändarvänlig och spännande sådär på gränsen till osannolikt här och var. Detta är en roman som både slutar lite som slutet på en trilogi, samtidigt tillräckligt öppet för att göra plats för fler verk i serien om Jana Berzelius om andan faller på. En typisk bladvändare, helt enkelt! 👌☺ Och: jag lyckades lista ut en detalj innan bokens karaktärer lade ihop ett och annat! 😊😉”

”Vilken debut! ❤ #Christinelundgren och #jaglevertrorjag är bästa läset hittills i år och skulle kunna bli en av de bästa på året känns det ärligt som! 📚💕 Språket är det allra bästa i ungdomsromanen som för övrigt handlar om sorg, saknad, och att knappt veta om man kan leva utan sin bästa vän. Språket förmedlar både uttalade och outtalade känslor, Kim som person, hennes sinneslägen och jag tycker verkligen att språket förstärker! Det här är en bok som känns och jag hoppas få läsa mer av Christine Lundgren i framtiden! 👍👍👍”

I januari lästes alltså fyra verk ut, och mest nöjd är jag nog över att ha läst samt upptäckt Christine Lundgren!

Från och med nu räknar jag inte sidantal längre. Det är alldeles för tidskrävande och ett ganska stressfyllt moment i sig (då jag ofta får för mig att jag läst alldeles för få sidor var månad och då jag ofta glömmer av att jag även pluggar och läser en hel massa kurslitteratur dessutom). Jag vill påminna mig själv om att 2017 handlar om att hitta balans och reducera stressmomenten!

Jag ser fram emot av vad februari har att erbjuda! Kanske till och med lite sol?

#Bokrecensionish

Jag kommer framöver att använda Instagram en hel del mer för recenserande. Det blir antagligen mer ”mikrorecension” än något annat och jag kommer tagga dessa typer av recensioner med hashtaggen ”bokrecensionish”. Som taggen indikerar kommer jag att på något sätt ”nästan-recensera” (om inte annat) på Instagram. Jag kommer förutom hashtaggen markera ”bokrecensionish” med hjälp av en bild på utläst boks baksida. Jag hoppas detta ska bli ett extra sätt att förmedla det jag läser och att det förhoppningsvis inte blir en stress på samma sätt som regelrätta bokrecensioner kan bli här på bloggen.

Mikrorecension: Oceanen vid vägens slut

oceanen-vid-vagens-slutOceanen vid vägens slut av Neil Gaiman tog lång tid att ta fram från olästa böcker här hemma och att sedan också läsa. Men så är det kanske inte så konstigt i och med att det är en väldigt ovanlig historia som lite kräver sin lästid? I berättelsen följer läsaren en pojke, 7 år gammal, som är med om något utom denna värld:

””En ocean är mycket större än ett hav. Varför undrar du?”
”Tänkte bara”, sa jag. ”Kan det finnas en ocean som är lika liten som en damm?”” (sid. 34).

Detta är en bok om barndom, vänskap, ondska, godhet, magi (magiskt realism?), och mitt i allt undrar jag som vuxen läsare av boken: vad är sant och vad är fantasi? Och jag tror att jag mitt i alltihopa åtminstone landar i att jag inte uppskattar boken så mycket som jag hade hoppats och att jag inte kommer prata om den särskilt mycket eller tipsa om den vidare… Jag gillar den helt enkelt inte tillräckligt mycket, tyvärr.


Oceanen vid vägens slut : [en roman]
Författare: Neil Gaiman
Förlag: Månpocket (2015)
ISBN: 9789175034287
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Mikrorecension: Så värt

sa-vartSå värt av Martin Jern är hans debutroman och det är en rättfram ungdomsroman där läsaren får följa Aron, 15 år, på ett ärligt sätt i första person:

”Hon har aldrig tittat åt mitt håll. Antagligen vet hon inte ens vem jag är. (…) Vad har jag som skulle få henne att märka mig?” (sid. 6).

Det här är en roman jag gillar ganska skarpt, men det är samtidigt något med den som gör att den inte landar i mer än en okej till bra ungdomsroman för mig personligen. Det jag gillar kanske mest med hela romanen är det verklighetstrogna i Arons känslor som är betydligt mer komplexa än vad han själv kanske tror ibland.


Så värt
Författare: Martin Jern
Förlag: Gilla böcker (2015)
ISBN: 9789186634773
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Saga: Volume Three & Volume Four

Jag tänker egentligen inte gå in så mycket på dessa två volymer med rädsla av att säga för mycket för den som inte kommit såhär långt in i berättelsen. Därav kör jag på två mikrorecensioner och hoppas att jag håller en finare balans.


Saga_vol3-1I Brian K. Vaughan (& Fiona Staples) Saga: Volume Three fortsätter berättelsen delvis där berättelsen i volym två slutade med lite av en cliffhanger.

”Right, where were we? Oh yeah, cutting across the Clockwork Stars on our way to a fog-shrouded world.” (chapter thirteen)

Flera karaktärsutvecklingar gör att jag fortfarande vill läsa serien, alltså till trots vissa sexualiserande inslagen som återkommer gång på gång. Jag gillar bäst Hazel som berättare fortfarande och kan liksom i örat höra hennes röst!


Saga: Volume three
Författare: Brian K. Vaughan
Förlag: Image comics (2014)
ISBN: 9781607069317
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


saga_tp_04I volym fyra kommer fortsättningen på ytterligare en form av cliffhanger ifrån det tidigare albumet.

”Soak it up, I’m not always this adorable.” (chapter nineteen)

Det är ungefär vid detta album, hur mycket jag än tycker om Hazel (både som person och som berättare), som jag känner att jag måste ha en paus från Saga. Jag tycker det blir lite för mycket av de sexualiserade inslagen och jag tappar lite aptiten oavsett eventuell cliffhanger i slutet av albumet, så för stunden väljer jag att inte läsa mer Saga på ett tag.


Saga: Volume four
Författare: Brian K. Vaughan
Förlag: Image comics (2014)
ISBN: 9781632150776
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris