Novell

I Bokusbingot prickar jag av ytterligare en ruta – rutan Novell:

Jag läser nämligen Let it snow av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle och har mindre än hundra sidor i sista novellen kvar nu:

Det här är nog tredje gången jag försöker läsa hela Let it snow och inte bara ungefär halva första novellen… Men ibland väljer en verkligen helt fel tillfälle att börja läsa en bok, och i år var det nog istället helt rätt. Jag började inte läsa den varken för tidigt eller för sent helt enkelt.

Septemberläsningen

Bättre sent än aldrig, tänker jag…

Och i september lästes fem noveller ut:

  • Huset av Torgny Lindgren
  • Fröken av Sara Lidman
  • Moster Evelina och Anton av Sara Lidman
  • Öknens alla blommor av Per Olov Enquist
  • Monte Carlo av Stina Stoor

På Instagram skrev jag följande:

”(T)yvärr så gillade jag ingen av novellerna sådär särskilt mycket – varken i språket eller i historierna, även om det finns något i alla av dem… #Torgnylindgren och #huset var intressant med sina detaljer, och #saralidman med sina två noveller #fröken och #mosterevelinaochanton likaså. #Perolovenquist och #öknensallablommor lämnade mig med en viss känslostämning och ett slut jag fastnade med. #Stinastoor och #montecarlo lämnade mig med känslan av att jag borde läsa om och försöka hitta mer – då det känns som om jag eventuellt missat smådetaljer av betydelse… Och detta har jag känt förut när jag läst något av Stina Stoor.”

Och det är ju så ibland att vissa noveller inte riktigt faller en fullkomligt i smaken och att det får vara okej så. Det fascinerande är ju att de trots allt kan komma att väcka känslor, tankar och att de på något plan ändå berör, fastän att själva värderingen landar i att en faktiskt inte tyckte om. De fem novellerna för september månad tycker jag belyser detta på ett bra sätt.

Kadish, kadish, kadish

kadishLova Lovéns Kadish, kadish, kadish är en novell att läsa med fördel när kvällen och natten lagt sig. Lite extra effekt till historien skulle en kvälls- eller nattläsning av den här novellen kanske ge om man dessutom befann sig i en lite mer avlägsen stuga i skogen?

Huvudpersonen Amina har ganska bokstavligt flytt ut i skogen. Hon har sökt sig till avsaknaden av människor, hon har sökt tryggheten i samma andetag, och hon försöker fortfarande bli mer och mer hel för var dag som går sedan den dagen för sex månader sedan då hon blivit misshandlad av några män – endast – på grund av hennes utseende. Till skogen har hon med sig hunden Charlie, en hund som hon inte hade haft innan överfallet, utan skaffat sig efter, en hund som gör mycket för att skapa den där extra känslan av trygghet och sällskap.

Amina möter jag som läsare en av alla hennes skogspromenader. På just den här skogspromenaden finner Amina ett oskadat ägg när hennes Charlie dragit fram i något slags bo. Ägget är av ett slag hon aldrig sett förr; det är större än ett hönsägg, gråblå till färgen, och oväntat kallt. Amina tar beslutet att ta med det oskadade ägget tillbaka till stugan, främst på grund av tanken att fågelmamman inte kommer våga ta hand om det enda oskadda ägget i det förstörda boet.

När ägget sedan är på plats i stugan börjar konstiga saker att hända. Amina hör ljud hon aldrig tidigare hört och det dröjer inte länge förrän både hon och Charlie kan konstatera att det är något oväntat stort med vingar som verkar vilja ta sig in i stugan, eventuellt för att ta sig till ägget hon räddat…

Ja, Kadish, kadish, kadish är en ganska oväntad historia från mitt håll betraktat. Och trots att många komponenter finns där som borde få mig på fall, så faller jag inte helt och fullt för historien, även om jag tycker den är bra. Jag kan dock inte säga vad exakt det är jag tycker fattas mig, eller vad det är som inte får mig att känna den där extra lilla gnistan… Men något är det som gör det. Jag tycker dessutom att slutet (trots att jag brukar gilla lite kvickare och kanske suggestiva slut) går lite för fort och att allt slutar lite för abrupt för att jag ska kunna känna att jag har en helhetsbild av berättelsen…

Novellen är bra och jag tror som jag i inledningen nämnde att den passar sig extra väl som läsning på kvällen, eller på natten, och gärna i en avlägsen stuga i skogen… Lova Lovén kan verkligen väva samman vardag, eller verklighet, med fantastiska inslag!


Kadish, kadish, kadish [Elektronisk resurs]
Författare: Lova Lovén
Förlag: Swedish Zombie (2016)
ISBN: 9789188185150
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Tematrio: Sommarläsplaner

tematrioDen här veckan uppmanade Lyran i sin tematrio: ”(B)erätta om tre texter, genrer, böcker, författare du planerar att läsa i sommar!” Tre läsplaner jag har i sommar är att…

1. …ha läst ut Helena Dahlgrens 100 hemskaste. Detta mål är redan uppfyllt, len såsom jag har suktat efter den har det liksom inte funnits en klarare plan än den.

2. …läsa noveller som format i de sköna, ljumna, sommarkvällarna utomhus. Förra året lästes många fina noveller ut just i de sköna, ljumna, sommarkvällarna och jag älskade det!

3. …ha läst en och annan serie också – alltså serie som i seriealbum eller dylikt. Just nu har jag påbörjat även detta mål då jag läste ut första seriealbumet i Saga-serien. Det är något med formatet serie som jag gillar att ta mig an just sommartid. Det är kanske lite som med novellen – ett bra format att ta sig an på sommaren för att man kan sluka ett verk på en och samma sittning… Till och med kanske fler?!

American Hotel

americanJag hade glömt av vid det här laget hur mycket jag tilltalades av Sara Stridsbergs språk i Darling River. Då kom Amerian Hotel som en påminnelse med posten och jag drabbades sådär härligt brutalt av Stridsbergs ord, deras samklang och deras känslovågor som kommer med den där samklangen (som i sig känns så avvägd och så nära på perfekt som man kan önska).

”Första gången jag träffade Jack hade jag och Vladimir bara setts några veckor. Någonting hände med honom i broderns närhet, han kröp ihop som han inte hade gjort förut, som om han skämdes.” (sid. 10).

Jack och Vladimir är, sedan stycket här ovan, båda en del av jag:ets liv. Det är som att allt är dömt att gå åt helvete på något sätt och någon gång. Detta indikeras både i den osunda relationen bröderna har till varandra och den osunda relation alla tre får till varandra i ytterligare ett steg… Och där slutar jag nog prata om själva berättelsen i sig, men jag måste verkligen slå ett slag för hur Stridsberg lyckas bygga med ord för att skapa en enorm känsla för dessa relationer.

Hon bygger det komplexa, det osunda, det tvungna, det otvungna, det mänskliga, det djuriska, det oskyldiga, det skyldiga, det komplicerade, det oundvikiga, det ofrånkomliga goda och onda, på ett sätt som inte går att beskriva med ord, men däremot kan upplevas av rätt läsare för den här typen av litteratur. Nej, för jag tror faktiskt inte att alla gillar Stridsberg, men att de som gillar henne och hennes sätt att bygga med ord och känsla, verkligen älskar det! Och bland de älskande står jag!

Jag slungas tillbaka till den där wow-känslan jag fick när jag för ett par år sedan läste Darling River. Och nu står jag där och tvekar vad gäller Beckomberga som jag har hemma i bokhyllan – vågar jag läsa den snart, eller bör jag vänta en aning? Jag kan inte riktigt bestämma mig…


American Hotel
Författare: Sara Stridsberg
Förlag: Novellix (2016)
ISBN: 9789175891071
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Var du lycklig farmor?

Mvar_du_lycklig_farmor_RGBalou von Sivers Var du lycklig farmor? hade jag egentligen inga förväntningar på som sådan. Jag tänkte väl mer att jag tar den som den är och hoppas att den är bra. Och bra var den!

Allt börjar med ett barnbarns oskyldiga fråga; ”Var du lycklig med farfar?”, i samband med att hon tar ner bröllopsfotot hos sin farmor Hedvig (huvudpersonen i berättelsen). Hedvig minns då tillbaka till den svunna tiden – tiden kring det giftermål hon ingick i när hon sa ja till Kurt…

Det blir effektfullt att på något sätt se allting utifrån, berättat ur ett tredjepersonsperspektiv. Det får i alla fall mig att känna att jag verkligen är där som betraktare när jag läser den här berättelsen. Det ger också en extra känsla av att resa i tiden, som om tredjepersonsperspektivet gett mig en extra tillåtelse att följa med på den här minnesresan, att jag är invigd…

Känslorna är många utifrån denna lilla oskyldigt ställda frågan från ett barnbarn, och minnesresan innehåller många bilder, känslor och tankar. Jag tänker inte gå in på några detaljer kring varken minnena eller känslorna, utan rekommenderar istället andra att ta del av den här novellen för att få tillgång till den delen av den här berättelsen.

Utgångspunkten i frågan som väcker så mycket känslor och minnen – den tar jag för sann. Jag tror utan tvekan att vissa frågor kan föra en tillbaka i tiden, att de kan framkalla många minnesbilder och känslor samt tankar om frågan bara ställs vid ett visst tillfälle.


Var du lycklig farmor?
Författare: Malou von Sivers
Förlag: Novellix (2016)
ISBN: 9789175891057
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris