Bokmärkts Tema Torsdag #9

I veckans Tematorsdag skriver Klättermusen: ”Här om dagen pratade jag med Hundöra om hur ledsen jag är över tid som gått förlorad på dåliga böcker som jag läst. Veckans TemaTorsdag handlar om ens lästa böcker som har slösat bort ens tid.”

tema-torsdag-2[1]

Jag tycker att veckans tema är jättesvår, men den boken jag utan tvekan kommer att tänka på som en bok jag inte skulle rekommendera andra att läsa är en bok som jag läste under den Nordiska utmaningen jag var med i förra året. Grönländska Ole Korneliussens Saltstoden var ingen favorit. Helhetsintrycket blev bara att boken var osammanhängande, tråkig och tack och lov bara 140 sidor lång …

Men kan jag komma på tre böcker till jag kanske inte tycker är så bra?

Jag har en enda gång testat Katarina Kieri och läst hennes novellsamling Majas morsas kompis sambo, men tyckte inte att jag kom in i den ens som novellälskande… Så jag rekommenderar inte den här personligen vidare till någon, då jag inte riktigt ser kvalitéerna med den tyvärr.

Anders Björkelid kan jag kanske också avråda från, även om jag helt klart inser att den bara inte var min typ av bok till stor del. Men Ondvinter blev för min del en slöseri med tid. Jag tyckte inte att boken fångade mig och jag störde mig lite grann språkligt… Mja, nej, detta var bara inte min grej tyvärr.

En annan bok jag läste några noveller från i den Nordiska utmaningen var William Heinesen och Gäster från månen och andra berättelser. Inte heller denna novellsamling föll mig i smaken… Det är också dessa novellsamlingar av samma författare som ibland får mig att inse vilken fördel det är om man känner författaren man ska ta sig an – så att man vet att man med störst sannolikhet kommer gilla samlingen. Eller: värdet av att läsa en antologi med noveller där faktumet att det är olika författare bakom varje novell gör att man fortfarande kan se framåt vartefter man läser novellerna…

 

 

Juliläsningen

Juli månad har bestått av sju böcker och cirka 1501 sidors läsning:

Stephenie Meyer – The Short Second Life of Bree Tanner
Sanne Näsling – Kapitulera omedelbart eller dö
Katarina Kieri – Majas morsas kompis sambo
Åsa Anderberg Strollo – Bryta om
R. L. Stine – Mitt liv som varulv
Ole Korneliussen – Saltstoden
Maggie Stiefvater – För evigt

Bästa den här månaden måste jag nog säga var Kapitulera omedelbart eller dö. Jag var inte beredd på att jag skulle tycka om den så mycket som jag gjorde, men den är helt klart månadens favorit. Sämsta trodde jag skulle komma att bli Majas morsas kompis sambo som jag för några dagar sedan skeppade vidare till någon annan i en av stadens bokbyteslådor … Men Saltstoden kom att bli månadens bottennapp och kommer få stå för en av de konstigaste och tråkigaste böckerna jag någonsin läst. Bryta om är mycket läsvärd och Mitt liv som varulv blev månadens sista bok, en nostalgitrip och en omläsning över tio år sedan senast …

Nordisk utmaning: Saltstoden

Jag vet inte alls vad jag ska säga om den här boken. Den är udda, mycket udda och jag vet med säkerhet att jag inte tycker om språket eller tankarna och betraktelserna huvudkaraktären gör överlag. Det finns en del tänkvärda formuleringar när det kommer till huvudkaraktärens betraktelser av andra människor, men annars tycker jag att det mesta är antaganden, fördomar och tankar jag aldrig skulle vilja veta att någon tänker om andra. Domen kommer snabbt i betraktarens ögon och det känns som om det finns ett förakt för det mesta levande omkring honom.

Grönländska Ole Korneliussens Saltstoden börjar med ett farväl till en båt som varit en del av huvudkaraktärens liv. Den sätts i brand och får driva ut i vattnet. Sedan startar en promenad genom staden med alla dessa tankar och betraktelser huvudkaraktären gör och har. Han är ganska bitter på livet, kanske inte nödvändigtvis hans egna, men på andras del i det och hans tankar rör det synliga och också det han kallar och upplever som osynligt…

Jag tycker jag upplever boken som rörig, lite seg och osammanhängande, fastän jag förstår att den röda tråden är att allt utspelar sig under en dag och betraktaren tänker det han gör på grund av vad han hör, ser och upplever utifrån hans perspektiv från främst olika bänkar och stolar där han gör pauser under hans planlösa promenad, som heller kanske inte är planlös eftersom han låter det osynliga eller en slags instinkt leda honom.

Eftersom språket och tankegångarna inte tilltalar mig, kan jag inte säga att jag uppskattar boken. Jag är glad att den bara var 140 sidor lång dryga och att boken ändå kändes väldigt lättläst då det var tankeperspektiv och inga markerade ordväxlingar eller liknande i boken. Sanningen att säga slutade jag läsa in varje ord efterhand eftersom det skulle blivit för gnatigt att ta in varje tanke och betraktelse huvudkaraktären gör.

Det jag vet om huvudkaraktären är att han är en man, välberest och att han inte betalar sina räkningar utan gömmer dem under dörrmattan tills vidare. Jag misstänker att han har utländskt utseende eftersom många verkar anta att han skulle kunna vara muslim … Huvudkaraktären verkar också vara ganska bitter och någonstans också lite ohälsosam i alla dessa tankar om livet, människan, djuren, naturen och staden. Tankarna är också eventuellt ohälsosamma när det kommer till det synliga och osynliga. Jag blev dessutom förvånad över att början vävdes samman med slutet …

Detta är hur som helst ingen bok jag kommer rekommendera till vänner och bekanta.