Juliläsningen

I juli lästes följande fyra verk ut:

  • Janne Tellers Om det var krig i Norden
  • Christin Ljungqvists Vita tigern
  • Mats Strandbergs Hemmet
  • Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen

På min Instagram skrev jag således följande om de utlästa verken:

#Omdetvarkriginorden av #janneteller är en viktig bok. Den är snyggt utformad som ett pass och den försöker hjälpa till att skapa en grund för perspektivtagning – tänk om JAG var flykting (till skillnad från utifrånperspektivet)? Den är lättläst, men för den sakens skull inte lättsmält. Kanske att jag hade velat ha den om möjligt ännu mer allmänt skriven så att jagperspektivet verkligen uppfylls!

”Jag läste igårkväll även ut #vitatigern av #christinljungqvist! 📚❤️ Detta är första delen i en tänkt serie och jag tycker att denna inledande delen börjar med en ganska lugn spänning bara i att utspela sig i en framtid där miljöförstöring och flyktingfrågan ställs lite i kontrast mot dagens diskussioner kring de båda (även om det blir på olika sätt) och som läsare avläser jag detta framtida Sverige och en framtida värld som avsevärt skiljer sig från, men också bär på likheter av, idag. Spänningen byts sedan smygande ut mot berättelsens inneboende spänning som sakteliga stegras… 👍 Avalon som är huvudperson är en karaktär att älska, med allt som är hon, och hon växer verkligen som person bara i denna roman. Berättelsen börjar i något barnsligt oskyldig, men detta förbyts sedan sakta till något allvarligare. Det här är en bok som lämnar mig med en känsla av att vilja få veta mera när nästkommande del i serien kommer. Och jag älskar den känslan! 👌”

Jag läste för några dagar sedan ut #hemmet av #matsstrandberg (det tog drygt ett dygn att läsa ut). 📚 Och innan detta läs har jag hunnit tänka att Strandberg är genial som skrivit en skräckroman förlagd i demensboendemiljö. Och efter läset kan jag säga att det är genialt! 👴👵📚😱❤️ Jag älskar karaktärs- och relationsbeskrivningarna, hur vardagen går över till övernaturligt och samtidigt den mänskliga skepsisen – därtill känslan av att Strandberg gjort sin research (han har satt sig in i det han behöver veta om romanens miljö för att den ska kännas trovärdig). ❤️ Sedan älskar jag ju de lagom långa (läs: lagom korta) kapitlen och det faktum att det är lagom många karaktärer att hålla reda på och på något sätt få en relation till! Briljant! I loved it (med skräckblandad förtjusning)! 📚❤️😱👌😄👍

Sista juli läste jag ut #tordyvelnflygeriskymningen av #mariagripe, en #omläsning. Och vissa saker minns jag så tydligt fast jag läste den för mer än tio, kanske till och med femton år sedan! 📚❤️ Tänk vad vackert ändå?! 💕 Men det är något med början och slutet, den där planteringen av alla tillfälligheter, det vardagliga som krockar med det övernaturliga, historiens samtid jämsides dåtid och även i relation till vår nutid. Jag gillar fortfarande den här klassikern mycket! ☺️❤️ Jag har sedan jag läst den första gången flitigt vänt på tordyvlar – och nu efter en omläsning förstår jag varför det fastnat! 😊Att dessutom ha fått diskutera boken på Facebook tillsammans med andra som ägnat sig åt #realtidsläsning av den juni till augusti har varit så givande och läsningen har tagits till en annan nivå! 👌😊👍

Månadens absolut bästa får nog i juli trots allt bli Mats Strandbergs Hemmet. De förväntningarna jag hade införlivades och den var dessutom så mycket mer briljant än vad jag hade kunnat (mar)drömma om! Jag hoppas Strandberg fortsätter att ge mig bra skräck även i framtiden, kan meddelas…

I övrigt måste jag slå ett slag för att både läsa om en klassiker och barndomsfavorit – och – att därtill få chansen att diskutera den med andra. Jag är så glad att jag valde att delta i realtidsläsningen av Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Jag blev aldrig ensam med mina funderingar utan kunde bolla och bli klokare och rikare av läsningen tillsammans med andra!

Nu i augusti fokuserar jag allra främst på nytt jobb. Det får ta den tid det behöver i anspråk och den 21:a augusti är det även registrering till höstterminens första kurs i bibliotekarieutbildningen – så med det sagt är tanken att jag ska balansera både studier och jobb. Och även om jobbet och studierna går före mycket annat i augusti så kan jag meddela att kärleken och solen sällskapar mig en del redan nu i augusti och att det känns oerhört välsignat.

Tematisdag: Omläsning

Veckans Tematisdag rör omläsning. Boktimmen undrar:

”Vad gillar ni att läsa om? Och vad vill ni läsa om?”

Jag har redan läst om en del böcker, främst barn- och ungdomsböcker kan villigt erkännas då de både är lättare att läsa om och då detta oftast gjorts på grund av att man någonstans vill återleva barndomsminnen… Den omläsning som gjort mig allra mest nostalgisk är omläsningen av ”Harry Potter” samt omläsningen av Gripes Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia – en sällsam historia. Jag uppskattade även omläsningen av ”Kallå kårar”-böckerna av R. L. Stine. Jag minns att jag fullkomligt älskade dessa böcker och jag kan även förstå varför!

Det som ändå är synd med omläsningar är att man aldrig kommer att uppleva boken exakt som man gjorde första gången man läste den. Det är för mig en stor sorg, men den får man acceptera helt enkelt. Däremot minns man tillbaka till tiden då man läste boken senast, vilket är mysigt och framkallar bra känslor, oavsett om man läste boken för tio år sedan eller förra året… Jag tror att jag har en hatkärlek till det här med omläsning. Jag hatar att jag aldrig kan få uppleva boken på samma sätt som den första gången – men jag älskar samtidigt känslan som framkallas i mötet med minnen och i mötet med det faktum att man även utvceklats en hel del som läsare och person och helt enkelt har andra förutsättningar i mötet med verket. Det är fantastiskt att upptäcka detaljer och tolka boken annorlunda vid en omläsning, särskilt av barn- och ungdomsböcker (och specifikt om man läst dem som barn).

Jag kan även tillägga att jag läser om stycken i olika favoritböcker då och då – bara för att de där böckerna var så bra. Detta gäller all typ av litteratur! För den litteraturen jag vill läsa om är ju den där bra litteraturen – den litteratur som påverkat mig på ett positivt sätt!

Harry Potter och Den flammande bägaren & Harry Potter och Fenixorden

rowling-j-k-harry-potter-och-den-flammande-bagaren[1]Nu äntligen har jag läst ut nästa duo böcker i Harry Potter-serien. Böckerna är inga mindre än Harry Potter och Den flammande bägaren och Harry Potter och Fenixorden, vilka för mig bådadera är omläsningar. Och vad ska man säga annat än att jag verkligen har uppskattat att göra den här resan igen, även om den inte blir densamma på grund av alla förförståelse jag har för den här resan. Jag vet ju vad som komma skall, men jag upptäcker också hela tiden hur mycket jag har glömt bort sedan sist (inte minst på grund av att filmerna är de jag återser på mer regelbunden basis).

Om jag ska säga något om Harry Potter och Den flammande bägaren specifikt, så vill jag mena att boken är så mycket mysigare än filmen, i och med att filmen blir så himla actionspäckad vid en jämförelse. Det är också från och med den här boken jag kan känna att just filmatiseringarna börjar bli kompromisser på allvar, då böckerna rymmer så himla mycket som inte kan tas med i filmerna… Men den här boken är mysig, lagom mystisk och man kan ana det där mörka som väntar runt hörnet. Slutet är dessutom ett av de mest hjärtskärande sluten i serien kan jag tycka, just för att det är från och med den här boken man får vänja sig vid tanken på att döden inte är något avlägset.

fenixorden[1]Harry Potter och Fenixorden är genast allvarligare med tanke på det mörka slut som föregått boken. Jag upplever en stor frustration genom den här boken då det känns som att alla undanhåller Harry något även om intentionerna må vara goda från andras sida… Men de där känslorna, där frustrationen är den starkaste känner jag (frustrationen jämntemot Dumbledore, Sirius och även Ron och Hermione)… Och boken anspelar än mer på den döden som är så påtaglig sedan slutet av förra… Och det finns knappast ord för vad jag som läsare känner för den där oerhört hemska professor Umbridge: det är så mycket med henne som man känner blir oerhört otäckt (som exempel den sockersöta och rosa fysiska gestalten av Dolores i förhållande till det hon faktiskt säger eller gör).

Böckerna börjar helt enkelt bli ganska tunga på ett sätt i och med det mörka. Men även om jag numer har ett mer kritiskt perspektiv på Harry Potter som serie, så tycker jag att böckerna är bra och minnena de väcker är så välkomna!

Harry Potter och Hemligheternas kammare & Harry Potter och Fången från Azkaban

rowling-j-k-harry-potter-och-hemligheternas-kammare[1]Förra sommaren pratade jag om att jag skulle försöka läsa ut de Harry Potter-böcker jag inte själv läst ännu – bok 1-3 (i och med att jag läst från och med fjärde boken på egen hand). Och i och med att jag läste första boken förra sommaren valde jag nu i lördags att påbörja Harry Potter och Hemligheternas kammare för att igår läsa ut den och påbörja Harry Potter och Fången från Azkaban, som lästes ut nu på morgonen. Med detta sagt har jag verkligen tagit tag i Harry Potter-böckerna, och detta blir mycket tack vare min sommarkurs verkligen en Harry Potter-sommar för min del. Jag har nu läst ikapp så att jag rent tekniskt har läst alla Harry Potter-böckerna en gång vid någon tidpunkt, även om jag kommer välja att läsa om, eller som jag vill kalla det, återläsa resterande böcker.

hp-fangen-fran-azkaban_96400635[1]Jag älskar böckerna som fortfarande är sådär mysspännande. Harry Potter är fortfarande ung, äventyren är sådär lagom otäcka och jag tycker ändå att J. K. Rowling fångar barnen i Harry, Ron och Hermione, där också de vuxna dragen av skärpthet speglas framför allt i Harry och Hermoine. Det mörka börjar även komma närmare, vilket jag känner till stor del tack vare dementorerna i Harry Potter och Fången från Azkaban… Jag reflekterar såklart över de skillnader och likheter som kan observeras i filmerna i förhållande till böckerna (även om jag måste se om filmerna med böckerna i färskt minne) där jag ändå tycker mig ana en del actiontillägg i filmatiseringen av Harry Potters andra och tredje år på Hogwarts. Det här är inget som direkt stör mig, utan jag ser kvalitéer med både filmerna och böckerna som jag älskar delvis för att jag har så många fina minnen till dem (de här tre första Harry Potter-böckerna nu blir tre fina sommarläsminnen till exempel).

Jag börjar komma in i den där stämningen igen, där jag hamnade första gången jag läste Harry Potter och närmare bestämt den nästkommande Harry Potter-boken på min lista: Harry Potter och den Flammande bägaren. Jag drabbades av en stor lust att bli kallad till Hogwarts, för det måste bara blivit någon miss för ett x antal år sedan. Right?

I övrigt vill jag inte säga för mycket om böckerna just nu. Jag sitter då jag har lite tid över och läser röster om hur man kan tolka Harry Potter kritiskt, vilket ändå är väldigt intressant. Det är intressant att få mer än sitt eget perspektiv på saker och ting, särskilt när de kritiska rösterna faktiskt får en att tänka lite extra på hur vissa kan tolka Harry Potter, vars vanligaste genretillhörighet verkar klassas som fantasy och barn- och ungdomslitteratur (och även där finns det många sätt att se på det hela)…