Bokåret som gått

1. Hur många böcker har du läst år 2020?
Jag kom upp i 126 verk, då medräknat noveller, pek- och bilderböcker.

2. De fem sämsta böckerna du läste?
Om jag måste ringa in de böcker jag ändå kom att gilla allra minst är nog följande och utan inbördes ordning:

  • ZombieLars: Levande olevande av Halvorsen, Seeberg Torjussen & Andersson
  • Framtiden: 11 berättelser för mellanstadiet av flera författare
  • Jag kommer med stryk av Nanna Johansson
  • Min skog av Katrin Wiehle
  • Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata

3. De fem bästa?
Min topp tre i år har varit den lättaste att utse, men skulle jag säga topp fem, så blir det följande:

  • Ganska nära sanningen av Anna Ahlund
  • Kraften av Siri Pettersen
  • Bortförda av Källner & Johnsson
  • Binas historia av Maja Lunde
  • Fangirl av Rainbow Rowell

4. Den sorgligaste boken du läste?
Det sorgligaste jag läste 2020 var nog kanske Thornhill Pam Smy egentligen.

5. Den du aldrig kommer glömma?
En bok jag kommer att ha med mig länge är nog av olika anledningar kanske Binas historia av Maja Lunde. Den hade så mycket mer än vad jag hade kunnat tro och den både överraskade, berörde och var en sådan kombination av så mycket som bara landade så bra hos mig.

6. Den mest spännande?
Det spontant mest spännande är Källberg och Johnssons serie ”Imperiets arvingar” med de 2020 utkomna tre första delarna – Bortförda, Järnrosen och Gravplaneten.

7. Den längsta?
Enligt Goodreads, och det måste stämma, är det Kraften av Siri Pettersen. Den var på över 500 sidor och jag föredrar ju oftast att läsa böcker som bara har några fåhundra sidor.

8 … och kortaste?
Någon av pekböckerna jag läst med dottern helt klart! Så mysig läsning att ha ägnat sig åt tillsammans med henne! ♥

9. Den med vackrast omslag?
Jag är väldigt förälskad i omslagen till Pettersens Kraften, till pocketversionen av Lundes Binas historia, till Hardinges De dödas skuggor och Schiefauers Bärarna till exempel. Jag gillar ofta mörkt eller ljust omslag med noga utvalda detaljer, gärna åt det stilrena hållet.

10. Den med fulast omslag?
Fulast är kanske Camilla & Viveca Stens Mareld. Jag kan inte ens säga riktigt vad det är, men något stör mig lite med omslaget…

12. Hur många böcker recenserade du?
Jag har inte gjort en enda regelrätt recension sedan lång tid tillbaka, men jag har här på bokbloggen gjort någon form av minirecensioner av de pek- och bilderböcker som jag, tillsammans med dottern, har uppskattat något alldeles extra.

13. Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2020?
Nej. Men jag tror att Celeste Ngs bok finns som tv-serie?

14. Hur många seriealbum läste du?
Jag läste sex serieromaner, -album. Rowells & Hicks Pumpkinheads och Osemans volymer av Heartstopper gillade jag väldigt!

15. Hur många av böckerna kom ut 2020?
Det har jag ingen direkt koll på.

16. En som bok alla borde läsa?
En förälders födelse av Emilia Bergmark Jiménez är en bok som passar väldigt bra att läsa för både blivande och nyblivna föräldrar, men likaväl någon som bara känner någon som är blivande förälder eller förälder överlag.

17. Den roligaste boken du läste?
Den roligaste? Jag läser kanske inte så direkt roliga böcker… kanske någon av pek- eller bilderböckerna i så fall. Kanske Sundins Boken som inte ville bli läst?

18. Den mest hypade boken du läste?
Den mest hypade tycker jag är svårdefinierat, men kanske Celeste Ngs Små eldar överallt om jag tänker hype som en mer allmän sådan…

19. Den du hade väldigt stora förhoppningar på, och boken överträffade?
Ahlunds Ganska nära sanningen är nog en av årets tydligaste sådana! ♥

20. Den du blev mest besviken på?
Just för att jag hade väldigt stora förväntningar på den och på ett sätt Schiefauers Bärarna. Sedan de fem minst gillade från året som jag såklart hoppades att jag skulle gilla bättre…

21. En relativt okänd bok du läste, som fler borde läsa?
Jag vet inte vilken det skulle vara i så fall…

22. Vilka fem böcker som kommer ut 2021 ser du mest fram emot att läsa?
Jag har ofta inte så bra koll på utgivningen normalt sett, men i år har jag koll på att Siri Pettersens Järnulven kommer, Oskar Källners & Karl Johnssons Minnesskrinet, och även Sara Bergmark Elfgrens Grim. Jag är pepp på alla tre, men kanske mest av alla Pettersens!

23. En bok som kom ut det här året som du inte hann läsa, men vill?
Jag har läst alla böcker hittills med Joona Linna som Kepler gett ut, så Spegelmannen borde och kommer jag läsa. Även kanske Emelie Schepps senaste av samma anledning… Båda är dessutom perfekta bladvändare och det vet jag redan på förhand.

24. Den bok/de böcker du rekommenderade mest till andra under 2020?
Det är förmodligen någon av pekböckerna, Källners & Johnssons serie – inte minst i jobbet… I övrigt har jag pratat mycket om Rowells böcker jag läst i år – Fangirl, Carry on, Wayward son och Pumpkinheads.

25. Den bästa serien du upptäckte under 2020?
Källners & Johnssons helt klart!

26. Den bok du såg mest fram emot?
Ganska nära sanningen, och den höll verkligen måttet!

27. Favoritförfattare du upptäckte 2020?
Oskar Källner med fantastiska illustrationer av Karl Johnsson då kanske. Och jag hoppas att Maja Lunde är en favorit (jag måste nog läsa mer för att kunna avgöra den saken först bara). Även Celeste Ng har gjort mig nyfiken på mer av just henne…

28. Den mest minnesvärda karaktären du stötte på?
Den mest minnesvärda karaktären är nog Frallan från Sara Ohlssons barnböcker om Frallan. Vilken karaktär! Jag älskar henne något så oerhört! ♥

29. Vilken bok påverkade dig mest?
De som hängde kvar extra var Binas historia, Små eldar överallt, En förälders födelse, men jag vet inte om de nödvändigtvis påverkat mig mest.

30. Vilken bok kan du inte fatta att du INTE läst förrän 2020?
Jag vet inte riktigt om jag har någon sådan.

31. Favoritcitat från en bok du läst 2020?
Jag har inte noterat några citat under 2020 och har därför ingen koll…

32. Den bok du läste 2020, som du kan tänka dig att läsa om 2021?
Jag kan nog tänka mig att läsa om några av bokcirkelböckerna vi inte diskuterat sedan i somras… Ngs bok och Muratas bok vill säga.

Vårenkät

Jag blev taggad av Helen att besvara en enkät som handlar en hel del om den årstid som komma skall – nämligen våren. Jag kommer också välja att tagga enkäten vidare (men om man redan är tillfrågad, har besvarat denna enkät eller helt har valt att hoppa denna av olika anledning – jag överseende med detta): Nelly, Elen och Anna.


1. Vilket vårtecken längtar du mest efter?
Jag älskar att gå på promenader när våren börjar ge sig till känna – främst med de där gröna små vårtecknen i form av knoppar. Krokusar och annat vårfint tycker jag också oerhört mycket om (särskilt när jag upptäcker att de är påväg upp i min egen rabatt!).

2. Ett annat säkert vårtecken är när bokrean startar i slutet av februari. Har du någon särskild bok som du hoppas ska finnas till fyndpris på årets rea?
Jag har inga önskemål alls. Jag är överlag inte alls lika kär i bokrean i februari som jag var en gång i tiden (typ innan jag upptäckte bland annat bokmässan med fina mässpriser)… Så jag hoppas hitta några böcker eventuellt, men oftast köpes endast det jag verkligen vill läsa nu för tiden, eller titlar jag redan läst men inte äger. Jag köper aldrig (som jag gjorde innan) böcker jag tycker verkar bra då och där…

3. Våren bjuder också på många nya böcker. Är det någon/några som du längtar extra mycket efter?
Jag har kikat lite löst på utgivningen av några av mina favoritförlag. Det är inget jag känner att jag måste läsa eller toklängtar efter (även om det finns lite att vara nyfiken på). Däremot kommer jag spana in bibliotekets nyhetshylla för att ändå frestas en del av dessa titlar allt efter att våren och sommaren kommer (för ibland behöver man hålla de där böckerna i händerna för att bli nyfiken och intresserad på riktigt).

4. Finns det någon författare du önskar (men inte vet om det är aktuellt) ska komma med en ny bok/ uppföljare i vår eller senare under året?
Det finns ju vissa författare jag alltid kommer att ha lite extra span efter. Inom denna grupp av författare, återfinns John Ajvide Lindqvist, Erik Axl Sund, Lisa Bjärbo, Jenny Jägerfeld och Christin Ljungqvist – bland andra (och observera ordet ”bland andra”!).

5. Många tycker det är roligt att uppdatera garderoben när våren kommer med t ex en ny jacka eller nya skor. Är du på jakt efter något särskilt vårplagg?
Jag skulle inte klaga över att hitta den där perfekta vårjackan (just nu äger jag några jag inte trivs jättebra i, utan de mer finns i min ägo för att…). Och annars gillar jag sjalar – så kanske en ny fin vårigare en.

6. Finns det någon särskild debutant du ser fram extra mycket emot att läsa i vår, eller alternativt någon författare som för första gången översatts till svenska?
Jag har inte alls särskilt bra koll på debutanter… Jag är ledsen för att svaret inte blir längre än så (men tips mottages såklart tacksamt!).

7. Det kommer också många nya pocketböcker i vår. Är det några särskilda titlar du har väntat på ska komma i pocket?
Pockets är ju det bästa jag vet! Titlar jag redan har läst och tipsar om är Rainbow Rowells Eleanor & Park och Jenny Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going. Titlar jag inte läst, men som är lite nyfiken på är också Claire Messuds Kvinnan på övervåningen som andra verkar tipsat om.

8. Sist men inte minst, det är ju inte vår än och även vintern har ju sina positiva sidor. Berätta vad du tycker är bäst med vintern!
Jag uppskattar den friska luften, den vackra vita snön som gör så mycket för landskapet, och som ju faktiskt också gör allt ljusare. Jag ogillar inte våra årstider här i Sverige och det enda som irriterar mig kan väl vara vädrets lite delade sida… Bestäm dig, kära väder! Det är min enda kommentar.

Augustiläsningen:

I augusti månad har jag läst ut följande titlar:

Sammanlagt har jag läst ut 14 verk, varav det är många noveller, tre serieböcker och två barnböcker bland detta antal. Detta blir tillsammans med 117 sidor i Morgon i Jenin som påbörjades förra söndagen (och som är septembers bokcirkelbok) – 1691 sidor på ett ungefär. Recension på Christin Ljungqvists nya roman kommer komma i samband med recensionsdatumet den 8:e september här på bloggen! Och böckerna som Sven Nordqvist skrivit och illustrerats som lästs denna månad kommer att dyka upp imorgon på denna blogg!

Bästa novellen jag läste i augusti var utan tvekan Salamandertider och jag måste säga att jag faktiskt fått fler noveller lästa tack vare min läsplatta! Tre böcker jag tar med mig från augusti och gillar extra mycket är också utan större tvekan: Eleanor & Park, En man som heter Ove och Rävsång. Av dessa tre tror jag att jag bör nämna Backmans roman som den som överraskat mig allra mest. Ett tag trodde jag inte att jag skulle kunna känna minsta sympati eller att jag skulle gilla boken alls mycket tack vare den där Ove.

I september är det dags för en dag på bokmässan i slutet av månaden, det är också fram emot slutet av månaden som vi kommer ha bokcirkel i den bokcirkel jag är medlem i, på mitt lokala bibliotek. Jag hoppas hinna läsa en Gilla Böcker-bok, åtminstone, i Tre på Tre-utmaningen som drar igång med start imorgon. I övrigt hoppas jag hitta en del tid att läsa, även om jag misstänker att det kommer bli en ganska fullspäckad månad både vad gäller jobb och fritid.

Y som i Yttre

Ja, då har vi kommit till bokstaven Y och ordet Yttre. Jag tänker en hel del på det där yttre i form av bokomslagen. Det är ju en faktor till att man ibland väljer att bläddra just i en bok framför en annan, blir nyfiken på just vissa böcker somliga gånger och en bok med ett riktigt vackert yttre (förstärkt av ett vackert inre) kan verkligen kännas som en tavla.

Vid det här laget vet vi alla att utsidan inte betyder allt. Det gäller också oss bokbloggare, även om resonemanget ovan gör sig ytterst gällande för en stor majoritet av oss skulle jag ändå tro. De gånger jag vill åt insidan, till exempel på grund av hjärtliga boktips, har jag ignorerat det yttre och oftast överraskats extra, men samtidigt såklart tänkt: ”Den hade kanske lästs av så många fler utan denna framsida”. Som tur är, är jag inte den som är långsint eller minns bokframsidor särskilt väl om inte böckerna i princip bor i min egen bokhylla. Men jag har ett färskt exempel i minnet angående en mycket omtyckt lånebok:

Boken är Eleanor & Park:

eleanor_park-rowell_rainbow-25470027-1883597904-frntl[1]

Den är så vacker i sin enkelhet och jag har alltid tilltalats av denna framsida – men jag måste ändå störa mig på en sak och det är att Eleanor och Park är lika stora. Har man valt att skapa en balans genom att göra dem lika stora, eller finns det någon annan slags förklaring? Ja, alltså – missförstå mig rätt – enligt boken är de lika långa, men Eleanor är faktiskt större och jag skulle nog utan tvekan ha läst boken även med en liiite bredare, större, Eleanor jämfört med Park.

Angående omslag och framsidor, har jag sedan innan konstaterat att jag ofta gillar böcker som är enkla, snygga och ofta svarta…

P som i Populärt

imageDagens bokstav P får representeras av ordet populärt. Ordet kan såklart tolkas på lite olika sätt, men jag tänker i alla fall diskutera det utifrån allmänna mått och menar att ordet bland annat hör samman med de där böckerna som alla bara talar om – ja, det där böckerna som är så populära att det bildas en jättestor hype!

Själv höll jag ju mig till exempel ifrån J. K. Rowlings ”Harry Potter” irriterande länge på grund av att alla pratade om den. Jag blev med takten bokserien blev mer och mer populär, helt enkelt mer och mer anti att läsa den. Det tog flera år innan jag ens gav den en chans och detta på grund av en kompis som dyrt och heligt lovade att jag nog visst skulle gilla J. K. Rowlings omtalade bokserie. Om jag bara gav den en chans. Och i just detta fall var det ju så otroligt mitt i prick!

Och på grund av denna mitt i prick blev jag mer och mer positivt inställd till hypar och det populära. Men ibland känns det som att jag har börjat få ett litet återfall av allergi mot hypade böcker och serier. Detta på grund av att jag blir rädd för att jag går in med för mycket förväntningar. Jag blev visserligen till exempel inte helt besviken på Meyers ”Twilight” eller Collins ”Hunger Games” (även om jag endast läst första delen)… Men problematiken för mig just nu är att hypade böcker riskerar att bli filmatiserade och jag har så svårt att få orken och lusten att både läsa boken och se filmen, eller se filmen och läsa boken, för risken blir ju att man nöjer sig med den ena eller andra, delvis tack vare ”so many books, so little time”.

Senaste tidens hypar jag läst och verkligen tyckt om får jag väl ändå säga är Roths ”Divergent”-serie (där del tre är kvar att läsa), Greens The Fault in Our Stars och även Rowells Eleanor & Park. Det mest fantastiska i denna ekvation är dessutom att jag läst två ”bok blir film”-böcker och att jag har filmen kvar att se inför framtiden.

Jag är fortfarande alltså rädd för det populära, men jag blir bättre och bättre på att hantera det och jag läser till exempel ofta inte böcker när de är som mest sönderhypade för min egen skull. Just nu testade jag att läsa Clares ”The Mortal Instruments”-seriens första bok på svenska, men kommer hittills inte in i den till hundra procent eller finner lusten. Så där får vi se hur det utvecklas… Allt hypat är ju faktiskt inte fruktansvärt bra – så mycket har jag ju lärt mig genom åren.

Eleanor & Park

Jag blev överlycklig när jag hittade Eleanor & Park på bibblan för någon månad sedan. Däremot hade jag väldigt svårt att just öppna och läsa den i och med att det var den sista boken det lånet jag faktiskt läste (den lästes ut igår). Tur var väl också att jag faktiskt fastnade för den och började läsa samt läste ut den detta lån, i och med att boken var reserverad av någon när jag igår lämnade tillbaka den. För detta är ett läs i år som jag inte ångrar.

eleanor_park-rowell_rainbow-25470027-1883597904-frntl[1]Jag har läst en del om boken, sett den hyllas (för det mesta), men som med många böcker har jag även snubblat på en del invändningar angående den. Det är väl kanske till dels därför jag har haft svårt att plocka upp lånet (och vill man inte riskera att få veta för mycket om boken, bör man sluta läsa denna recension cirka här), läsa den och ens ge mig själv chansen att fastna. För jag kan ju säga att jag fastnade – nästan fortare än vad jag vanligtvis gör nu för tiden. Det tog mindre än tio sidor och ibland kan det ta över tjugofem sidor för mig att intressera mig tillräckligt för en bok. Ibland fastnar jag inte ens för en bok, men läser den då jag i alla fall har hittat något slags intresse för vad som komma skall. Men Rainbow Rowell gjorde att jag fastnade fort för Eleanor & Park bland annat tack vare de två intressanta karaktärerna som delar namn med boktiteln och som helt enkelt är de två personer vi bekantar oss med i boken.

Jag känner så mycket för Eleanor och Park – bådadera. Jag kan känna igen mig i båda på något sätt – och då kanske inte främst i deras livssituationer såsom exempelvis hemsituation – utan i vad de tänker, känner och på något sätt tycker jag att Rowell lyckas fånga hur lika vi är, oavsett vilken bakgrund vi råkar ha. Jag tycker också att det är detta förhållande, tillsammans med Eleanors och Parks så olika bakgrund, som gör att kärleken som växer fram så småningom känns så levande och vacker. De känner det de känner, de hittar varann, trots de olikheter som skiljer dem från varandra och de kan på något sätt inte väja för den trots att de har försökt. För jag menar i början tänker Park så här om Eleanor (den nya tjejen):

”Hela dagen hade Park grubblat på hur han skulle komma undan de nya tjejen. Han skulle bli tvungen att byta plats. Det var enda lösningen. Men till vilken plats? Han ville inte tvinga sig på någon annan.” (sid. 18).

Eleanor hamnar efter lite omständigheter bredvid honom på skolbussen och hans första impuls är att han måste bli av med henne. Hon är ny, annorlunda, och ett perfekt nytt mobboffer. Hon känner sig också obekväm med situationen, även om dessa omständigheter till slut för dem samman. De sitter bredvid varandra, kan inte komma bort från den andra till eller från skolan och till slut leder detta till att de försiktigt tar kontakt, där ingen av dem kan ignorera känslorna som snabbt växer fram.

Jag såg någonstans att det är flera stycken som tycker att kärleken dem emellan går för fort fram och att kärleken dem emellan känns långsökt. Med tanke på både Eleanors och Parks personligheter tycker jag dock inte att detta är ett problem. Om jag inte minns helt fel, så tyckte i alla fall jag också att tiden tickade helt annorlunda när jag var i samma ålder som dessa båda. En vecka kunde kännas som en månad och en månad kunde kännas som ett halvår. Med detta kanske det inte är helt overkligt att kärlek kan uppstå på så kort tid, särskilt inte då jag uppfattar det som just starka känslor som ingen av dem kan ignorera. Tankar om att bli av med den andra byts snart ut mot tankar som Eleanors:

”Lördagar var värst” (sid. 81).

Och:

”Måndagar var bäst.” (sid. 86).

Och även Eleanors och Parks fina tankar som:

”Park var precis lika lång som hon men han verkade längre.” (sid. 177).

Och också:

”Eleanors ögonfransar hade samma färg som hennes fräknar.” (sid. 177).

Ja, vad ska man säga den här romanen är både vacker, hemsk och jag gillar alla kontraster liksom jag uppskattar alla fina likheter Eleanor och Park emellan och de fina detaljerna såsom deras samtal. Mitt favoritsamtal sker dem emellan när Eleanor för en gångs skull har tillgång till lite privatliv och en fast telefon. Det är en scen som kommer att leva kvar länge. Jag kommer heller inte att glömma slutet på den här romanen, som jag har sett att många är besvikna över. Jag kan dock inte riktigt hålla med. Jag gillar att boken inte slutar exakt likadant som många, många andra ungdomsromaner. Jag förstår tankegången och känslorna som Eleanor bär och jag kan förstå varför hon väljer att fullfölja det hon bestämt sig för att göra. Sedan måste jag också säga att slutet faktiskt inte kommer oväntat: läs gärna inledningen igen om det kommer som en chock! Jag tror att inledningen kanske hamnar i skugga i samma stund som Eleanor och Park inte längre kan ignorera varandra eller känslorna för varandra.

Detta läs rekommenderas. Jag tycker dessutom att detta är en bok att diskutera (inte minst slutet och hur man ska tolka en viss detalj)!