November- samt decemberläsningen

Det här är nog den sista månadsrapporten jag gör, i alla fall på en stund, men det känns bara som en stor stress att försöka publicera dessa.

I november lästes följande titlar ut:

  • Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamson (högläst med elever i sjuan)
  • Onsdag kväll strax före sju av Mats Berggren (blivande högläsningsbok på högstadiet är tanken)

I december lästes följande titlar ut:

  • Huset vid vägens slut av Magnus Nordin (blivande högläsningsbok på högstadiet är tanken)
  • Norra latin av Sara Bergmark Elfgren
  • Kanin-paket av Lena Anderson (ordlös bok för de yngsta läst i studiesyfte)
  • Bäbis kär av Ann Forslind (nästan ordlös bok för de yngsta läst i studiesyfte)

Fyra av dessa är bokrecenserade genom min #bokrecensionish på Instagram:

”Jag läste i november ut #onsdagkvällstraxföresju av #matsberggren. Och den skulle nog kunna fungera som klassuppsättningsbok – för nian exempelvis! Den är smart skriven: den fångar läsaren i mordet som sker en onsdag kväll, för att sedan börja berätta historien om sex ungdomars liv innan detta mord sker. Och sedan vaggades jag som läsare in i ett vardagslunk och nästintill falsk trygghet innan verkligheten och just denna onsdag kom ikapp! 👌📚👍 Detta är även en bok som går att diskutera!”

”Det är julaftonsmorgon och jag startade den genom att läsa ut #norralatin av @sarabelfgren/#sarabergmarkelfgren! Och vilken bok! 📚❤️ Jag har ändå hela tiden känt att de nästan 600 sidorna har utnyttjats väl, verkligen gett någonting och jag har gillat växlingarna mellan främst Tamars och Cleas perspektiv! Spänningen har funnits där hela tiden, men ofta varit lite smygande, lågmäld och viskande, vilket passat! 👌 ”Norra latin” är en läsvärd långkaramell att verkligen njuta av att få sätta ögonen i! 👌📚❤️👍 Detta är ett måsteläs!”

”#Kaninpaket tror jag att jag läst som barn en gång i tiden! Men #bäbiskär är för ny för just den nostalgiska tanken. Utifrån perspektivet jag haft på böckerna angående ”ordlösheten” och att bilderna i denna genre ska vara det som ger texten mening, så gillar jag ”Kanin-paket” mycket med sin verkliga ordlöshet och hur bilderna säger allt! Den blir ett boktips! 👌😊📚❤️ I ”Bäbis kär”, som sägs klassas som nästan ordlös, säljs jag inte helt då för mycket information ges i texten ur detta perspektiv. Texten hade kunnat säga mindre och låtit bilderna tala ännu mer helt enkelt! 👈🤓”

Absolut bästa läset av nämnda titlar var utan tvekan Sara Bergmark Elfgrens Norra latin. Även om den var ganska tjock så var den alldeles lagom för just den berättelsen och jag vågade trots tjockleken ge den i julklapp till min lillasyster. Jag är säker på att hon kommer att fastna i den precis som jag gjorde och då är sidantalet inget hinder alls! ♥

Oktoberläsningen

I oktober månad lästes följande två verk ut:

  • Monstret och människorna av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem
  • Det röda trädet av Shaun Tan

Genom hashtagen bokrecensionish kan jag se att jag tänkte följande angående dessa två verk:

”vilken välskriven avslutande del i trilogin om monstret Frank! 📚❤️💕 Illustrationerna i boken ramar verkligen in! 👌😊👍 Jag känner att den här boken innehåller mycket på liten plats och att detta antagligen är till följd av att någon tänkt till och noga vägt av! Frank väcker igenkänning – är jag säker på – hos läsare (eller lyssnare) i alla åldrar! 😊 Jag är så glad över att ha hela trilogin i bokhyllan numer då jag (alltså även som vuxen) älskar den! 📚❤️💕”

”#Shauntan alltså – vad briljant och vad vackert komponerat! 😌📚❤️ #Detrödaträdet är vacker, vemodig och hoppfull. Den tar upp det där mörka alla känner någon gång, det där deppiga och jobbiga. 💔 Det behövs inte så mycket ord och illustrationerna talar sitt språk också, vilket den här boken visar i sin komplexa enkelhet och ärlighet! ❤️”

Det blev inte många verk utlästa, men det blev två väldigt omtyckta, älskvärda och högt skattade böcker som lästes ut. Och det var nog lite det jag behövde i oktober månad, faktiskt (parallellt med studier och jobb).

Inför november nu så hoppas jag läsa ut något eller några verk, men bara om jag får tiden och orken med tanke på hur mycket tid och ork som faktiskt äts upp av just jobb och studier just nu.

Och på tal om studier förresten – vad peppad jag är på att i framtiden få gå in i bibliotekarierollen. Ja, för jag kan inte säga något annat efter att ha haft kursstart i den första valbara kursen i distansutbildningen där jag har valt att läsa ”Det samtida barnbiblioteket” som känns som en jätteintressant samt, framför allt, en relevant kurs.

Septemberläsningen

Bättre sent än aldrig, tänker jag…

Och i september lästes fem noveller ut:

  • Huset av Torgny Lindgren
  • Fröken av Sara Lidman
  • Moster Evelina och Anton av Sara Lidman
  • Öknens alla blommor av Per Olov Enquist
  • Monte Carlo av Stina Stoor

På Instagram skrev jag följande:

”(T)yvärr så gillade jag ingen av novellerna sådär särskilt mycket – varken i språket eller i historierna, även om det finns något i alla av dem… #Torgnylindgren och #huset var intressant med sina detaljer, och #saralidman med sina två noveller #fröken och #mosterevelinaochanton likaså. #Perolovenquist och #öknensallablommor lämnade mig med en viss känslostämning och ett slut jag fastnade med. #Stinastoor och #montecarlo lämnade mig med känslan av att jag borde läsa om och försöka hitta mer – då det känns som om jag eventuellt missat smådetaljer av betydelse… Och detta har jag känt förut när jag läst något av Stina Stoor.”

Och det är ju så ibland att vissa noveller inte riktigt faller en fullkomligt i smaken och att det får vara okej så. Det fascinerande är ju att de trots allt kan komma att väcka känslor, tankar och att de på något plan ändå berör, fastän att själva värderingen landar i att en faktiskt inte tyckte om. De fem novellerna för september månad tycker jag belyser detta på ett bra sätt.

Augustiläsningen

I augusti lästes ett verk ut:

  • Fantastiska vidunder och var man hittar dem – Filmmanuset av J. K. Rowling

På min Instagram skrev jag en bokrecensionish som lydde såhär:

”Och nu är det andra gången i mitt liv jag läst ett manus av Rowling och hon kan vad jag kan se verkligen skriva manus som lockar in mig som läsare i hennes världar! 👌😄👍 Eftersom jag sett filmen på bio så ser jag lite denna läsning som ett omseende av filmen – för jag såg den verkligen framför mig igen! Det känns lite häftigt och stort i sig! 📚❤️”

I augusti har annars mycket tid gått åt till huslivet. Som jag misstänkte är det även mycket tid som går åt till att komma in i nya jobbet (mer tid än vad det går åt när man är mer inne i jobbet och arbetsplatsen är en mer hemtam miljö), samt åt att komma in i kursen jag läser just nu i bibliotekarieutbildningen på distans (vilket även innebär grupparbete just nu).

I september hoppas jag hitta mer och mer balans eftersom tiden går när det kommer till allt vad husägande, lärarjobb och studier heter. Och kanske hinns det med lite läsning i läshörnan här hemma – om inte sp mycket i september, så kanske senare under hösten som börjar omfamna mig. Jag hoppas då det.

Juliläsningen

I juli lästes följande fyra verk ut:

  • Janne Tellers Om det var krig i Norden
  • Christin Ljungqvists Vita tigern
  • Mats Strandbergs Hemmet
  • Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen

På min Instagram skrev jag således följande om de utlästa verken:

#Omdetvarkriginorden av #janneteller är en viktig bok. Den är snyggt utformad som ett pass och den försöker hjälpa till att skapa en grund för perspektivtagning – tänk om JAG var flykting (till skillnad från utifrånperspektivet)? Den är lättläst, men för den sakens skull inte lättsmält. Kanske att jag hade velat ha den om möjligt ännu mer allmänt skriven så att jagperspektivet verkligen uppfylls!

”Jag läste igårkväll även ut #vitatigern av #christinljungqvist! 📚❤️ Detta är första delen i en tänkt serie och jag tycker att denna inledande delen börjar med en ganska lugn spänning bara i att utspela sig i en framtid där miljöförstöring och flyktingfrågan ställs lite i kontrast mot dagens diskussioner kring de båda (även om det blir på olika sätt) och som läsare avläser jag detta framtida Sverige och en framtida värld som avsevärt skiljer sig från, men också bär på likheter av, idag. Spänningen byts sedan smygande ut mot berättelsens inneboende spänning som sakteliga stegras… 👍 Avalon som är huvudperson är en karaktär att älska, med allt som är hon, och hon växer verkligen som person bara i denna roman. Berättelsen börjar i något barnsligt oskyldig, men detta förbyts sedan sakta till något allvarligare. Det här är en bok som lämnar mig med en känsla av att vilja få veta mera när nästkommande del i serien kommer. Och jag älskar den känslan! 👌”

Jag läste för några dagar sedan ut #hemmet av #matsstrandberg (det tog drygt ett dygn att läsa ut). 📚 Och innan detta läs har jag hunnit tänka att Strandberg är genial som skrivit en skräckroman förlagd i demensboendemiljö. Och efter läset kan jag säga att det är genialt! 👴👵📚😱❤️ Jag älskar karaktärs- och relationsbeskrivningarna, hur vardagen går över till övernaturligt och samtidigt den mänskliga skepsisen – därtill känslan av att Strandberg gjort sin research (han har satt sig in i det han behöver veta om romanens miljö för att den ska kännas trovärdig). ❤️ Sedan älskar jag ju de lagom långa (läs: lagom korta) kapitlen och det faktum att det är lagom många karaktärer att hålla reda på och på något sätt få en relation till! Briljant! I loved it (med skräckblandad förtjusning)! 📚❤️😱👌😄👍

Sista juli läste jag ut #tordyvelnflygeriskymningen av #mariagripe, en #omläsning. Och vissa saker minns jag så tydligt fast jag läste den för mer än tio, kanske till och med femton år sedan! 📚❤️ Tänk vad vackert ändå?! 💕 Men det är något med början och slutet, den där planteringen av alla tillfälligheter, det vardagliga som krockar med det övernaturliga, historiens samtid jämsides dåtid och även i relation till vår nutid. Jag gillar fortfarande den här klassikern mycket! ☺️❤️ Jag har sedan jag läst den första gången flitigt vänt på tordyvlar – och nu efter en omläsning förstår jag varför det fastnat! 😊Att dessutom ha fått diskutera boken på Facebook tillsammans med andra som ägnat sig åt #realtidsläsning av den juni till augusti har varit så givande och läsningen har tagits till en annan nivå! 👌😊👍

Månadens absolut bästa får nog i juli trots allt bli Mats Strandbergs Hemmet. De förväntningarna jag hade införlivades och den var dessutom så mycket mer briljant än vad jag hade kunnat (mar)drömma om! Jag hoppas Strandberg fortsätter att ge mig bra skräck även i framtiden, kan meddelas…

I övrigt måste jag slå ett slag för att både läsa om en klassiker och barndomsfavorit – och – att därtill få chansen att diskutera den med andra. Jag är så glad att jag valde att delta i realtidsläsningen av Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Jag blev aldrig ensam med mina funderingar utan kunde bolla och bli klokare och rikare av läsningen tillsammans med andra!

Nu i augusti fokuserar jag allra främst på nytt jobb. Det får ta den tid det behöver i anspråk och den 21:a augusti är det även registrering till höstterminens första kurs i bibliotekarieutbildningen – så med det sagt är tanken att jag ska balansera både studier och jobb. Och även om jobbet och studierna går före mycket annat i augusti så kan jag meddela att kärleken och solen sällskapar mig en del redan nu i augusti och att det känns oerhört välsignat.

Juniläsningen:

I juni blev det en hel del läst ändå – mycket på grund av att jag skadade ryggen så pass att jag i princip knappt fick göra något annat än vila i en vecka. I juni blev följande nio titlar utlästa:

  • Mårten Melins Du är ett moln
  • Mårten Melins Jag är världen
  • Ingelin Angerborns SAL 305
  • Ingelin Angerborns FYR 137I
  • Sandra Beijers Allt som blir kvar
  • Susanna Martelins Så långt vi kan följas
  • Bea Uusmas Astronauten som inte fick landa
  • Pernilla Geséns Dagbok för utvalda
  • Emmy Abrahamsons Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Och nedan följer det jag tyckt om böckerna på Instagram:

”Åh, #mårtenmelin! 📚☁️❤️ Lättlästa dikter för yngre läsare, men flera fungerar även allålders skulle jag vilja säga! 😊 Jag gillar även flirten mellan första och sista dikten – och jag gillar hoppet som finns där mellan raderna av ”olycklig kärlek”! Himla fint komponerat! 👌❤️👍 En av mina favoriter blir ”PLATS” (sid. 17): ”Jag förstår inte / hur så mycket kärlek / kan få plats i mig / när jag känner mig / så liten.” 💕 #duärettmoln”

”Jag gillade inte #jagärvärlden lika mycket som just ”Du är ett moln”, men Melin kan verkligen det där med att skriva lättlästa dikter som känns – denna diktsamling är antagligen för snäppet äldre än förra lästa, men den har några allåldersdikter den med! 😊❤️ Här återfinns mer heta känslor än i ”Du är ett moln”. Jag blir sugen på att läsa allt i diktväg producerat av Melin hittills och jag hoppas Melin talar sanning när han säger att poesi är något han ”måste” skriva för det betyder att det med stor sannolikhet kommer mer! 👌📚👍 #mårtenmelin”

”Andra fristående delen om Elvira från ”RUM 213″ är nu utläst (och jag har tredje delen i att-läsa-högen)! 📚👻💕 Mysrysliga spökhistorier är verkligen något #ingelinangerborn kan skriva! Det är ett kärt återseende att få träffa Elvira bland sidorna igen och det känns fint att bästisen Sibel får sällskapa Elvira i denna del. Elviras och Sibels vänskap beskrivs så fin. 👭💕 Jag reflekterar dessutom över att Elvira känns liksom utvald och naturligt passande i de mysrysliga situationer hon hamnar i – jag känner av ett lugn. En bra andra del var det här, med andra ord! 👌❤️📚👍 #sal305”

”Nu är tredje fristående delen om Elvira utläst. #Fyr137 är lika spännande som både ”RUM 213” och ”SAL 305″! 📚👻💕 För #ingelinangerborn hon kan som sagt skriva mysrysliga spökhistorier! ❤️ Och det var trevligt att få träffa Bea och Meja igen lite extra, precis som i första delen i serien! 👌📚👍”

”#Alltsomblirkvar lästes precis ut. Och jag har väldigt delade känslor. Jag älskar fortfarande #sandrabeijer i orden, sättet att skriva, driva och leka poetiskt med ord, meningsklang, allt det! 👌❤️ Men samtidigt fastnar jag inte riktigt för berättelsen, för Matilda som person – jag vet inte ens om jag köper parametrarna riktigt för berättelsen på något vis. Jag kan inte låta bli att störa mig på Matildas ”flyta med”, på all alkohol, alla droger och allt mörkt som hon fyller på med mitt i hjärtesorgen… 💔 Mja, tyvärr, känner jag nog att boken mest är okej – jag hade verkligen velat älska den, men det gör jag inte. 📚”

”Det blev som så att jag läste #sålångtvikanföljas i en enda sittning. 📚 Bara det är bra betyg. Jag gillar verkligen karaktärerna i romanen, skildringen av Alexandras och K:s bästis-relation, allt vemodigt vackert i den tunga sorg som boken till stor del handlar om! ❤️💔❤️ Alexandra och K har klickat, sammansvetsats och älskat varandra villkorslöst som bästa vänner – därav allt det vemodigt vackra i att deras relation känts så rätt och så unik – att sorgen känns så påtaglig när det som inte borde få hända ändå sker! Vilka känslor jag fick av den här romanen – dock mest positiva trots allt! 💕 En stark och bra bok som känns! 📚❤️👍 #susannamartelin”

”Astronautensominteficklanda är en intresseväckande faktabok för både yngre och vuxna läsare. 📚👍 Jag både påmindes om saker jag glömt, fick ny fakta med denna läsning och jag gillar att fokus ligger mer på Michael Collins än på Neil Armstrong och Buzz Aldrin (som en redan hört så mycket om)! 🚀🌕✨ Jag tror den här boken passar fint som högläsningsbok dessutom – gärna då att lyssnaren kan få se bilderna! 💬📚👍 #beauusma”

”Nu är #dagbokförutvalda utläst. Två grå har gjort mig sällskap medan jag läste de sista kapitlen/dagboksanteckningarna! 🐱❤️📚 Jag måste säga att dagboksformatet fungerar bra! 👍 Jag tänker mycket på hur klok och snäll Jenna är och hur mycket hon älskar sin lillebror, sin pappa och även sin mamma (även om det är en befriande att få läsa om en mer komplex just mor-dotter-relation i en bok för yngre). Jag hade älskat att läsa en sådan här bok när jag var yngre och jag uppskattar den även som vuxen! ❤️📚👍 Kompisrelationerna känns så fina och jag relaterar en hel del till mitt yngre jag som känner igen sig i Jenna – att känna sig ensam fast en har kompisar och en familj som stöttar, att känna sig utanför för att andra försöker visa att de är så mycket mer på något vis och att önska att en vågade stå upp lite mer när någon ger en taskig kommentar! 💔❤️ Sedan finns det mycket jag inte känner igen, men den här boken känns ändå som en känna-igen-sig-bok för yngre. 📚👍 #pernillagesen”

Samt sist men inte minst:

”Nu är den utläst! 📚👍 Det var en minst sagt lättläst och snabbläst bok, den där #hurmanförälskarsigienmansomborienbuske av #emmyabrahamson. Med det sagt vill jag även säga att jag tackar de lagom långa (läs korta!) kapitlen för detta! Jag tackar även handlingen som känns som något nytt och inte som bara ännu en historia! 💕 Den innehåller även ironi i det vardagsallvarliga som på något sätt lyfter boken eftersom mina reaktioner blir allt från skratt till lite hjärtknip till lite hjärtskutt. 📚Jag säger inte så mycket mer, eftersom jag då riskerar att säga för mycket. Men boken är helt klart bra! 👍”

Jag tycker att jag läst en hel del bra i juni och kommer inte att utse en favorit bland det jag läst.

I juli hoppas jag på sköna semesterveckor, men innan semester väntar nu denna veckas sant nästa veckas jobb (de sista jag gör som ungdomspedagog då jag går tillbaka till läraryrket efter 1,5 års paus i augusti).

Jag ”realtidsläser” fortsatt Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen nu i juli tillsammans med ett par stycken på Facebook. Detta med realtidsläsning tyckte jag lät intressant – inte minst då den handlade om en av mina barndomsfavoriter – så jag hängde på tisdagen den 27/6. Tordyveln flyger i skymningen startar nämligen en tisdagen den 27/6 – så på den vägen är det. Jag tycker konceptet är jätteintressant!

I juli hoppas jag annars slippa skada mig något mer och jag hoppas att ryggen verkligen är så återställd efter juni månads fadäs med efterföljande vila som det känns. Om juli även bjuder på lite sol och fina lässtunder är jag mer än nöjd.

 

 

Majläsningen:

I maj lästes följande titlar ut:

  • Veronice Roths Dödens märken
  • Flora Wiströms Stanna

Så här sammanfattade jag läsningen på Instagram i mina ”bokrecensionishar”:

”Första utlästa verket på ett bra tag! 📚 #Dödensmärken av #veronicaroth tyckte jag var svår att komma in i. Det tog ett tag att komma nära inpå både världarna, miljöerna och karaktärerna för mig. Och trots att den var spännande när jag väl kom in i den så känns vissa aspekter inte tillräckliga för att jag ska vilja fortsätta läsa nästa bok såsom det känns just nu. ✨ Jag kan inte låta bli att känna att skarvarna mellan bokens delar är lite för stora, att det tog lite för lång tid att verkligen komma in i berättelsen och att jag saknar, trots spänning, den där lusten att vilja läsa nästa del sådär tvärsäkert och efterlängtat. En okej till bra bok, men för mig inte mer… 📚👍”

Och:

”Alltså: allvarligt och jävla talat – vilken bok! 📚❤️ En säker topp-i-topp-bok för 2017 års läsning? Ja, det skulle jag verkligen tro! 🙌 #Stanna fångar mig i princip de tre första sidorna och sedan vävs Esters känslor, tankar och liv samman med mitt. Jag kände det som om vi levde i symbios, som om vi eventuellt alltid kommer vara så tighta från och med nu! Vilken grej! 👊 Vad jag först rycktes med i som en historia om den första, kanske starkaste och sannaste, kärleken, visade sig innehålla så mycket mer. Mycket mer verklighet, till exempel: det goda och det onda… När det kommer till familj, syskon, vänner… Mobbning, sjukdom, sorg och saknad… Samhörighet, val, lycka och längtan…. Ja, livet helt enkelt i en realistisk explosion av just det enda riktigt oförutsedda som skapas i mixen av förflutet, nuet och framtiden. ❤️💔❤️ Jag känner igen mycket hos Ester. Och jag känner så mycket! Språket är så briljant och precis det där jag inte kan värja mig för! Jag fullkomligt älskar boken trots allt, eller snarast tack vare, allt den innehåller! 🙌📚❤️”

Två verk lästes alltså ut i maj och det känns jättefint efter min lässvacka.

Det kommer väl inte direkt som en överraskning att jag tycket att Dödens märken var en riktig besvikelse i och med att det kändes som det saknades så mycket.

Och det kommer väl inte heller som en överraskning att jag ä-l-s-k-a-d-e Stanna så jag nästintill inte finner ord att beskriva min kärlek till den. Det blev en blixtförälskelse mellan mig och Wiströms Stanna – no doubt.

Nu i juni har ju jag och sambon gått och blivit husägare på riktigt riktigt och med det får vi se hur det går med läsningen. Jag har dock laddat upp med fem bibbliolån i form av så kallad barn- och ungdomslitteratur – himla bra sommarläsning för mig med andra ord!

Hur det än går med läsningen första sommaren med hus återstår alltså att se. Men jag tror att jag älskar juni oavsett!

Marsläsningen

Ja, marsläsningen detta år är kort och koncis med sitt enda utlästa verk:

  • Stina Stoors Bli som folk

Jag skrev i min recensionish om den på Instagram följande:

”Nu är #blisomfolk av #stinastoor utläst. Jag läste ut den igårkväll och jag har suttit och finurlat över lunch nu vad jag tycker. Jag tror jag kommer fram till att vissa noveller känns för svåra, för metaforiska måhända, för mig. Andra som jag tycker att jag förstår bättre, måhända även dem med metaforik, tycker jag om riktigt mycket! 📚 Jag tycker mig även skönja mörka undertoner här och där jag inte riktigt vet om jag uppfattar rätt – och – så gillar jag mycket mer än väntat när noveller blinkar lite till varandra. Detta blev en ganska blandad men ändå väl värd läsupplevelse. 👍 Jag behöver kanske inte förstå allt eller gilla alla noveller vid en första läsning?!”

Mars månads utlästa är alltså en novellsamling och en ganska så tung, djup och svårförståelig sådan lite oberoende på vilken novell jag tänker på. Samtidigt är det något hos Stoor just på grund av detta som lockar mig och som gör att läsningen alltså känns så väl värd. Jag är även glad över att mars månad bestod av novelläsning då det ändå känts okej att pausa och begrunda ordentligt mellan novellerna. Vissa noveller läste jag till och med en halv gång till (kan man säga så när man mer skumläst?) för att försöka se om jag missat någon viktig poäng eller dylikt, och jag gillar när jag utmanas på det sättet i läsningen då och då.

Jag har inga förväntningar på april månad nu, inte mer än att jag hoppas att läsa när andan faller på och jag hoppas även att solen visar sig och värmer upp vårkänslorna ordentligt. Jag går även och blir 28 år i april och det känns bara bra att få äran att bli ett år klokare, snyggare och förbättrad (framför äldre) som jag brukar tänka.

Katt People

lindemalm_rabe_katt_people_omslag_inb_0När den här boken damp ner i brevlådan så blev jag oerhört lycklig. Jag hade kanske en förutfattad bild av att det skulle vara ännu mer foton och må hända ännu mer text än vad det visade sig vara i Julia Lindemans och Annina Rabes Katt People.

”Det här är en bok om katter och de människor som älskar dem.” (baksidan).

Jag tycker absolut att boken försöker beskriva den unika relationen en katt och en människa kan ha till varandra och att den understryker just att alla katter är personligheter, vilket alltid leder till att var relation blir  unik i sig. Som kattägare kan jag inte låta bli att hela tiden dra paralleller till mina två katter jag lever med just nu, och de katter jag levt med i familjen från det att jag föddes…

Jag tycker också att kattens och kattälskarens historia vävs in bra i den inledande texten och att den känns ärlig och intressant. Jag hade nästan glömt bort att katter i perioder varit ”förföljda” och att även kattägare varit det…

Jag tycker boken just speglar det nämnda unika i relationerna katt och människa genom att spegla olika  katter i de vackra fotona i boken: innekatter, utekatter, till och med vildkatter… Katter med mer eller mindre päls, och så vidare… Ägarna är också olika: unga och äldre, boende i stan eller på landet… Ingen är den andra lik. Och jag gillar det, inte minst för att (som boken även poängterar) det inte finns någon specifik och stereotyp stans som gör en kattägare. Kattägarna är lika olika som katterna, lika unika. Det enda gemensamma är väl egentligen att alla kattägare älskar katter och katters personlighet och olikheter så pass mycket att de vill leva tillsammans med dessa magnifika djur, helt frivilligt. Och kattägare, och kattägare, förresten, de flesta av oss ”kattägare” vet ju att det är katten som tillåter oss att äga dem och att det antagligen är katten som är ”människoägare”.

Även om jag gillar den här boken mycket, kanske särskilt för att jag själv är en kattmänniska, så hade jag kanske, kanske faktiskt ändå önskat en liten text eller om bara ett litet citat från alla ägare som är med på endast ett foto i boken… Det hade värmt ännu mer i kattmänniskahjärtat att även med ord få den där extra känslan för kattägarna och deras relation till, deras känslor för, sina katter. ♥


Katt People
Författare: Julia Lindemalm
Förlag: Modernista (2017)
ISBN: 9789177011439
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Mikrorecension: Oceanen vid vägens slut

oceanen-vid-vagens-slutOceanen vid vägens slut av Neil Gaiman tog lång tid att ta fram från olästa böcker här hemma och att sedan också läsa. Men så är det kanske inte så konstigt i och med att det är en väldigt ovanlig historia som lite kräver sin lästid? I berättelsen följer läsaren en pojke, 7 år gammal, som är med om något utom denna värld:

””En ocean är mycket större än ett hav. Varför undrar du?”
”Tänkte bara”, sa jag. ”Kan det finnas en ocean som är lika liten som en damm?”” (sid. 34).

Detta är en bok om barndom, vänskap, ondska, godhet, magi (magiskt realism?), och mitt i allt undrar jag som vuxen läsare av boken: vad är sant och vad är fantasi? Och jag tror att jag mitt i alltihopa åtminstone landar i att jag inte uppskattar boken så mycket som jag hade hoppats och att jag inte kommer prata om den särskilt mycket eller tipsa om den vidare… Jag gillar den helt enkelt inte tillräckligt mycket, tyvärr.


Oceanen vid vägens slut : [en roman]
Författare: Neil Gaiman
Förlag: Månpocket (2015)
ISBN: 9789175034287
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris