Juniläsningen:

I juni blev det en hel del läst ändå – mycket på grund av att jag skadade ryggen så pass att jag i princip knappt fick göra något annat än vila i en vecka. I juni blev följande nio titlar utlästa:

  • Mårten Melins Du är ett moln
  • Mårten Melins Jag är världen
  • Ingelin Angerborns SAL 305
  • Ingelin Angerborns FYR 137I
  • Sandra Beijers Allt som blir kvar
  • Susanna Martelins Så långt vi kan följas
  • Bea Uusmas Astronauten som inte fick landa
  • Pernilla Geséns Dagbok för utvalda
  • Emmy Abrahamsons Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Och nedan följer det jag tyckt om böckerna på Instagram:

”Åh, #mårtenmelin! 📚☁️❤️ Lättlästa dikter för yngre läsare, men flera fungerar även allålders skulle jag vilja säga! 😊 Jag gillar även flirten mellan första och sista dikten – och jag gillar hoppet som finns där mellan raderna av ”olycklig kärlek”! Himla fint komponerat! 👌❤️👍 En av mina favoriter blir ”PLATS” (sid. 17): ”Jag förstår inte / hur så mycket kärlek / kan få plats i mig / när jag känner mig / så liten.” 💕 #duärettmoln”

”Jag gillade inte #jagärvärlden lika mycket som just ”Du är ett moln”, men Melin kan verkligen det där med att skriva lättlästa dikter som känns – denna diktsamling är antagligen för snäppet äldre än förra lästa, men den har några allåldersdikter den med! 😊❤️ Här återfinns mer heta känslor än i ”Du är ett moln”. Jag blir sugen på att läsa allt i diktväg producerat av Melin hittills och jag hoppas Melin talar sanning när han säger att poesi är något han ”måste” skriva för det betyder att det med stor sannolikhet kommer mer! 👌📚👍 #mårtenmelin”

”Andra fristående delen om Elvira från ”RUM 213″ är nu utläst (och jag har tredje delen i att-läsa-högen)! 📚👻💕 Mysrysliga spökhistorier är verkligen något #ingelinangerborn kan skriva! Det är ett kärt återseende att få träffa Elvira bland sidorna igen och det känns fint att bästisen Sibel får sällskapa Elvira i denna del. Elviras och Sibels vänskap beskrivs så fin. 👭💕 Jag reflekterar dessutom över att Elvira känns liksom utvald och naturligt passande i de mysrysliga situationer hon hamnar i – jag känner av ett lugn. En bra andra del var det här, med andra ord! 👌❤️📚👍 #sal305”

”Nu är tredje fristående delen om Elvira utläst. #Fyr137 är lika spännande som både ”RUM 213” och ”SAL 305″! 📚👻💕 För #ingelinangerborn hon kan som sagt skriva mysrysliga spökhistorier! ❤️ Och det var trevligt att få träffa Bea och Meja igen lite extra, precis som i första delen i serien! 👌📚👍”

”#Alltsomblirkvar lästes precis ut. Och jag har väldigt delade känslor. Jag älskar fortfarande #sandrabeijer i orden, sättet att skriva, driva och leka poetiskt med ord, meningsklang, allt det! 👌❤️ Men samtidigt fastnar jag inte riktigt för berättelsen, för Matilda som person – jag vet inte ens om jag köper parametrarna riktigt för berättelsen på något vis. Jag kan inte låta bli att störa mig på Matildas ”flyta med”, på all alkohol, alla droger och allt mörkt som hon fyller på med mitt i hjärtesorgen… 💔 Mja, tyvärr, känner jag nog att boken mest är okej – jag hade verkligen velat älska den, men det gör jag inte. 📚”

”Det blev som så att jag läste #sålångtvikanföljas i en enda sittning. 📚 Bara det är bra betyg. Jag gillar verkligen karaktärerna i romanen, skildringen av Alexandras och K:s bästis-relation, allt vemodigt vackert i den tunga sorg som boken till stor del handlar om! ❤️💔❤️ Alexandra och K har klickat, sammansvetsats och älskat varandra villkorslöst som bästa vänner – därav allt det vemodigt vackra i att deras relation känts så rätt och så unik – att sorgen känns så påtaglig när det som inte borde få hända ändå sker! Vilka känslor jag fick av den här romanen – dock mest positiva trots allt! 💕 En stark och bra bok som känns! 📚❤️👍 #susannamartelin”

”Astronautensominteficklanda är en intresseväckande faktabok för både yngre och vuxna läsare. 📚👍 Jag både påmindes om saker jag glömt, fick ny fakta med denna läsning och jag gillar att fokus ligger mer på Michael Collins än på Neil Armstrong och Buzz Aldrin (som en redan hört så mycket om)! 🚀🌕✨ Jag tror den här boken passar fint som högläsningsbok dessutom – gärna då att lyssnaren kan få se bilderna! 💬📚👍 #beauusma”

”Nu är #dagbokförutvalda utläst. Två grå har gjort mig sällskap medan jag läste de sista kapitlen/dagboksanteckningarna! 🐱❤️📚 Jag måste säga att dagboksformatet fungerar bra! 👍 Jag tänker mycket på hur klok och snäll Jenna är och hur mycket hon älskar sin lillebror, sin pappa och även sin mamma (även om det är en befriande att få läsa om en mer komplex just mor-dotter-relation i en bok för yngre). Jag hade älskat att läsa en sådan här bok när jag var yngre och jag uppskattar den även som vuxen! ❤️📚👍 Kompisrelationerna känns så fina och jag relaterar en hel del till mitt yngre jag som känner igen sig i Jenna – att känna sig ensam fast en har kompisar och en familj som stöttar, att känna sig utanför för att andra försöker visa att de är så mycket mer på något vis och att önska att en vågade stå upp lite mer när någon ger en taskig kommentar! 💔❤️ Sedan finns det mycket jag inte känner igen, men den här boken känns ändå som en känna-igen-sig-bok för yngre. 📚👍 #pernillagesen”

Samt sist men inte minst:

”Nu är den utläst! 📚👍 Det var en minst sagt lättläst och snabbläst bok, den där #hurmanförälskarsigienmansomborienbuske av #emmyabrahamson. Med det sagt vill jag även säga att jag tackar de lagom långa (läs korta!) kapitlen för detta! Jag tackar även handlingen som känns som något nytt och inte som bara ännu en historia! 💕 Den innehåller även ironi i det vardagsallvarliga som på något sätt lyfter boken eftersom mina reaktioner blir allt från skratt till lite hjärtknip till lite hjärtskutt. 📚Jag säger inte så mycket mer, eftersom jag då riskerar att säga för mycket. Men boken är helt klart bra! 👍”

Jag tycker att jag läst en hel del bra i juni och kommer inte att utse en favorit bland det jag läst.

I juli hoppas jag på sköna semesterveckor, men innan semester väntar nu denna veckas sant nästa veckas jobb (de sista jag gör som ungdomspedagog då jag går tillbaka till läraryrket efter 1,5 års paus i augusti).

Jag ”realtidsläser” fortsatt Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen nu i juli tillsammans med ett par stycken på Facebook. Detta med realtidsläsning tyckte jag lät intressant – inte minst då den handlade om en av mina barndomsfavoriter – så jag hängde på tisdagen den 27/6. Tordyveln flyger i skymningen startar nämligen en tisdagen den 27/6 – så på den vägen är det. Jag tycker konceptet är jätteintressant!

I juli hoppas jag annars slippa skada mig något mer och jag hoppas att ryggen verkligen är så återställd efter juni månads fadäs med efterföljande vila som det känns. Om juli även bjuder på lite sol och fina lässtunder är jag mer än nöjd.

 

 

Majläsningen:

I maj lästes följande titlar ut:

  • Veronice Roths Dödens märken
  • Flora Wiströms Stanna

Så här sammanfattade jag läsningen på Instagram i mina ”bokrecensionishar”:

”Första utlästa verket på ett bra tag! 📚 #Dödensmärken av #veronicaroth tyckte jag var svår att komma in i. Det tog ett tag att komma nära inpå både världarna, miljöerna och karaktärerna för mig. Och trots att den var spännande när jag väl kom in i den så känns vissa aspekter inte tillräckliga för att jag ska vilja fortsätta läsa nästa bok såsom det känns just nu. ✨ Jag kan inte låta bli att känna att skarvarna mellan bokens delar är lite för stora, att det tog lite för lång tid att verkligen komma in i berättelsen och att jag saknar, trots spänning, den där lusten att vilja läsa nästa del sådär tvärsäkert och efterlängtat. En okej till bra bok, men för mig inte mer… 📚👍”

Och:

”Alltså: allvarligt och jävla talat – vilken bok! 📚❤️ En säker topp-i-topp-bok för 2017 års läsning? Ja, det skulle jag verkligen tro! 🙌 #Stanna fångar mig i princip de tre första sidorna och sedan vävs Esters känslor, tankar och liv samman med mitt. Jag kände det som om vi levde i symbios, som om vi eventuellt alltid kommer vara så tighta från och med nu! Vilken grej! 👊 Vad jag först rycktes med i som en historia om den första, kanske starkaste och sannaste, kärleken, visade sig innehålla så mycket mer. Mycket mer verklighet, till exempel: det goda och det onda… När det kommer till familj, syskon, vänner… Mobbning, sjukdom, sorg och saknad… Samhörighet, val, lycka och längtan…. Ja, livet helt enkelt i en realistisk explosion av just det enda riktigt oförutsedda som skapas i mixen av förflutet, nuet och framtiden. ❤️💔❤️ Jag känner igen mycket hos Ester. Och jag känner så mycket! Språket är så briljant och precis det där jag inte kan värja mig för! Jag fullkomligt älskar boken trots allt, eller snarast tack vare, allt den innehåller! 🙌📚❤️”

Två verk lästes alltså ut i maj och det känns jättefint efter min lässvacka.

Det kommer väl inte direkt som en överraskning att jag tycket att Dödens märken var en riktig besvikelse i och med att det kändes som det saknades så mycket.

Och det kommer väl inte heller som en överraskning att jag ä-l-s-k-a-d-e Stanna så jag nästintill inte finner ord att beskriva min kärlek till den. Det blev en blixtförälskelse mellan mig och Wiströms Stanna – no doubt.

Nu i juni har ju jag och sambon gått och blivit husägare på riktigt riktigt och med det får vi se hur det går med läsningen. Jag har dock laddat upp med fem bibbliolån i form av så kallad barn- och ungdomslitteratur – himla bra sommarläsning för mig med andra ord!

Hur det än går med läsningen första sommaren med hus återstår alltså att se. Men jag tror att jag älskar juni oavsett!

Marsläsningen

Ja, marsläsningen detta år är kort och koncis med sitt enda utlästa verk:

  • Stina Stoors Bli som folk

Jag skrev i min recensionish om den på Instagram följande:

”Nu är #blisomfolk av #stinastoor utläst. Jag läste ut den igårkväll och jag har suttit och finurlat över lunch nu vad jag tycker. Jag tror jag kommer fram till att vissa noveller känns för svåra, för metaforiska måhända, för mig. Andra som jag tycker att jag förstår bättre, måhända även dem med metaforik, tycker jag om riktigt mycket! 📚 Jag tycker mig även skönja mörka undertoner här och där jag inte riktigt vet om jag uppfattar rätt – och – så gillar jag mycket mer än väntat när noveller blinkar lite till varandra. Detta blev en ganska blandad men ändå väl värd läsupplevelse. 👍 Jag behöver kanske inte förstå allt eller gilla alla noveller vid en första läsning?!”

Mars månads utlästa är alltså en novellsamling och en ganska så tung, djup och svårförståelig sådan lite oberoende på vilken novell jag tänker på. Samtidigt är det något hos Stoor just på grund av detta som lockar mig och som gör att läsningen alltså känns så väl värd. Jag är även glad över att mars månad bestod av novelläsning då det ändå känts okej att pausa och begrunda ordentligt mellan novellerna. Vissa noveller läste jag till och med en halv gång till (kan man säga så när man mer skumläst?) för att försöka se om jag missat någon viktig poäng eller dylikt, och jag gillar när jag utmanas på det sättet i läsningen då och då.

Jag har inga förväntningar på april månad nu, inte mer än att jag hoppas att läsa när andan faller på och jag hoppas även att solen visar sig och värmer upp vårkänslorna ordentligt. Jag går även och blir 28 år i april och det känns bara bra att få äran att bli ett år klokare, snyggare och förbättrad (framför äldre) som jag brukar tänka.

Katt People

lindemalm_rabe_katt_people_omslag_inb_0När den här boken damp ner i brevlådan så blev jag oerhört lycklig. Jag hade kanske en förutfattad bild av att det skulle vara ännu mer foton och må hända ännu mer text än vad det visade sig vara i Julia Lindemans och Annina Rabes Katt People.

”Det här är en bok om katter och de människor som älskar dem.” (baksidan).

Jag tycker absolut att boken försöker beskriva den unika relationen en katt och en människa kan ha till varandra och att den understryker just att alla katter är personligheter, vilket alltid leder till att var relation blir  unik i sig. Som kattägare kan jag inte låta bli att hela tiden dra paralleller till mina två katter jag lever med just nu, och de katter jag levt med i familjen från det att jag föddes…

Jag tycker också att kattens och kattälskarens historia vävs in bra i den inledande texten och att den känns ärlig och intressant. Jag hade nästan glömt bort att katter i perioder varit ”förföljda” och att även kattägare varit det…

Jag tycker boken just speglar det nämnda unika i relationerna katt och människa genom att spegla olika  katter i de vackra fotona i boken: innekatter, utekatter, till och med vildkatter… Katter med mer eller mindre päls, och så vidare… Ägarna är också olika: unga och äldre, boende i stan eller på landet… Ingen är den andra lik. Och jag gillar det, inte minst för att (som boken även poängterar) det inte finns någon specifik och stereotyp stans som gör en kattägare. Kattägarna är lika olika som katterna, lika unika. Det enda gemensamma är väl egentligen att alla kattägare älskar katter och katters personlighet och olikheter så pass mycket att de vill leva tillsammans med dessa magnifika djur, helt frivilligt. Och kattägare, och kattägare, förresten, de flesta av oss ”kattägare” vet ju att det är katten som tillåter oss att äga dem och att det antagligen är katten som är ”människoägare”.

Även om jag gillar den här boken mycket, kanske särskilt för att jag själv är en kattmänniska, så hade jag kanske, kanske faktiskt ändå önskat en liten text eller om bara ett litet citat från alla ägare som är med på endast ett foto i boken… Det hade värmt ännu mer i kattmänniskahjärtat att även med ord få den där extra känslan för kattägarna och deras relation till, deras känslor för, sina katter. ♥


Katt People
Författare: Julia Lindemalm
Förlag: Modernista (2017)
ISBN: 9789177011439
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Mikrorecension: Oceanen vid vägens slut

oceanen-vid-vagens-slutOceanen vid vägens slut av Neil Gaiman tog lång tid att ta fram från olästa böcker här hemma och att sedan också läsa. Men så är det kanske inte så konstigt i och med att det är en väldigt ovanlig historia som lite kräver sin lästid? I berättelsen följer läsaren en pojke, 7 år gammal, som är med om något utom denna värld:

””En ocean är mycket större än ett hav. Varför undrar du?”
”Tänkte bara”, sa jag. ”Kan det finnas en ocean som är lika liten som en damm?”” (sid. 34).

Detta är en bok om barndom, vänskap, ondska, godhet, magi (magiskt realism?), och mitt i allt undrar jag som vuxen läsare av boken: vad är sant och vad är fantasi? Och jag tror att jag mitt i alltihopa åtminstone landar i att jag inte uppskattar boken så mycket som jag hade hoppats och att jag inte kommer prata om den särskilt mycket eller tipsa om den vidare… Jag gillar den helt enkelt inte tillräckligt mycket, tyvärr.


Oceanen vid vägens slut : [en roman]
Författare: Neil Gaiman
Förlag: Månpocket (2015)
ISBN: 9789175034287
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Mikrorecension: Så värt

sa-vartSå värt av Martin Jern är hans debutroman och det är en rättfram ungdomsroman där läsaren får följa Aron, 15 år, på ett ärligt sätt i första person:

”Hon har aldrig tittat åt mitt håll. Antagligen vet hon inte ens vem jag är. (…) Vad har jag som skulle få henne att märka mig?” (sid. 6).

Det här är en roman jag gillar ganska skarpt, men det är samtidigt något med den som gör att den inte landar i mer än en okej till bra ungdomsroman för mig personligen. Det jag gillar kanske mest med hela romanen är det verklighetstrogna i Arons känslor som är betydligt mer komplexa än vad han själv kanske tror ibland.


Så värt
Författare: Martin Jern
Förlag: Gilla böcker (2015)
ISBN: 9789186634773
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Ingen normal står i regnet och sjunger

ingen-normal-star-i-regnet-och-sjunger-145x209Jag har som bekant läst Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson och jag fullkomligt älskade den! Och då jag fick nys om Ingen normal står i regnet och sjunger så tänkte jag att jag kommer behöva läsa den, äga den och jag var dessutom ganska övertygad om att jag skulle tycka om denna bok också och jag hann aldrig känna den där nervösa känslan för att den inte skulle älskas lika mycket som debutromanen…

Ingen normal står i regnet och sjunger handlar om Ella, hon är i gymnasieåldern, hennes bästa kompis är en kille vid namn Charlie och tillsammans så är de starka, de är oslagbara och Ellas tanke och känsla är att det alltid kommer att vara de två mot världen oavsett eventuella pojk- och flickvänner och livet.

Ella skriver med jämna mellanrum också listor, något Charlie också gör ibland, som rör den kommande framtiden… Och i listorna de båda skrivit för hösten så står det inget om att hitta kärleken, men kanske är det just därför Charlie träffar Niki och Niki blir en del av både Charlies och Ellas vardag?

Och ja, vad ska jag säga? Jag vill ju inte gå in för mycket på varken handlingen eller viss tematik som helt klart är det bästa med hela boken. Jag tycker dock att jag kan nämna en del saker som är mer allmänna och som inte avslöjar för mycket:

Ska jag höja vissa saker till skyarna så blir det listandet som är en del av framför allt Ella och som får mig att le, som får mig att själv vilja göra liknande listor och det är en del som gör Ella mer levande för mig. Jag vill dessutom poängtera att känslorna är högst närvarande i den här ungdomsromanen och att den gör så mycket för autenciteten med sin ärliga, komplexa karaktär och där känslorna ges den slagkraft som de emellanåt behöver för att understryka hur de faktiskt känns. Känslorna inte bara står där i texten, nej, känslorna känns också för mig som läsare! Och sedan gillar jag allt med relationsbeskrivningarna och där ingår alla relationer från pappa – dotter, bästa vän – bästa vän, vän – vän samt när kärleken slår till hos en part eller hos båda parter! Sedan är ju romanen skriven med en bra balans mellan vardagsallvar och lagom distanserande humor. Så:

Ingen normal står i regnet och sjunger känns välkomponerad, fullkomligt älskvärd och läsvärd. Och jag som både läst och äger den kan konstatera att jag är överväldigat lycklig över att ha fått ställa den bland mina älsklingsböcker i bokhyllan! ❤️


Ingen normal står i regnet och sjunger
Författare: Sara Ohlsson
Förlag: Gilla böcker (2016)
ISBN: 9789188279255
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris