Mikrorecension: Så värt

sa-vartSå värt av Martin Jern är hans debutroman och det är en rättfram ungdomsroman där läsaren får följa Aron, 15 år, på ett ärligt sätt i första person:

”Hon har aldrig tittat åt mitt håll. Antagligen vet hon inte ens vem jag är. (…) Vad har jag som skulle få henne att märka mig?” (sid. 6).

Det här är en roman jag gillar ganska skarpt, men det är samtidigt något med den som gör att den inte landar i mer än en okej till bra ungdomsroman för mig personligen. Det jag gillar kanske mest med hela romanen är det verklighetstrogna i Arons känslor som är betydligt mer komplexa än vad han själv kanske tror ibland.


Så värt
Författare: Martin Jern
Förlag: Gilla böcker (2015)
ISBN: 9789186634773
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Ingen normal står i regnet och sjunger

ingen-normal-star-i-regnet-och-sjunger-145x209Jag har som bekant läst Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson och jag fullkomligt älskade den! Och då jag fick nys om Ingen normal står i regnet och sjunger så tänkte jag att jag kommer behöva läsa den, äga den och jag var dessutom ganska övertygad om att jag skulle tycka om denna bok också och jag hann aldrig känna den där nervösa känslan för att den inte skulle älskas lika mycket som debutromanen…

Ingen normal står i regnet och sjunger handlar om Ella, hon är i gymnasieåldern, hennes bästa kompis är en kille vid namn Charlie och tillsammans så är de starka, de är oslagbara och Ellas tanke och känsla är att det alltid kommer att vara de två mot världen oavsett eventuella pojk- och flickvänner och livet.

Ella skriver med jämna mellanrum också listor, något Charlie också gör ibland, som rör den kommande framtiden… Och i listorna de båda skrivit för hösten så står det inget om att hitta kärleken, men kanske är det just därför Charlie träffar Niki och Niki blir en del av både Charlies och Ellas vardag?

Och ja, vad ska jag säga? Jag vill ju inte gå in för mycket på varken handlingen eller viss tematik som helt klart är det bästa med hela boken. Jag tycker dock att jag kan nämna en del saker som är mer allmänna och som inte avslöjar för mycket:

Ska jag höja vissa saker till skyarna så blir det listandet som är en del av framför allt Ella och som får mig att le, som får mig att själv vilja göra liknande listor och det är en del som gör Ella mer levande för mig. Jag vill dessutom poängtera att känslorna är högst närvarande i den här ungdomsromanen och att den gör så mycket för autenciteten med sin ärliga, komplexa karaktär och där känslorna ges den slagkraft som de emellanåt behöver för att understryka hur de faktiskt känns. Känslorna inte bara står där i texten, nej, känslorna känns också för mig som läsare! Och sedan gillar jag allt med relationsbeskrivningarna och där ingår alla relationer från pappa – dotter, bästa vän – bästa vän, vän – vän samt när kärleken slår till hos en part eller hos båda parter! Sedan är ju romanen skriven med en bra balans mellan vardagsallvar och lagom distanserande humor. Så:

Ingen normal står i regnet och sjunger känns välkomponerad, fullkomligt älskvärd och läsvärd. Och jag som både läst och äger den kan konstatera att jag är överväldigat lycklig över att ha fått ställa den bland mina älsklingsböcker i bokhyllan! ❤️


Ingen normal står i regnet och sjunger
Författare: Sara Ohlsson
Förlag: Gilla böcker (2016)
ISBN: 9789188279255
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Astrid Lindgren

bjorvand_aisato_astrid_lindgren_omslag_inbNär jag fick syn på en illustrerad bok om Astrid Lindgren som Modernista tänkt ge ut så blev jag förälskad i hela idén och frågade snällt om recensionsexemplar. Recensionsexemplaret kom så också med posten för någon vecka sedan och den kom väl till pass att läsa en natt när jag inte kunde sova här om dagen.

Astrid Lindgren är författad av Agnes-Margerethe Bjorvand och illustrationerna har Lisa Aisato gjort.

Om vi börjar med något så: illustrationerna! ♥ De är verkligen fantastiska. Jag tycker de är vackra, stämningsfulla och jag gillar speciellt detaljen med de olika figurerna som dyker upp här och var från Lindgrens egna böcker. Många hade jag absolut velat rama in och ha på vägen utan minsta lilla tvekan. De där droppeffekterna i många av illustrationerna tycker jag ger en extra känsla av Lindgrens aura, eller något i en stilen. Jag tycker verkligen att illustrationerna gör i princip halva verket och de är fullkomligt underbara och magiska.

Och om vi sedan går vidare till texten: väl valda ord! ♥ Kan man kanske kalla detta för en berättande faktabok? Jag vill göra det i alla fall. Den berättas på ett lättillgängligt sätt utan att bli platt eller tråkig. Därav skulle jag också vilja påstå att boken passar liten som stor. Det känns som en riktigt bra potentiell högläsningsbok och av det slaget att man kan sitta tätt intill varandra och läsa, samtidigt som alla kan se bilderna.

Det jag gillar kanske mest med Astrid Lindgren är alla fina citat som återkommer här och var på varje uppslag. Vissa citat är hämtade från Astrid Lindgren i olika sammanhang utanför skönlitterauren, och andra citat kommer från hennes skönlitterära verk. Det ger också det där lilla extra och det är också en snygg detalj i uppslagen. Några favoriter är:

”Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel, när de läser. Därför behöver barn böcker.” (sid. 10).

”Hurdan var jag när jag var femton år? Jag märkte att jag var vuxen och jag tyckte inte om att vara det.” (sid. 37).

”Hurdan ska en bra barnbok vara? Om du frågar mig, så kan jag efter mycket grubbel svara: Den ska vara bra.” (sid. 62).

Jag känner lite att Astrid Lindgren är ännu mer min idol nu än innan. Det känns som om hon skrivit så oerhört mycket bra och att hon dessutom besuttit så oerhört mycket kunskaper och bra tankar, och så vidare. Det är ju helt otroligt vad mycket klokt hon sagt och tänkt! Jag log flera gånger tack vare detta, och tänkte en hel del tack vare detta och jag grät också en liten skvätt för att boken är så fantastiskt vacker och värdefull, inte minst för att Astrid Lindgren betytt så mycket för så många, och hon kommer antagligen att göra det åtminstone ett långt ”länge än”!

Tack, Astrid Lindgren! ♥ Och tack till Modernista, till Agnes-Margerethe Bjorvand och Lisa Aisato för att jag har en riktigt fin bok att dela med mig med till mina framtida barn som ännu inte upptäckt Pipppi, Madicken, Emil, med flera!


Astrid Lindgren
Författare: Agnes-Margerethe Bjorvand
Förlag: Modernista (2016)
ISBN: 9789177010906
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


(M)ornitologen

9789150115062_200x_mornitologen_haftadNär jag fick hem recensionsexemplaret av Johanna Thydells senaste, av (M)ornitologen, ja då blev jag verkligen överlycklig. Jag visste såklart att jag önskat den, men jag var inte helt säker på att jag skulle få den äran, men det fick jag!

När en av ens absolut favoritförfattare på ungdomssidan ger ut ännu en bok, så kanske man borde vara nervös. Kanske borde man tänka saker som… Kommer den hålla måttet? Kommer jag tycka om den lika mycket som föregående ungdomsromaner? Kommer jag känna igen min favoritförfattare? Kommer det bli ett kärt återseende? Kommer jag ha för höga förväntningar?

Och även om jag har haft höga förväntningar, så har jag faktiskt inte varit så nervös. Jag förväntade mig att delvis känna igen, att den absolut skulle hålla måttet, vara älskvärd, läsvärd och att den kommer vara bra. Och vet ni mer? Jag tycker den är så bra som jag hade förväntat mig, och kanske dessutom lite till!

Huvudpersonen i (M)ornitologen är Moa, 17 år, hon är uppvuxen med sin pappa då hennes mamma valde att frivilligt lämna henne och hennes pappa när Moa var liten. Moa har aldrig förstått varför hennes mamma lämnade dem, hon har heller aldrig kunnat sluta tänka och känna kring detta, även om hon försökt. När Moas mamma Hedvig helt plötsligt dyker upp igen när Moa är 17 år och frågar om hon vill träffa henne, så väller frågor, tankar och känslor upp igen, kanske till och med mer än tidigare. Moas första reaktion är att hon inte vill träffa sin mamma, men hur ska hon kunna veta vad hon vill eller inte vill när hennes liv med mammans återkomst ställs på ända?

Moa gillar jag mycket. Otto, Moas bästa vän, gillar jag också mycket. Jag hyser stor sympati för i princip alla jag träffar inom ramen för berättelsen, men visst är sympatin från min sida också lite återhållsam och misstänksam när det kommer till vissa karaktärer.

Otto hjälper Moa att knäcka en idé om hur hon skulle kunna komma närmare sin mamma på ett mer diskret sätt och utan att behöva känna att hon måste komma främst i egenskap av att vara Hedvigs dotter – hon kan låtsas att hon har ett skolarbete över sommaren där hon behöver fågelskåda (fast Moa alltså egentligen spanar på sin mamma) i och med att Hedvig bor i skogen. Med idén kläcks ordet mornitolog, en lek med ordet ornitolog. För vad skulla man kunna kalla det Moa har intentionen att vara – om hon inte tänkt fågelskåda, men mammaskåda?

Den här romanen har så många fler djup än vad jag kunnat ana. Och djupen kommer blanda annat fram i det där sköna sättet Thydell kan leka med ord och i det här fallet görs mycket lek med fotnoter och en tankelek med vilka tidningsrubriker Moas tankar och känslor skulle kunna stämma överens med… Romanen är inte heller bara en berättelse om mor och dotter och den komplexa relationen, utan om många andra former av relationer såsom andra familjerelationer, vänskapsrelationer och kan man kanske kalla det ”bekantskapsrelationer” eller till och med ”främlingsrelationer”. Det finns desustom en bra balans mellan allvar och humor, men samtidigt kan jag ana allvaret även när humorn är framträdande och det gör så mycket för berättelsen och för mina känslor som läsare.

Jag tycker att (M)ornitologen absolut uppfyller mina förväntningar och lite till. Thydell lyser lika stark på min tänkta författarhimmel med klart lysande stjärnor. Hon är en riktigt bra författare och hon visar ytterligare en gång att hon och språket är bästa vänner och att hon kan det där med känslor, relationer och att skapa en känsla och en relation också mellan läsaren och boken! ♥


(M)ornitologen
Författare: Johanna Thydell
Förlag: Alfabeta (2016)
ISBN: 9789150115062
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Gul utanpå

gulJag som läst Patrik Lundberg förut, innan jag läste Gul utanpå, hade inte jättestora förväntningar på just den självbiografiska romanen, mer än att jag trodde och hoppades att den skulle vara läsvärd. Och little did I know hur mycket jag verkligen skulle komma att uppskatta och älska Gul utanpå.

Det här är en roman som jag kom in i direkt. Det var ingen uppförsbacke, ingenting att ta sig över, utan jag bara kom in i språket i kapitlen och sidorna bara flöt fram från första till sista. Sista tredjedelen av boken läste jag i badkaret och jag vet att jag tänkte att jag inte kunde sluta nu när jag bara hade så och så många sidor kvar, och så vidare… Sedan inföll även den där tomheten i att ha läst ut boken och att den nu var slut.

Vad var det då som ryckte med mig så mycket? Ja, först och främst språket som förflöt som en harmonisk sång, men det är också hela ärligheten i romanen – ärligheten till känslor, tankar, utanförskapet, identiteten, adoptionen, relationerna, i princip allt. Jag gillar också mycket att romanens huvudsakliga resa börjar med tankar:

”Tankarna kring mitt fosterland har alltid funnits där, men jag har aldrig hittat en god anledning att åka tillbaka. (…) Nu mitt i bakfyllan, börjar jag tänka tvärtom och så slår det mig. Jag har ingen god anledning att inte åka tillbaka till Korea.” (sid. 9-10).

Även om jag upplever att Patrik försöker förbereda sig på vad hans resa till Korea kommer att innebära, så kan varken han eller någon annan förbereda honom på vad som komma skall och vad som väntar. Först och främst tänker jag på kulturkrocken väl på plats i Korea, men det kommer också annat oväntat som har med Patriks utseende att göra och helt plötsligt förstår han att han kanske aldrig kommer passa in heller i Korea liksom han inte känner att han alltid passar in i Sverige. Hur andra bemött honom, vad andra sagt, vad andra frågat, det begränsas inte bara till Sverige, utan nu även till Korea, vilket kanske i alla fall till en början förstärker känslan av att inte riktigt passa in, men samtidigt gör det kanske Patrik till just denna Patrik och ingen annan Patrik?!

Jag slås av förståelsen Patrik bär på, både för sin egen del, men han hyser också stor förståelse speciellt för sin mamma. Hans mamma sitter med oro i kroppen hemma i Sverige och är rädd att hon kommer förlora sin son, men som läsare är jag hela tiden övertygad om att Patrik aldrig kommer att sluta se hennes som sin mamma.

Tack vare den svenska uppväxten, med Sveriges normer, värderingar och samhälle, så är Patrik feminist och vegetarian. Detta är två ställningstaganden han aldrig riktigt släpper taget om (om inte för någon kort stund), men jag tänker mycket på att detta är ställningstaganden som han kanske inte hade haft om han vuxit upp i Korea. Patrik hade inte varit den här Patrik utan sitt öde, som ledde honom till barnhemmet i Korea, från barnhemmet till Sverige och till just den familj som blev hans… Jag kan verkligen förstå hur komplexa alla sorters tankar, känslor och ställningstaganden därigenom blir vad gäller mycket, inte minst adoption.

Den här boken är en bok att sluka, att älska, en bok som väcker tankar, känslor och frågor. Jag tror också att det i grunden är en bok som kan passa många åldrar, många personligheter och en bok för i alla fall de flesta… Kanske skulle någon enstaka person tycka att Patrik ibland är för ärlig? Men jag tycker det är charmen med boken och det får mig att känna att Patrik försöker berätta allt så nära sanningen som han kan… Och jag är så oerhört tacksam för att han valt att göra detta!

Jag och min andra bokcirkelduohalva, Sofia, träffades i fredags förra veckan för att diskutera Gul utanpå på fik efter ett restaurangbesök med våra sambos. Båda två kan vittna om att boken bara slukade en själv såsom man själv slukade boken. Båda två är helt överens om vad ärligheten, språket och hela boken uppgår i: att den är läsvärd, ett av de bästa läsen på länge, en passande bokcirkelbok och bara tummenupp och lovpris och så vidare! Ingen av oss ångrar en sekund att vi läst boken eller att vi i nästa led har den i vår ägo. Det här är också en bok vi båda garanterat kommer tipsa vidare om till andra. Så om någon nu inte läst den här boken (jag och Sofia är nödvändigtvis inte sist på bollen)? Läs, läs, läs!


Gul utanpå
Författare: Patrik Lundberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
ISBN: 9789129700749
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Saga: Volume Three & Volume Four

Jag tänker egentligen inte gå in så mycket på dessa två volymer med rädsla av att säga för mycket för den som inte kommit såhär långt in i berättelsen. Därav kör jag på två mikrorecensioner och hoppas att jag håller en finare balans.


Saga_vol3-1I Brian K. Vaughan (& Fiona Staples) Saga: Volume Three fortsätter berättelsen delvis där berättelsen i volym två slutade med lite av en cliffhanger.

”Right, where were we? Oh yeah, cutting across the Clockwork Stars on our way to a fog-shrouded world.” (chapter thirteen)

Flera karaktärsutvecklingar gör att jag fortfarande vill läsa serien, alltså till trots vissa sexualiserande inslagen som återkommer gång på gång. Jag gillar bäst Hazel som berättare fortfarande och kan liksom i örat höra hennes röst!


Saga: Volume three
Författare: Brian K. Vaughan
Förlag: Image comics (2014)
ISBN: 9781607069317
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


saga_tp_04I volym fyra kommer fortsättningen på ytterligare en form av cliffhanger ifrån det tidigare albumet.

”Soak it up, I’m not always this adorable.” (chapter nineteen)

Det är ungefär vid detta album, hur mycket jag än tycker om Hazel (både som person och som berättare), som jag känner att jag måste ha en paus från Saga. Jag tycker det blir lite för mycket av de sexualiserade inslagen och jag tappar lite aptiten oavsett eventuell cliffhanger i slutet av albumet, så för stunden väljer jag att inte läsa mer Saga på ett tag.


Saga: Volume four
Författare: Brian K. Vaughan
Förlag: Image comics (2014)
ISBN: 9781632150776
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Feberflickan

feberflickanJag har länge tänkt att jag måste läsa Elisabeth Östnäs Feberflickan, men så har hennes namn och bokens titel liksom krupit och gömt sig långt in i hjärnan varje gång jag har varit på biblioteket, och så vidare. Fram tills denna sommar när jag plötsligt kom på både författare och titel som en blixt från klar himmel när jag stod där mellan alla hyllmeter av böcker på biblioteket.

Jag blev ganska glad över att boken var så tunn. Inte minst för att jag ofta tilltalas av lite tunnare framför lite tjockare böcker. Jag antog att detta skulle bli en kort, koncis och rättfram historia, men det blev på ett sätt en aning annorlunda mot vad jag hade föreställt mig.

Elisabeth Östnäs skapar på något sätt en stämning med språket som jag inte riktigt kan värja mig för. Stämningen skapar ett grå dis och jag förstår att allt jag kommer läsa, kommer jag inte fullt ut kunna utröna, utan jag kommer antagligen att lämnas med många frågetecken och jag kommer behöva bestämma själv vad jag tror eller inte tror om saker och tings förhållanden. Boken handlar, precis som baksidan utlovar, om ”en familj i sönderfall, både bildligt och bokstavligt”. Baksidans ”(d)et är en tragedi, en mörk men subtil historia om det allra värsta”, skriver jag också under på. Och jag tror just att det är det subtila som får mig att känna inför boken som jag gör.

För jag gillar verkligen det subtila, det suggestiva, det disiga, dimmiga, det osagda, det anade, det delvis dolda, det som jag ser, känner, tycker mig veta bara sådär ”i ögonvrån”. För jag lämnas med frågor. Jag kan inte exakt svara på vad som är vad, vad som är sant och vad som är falskt. Men det hindrar inte mig från att anta och ändå i slutändan komma fram till något och landa i något som jag tror är sant. Och jag tror det är det här jag känner är briljant och som jag verkligen, verkligen gillar.


Feberflickan
Författare: Elisabeth Östnäs
Förlag: Columbi publishing (2012)
ISBN: 9789197947244
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Den här boken var en gång ett träd som jag gömde mig bakom när jag spionerade på dig

12938268_220807214952711_3956533624454859737_nNär jag fick en förfrågan per mejl att ta emot detta recensionsexemplar var jag osäker. Mestadels för att jag är lite osäker på hur jag kan fördela min tid från och till. Sedan kunde jag inte släppa den slående och älskvärda titeln på antologin, att det till sist bara återstod ett enda alternativ: att tacka ja och att läsa den då och då. För alltså titeln, Den här boken var en gång ett träd som jag gömde mig bakom när jag spionerade på dig, den är bara att älska.

Antologin innehåller smakprov från Skurups skrivarlinje 2016. Författarna är Celeste Sjölin, Anna Löfroth, Ylva Gripfelt, Adam Björelius, Déa Solin, Carl-William Ersgård, Lisa Nyborg, Hedvig Holgersson, Albert Smith, Zakarias Johnsson, Ludwig Landström, Siri Helle, Josefine Hilfling, David Zimmerman, Alice Hedström, Petter Sundkvist, Filip Råvik, Jonathan Svantesson, Olivia Spångberg och Alma Edvall Bons. Antologin innehåller med detta antal författare också lite olika typer av skrivande, lite olika genrer och lite olika format på textproven. Jag gillar kontrasterna, men kan också konstatera att jag personligen främst fallit för några av författarna specifikt.

Mina favoriter är utan att blinka Celeste Sjölin, Déa Solin, Albert Smith, Siri Helle och Alma Edvall Bons. Det är något med språket hos dessa författare som absolut tilltalar mig och som får liksom hjärtat att hoppa till lite extra. Jag upplever att samtliga av dessa författare kan det här med att leka med ord, vilket är något som ofta gör mitt hjärta väldigt varmt. Och mer tänker jag faktiskt inte säga – utan vid nyfikenhet – läs!


Den här boken var en gång ett träd som jag gömde mig bakom när jag spionerade på dig
Författare: respektive författare på Skurups skrivarlinje 2016
Förlag: Skurups folkhögskola i samarbete med Elleströms förlag (2016)
ISBN: 97897519106
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Tredje tecknet

tredje-tecknetIngelin Angerborns Tredje tecknet är precis vad man förvänta sig om man läst Angerborn förut. Detta är en  exakt så söt, mysryslig och vardagsnära roman för unga som jag förväntat mig att det ska vara.

Olivia är huvudpersonen i den här boken. Hon har precis fått sommarlov och en dag efter en dag på stranden så hittar hon en nyckel i sin väska som hon aldrig sett förut. Vart går den? Vart kommer den ifrån? Hur kan överhuvudtaget en nyckel komma in i en alldeles ny väska på det där sättet?

Olivia försöker komma underfund med vart nyckeln går. Samtidigt börjar familjens katt bete sig konstigt och det börjar kännas som om det är någon i Olivias rum i lägenheten ibland, trots att hon vet att det bara är hon där. En annan konstig sak som Olivia börjar lägga märke till är nyckelpigorna som sätter sig på Olivia flera gånger om dagarna… De dyker upp lite mystiskt och flyger inte sin väg förrän Olivia uppmärksammat dem.

Olivia börjar misstänka att det spökar hemma hos henne. Hon försöker vara logisk, såsom hennes föräldrar och hennes bästa kompis försöker vara, när de försöker ge svar på vad det är Olivia upplever…

Förutom de misstänkta spökerierna, är det alltså sommarlov och Olivia är olyckligt kär i bästa kompisens kille. Olivia känner sig också ganska ensam ibland som ensamt barn i sin familj – hon kan inte låta bli att känna en viss sting av avundsjuka på de som har syskon, även om hon anar att syskon kan vara både på gott och ont. Det är inte det att hennes föräldrar inte älskar henne och finns där för henne, men ibland känner sig Olivia trots det så oerhört ensam… Olivia är också medveten om att det är svårt för hennes föräldrar att uppfylla Olivias önskan om ett syskon, då Olivia själv är adopterad på grund av att hennes föräldar inte kan få egna barn.

Angerborn gör det hon kan bäst: hon väver samman en ung människas vardag med mysrysliga glimtar av det övernaturliga. Hon gör det som vanligt väldigt bra.

Jag hävdar som jag också brukar göra med Angerborns verk, att detta är en bra högläsningsbok! Högläsningen av en lagom mysryslig bok som detta är tror jag kan skapa en mycket större trygghet då berättelsen i detta fall blir en gemensam mysryslig upplevelse som man kan samtala om och kring!


Tredje tecknet
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129687309
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Saga: volume one & volume two

Saga_vol1-1Det här är på något sätt en av de kanske mer vrickade, men ändå vemodig och vacker, seriealbumen jag någonsin läst och ändå tyckt om. Det känns som om man kastas in i allt, kanske mycket tack vare vem som råkar vara berättaren – den lilla flicka som föds i albumets volym ett. Denna lilla berättare säger saker såsom: ”Anyway, this is the day I was born.” (chapter one).

Det är något jag verkligen gillar med berättaren. Jag gillar sättet Hazel berättar först och främst, det språkliga, alla val av att säga saker och ting på just ett visst sätt. Jag gillar även greppet om att berättaren ändå måste ha överlevt över åtminstone en viss tid för att kunna berätta den här historien? Det ger också på något sätt en extra liten krydda. Så länge jag fortfarande befinner mig i berättelsen och vet om att Hazel är bebis såsom i både volym ett samt två, kan jag ändå vara säker på att Hazel kommer överleva ett bra tag till..?!

Kärleksparet som skapat berättaren är ett osannolikt par på så vis att deras folkslag krigar och de är uppvuxna med att hata varandra bara på grund av deras ursprung. Det är något jag som läsare inser tidigt, men jag inser inte direkt när, var eller hur, kärleken sedan har kunnat uppstå dem emellan. Jag tvekar dock inte på att deras kärlek är stark. Och på tal om styrka tvivlar jag inte heller på att kärleksparet i fråga är ett par med styrka på vart håll. Detta är en stark kvinna, och en stark man. Tillsammans utgör de en trygg och solid grund för deras gemensamma barn – ett barn som kanske inte kunnat komma så mycket olägligare – men som samtidigt är så oerhört älskat och beskyddat från första stund.

Saga_vol2-1Både volym ett och två fokuserar på den första tiden med Hazel, med vissa tillbakablickar bakåt i tiden för att på sikt och då och då ge svar på eventuella frågor och ge en helhetsbild av det nu de lever i. Som berättare bör Hazel inte veta så mycket som hon vet, men jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för om hon faktiskt är en mer allvetande berättare, eller om jag som läsare ges ett mer allvetande perspektiv än vad Hazel faktiskt har… Som läsare stöter vi nämligen inte på endast ett perspektiv på historien, utan snarare flera…

Kärleken mellan detta osannolika kärlekspar är inte bara deras vetskap. De är jagade av flertalet parter som inte kan tillåta dem att vara tillsammans och barnet (som är ett fåtals vetskap) de skapat är av stort intresse för de parter som vet att barnet finns, vad jag som läsare förstår. Om kärleksparet var jagade innan Hazels födelse, är det inget jämfört med vad de är efter hennes födelse…

Det är en del sex i den här serien och ännu mer sexualiserade inslag här och där (bland annat i tecknandet). Mycket vrickat kommer också utav en del av det sexualiserade och det är ganska mycket naket och även en hel del groteskt. Samtidigt kan jag på något sätt köpa konceptet även om det är vissa saker som blir nästintill för mycket för mig personligen… Och trots allt är det så mycket mer som händer inom ramen för de här seriealbumen! 

Jag vill på grund av lagom doser av avslöjanden i berättelsen, samt på grund av otaliga cliff hangers, fortsätta läsa. Det kan jag inte förneka. Så det finns stora chanser för att jag slukar volym tre till fem framöver tack vare biblioteket…


Saga: Volume one
Författare: Brian K. Vaughan
Förlag: Image comics (2013)
ISBN: 9781607066019
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Saga: Volume two
Författare: Brian K. Vaughan
Förlag: Image comics (2013)
ISBN: 9781607066297
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris