Kulturkollos serieenkät:

Jag får se mig besegrad när det kommer till veckans tematrio. Jag har inte riktigt orken att lägga ner min själ i att hitta en två titlar mer än vad jag hittar (eftersom jag gärna tipsar om bra böcker i samband med trion). Därför hoppar jag istället på serieenkäten hos Kulturkollo:

1. Om du var en superhjälte/superskurk, vad skulle du heta och vilken vore din superkraft?

Jag skulle nog helst inte vilja vara en superskurk i alla fall. Jag anser mig vara en god person och hoppas att jag skulle ha en superkraft som gör gott och inte får mig att gå över på ”the dark side”. Med ”Heroes” i bakhuvudet (eftersom jag tittar på sista säsongen nu), skulle jag vilja ha en helande förmåga, tror jag. Jag har sett så mycket negativa effekter av många andra superkrafter med ”Heroes” och tänker att det skulle kunna vara en kraft som kanske inte gör mig galen eller maktgalen (jag hoppas det).

2. Vem skulle teckna serien om ditt liv, och hur?

Jag skulle inte ha något emot om Sofia Olsson – om jag vill åt det där vardagsnära och det fina med allt det verkliga som inte alltid är så fint… Jag tror verkligen att hon skulle kunna lyckas få ihop det där verkliga och vardagliga på ett ganska naturligt sätt. Livet är inte alltid vackert, men på något sätt finns det något fint och härligt i det – och det tycker jag att Sofia Olsson omfamnar. Jag hoppas också att mitt liv ¨skulle kunna väcka igenkänning hos läsare (för jag hoppas inte jag är ensam om viss vardagstristess med mera).

3. Föredrar du att läsa tecknade serier eller att se dem på film/tv?

Jag är nog den som ofta gillar film-, men kanske främst tv-serier i serieandan. Jag gillar som bekant ”The Walking Dead” så mycket mer som tv-serie än seriealbum, och jag gillar mycket som inspirerats av serier. Men jag ska vara rättvis och säga att jag inte är tillräckligt erfaren läsare när det kommer till serier för att kunna göra en rättvis bedömning och säga att jag gillar filmerna eller tv-serierna mer… Men det är ett format jag gillar mycket (film/tv) och jag är nog mer en bokläsare än serieläsare och väljer nog därav oftare att se filmen eller tv-serien i fall två.

4. Vilken är din favorit bland tecknade serier och grafiska romaner?

Jag måste svara att Liv Strömquist är stor och mäktig i min värld just nu. Jag gillar hennes sätt att presentera feminismen och sättet hon väcker olika tankar och känslor på. Det kan icke ignoreras (och hon blir en ganska stor motpol till till exempel ”The Walking Dead” med sin ganska trista sexism)…

Juniläsningen

I juni månad kom jag mig för att läsa ganska mycket och ändå ganska blandat:

Juni månad har bjudit på hela 11 verk och sammanlagda 2600 sidor. Det är mer än vad jag vågade hoppas på samtidigt som regnet som hittills visat sig till stor del av juni är en bidragande faktor.

Junis största ljusglimtar har utan tvekan varit Angerborn och Sjölins novell är en av de bästa novellerna hittills i år. Ramqvists bok är svårrecenserad kan jag tycka på flera sätt (den lästes ut natten mellan sista juni och första juli), så vi får se när jag ens har lyckats samla mig kring den. Antagligen kommer det inte en recension före nästa vecka i alla fall. Och jag är riktigt glad över Roths första bok i Divergent-serien. Nu vill jag ju absolut läsa bok nummer två inom en snar framtid!

Nu får vi se vad juli har att erbjuda. Jag har precis kommit hem från biblioteket med min syster. Sex böcker tyngre blev min väska. Risken finns väl att jag inte läser exakt alla böcker i juli, men en chans är ju också att jag faktiskt gör det!

The Walking Dead – Köttets lustar

the_walking_dead_-_volym_4-kirkman_robert-17448983-frntl[1]Egentligen har jag inte jättemycket att säga om den fjärde volymen av The Walking Dead. Namnet albumet har är lite av en ordlek. Den kan åsyfta nästintill alla i seriealbumet, då många av de levande suktar efter kroppslig kontakt av det sexuella slaget, och då även de levande döda suktar efter kroppskontakt – dock för att försöka stilla deras ständiga hunger…

Det jag är mest besviken över (på grund av att jag sett tv-serien) är hur Michonne framställs. Jag gillar den Michonne jag lärt känna genom tv-serien, men den här karaktären är inte lika stark och mystiskt, vilket jag tycker är synd. Det gör enligt min mening Michonne till en svagare person i seriealbumet. Besvikelsen ligger grundligt fast i att jag älskade att tv-serien fick en så stark kvinnlig karaktär genom just Michonne. Nu får vi dock se vart färden bär i seriealbumet. Michonne är säkert stark här också (hoppas jag). Det skulle nämligen göra serien gott.

Det är en hel del våld i albumet, vilket jag känner igen från tv-serien. Några saker sker på samma sätt i både albumet och i tv-serien, men det är många detaljer som skiljer sig, exempelvis (as far as I can tell) vad gäller Michonnes bakgrund. Det är även fortsatt mycket sex i albumet, vilket jag kan tycka är lite tröttsamt från och till… På ett sätt beskrivs mannen och kvinnan som jämlikar inom ramen för sex (det är till exempel inte bara mannen som vill ha sex och det sker på lika villkor), men samtidigt tycker jag nog att kvinnan i detta album framställs som en förförerska – där mannen å andra sidan framställs som oförmögen att säga nej till förförerskan. Den bilden gör mig lite irriterad, samtidigt som den i alla fall visar att män kan ha svagheter och inte alltid behöver vara så satans starka som de utåt sätt vill vara (jag är både delad och inte)…

Majläsningen

Första juni är här och med detta tänker jag bestämma att sommaren också är här på allvar från och med nu.

I maj månad lästes följande titlar:

Sandra Beijer – Det handlar om dig
Nam Le – Båten
Erik Axl Sund – Glaskroppar
Oline Stig – Hägring (novell)
Kirkman, Adlard & Rathburn – ”The Walking Dead” vol. 3 – I tryggt förvar (seriealbum)

Dessa sammanlagt fem verk ger 1074 sidors läsning i maj månad. Det komiska är att i princip alla verken, utom Båten, har tagit väldigt kort tid egentligen att läsa ut. Detta säger en del om hur mycket jag faktiskt velat läsa, men faktiskt inte haft tid. Antalet sidor sedan: visst att ett av verken är en novell, och att en är ett seriealbum, men antalet sidor är jag riktigt nöjd med ändå. Särskilt med tanke på att jag läst en hel del fler sidor i filmvetenskapen det senaste… Det känns som om jag är tillbaka i lässadeln snart igen. Kanske redan i juni?

Nu är det trots allt 18 dagar kvar till min efterlängtade semester. Jag både ser fram emot den och fruktar den. Men den här sommaren ska jag nog få till på allra bästa sätt oavsett om jag läser mycket eller lite. Jag vill hitta tillbaka till lusten att träna i juni månad om det finns möjlighet. Och jag hoppas hitta lite lugn och ge mig själv chansen att vila en del den här sommaren. Det är ju trots allt den första med semester sedan mina sommarlov innan jag började sommarjobba… Och sommarjobb har jag inte varit förutan på ett par år, vill jag lova!

The Walking Dead – I tryggt förvar

0000005_the-walking-dead-3-i-tryggt-forvar_410[1]Ja, och maj avslutades med det tredje albumet av The Walking Dead (ja, jag läste väl till strax efter tolvslaget rent tekniskt, men jag kommer räkna den till maj på grund av att i princip hela albumet i övrigt lästes ut i maj).

Jag tittade lite på vad jag hade sagt om förra albumet. Jag tyckte att Rick verkade mer godhjärtad och godtrogen i album 2 jämfört med hur han betedde sig i tv-serien. Men på den här punkten kan jag säga att jag ser fler negativa sidor hos Rick i album 3 än vad jag tycker att jag sett i tv-serien och håller inte riktigt med – trots (kan tilläggas) – att han må vara mer godtrogen mitt ibland de negativa dragen…

Men det värsta är nog ändå hur Hershel framställs så olika i seriealbumet och i tv-serien. Jag har svårt att komma över hur annorlunda han är i detta album emot hur jag vant mig vid att se honom i tv-serien! Det här hade jag nog reagerat på på ett eller annat sätt oavsett vilken jag sett eller läst först, men det stör mig en uns bland alla detaljer som skiljer sig… Jag får läsa fler album för att se hur han utvecklas framöver…

I övrigt är det mycket stereotypa bilder av männen och kvinnorna (mer än i tv-serien). Kvinnorna överlag är en hel del utseendefixerade och man skulle ju kunna tänka sig att man släppt denna fixering vid det här laget. Lori frågor om hon ser tjock ut (och hon är gravid!) och kvinnor med skavanker tack vare strid verkar känna sig mindre värdefulla… Detta med det stereotypa tycker jag speglas inte minst av hur de ser ut. Alla kvinnor har långt hår och alla män har kortare. Just i detta album snubblar man över en  frisörsalong, vilket öppnar upp för några att ändra på frisyrerna… Men jag antar att de haft tillgång till sax eller liknande även innan detta med tanke på männens korta hår? Visst, man ser inte när de går på toa (men vi ser ofta när de har sex), så man kanske helt enkelt låter bli att visa när de klipper sig och ansar skägg med mera. I get it… Och på tal om både albumet och serien: hur i all sin dagar lyckas karaktärerna ha nopprade ögonbryn även fysiskt och psykiskt intensiva perioder?

Det finns också en hel del bra saker med albumet också (som jag inte kan gå in på i detalj). Det kommer fram vissa perspektiv som höjer den och det är ett spännande album som andas domedag. Andrea likställs männen med sina skyttefärdigheter (vilket sedan tidigare är bevisat), men hon måste också påminna männen om detta ett flertal gånger. Allt blir dessutom särskilt spännande när de numer vet om att all död leder till att man blir levande död… Det gör det hela än värre och hotfullt i och med att det innebär att alla har viruset i sig, och när som helst kan ens vän bli ens fiende.

Och med läsningen av denna kan jag pricka av nummer 37 i kaosutmaningen: ”Läs ett seriealbum”.

Oktoberläsningen

Månadens lästa verk lyder som följer:

Varför vara lycklig när du kan vara normal? – Jeanette Winterson
Den svarta katten och andra berättelser (seriealbum, lättläst) – Edgar Allan Poe
Vi måste sluta ses på det här sättet – Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck
”The Walking Dead”, Vol. 2 – På drift – Kirkman, Adlard & Rathburn
”TATUH”: 3. Döden – Jonas Gardell
De dödas strand – Carrie Ryan
I kroppen min: Resan mot livets slut och alltings början – Kristian Gidlund

De två tyngsta blev utan tvekan Gardells och Gidlunds. Ett kärt återseende gjorde jag med Ryan och jag kan inte sluta tycka om Bjärbos och Lindbäcks samarbete en hel del, även om det nu samtidigt också var lite av en klyscha på fler sätt…

De sju verk jag läst blir tillsammans 1833 sidor.

Nu hoppas jag att läslusten kommit tillbaka för att mer eller mindre stanna. Jag hoppas att november erbjuder lika många lästillfällen som jag hittat i oktober.

Angående Gidlunds roman som jag läste ut igår i samband med tolvslaget… Ja, jag måste samla mina tankar lite innan jag skriver någon form av recension. Den var som sagt tung…

The Walking Dead – På drift

Det andra seriealbumet i The Walking Dead lästes ut igårkväll. Och vad ska man då säga om det hela?

The_Walking_Dead_vol2[1]Jag kan hålla med om (liksom jag läst andras röster om serien) att det finns saker man kan störa sig på:

  1. Att det är övervägande många kvinnor som kallas fitta och slyna, men grövre motsvarigheter att kalla män förekommer ej. Och visst, visst är det kanske så världen ofta ser ut nu för tiden – men för det kan man väl få klaga lite?
  2. Att Otis i albumet som ”bondlurk” talar med dialekt som är utskriven. Och det här är ett grepp som jag hatar (haaaatar!). För det första indikerar det att han skulle vara dummare (högst klart i detta fall skulle jag vilja säga) än i princip alla karaktärer i övrigt i albumet (inkluderat barnen). För det andra tycker jag att det är ett störandemoment i läsningen. Jag kaaanske skulle kunna förespråka att skriva som det låter om man har, låt oss säga, mat i munnen exempelvis.
  3. Att det självfallet är så att den enda riktigt kontroversiella relationen i albumet är mellan kvinna och man, där såklart mannen ska vara äldre än kvinnan (dessutom med flertalet år). Det hade varit lite mer vågat att ha det åt andra hållet (och okej, det återfinns en parrelation där kvinnan är äldre, men detta gäller 8 år och framgår mer av texten i sig, inte också bilderna).

Samtidigt känner jag att jag just köper det för att jag tänker att detta delvis är dagens samhälle och särskilt dagens samhälle i USA. Detta spär ju tyvärr bara på mina fördomar om amerikanerna on the downside, men samtidigt räddar mina fördomar upp serien till den mån att jag ändå verkligen vill läsa vidare. Om inte annat så för att hitta fler och fler deltan mellan seriealbumet och tv-serien. Det är faktiskt bara det intressant!

Jag har med tv-serien nämnd en större kärlek till den än seriealbumen hittills. Samtidigt är det antagligen för att jag tycker mig känna mer med karaktärerna i tv-serien för att de helt enkelt uppenbarat sig än mer mänskliga än seriealbumets karaktärer. Jag har fått ”mer” med hjälp av tv-formatet. Samtidigt kan jag tycka om kontrasten i att trots detta inse att till exempel Rick verkar vara mer godhjärtad eller kanske snarare godtrogen sett i tid i seriealbumet, jämfört med tv-serien. Och trots detta och trots en hel del changes mellan seriealbum och tv-serie, så kan jag inte låta bli att favorisera tv-serien… samtidigt som jag absolut kommer fortsätta läsa albumen för att jag vill och för att jag någonstans tycker om den sidan av myntet också!

På drift är inte dålig, den är läsvärd (en del kommentarer till trots). Serien är helt klart en deppig och dyster ”mysrysare”, varpå seriens tydliga zombier gör detta utlästa album till mitt andra verk utläst inom ramen för Skräckläs-eventet hos Nelly. Blir det rakt av serietema för min del i detta event? Tiden får utvisa detta.

Min andra bokmässa någonsin

I helgen åkte jag alltså på bokmässan för andra gången i mitt liv. Första resan gjorde jag förrförra året och jag hoppas komma iväg varje till vart annat år i fortsättningen. I år gjorde jag lördagen istället för förrförra årets söndag. Och i år kom jag hem med två signeringar till mig själv, istället för med en till mamma:

image

Och jag kom hem med 13 böcker istället för med 21 böcker (8 var novellixer 2011):

image

Uppifrån och ner återfinns:

  • Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck
  • Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
  • I kroppen min av Kristian Gidlund
  • Den mörka staden av Carrie Ryan
  • De dödas strand av Carrie Ryan
  • Torka aldrig tårar utan handskar: 3. Döden av Jonas Gardell
  • Torka aldrig tårar utan handskar: 2. Sjukdomen av Jonas Gardell
  • Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell
  • The Walking Dead, vol. 2-6 av Kirkman, Adlard och Rathburn

Jag kan även meddela att ballografen längts upp på toppen också är ett bokmässefynd. Jag hade så sent som dagen innan sett till att min kompis fick en svart ballograf i denna snygga anda i födelsedagspresent, men bestämde att även jag vill ha en egen på skrivbordet. För snygga är de där ballograferna!

En av bokmässedagens höjdpunkter var att få prata en stund med Jägerfeld medan hon signerade mitt, redan då utlästa, rec.ex. Att spota bland annat Lisa Bjärbo och få se Jonas Gardell ta emot pris innan signering:

image

Det var dock lite av en besvikelse att temat på årets mässa inte genomsyrade mässan på samma sätt som förrförra året. Och Gardell var nog lite för stressad av kön till signeringen, vilket ledde till ett ”hej” och ”varsågod” på mindre än två sekunder och jag hade hoppats på lite mer ”möte” någonstans än så…