Feberflickan

Jag har länge tänkt att jag måste läsa Elisabeth Östnäs Feberflickan, men så har hennes namn och bokens titel liksom krupit och gömt sig långt in i hjärnan varje gång jag har varit på biblioteket, och så vidare. Fram tills denna sommar när jag plötsligt kom på både författare och titel som en blixt från klar himmel när jag stod där mellan alla hyllmeter av böcker på biblioteket.

Jag blev ganska glad över att boken var så tunn. Inte minst för att jag ofta tilltalas av lite tunnare framför lite tjockare böcker. Jag antog att detta skulle bli en kort, koncis och rättfram historia, men det blev på ett sätt en aning annorlunda mot vad jag hade föreställt mig.

Elisabeth Östnäs skapar på något sätt en stämning med språket som jag inte riktigt kan värja mig för. Stämningen skapar ett grå dis och jag förstår att allt jag kommer läsa, kommer jag inte fullt ut kunna utröna, utan jag kommer antagligen att lämnas med många frågetecken och jag kommer behöva bestämma själv vad jag tror eller inte tror om saker och tings förhållanden. Boken handlar, precis som baksidan utlovar, om ”en familj i sönderfall, både bildligt och bokstavligt”. Baksidans ”(d)et är en tragedi, en mörk men subtil historia om det allra värsta”, skriver jag också under på. Och jag tror just att det är det subtila som får mig att känna inför boken som jag gör.

För jag gillar verkligen det subtila, det suggestiva, det disiga, dimmiga, det osagda, det anade, det delvis dolda, det som jag ser, känner, tycker mig veta bara sådär ”i ögonvrån”. För jag lämnas med frågor. Jag kan inte exakt svara på vad som är vad, vad som är sant och vad som är falskt. Men det hindrar inte mig från att anta och ändå i slutändan komma fram till något och landa i något som jag tror är sant. Och jag tror det är det här jag känner är briljant och som jag verkligen, verkligen gillar.

---

Feberflickan
Författare: Elisabeth Östnäs
Förlag: Columbi publishing (2012)
ISBN: 9789197947244
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Kadish, kadish, kadish

Lova Lovéns Kadish, kadish, kadish är en novell att läsa med fördel när kvällen och natten lagt sig. Lite extra effekt till historien skulle en kvälls- eller nattläsning av den här novellen kanske ge om man dessutom befann sig i en lite mer avlägsen stuga i skogen?

Huvudpersonen Amina har ganska bokstavligt flytt ut i skogen. Hon har sökt sig till avsaknaden av människor, hon har sökt tryggheten i samma andetag, och hon försöker fortfarande bli mer och mer hel för var dag som går sedan den dagen för sex månader sedan då hon blivit misshandlad av några män – endast – på grund av hennes utseende. Till skogen har hon med sig hunden Charlie, en hund som hon inte hade haft innan överfallet, utan skaffat sig efter, en hund som gör mycket för att skapa den där extra känslan av trygghet och sällskap.

Amina möter jag som läsare en av alla hennes skogspromenader. På just den här skogspromenaden finner Amina ett oskadat ägg när hennes Charlie dragit fram i något slags bo. Ägget är av ett slag hon aldrig sett förr; det är större än ett hönsägg, gråblå till färgen, och oväntat kallt. Amina tar beslutet att ta med det oskadade ägget tillbaka till stugan, främst på grund av tanken att fågelmamman inte kommer våga ta hand om det enda oskadda ägget i det förstörda boet.

När ägget sedan är på plats i stugan börjar konstiga saker att hända. Amina hör ljud hon aldrig tidigare hört och det dröjer inte länge förrän både hon och Charlie kan konstatera att det är något oväntat stort med vingar som verkar vilja ta sig in i stugan, eventuellt för att ta sig till ägget hon räddat…

Ja, Kadish, kadish, kadish är en ganska oväntad historia från mitt håll betraktat. Och trots att många komponenter finns där som borde få mig på fall, så faller jag inte helt och fullt för historien, även om jag tycker den är bra. Jag kan dock inte säga vad exakt det är jag tycker fattas mig, eller vad det är som inte får mig att känna den där extra lilla gnistan… Men något är det som gör det. Jag tycker dessutom att slutet (trots att jag brukar gilla lite kvickare och kanske suggestiva slut) går lite för fort och att allt slutar lite för abrupt för att jag ska kunna känna att jag har en helhetsbild av berättelsen…

Novellen är bra och jag tror som jag i inledningen nämnde att den passar sig extra väl som läsning på kvällen, eller på natten, och gärna i en avlägsen stuga i skogen… Lova Lovén kan verkligen väva samman vardag, eller verklighet, med fantastiska inslag!

---

Kadish, kadish, kadish [Elektronisk resurs]
Författare: Lova Lovén
Förlag: Swedish Zombie (2016)
ISBN: 9789188185150
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Vad gör dina barn när du sover?

Vad gör dina barn när du sover? kändes på sätt ganska tung när jag laddat ner den på plattan. Inte fysiskt tung såklart eftersom plattan väger densamma med eller utan en ny e-bok, men jag tyckte att det kändes som så många sidor att ta sig igenom – över 400 sidor…

Men det kom att visa sig snart att sidantalet inte skulle bli minsta problem. För från och med att jag började läsa Mikael Strömbergs Vad gör dina barn när du sover? har sidorna faktiskt avverkats riktigt fort. För att jag har velat läsa vidare och för att jag velat veta mer.

Utgångspunkten är följande:

”När pojkarna Jonathan och Adrian börjar tredje klass får de en ny klasskamrat: den märklige Tim. Ganska snart upptäcker de att Tim inte är som andra. Han verkar veta saker. Att de är på väg mot en ny tid. Människans vårdslösa behandling av jorden leder till undergången. Bara de starkaste kommer att överleva.

Pojkarnas lek får ett nytt fokus – de ska förbereda sig för att bli de som överlever.” (www.swedishzombie.se)

Jag skräms av Tims dragningskraft och hans intelligens. Han ser direkt att Jonathan och Adrian kan bli bra bundsförvanter då han snabbt läser av dem som personer och läser av deras relation till varandra, även fast han är så ung. Tim är så manipulativ och han är så analytisk att han lyckas både få med sig sina nyvunna vänner in i hans tankevärld och hans världsuppfattning, att han lyckas få dem att göra saker de aldrig hade kommit på tanken att ens försöka göra utan honom i sitt liv… Det börjar oskyldigt, för att sedan triggas igång och bli allt större och allt värre… Tim vet vilka knappar han ska trycka på, vad han ska säga och hur han ska bete sig för att fortsätta att ha Jonathan och Adrian i sitt liv och gör han något snedsteg analyserar han kvickt hur han behöver göra för att reparera snedsteget…

Titeln Vad gör dina barn när du sover? tycker jag sätter föräldraskapet i ett helt nytt ljus. Föräldrarna är så ont anande. De tror att deras barn leker oskyldigt, att de glömmer bort tid och rum när de leker och de tolkar sedan barnens eskalerande distans till dem som ett tecken på tonåren…

Det här kan hända är en av de romaner som på ett vis väckt så mycket äckel i mig och som jag ändå läst ut. Strömberg har i relation till mig som läsare hittat den ultimata balansen, på samma sätt som Ajvide Lindqvist bland annat gjort, där jag känner ett oerhört obehag, men där jag samtidigt ändå lockats att fortsätta att läsa. Det är inte alla författare som lyckats med detta. Det är inte heller alla författare som bjudit mig på en stor kopp äckel och obehag som jag förärat med att faktiskt dricka upp hela koppen. Jag har inte kastat ut denna kopp när jag sippat på den, när jag kommit halvvägs… Nej, jag har druckit upp hela koppen. Varje droppe.

Efter att ha läst romanen känner jag bland annat följande: Det är länge sedan jag var så rädd för barn. Det är också länge sedan jag varit så rädd för tonårskonceptet. Jag finner utgångspunkten till pojkarnas världsuppfattning som skrämmande logisk (att människan håller på att inte minst överbefolka jorden). Det var länge sedan jag skrämdes så mycket av en karaktärs makt och manipulationsförmåga. Jag sörjer alla djur som i fiktionen fått sätta livet till. Jag fascineras över hur lätt magin (eller är det magi?) ändå passade in. Jag är helt mållös i slutet (det är ganska mycket jag inte kunnat räkna ut innan det skett i den här romanen).

Ja, jag vill avsluta med att det här nog trots allt är en roman som inte är för den ovane skräckläsaren. Man behöver ha en åtminstone härdad äckelmage för att ta sig igenom vissa av detaljerna. Svårast är det kanske att vara djurvän och läsa den här romanen (ja, jag har plågat mig själv en hel del när jag läst varje sida och varje ord)!

Jag tycker detta är en genialisk roman från Mikael Strömbergs sida!

Med denna roman prickar jag även av punkt 13 i Kaosutmaning 2016: ”Läs en bok som berättas ur minst två karaktärers synvinklar.”

---

Vad gör dina barn när du sover? [Elektronisk resurs]
Författare: Mikael Strömberg
Förlag: Swedish Zombie (2016)
ISBN: 9789188185143
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

1007

Johannes Pinters roman 1007 tycker jag att jag ändå har haft en del förväntningar på innan jag äntligen satte mig tillrätta och började läsa den. Och jag vet inte om det är dessa förväntningar som lite spökar för mig, eller om det helt enkelt är så att jag inte riktigt kan landa i lite motstridiga känslor jag har inför romanen på något sätt som gör att jag sammantaget landar i någon mellankänsla.

1007 har ett oerhört intressant utgångsperspektiv:

”Du har just blivit biten och smittad av någon form av… virus. Du kan inte äta vanlig mat. Silver bränner mot din hud. Dagsljus är direkt dödligt.

Du bor i Gällivare. Ovanför polcirkeln. Samtidigt som du blev smittad så inträdde sommarsolståndet.

Nu är du fånge i din lilla lägenhet. Du kan inte jaga efter mat. Det frätande dagsljuset blir alltmer outhärdligt.

Det enda du behöver göra är att överleva en dag.
Problemet är att dagen är 1007 timmar lång…” (www.swedishzombie.se)

Pinter skriver kanske på ett sätt som inte direkt tilltalar mig. Jag kan inte sätta fingret på vad exakt det är som inte går enda fram hos mig och finner skräckälskarens hjärta inom mig, men jag kan inte riktigt känna för eller med huvudperson Anton. Av någon anledning finns det en distans mellan just mig som läsare och honom. Jag får för mig att det är något jag nästan saknar, men jag kan inte heller säga vad det är… Något hade jag kanske behövt för att känna att han var med levande (ja, för det passar ju så ironiskt bra att säga i sammanhanget) även om jag tror att det är delvis det det handlar om för mig…

De kursiva drömsekvenserna, eller vad man nu ska kalla dem, gillar jag ändå på många sätt då de skapar en form av känsla, då de skapar bilder och då de ger frågor som jag faktiskt inte känner att jag behöver ha svar på. I det kursiva finner jag känslorna, tankarna och bilderna som på något sätt följer mig och stannar lite mer hos mig. Hade sedan frågorna besvarats som jag fått utav dem, hade nog jag personligen varit mer besviken än vad jag nu är. Jag gillar att inte veta vad allt betyder, vad det indikerar och vad det står för. Jag kan tolka detta på egen hand och jag kan därmed också medskapa min egen del av historian.

Och även om jag kanske inte tilltalas av Pinters språk eller hans huvudperson på det sätt som jag naturligtvis hoppats, så finns det mycket här som jag sparar och gillar: små sekvenser, små detaljer och de där glimtarna som gör att jag känner att Pinter skulle kunna skapa något jag skulle tilltalas av mer som jag skulle ta till hjärtat på ett annat sätt.

John Ajvide Lindqvist har uttalat sig om romanen, bland annat har han sagt ”klaustrofobisk, hallucinatorisk, minimalistisk” och han tycker att detta är bra. Och när en av mina absoluta favoritförfattare uttalar sig på detta vis så ligger det säkerligen något i det, men jag tror nog att just Pinter för mig blir lite mer i klass med Ajvide Lindqvists Himmelstrand som jag inte kunnat älska såsom jag älskar bland andra Låt den rätte komma in och Lilla stjärna och då har det ju med min personliga smak att göra och inte något mer eller mindre. Så enligt min personliga smak är Pinter bra, men jag kan inte mer än känna att okej till gilla, och att jag ju ändå gillar många delar mycket.

---

1007 [Elektronisk resurs]
Författare: Johannes Pinter
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185112
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Felice

Så fort jag läste om denna novell blev jag nyfiken:

”Catrin får sällskap om nätterna. Någon eller någonting kommer på besök, smeker och lockar. Sömnen blir lustfylld, men kanske också farlig. Det som börjar som en lek i drömmen blir snart allvar och förändrar hennes liv.”

Så när jag sedan fick den på mejlen som recensionsexemplar – ja, då kändes det som om inget kunde bli bättre just den dagen… Inte heller den dagen jag äntligen kröp ner med läsplattan och e-novellen och läste den i ett huj.

Och jag måste säga att jag blev överraskad på flera plan och att jag gillade den mycket mer än vad jag hade kunnat ana (och då får man också räkna in nyfikenheten och den förväntan som nyfikenheten skapar)!

Det här med Catrins nattliga sällskap… Vad hon känner, vad det framkallar hos henne och hur det får henne att må. Och frågorna om den som påverkar henne är god eller ond – om det är en ande, om det är en incubus eller kanske till och med något framkallat av Catrins hjärna..? Ja, redan här är jag ganska fast och jag fastnar mer än vad jag trodde bara i denna detalj. Att det sedan blir mer komplext, vackert och samtidigt skrämmande och spännande, allt på samma gång och med fokus på berättelsens olika delar – ja, jag köper det rakt av och är såld!

Det finns särskilt en detalj som jag gillar så mycket och som sakta kryper fram i och med den kärleksfulla relationen som uppstår mellan Catrin och den nattliga gästen… Ja, en detalj som jag inte vill avslöja delvis för att jag vill att andra ska överraskas (positivt) så som också jag fått göra. Så den håller jag på, håller jag kär och omhuldar. För mig var denna detaljen avgörande för att älska novellen ett snäpp mer, ett snäpp starkare och mer troget. Samma detalj får också Catrin att älska ett snäpp mer, ett snäpp starkare och mer troget…

Andan går ur mig lite där i slutet, men av någon anledning känns det som att andan inte bara går ur mig… Någon som också läst novellen kanske förstår vad jag menar med det?!

---

Felice [Elektronisk resurs]
Författare: Lupina Ojala
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185129
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Yuko

Från att inte ha hört något om den här boken alls, men ha varit nyfiken på Jenny Milewski som författare, till att bli glatt överraskad och låna hem den här på biblioteket för lite sedan utan att direkt ens läsa vad den handlade om. Ja, ibland räcker det med att namnet lockar en… Att sedan också komma hem och upptäcka att boken är väldigt purfärsk ur en synpunkt, det sitter inte helt fel heller.

Som framsidan till Yuko ändå indikerar så handlar det hela, delvis, om ett japanskt spöke, en modern spökhistoria… Men den här romanen är lika mycket ungdomsroman, som vuxenroman, beroende på hur man vill se det. Jag kände igen mig en del i studentmiljön jag själv upplevt ganska nyligen som skapas i och med Malin, huvudpersonen. Hon är nybliven student på Linköpings universitet, hon har flyttat från en mindre ort till en större och hon börjar på skolan och i staden utan att känna någon…

Jag kan relatera till hur svårt det kan vara att få en bostad direkt vid kursstart och Malin blir såklart överlycklig när hon får ett samtal om att ett rum är ledigt i en studentkorridor och att hon med detta kan lämna sitt tillfälliga boende i form av en kökssoffa inackorderad hos någon annan… Snart kryper dock ett och annat fram angående rummet Malin just flyttat in i och…

”…(s)teg för steg förvandlas tillvaron i korridoren till ett skrämmande kaos för Malin och hennes korridorsgrannar. Snart ställs de inför en verklighet där tentaångest och kärleksproblem överskuggas av en betydligt större utmaning.” (baksidan).

Det finns en hel del jag gillar i språket, i berättandet, i att kombinera den japanska spökhistorian med den svenska miljön, till exempel… Jag gillar också greppet med Malin som adopterad från Sydkorea, då detta hjälper till att skapa vissa detaljer för berättelsen. Sammantaget hamnar jag i ett ”gilla”, inte mer än det och inte mindre än det och jag kommer absolut vilja bekanta mig mer med Jenny Milewski framöver. Just Yuko var inte den enda titeln biblioteket har i skräckhyllan av Milewski nämligen…

---

Yuko
Författare: Jenny Milewski
Förlag: Styxx fantasy (2015)
ISBN: 9789176590133
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Lättläst: När de döda vaknar

Den lättlästa versionen av John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda heter När de döda vaknar. Som bekant kretsar berättelsen kring när de döda, efter en värmebölja, en dag vaknar: de kommer tillbaka från de döda, men de är inte som innan de dött, utan annorlunda…

”Davids haka föll ner. Hans tunga for ur och slickade läpparna. Hade läkarna tagit fel? Var Eva inte död? Levde hon?” (sid. 23).

Jag tycker att den här lättlästa versionen är en bra version av Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda, då den på ett ganska bra sätt fångar känslorna, tankarna, motsättningarna i viljan om liv och död som jag så starkt kände för i originalet… Jag gillar också slutet som är kort, koncist, men ändå avslutande.

---

När de döda vaknar
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: LL-förlaget (2008)
ISBN: 9789170532115
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Nio Månader

När jag läste om Swedish Zombies utgivning av Cia Sigesgård novell Nio Månader, kunde jag inget annat än bli riktigt nyfiken! Varför, jo på grund av detta:

”Emma och Daniel kämpar med hormonbehandlingar och pliktsex för att göra ett kärleksbarn. När graviditetstestet äntligen är positivt blir lyckan fullständig.

Nästan.

Cia Sigesgårds novell bjuder på myspys och tomtebolycka som snart övergår i en mardröm.” (handling).

Nu är det fortfarande så att jag (några veckor efter att jag läst ut den) känner WOW!

Jag gillar när det där vardagliga blir skrämmande, när det groteska liksom gror i det vardagliga och svärtar ner lite lagom och undan för undan… Man kastas in i känslan av att det är motigt och svart redan i vardagslivet (och sexlivet) på grund av barnalängtan, på grund av att det är motgångar och inte lätt att lyckas med den biten på egen hand och hur dåligt de mår tillsammans i processen som påverkar dem till det sämre på något sätt…

…och så kommer vändningen: graviditeten och alla känslor inför det! Vardagslivet ser till synes bättre ut, ljusare ut och allt är lyckligare och gladare… Ja, tills jag som läsare börjar uppfatta att det är andra saker som börjar oroa, skava och nöta på allt det ljusa, glada och lyckliga.

Slutet är kanske det bästa med hela novellen. Jag gillar att det är det mest nödvändiga som avslöjas och författas hela vägen genom och hur jag liksom kastas omkull lite av slutet som jag på något sätt kanske, lite vagt, uppfattat i bakhuvudet, men inte velat tänka.

Ja, så som sagt: WOW!

Läs, läs, läs!

---

Nio månader [Elektronisk resurs]
Författare: Cia Sigesgård
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185099
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Lättläst: Jag heter Död

Lena Arro är författaren bakom de 13 skräckhistorierna i Jag heter Död. Boken är med detta sagt en novellsamling på 13 noveller, alla med varierat och lite otäckare innehåll. Boken innehåller noveller från verken Döden i pizzan och Luckan i golvet. Den innehåller också tre helt nyskrivna noveller, men exakt vilka noveller som är nyskrivna kan inte jag redogöra för då Arro med denna läsning är en helt ny bekantskap.

Boken är hos Myndigheten för Tillgängliga Medier klassad som en nivå 2-bok och är ”lättare” att läsa. Jämför gärna med nivå 1 – lättast och nivå 3 – lätt.

Jag gillar novellen som format och Arro hinner göra mycket för läsaren på kort om plats. Novellformatet tror jag når fram till läsaren på ett bra sätt då läsaren inte behöver känna sig stressad av att läsa ”fort” och ”komma framåt i berättelsen” på samma sätt som när man läser en roman. Här hinner man kanske verkligen sätta sig in i berättelsen och man hinner kanske också reflektera lite mellan avsnitten i en och samma novell. Jag tycker också att formatet erbjuder en att smälta varje berättelse för sig, så den får sjunka in och man hinner tänka till om den innan man tar sig an nästa berättelse… och nästa… Och så vidare.

Arro tycker jag har ett mycket rättframt språk. Hennes berättelser skiljer sig också mycket i innehållet. Ibland är huvudpersonen yngre, ibland äldre. Somliga gånger är huvudpersonen en betraktare, ett offer och till och med förövare… Ibland är berättelserna mer känslosamma, ibland mer iskalla… Somliga gånger förekommer det mer skräck och ibland mindre. Berättelserna slutar också på lite olika sätt, vilket känns levande… Och jag gillar de där skillnaderna i novellerna. De ger nämligen upphov till en bra blandning och kan bjuda på antingen något som kan läsas av de flesta då man kanske både kan känna att man gillar alla berättelser eller flera av dem, eller i värsta fall ett fåtal av dem.

Jag gillar alla noveller på ett eller annat sätt och har egentligen ingen favorit som sådan, utan ser kvalitéer och stor fantasi i dem alla! Ofta känner jag att jag ganska direkt får en eller ett fåtal absoluta favoriter, men här är matchen så pass jämn att jag utnämner dem jämlika!

Jag gillar också mycket LL-förlagets val av att alltid sluta varje sida med en punkt. Detta gör alla deras verk till utmärkta högläsningsböcker, inte minst, men de är med detta också jättebra som ”bänkböcker” eller ”pausböcker”.

---

Jag heter Död : 13 skräckhistorier
Författare: Lena Arro
Förlag: LL-förlaget (2015)
ISBN: 9789170535284
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Flickan på centralen

Mim Sörenssons Flickan på centralen är en sådan där novell som jag bara inte riktigt kan samla tankarna kring och bara bestämma mig för vad jag tycker om. Jag tycker om den, men kan inte säga hur mycket och jag gillar åtminstone många av delarna, men kan inte just enas om helheten som sådan… Det är nog något som stör mig lite som läsare, just för att jag är jag, men jag vet inte riktigt vad det är…

Egentligen gillar jag ju huvudpersonen som är en tonåring och som är just i den där mellanåldern, han är mellan att vara barn och vuxen… Och jag gillar verkligen hur han tänker, känner och hur han på något sätt ändå vill försöka vara mer vuxen än barn, också när han börjar inse att flickan han ser på centralen kanske inte uppfattas av någon annan än just honom…

Ja, det är sannerligen något jag ändå stör mig lite på. Jag kan inte säga exakt när eller hur. Men något får mig att liksom känna mig lite för oengagerad när slutet väl kommer och sedan är förbi. Jag tycker ju inte att novellen är dålig och den är mer än okej och bra, men hur bra? Jag får inget svar på min egen fråga… Kanske tycker jag att slutet kommer för plötsligt? Nej, inte ens där kan jag bestämma mig fullständigt.

Delarna jag gillar bäst i novellen är de delar som består av huvudpersonens tankar (faktiskt kanske främst de tankar han har innan han börjar förstå hur det kanske förhåller sig)… Och jag gillar också ganska mycket bråket som uppstår mellan huvudpersonen och hans bästa vän, när båda verkligen tror att den andre skojar om den där flickan (den ene tror att den andre hittar på att hon finns och den andre tror att den ene hittar på att hon inte finns)!

---

Flickan på centralen [Elektronisk resurs]
Författare: Mim Sörensson
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185051
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---