Läst juli till december, 2019

Jag har inte berättat vad jag läst det senaste halvåret då WordPress-appen alltså samarbetat urkasst med mig under en längre period. Men nu känner jag att det är hög tid att ge er hela listan (mycket också för att jag trots allt talat om vad jag läst under år 2019:s första hälft).

Juli till december har följande verk lästs:

25. Hålla andan av Flora Wiström
26. Berget offrar av Madeleine Bäck
27. Allt jag fått lära mig av Tara Westover
28. Flickan i hörnet av Mårten Dahlrot & Joakim Hanner
29. Knacka på! av Anna-Clara Tidholm
30. Mindre och mindre monster av Moira Butterfield
31. Varför då? av Anna-Clara Tidholm
32. Hitta på! av Anna-Clara Tidholm
33. Viggos skorpa av Birgitta Westin & Matti Lepp
34. Läsa bok av Anna-Clara Tidholm
35. Mera mat av Anna-Clara Tidholm
36. Ut och gå av Anna-Clara Tidholm
37. Jag kan nästan känna solen av Ebba Hyltmark
38. Vi går på babydisco! av Moa Eriksson Sandberg & Erik Sandberg
39. Ekorrn satt i granen av Catarina Kruusval
40. Prästens lilla kråka av Catarina Kruusval
41. Var bor du lilla råtta av Catarina Kruusval
42. En sur citron av Emma Virke
43. Alla kläder på av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
44. Trycka knappen av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
45. Här är stora näsan av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
46. Liten, liten snälling av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
47. Mmm äta mat av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
48. Leka tittut! av Maria Nilsson Thore & Annika Thore
49. Gunga högt! av Maria Nilsson Thore & Annika Thore
50. Alla tre på förskolan: pekbok av Maria Nilsson Thore
51. Ellen och Olle badar av Catarina Kruusval
52. Ellen och Olle åker av Catarina Kruusval
53. Bruno åker vagn av Anna Ribbing & Cecilia Heikkilä
54. Katt kan i parken av Sanna Töringe
55. God natt allihop av Chris Haughton
56. Kan du ingenting, Pettson? av Sven Nordqvist
57. Djuren i skogen ylar, piper och hoar av Sarah Sheppard
58. Max blöja av Barbro Lindgren
59. En bur av guld av Camilla Läckberg
60. En katts resedagbok av Hiro Arikawa
61. Hemsöborna av August Strindberg
62. Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf
63. Ingrid och Ivar firar jul av Katerina Janouch & Mervi Lindman
64. Räven raskar över isen av Catarina Kruusval
65. Titta barnen av Ulrika Hjort & Anastaziya Prosvetova
66. Lilla barnkammarboken: Julsånger
67. Bilen säger brum
av Lotta Olsson & Charlotte Ramel
68. Julias jul av Emma Virke
69. I väntan på julen av Ulf Nilsson
70. Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf
71. Tjoho, nu är det jul av Ulf Nilsson & Emma AdBåge
72. Sjung med Barnkammarboken: Julsånger
73. Där uppe bland gardinerna av Lennarts Hellsing & Ellen Ekman
74. Bruno åker buss av Anna Ribbing & Cecilia Heikkilä
75. Titta skogen av Åsa Mendel-Hartvig & Maija Hurme
76. Morgans kafé av Eva Jacobson
77. Tio vilda hästar firar jul av Grethe Rottböll & Lisen AdBåge
78. Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem
79. Let it snow av John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle
80. Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist
81. Max och Maja firar jul av Axel Scheffler
82. Var är jultomten? av Marion Billet
83. Kanin, mörkret och kakburken av Nicola O’Byrne
84. Bebbe och fina kroppen av Mervi Lindman
85. Sockerbagaren av Catarina Kruusval

Som ni ser skriver jag upp de pek- och bilderböcker jag lånar och läser för dottern Ava också.

Några av guldkornen från halvåret kommer komma upp som favoriter från året som gått och därför nämner jag inte dem här. En läsupplevelse som inte nådde toppen av årets bästa, men som är värd att omnämnas, är Arikawas En katts resedagsbok. Det var en läsupplevelse som var väldigt bra från året, men den föll på målsnöret då fem andra verk var bättre.

Två verk från halvåret som jag har haft kanske för höga förväntningar på har varit Wiströms Hålla andan och Strömquists Den rödaste rosen slår ut, som jag förväntade mig att tokälska, men som jag mest känner ”okej” inför.

Klassiker + Utspelar sig i annan tid

Inför en bokcirkelträff förra måndagen läste jag ut två böcker som gjorde att jag kunde pricka av rutorna Klassiker samt Utspelar sig i annan tid:

Böckerna var inga mindre än Hemsöborna av August Strindberg och Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf:

Strindberg var minst min kopp te och Lagerlöf verkligen min kopp te av de båda. Det var också ungefär vad jag hade väntat mig och jag läste därför böckerna i just den ordningen.

Jag kanske har råkat klicka hem återstående delar i Lagerlöfs serie där Löwensköldska ringen är första delen… och det säger ju rätt mycket om hur mycket jag uppskattade läsningen av just denna titel av de båda.

Vilka böcker på Litto-listan som jag läst:

Det är många som har markerat vilka böcker man läst från Litto-listan (den bokliga motsvarigheten till Mellon).

De fetmarkerade har jag läst.

  1. Utvandrarna av Vilhelm Moberg
    (jag har läst några meningar på svenskan kanske, men inte romanen i sig).
  2. Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren
    (den här har jag hemma, men jag har inte läst den själv ännu).
  3. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij
    (helt klart värd tiden (!), även om det tog ett tag att komma in i den).
  4. Stolthet och fördom av Jane Austen
    (jag har inte läst något av Austen hittills (host?)).
  5. Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
    (den här har jag inte läst, äger den inte heller).
  6. Flyga drake av Khaled Hosseini
    (den här har jag ett tag tänkt läsa, men frågan är om jag kommer komma mig för?).
  7. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
    (jag har läst ytterst lite på den här (också någon gång i svenskan) men inte hela eller ens på långa vägar en bit).
  8. Härskarringen av J.R.R. Tolkien
    (jag har den i hyllan, och den är snygg…).
  9. Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
    (jag har läst Lagerlöf (noveller) men inte en roman).
  10. 1984 av George Orwell
    (den här vill jag faktiskt läsa, men det har jag hittills inte gjort).
  11. Anne Franks dagbok av Anne Frank
    (inte läst).
  12. Jane Eyre av Charlotte Brontë
    (läst och älskad!).
  13. Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez
    (inte läst).
  14. Boktjuven av Markus Zusak
    (min kompis har läst den, men alltså inte jag, och den går på bio – jag väntar på någon slags distans och hoppas att jag kanske kommer mig för någon gång).
  15. Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren
    (inte läst).
  16. Processen av Franz Kafka
    (icke läst, däremot har jag läst Kafka innan).
  17. Möss och människor av John Steinbeck
    (ej läst).
  18. Häxan och lejonet av C.S. Lewis
    (den här har jag läst i mellanstadiet).
  19. Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
    (nix).
  20. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian
    (läst och älskad i högstadiet!).
  21. Utrensning av Sofi Oksanen
    (inte läst).
  22. Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling
    (jaaa, och den är älskad och läst minst två gånger!).
  23. Flugornas herre av William Golding
    (läst och omtyckt).
  24. Torka aldrig tårar utan handskar. 1, Kärleken  av Jonas Gardell
    (läst, läst, läst – alla tre delar dessutom: 1, 2, 3).
  25. Simon och ekarna av Marianne Fredriksson
    (icke läst, men har länge känt att jag borde).
  26. Aprilhäxan av Majgull Axelsson
    (läst, om jag inte missminner mig).
  27. Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson
    (den här har jag läst, men inte resterande delar).
  28. Vredens druvor av John Steinbeck
  29. Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe
    (läst och tokälskad (dessutom läst fler än en gång)!)
  30. Mig äger ingen av Åsa Linderborg
    (ej läst).

Jag har läst 10/30 och med detta alltså en tredjedel av böckerna som finns med i Litto-listan. Det är väl inte jätteilla. Det kan bli 11 eller 12 inom en hyfsat snar framtid (med tanke på att jag i alla fall har Lindgren och J. R. R. Tolkien hemma i bokhyllan). Men det är väl lite önsketänkande, kan man tänka.

 

De odöda

En samling skräcknoveller är vad De odöda marknadsförs som och jag kan väl gå med på det eftersom det är svårt att säga vad som är skräck för vem – det är ju änna olika. Så med det har författarna fått göra sin tolkning av skräck, och man har också valt att lägga in tre klassiker, vilka passar jättebra i sammanhanget.

Jag är överraskad en gång, fullkomligt nöjd en annan och lite besviken på några av bidragen av olika anledningar. Klassikerna gör sin rätt och är jättebra. Vad kan man förvänta sig av Edgar Allan Poe, H. P. Lovecraft och själva Selma Lagerlöf? Inget annat, indeed.

Johan Theorin är först ut med Hål. Jag kan inte låta bli att känna mig lite besviken bara för att jag hade velat ha lite skräckkänsla som i Sankta Psyko eller åtminstone den där underbart rysliga och vackra känslan som träffade mig i Nattfåk, men nej. Jag förstår helt hans idé och gillar att vi färdas mellan nuet där Vasa sitter i en bil hängandes ner för ett stup och tillbaka några dagar för att vi ska förstå varför. Men jag tänker inte wow eller blir på riktigt berörd eller rädd … Bra måste jag ändå säga att novellen är.

Sedan kom Caroline L. Jensen, som jag aldrig har läst och inte lagt märke till sådär märkbart heller, och baaam! Hon är för mig den riktiga stjärnan i sammanhanget som har levererat en novell jag bara fullkomligt älskar! Sju års olycka är den moderna pärlan i novellsamlingen enligt min smak! Det här är skräck för mig – det absurdt overkliga inslaget i vår verklighet – men kusligt och precis som jag vill att det ska vara! Det här kanske inte är vad hon normalt brukar skriva, så som jag har uppfattat det – men jag skulle köpa en roman av Jensen om den var av den här kalibern – right on the spot! För den här novellen fick mig att haja till, och även fast jag kanske visste mer än huvudkaraktären om situationen (en replik fick mig att ana), så gjorde det mig detsamma – historien är så himla kuslig och bra med eller utan den glimten! Loved it!

Edgar Allan Poe och Den svarta katten har jag läst förut på engelska. Den är bra, mysryslig och skräckkänslan återfinns i berättarstilen på något sätt. Jag gillar hans noveller och även om jag kanske tycker om dem på orginalspråket, så är ju kontentan och historien densamma på svensk översättning – mycket bra!

Amanda Hellberg med Sparven och svärdet och Anders Fager med Vilen och jätten hade jag tyvärr kunnat klara mig utan. Hellberg gillar jag som bäst i ett nutidsberättande, det här med en ryslig liten novell i 1600-talsmiljö fungerade inte alls bra för mig. Värre var dock Fagers asagudsrelaterade historia som bara inte är något jag kan ta till mig alls. Men självfallet måste det finnas någon annan som kan ta till sig dessa historier och det är väl jättebra.

H. P. Lovecrafts Återkomsten är en favorit, också sedan innan och den har jag också läst på just engelska. Det är något med klassikernas engelska språkande och deras stil i det kusliga skräckförfattandet, det går inte att komma bort ifrån! Men även om jag tycker att även den här är bättre på orginalspråk, så tyckte jag att den var väldigt fin och rysligt vacker även på svenska. Den är läsvärd, framkallar något och jag gillar sättet den är uppbyggd på och hur vackert han travar fram med språket. Lovecraft är jättebra!

Och Selma Lagerlöf, vår egna berätterska från Värmland. Frid på jorden finns med i samlingen och den har jag inte läst förut. Den var bra, kanske inte den bästa Lagerlöfberättelsen jag läst, men jag gillar den mycket ändå. Det är något mysigt över Lagerlöfs berättelser, trots att de innehåller rysliga drag. Jag gillar reaktionerna som framkallas i novellens början när en kvinna som ser ut som om hon ”är täckt med näver och skinnflikar” (sid. 92), liknas vid en stubbe vid en första anblick, men är en människa, en kvinna som både är välbekant, men främmande …

Andreas Roman står för nästa pärla och han gjorde mig inte besviken med Alla sorters monster. Jag blev ett tag lite orolig när det började med att fyra män hade hyrt en stuga, för jag var rädd att han skulle komma in och göra något som liknade Mörkrädd alldeles för mycket. Sedan undrade jag ett tag om det var samma stuga som i Mörkrädd, men släppte detta sedan. För det briljanta med stugan som sådan är att den ger en falsk trygghet av att vara ett skydd, vilket den kanske inte är – även om det i detta fall är sjön som är det verkliga hotet. Jag gillar Romans ganska rättframma språk och titeln är väldigt bra i sig eftersom man kan fundera mycket på den i sammanhanget. Mycket bra!

Och Åke Edwardson, som jag bara läst en eller två gånger och då med Winter som huvudperson, levererar en novell jag tycker om i form av Fönstret. Den är lite mysryslig och jag gillar slutet, även om jag kan känna att han kanske var lite väl övertydlig med en eller två punkter innan novellen tagit slut på riktigt – men det är nästan en parentes. Jag gillar mer öppna slut, eller vill ibland kunna konstruera en egen liten slutscen, och det hade jag på ett sätt velat göra här. Jag gillar den här novellen annars – den är vacker någonstans och bra.

Sedan kommer vi till den verkliga besvikelsen med samlingen vilket var John Ajvide Lindqvist bidrag som är det enda moderna bidraget som varit publicerat innan. Nämligen i hans novellsamling Papperväggar. Equinox har jag med detta sagt alltså läst förut. Jag tycker verkligen om den, just för att den är sådär absurdt och nervkrypande ryslig och med det verkligen skräck. Men jag trodde ju det här var NYA BERÄTTELSER från de moderna författarna och jag grämmer mig för att jag inte såg att jag kände igen titeln när jag öppnade boken, för jag kunde inte låta bli att känna mig lite lurad bara för att …

Sammantaget gillar jag samlingen som är något som passar många i och med att det är varierade skräcknoveller  som är mer eller mindre kusliga och skrivna på olika sätt. Det är olika miljöer, olika tids-, och rumsaspekter och vissa är mer verklighetstrogna än andra som gränsar till det övernaturliga och tänjer gränsen mellan verklighet och fantasi. Samlingen hade inte alls varit lika bra utan klassikerna och jag måste säga att det enda som riktigt, riktigt irriterar mig är just det sista gällande John Ajvide Lindqvists Equinox som varit publicerad förut och därmed antagligen läst om man älskar skräck och älskar John Ajvide Lindqvist! Hans namn kanske inte borde stå först med detta sagt, egentligen. Även om han nu är en av svenskarnas största skräckförfattare …

Det jag försöker säga är att detta är en bra samling skräcknoveller, även om jag har en och annan personlig invändning …

Tack, Semic!

Med posten…

image

Denna kom med posten idag. De odöda, en novellsamling skräckisar av bland andra John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin och Amanda Hellberg. Hela listan återfinns i taggarna.

Detta ser jag fram emot efter lite måsteläsning och påbörjad läsning i form av Bannerhed och Black!

Semic är förlaget som har skickat novellsamlingen (som jag insåg också är en av flera jultidningsböcker som min minstsyster säljer just nu, vilket innebär att jag får klura ut någon annan bok att köpa av henne eventuellt).

Tematrio med skrivande svenskor…

Jag tänkte passa på att presentera min trio av skrivande svenskor. Efter lite hit och dit, och efter att ha rannsakat både min barndom, bokhylla och i andra fack med minnen, har jag efter lite om och men faktiskt kommit fram till tre namn värda varsin plats. Jag kan väl nämna något namn som jag hade tänkt ta med på listan, men som jag helt enkelt låtit bli av olika anledningar… Tack Lyrans noblesser för ännu en trevlig tematrio!

1.

Astrid Lindgren. Som jag skrev upp som första författare utan att tveka. Jag älskar hennes sätt att skriva, berätta, dra mig tillbaka till min barndom och känna igen mig i historier som egentligen inte liknar min barndom alls ibland… Hon skriver allt från realism till fantastiska världar och berör vardagen, men också döden på ett sätt som bara Astrid Lindgren kan. Madicken, Barnen i Bullerbyn, Rasmus på luffen, Mästerdetektiven Blomkvist och Emil i Lönneberga. Och inte att förglömma Mio, min Mio och Lotta på Bråkmakargatan. Den enda karaktären som aldrig riktigt lockat mig är Pippi Långstrump… Även om jag gillar henne mer nu, än som barn.

2.

Liza Marklund. Frågar jag min bokhylla blir svaret absolut Liza Marklund. Jag har alla hennes böcker om Annika Bengtzon förutom den nyutkomna. Och jag tycker om hennes sätt att skriva och jag upplever verkligen att jag känner den där Annika som tack gode, inte är alldeles för perfekt, utan har sina fel och brister. Jag upplever att jag fortfarande rycks med i Marklunds berättande, och tycker att hennes samarbete med James Patterson var riktigt intressant… Jag tycker på ett sätt att det är otroligt att hon skrivit så många böcker om Annika Bengtzon, att Marklund inte tröttnat, eller jag som läsare. Det krävs nog en del för att ro hem något sådant.

3.

Moa Martinson. Trots att jag bara läst Mor gifter sig, så tycker jag att Martinson förtjänar en plats på listan. Mia i boken är Moa själv som ung, så boken har självbiografisk karaktär och skildrar en verklighet på 1900-talet som är alldeles chockerande, men sann för många. Mia växer nämligen upp i en lägre arbetarklass och livet är varken lätt för henne, eller hennes mor. Jag borde läsa efterkommande två böcker i serien om Mia – Kyrkbröllop och Kungens rosor. Jag minns att Moa hoppas lite i berättandet i första boken, barndomen berättas med vissa hopp bakåt i tiden. Hur som helst upplevde jag det inte som särskilt störande…

Jag hade tankar om att sätta Selma Lagerlöf på listan, men eftersom jag bara läst två noveller av henne, kändes det inte helt rätt. Jag slog också lite med tanken om att sätta upp några bra ungdomsförfattare då jag fastnat en del för Johanna Thydell och Jenny Jägerfeld, men kom fram till att välja tre författare jag tycker skriver på en lite annan nivå… När jag funderade på ungdomsförfattare dök också Emma Hamberg upp…

Frågar man bokhyllan hade även Åsa Larsson eller Camilla Läckberg kunnat hamna på listan, men jag tycker att dessa två författare, som är bra, men ibland väldigt ojämna i berättandet, inte förtjänar platserna just på grund av det. Ettan på listan var det aldrig något snack om. Inte det allra minsta!

För en gångs skull nära…

Ja, det är lite så det känns angående Nobelpriset i litteratur. För en gångs skull är det nära! Det är en svensk. Visst, jag har inte läst någonting av honom, Tomas Tranströmer, men det känns greppbart! Jag har under de senaste åren nästan tappat intresset för Nobelpriset i litteratur, tappat nästan hoppet av någon anledning för att det känts så långt borta år efter år. Men nu känns det nära igen!

Selma Lagerlöf, 1909, är jag väl kanske fortfarande mest stolt över när det kommer till svenskarna som fått priset. Inte minst eftersom hon var den första kvinnan att ta emot priset, och hon var också första svensk! Andra svenskar genom tiderna är Pär Lagerkvist, Eyvind Johnsson och Harry Martinson, bland andra… Åtta pris har gått till Sverige nu, varav jag hade önskat att ett pris hade gått till Astrid Lindgren personligen…

Tomas Tranströmer har alltså fått Nobelpriset i litteratur som åttonde svensk, och det var idag 37 år sedan Sverige fick den äran.

Tomas Tranströmer är svensk poet, och SvD skriver i korthet:

”Tomas Tranströmer föddes den 15 april 1931. Debutsamlingen kom 1954 och hette 17 dikter. Andra kända diktsamlingar är Hemligheter på vägen från 1958, Den halvfärdiga himlen från 1962, Klanger och spår från 1966 och Sorgegondolen från 1996.”

Och skriver också:

”I motiveringen nämner Svenska Akademien att Tranströmer får priset ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.”

Jag som inte drar mig för poesi kommer säkert att försöka läsa någonting av honom inom en snar framtid!

Det passar sig självklart med ett grattis som avslut!