Oktoberläsningen

I oktober månad lästes följande två verk ut:

  • Monstret och människorna av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem
  • Det röda trädet av Shaun Tan

Genom hashtagen bokrecensionish kan jag se att jag tänkte följande angående dessa två verk:

”vilken välskriven avslutande del i trilogin om monstret Frank! 📚❤️💕 Illustrationerna i boken ramar verkligen in! 👌😊👍 Jag känner att den här boken innehåller mycket på liten plats och att detta antagligen är till följd av att någon tänkt till och noga vägt av! Frank väcker igenkänning – är jag säker på – hos läsare (eller lyssnare) i alla åldrar! 😊 Jag är så glad över att ha hela trilogin i bokhyllan numer då jag (alltså även som vuxen) älskar den! 📚❤️💕”

”#Shauntan alltså – vad briljant och vad vackert komponerat! 😌📚❤️ #Detrödaträdet är vacker, vemodig och hoppfull. Den tar upp det där mörka alla känner någon gång, det där deppiga och jobbiga. 💔 Det behövs inte så mycket ord och illustrationerna talar sitt språk också, vilket den här boken visar i sin komplexa enkelhet och ärlighet! ❤️”

Det blev inte många verk utlästa, men det blev två väldigt omtyckta, älskvärda och högt skattade böcker som lästes ut. Och det var nog lite det jag behövde i oktober månad, faktiskt (parallellt med studier och jobb).

Inför november nu så hoppas jag läsa ut något eller några verk, men bara om jag får tiden och orken med tanke på hur mycket tid och ork som faktiskt äts upp av just jobb och studier just nu.

Och på tal om studier förresten – vad peppad jag är på att i framtiden få gå in i bibliotekarierollen. Ja, för jag kan inte säga något annat efter att ha haft kursstart i den första valbara kursen i distansutbildningen där jag har valt att läsa ”Det samtida barnbiblioteket” som känns som en jätteintressant samt, framför allt, en relevant kurs.

Bokmässeskörden 2017:

Jag var på Bokmässan i år med två av mina bästa vänner. Vi satsade på söndagen i år och det kändes som en lagom lugn och fin mässdag. Jag kom hem några kassar tyngre, samt ett spel rikare, och min bokmässeskörd ser ut så här:

Uppifrån och ner kan i bokhögen skymtas:

  • Mia Öströms Vakuum 
  • Johan Ehns Down under
  • Mats Strandbergs & Sofia Falkenhems Monstret och människorna
  • Maria Frensborgs Mina smala axlars längtan 
  • Anna Ahlunds Saker ingen ser
  • Emelie Schepps Pappas pojke (signerad dessutom)
  • Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse 
  • Shaun Tans Det röda trädet

Och med hem följde också spelet Sherlock Holmes Consulting Detective som jag ser fram emot att testa i höst.

Mina ”Årets bästa”

Kulturkollos ”Årets bästa” har jag följt med spänning nu i dagarna och jag hade tänkt att jag kanske skulle göra något liknande när Kulturkollo själva publicerade de kategorier som de valt att utgå från (där man helt enkelt väljer vilka kategorier som passar och inte tar med de som inte passar).


Årets mest oväntade: Kanske kan det ha varit Magnus Nordins zombieserie för barn och ungdomar. Jag hade ju så länge hört så mycket, men förväntade mig inte alls så bra illustrationer eller en så bra berättelse genom att endast titta på framsidan av de tre böckerna jag kom att läsa i år: Elias bok, Emmas bok och Fristaden.

Årets klassiker: Det blir nog faktiskt Dostokevskijs novell En löjlig människas dröm.

Årets kvinnokamp: Där kan jag väl ändå räkna Liv Strömquists Kunskapens frukt?! Det är mycket mitt i prick och jag tycker nog att det är en kvinnokamp i och med att det så mycket handlar om det kvinnliga könsorganet och alla bilder av kvinnan och könet genom tiderna (som ju uppenbarligen varit till vår ofördel i många fall de senaste åren)…

Årets gråtfest 1: Den sorgligaste boken jag läst i år (också mycket på grund av att den ju är sann) är utan tvekan Kristian Gidlunds Vägsjäl.
Årets gråtfest 2: Gråtfest nummer två – tack vare att jag läst ut den i min ensamhet och tilläts låta känslorna sippra blev helt oväntat (ja, för det trodde jag aldrig) – Fredrik Backmans En man som heter Ove.

Årets obehagligaste: John Ajvide Lindqvists novell Speciella omständigheter kröp mest under skinnet av mina rysar- och skräckläsningar i år. Det är något med det där vardagliga, att personerna i novellen i fråga inte ens tror på övernaturligheter och de där speciella omständigheterna… Det är liksom upplagt för att kännas extra obehagligt!

Årets dystopi: Jag har mött två dystopiska världar i år och även om jag gillar båda mycket och på olika sätt, måste jag höja upp Boel Bermanns Den nya människan.

Årets grafiska: Shaun Tans Berättelser från yttre förorten är ju helt fantastisk i det grafiska! Jag älskar hur han illustrerar och därför blir detta mitt klockrena svar (även om ju just detta verk också innehåller mycket text).

Årets nya bekantskap: För min del gillade jag nog nästan mest att upptäcka Ellen Hopkins och ett fantastiskt författande på vers. När jag läste Impulse kändes det som att allt bara klaffade. Berättandet på vers kändes bara som handen i handsken och det kändes aldrig som att det var till ofördel för berättelsen. Jag blev blown away!

Årets utmaning: Den bok jag hade svårast att ta mig an, komma in i och avsluta (och nej, jag kommer nog inte kunna avsluta den) – Richard Fords Kanada. Det är bara något med sättet Ford berättar som inte fungerar för mig.
Årets aldrig mer: Det blir ju också föregående – aldrig mer Richard Ford.

Årets återseende: Det är ju helt klart mina omläsningar av barnböcker: Beskow och Sven Nordqvist!

Årets huvudperson: Den färgstarkaste någonstans ändå och någon jag kommer minnas länge är Josephine Bornebuschs Rut i Född fenomenal.

Årets filmupplevelse: Den film jag kommer minnas mest av alla i år är nog utan tvekan Intestellar. Den påverkade mig på så många plan och filmmässigt är det här både en gråtfest och en riktig toppitopp!

Årets kulturella höjdpunkt: Teaterbesöken jag gjort!

Årets skämskudde: Jag skäms för att jag överhuvudtaget läste den (då jag inte tyckte om den precis som jag hade trott) – E. L. Jamses Femtio nyanser av honom. Usch, vilket skräp.

Årets kyss: Ja, den kan nog inte gå till något annat verk än David Levithans Världens viktigaste kyss.

Årets serie: Det blir nog Divergent, Insurgent och Allegiant av Veronica Roth.

Årets TV-serie: Jag fortsätter att älska Doctor Who.

Årets titel: Den bästa titeln i år får nog antas vara Vi kom över havet. Det är ett av de absoluta guldkornen i år. Jag gillar hur titeln skvallrar om berättarperspektivet och den är bara så fenomenal! Det poetiska tycker jag delvis lyser igenom i denna lite vaga, vackra och frestande titel ändå…


Men innehåller listan min toppitopp för i år? Lite, men också inte alls… Så håll utkik efter min toppitopp 2014 i dagarna! Jag kommer även att utvärdera utmaningsåret 2014. I och med att jag läser ett verk just nu som kanske kan komma att läsas ut under dagen väljer jag att sansa mig med dessa listor. Man vet ju aldrig vad sista boken 2014 kan ge!

GOTT NYTT 2015!

Tematrio: Bokklappar

temajulklapp[1]I måndags skrev Lyran: ”Årets näst sista trio innan jul får väl ändå lov att handla om bokklappar. Vad önskar ni er? Eller vad vill ni ge bort? Eller vilka böcker vill ni tipsa andra att köpa i julklapp?” Och jag håller med och jag har även funderat en hel del på vilken fråga jag vill besvara och jag tror att jag ändå omfamnar fråga nummer 1: Vad önskar jag mig?

1. Först och främst önskar jag mig februaris bokcirkelbok Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. Det är inte bara för att det här är februaris bokcirkelbok som jag önskar mig just den här boken, utan också för att jag hört så oerhört mycket positivt om denna bok. Jag tror faktiskt inte att jag hittat en enda negativ recension eller kommentar om den alls…

2. Vad som helst av Shaun Tan – läst eller inte ännu läst. Jag älskar hur Tan tecknar, målar, skapar och vad det förmedlar. Så jag är säker på att vad jag än skulle få  skulle ge någonting tillbaka! Jag är helt säker!

3. Sedan kan jag väl erkänna att jag inte skulle bli jättebesviken över att få Lars Keplers senaste – Stalker – även om jag nu råkar ha alla de tidigare böckerna i pocket. Jag vet dock inte hur sugen jag egentligen är på att läsa den eller ej. Jag har hört en hel del om den, läst mycket om vad folk tyckt och tänkt och det som skrämmer mig lite (bland annat) är det faktum att jag läst att Kepler varit lite slarviga och slängt in finska fraser utan att kanske kontrollera grammatiken närmare (och bara den vetskapen gör mig lite besviken även om jag själv inte är alls bra på just finsk grammatik (då det var mycket länge sedan jag pratade finska till vardags))…

Det här är ändå tre hårda klappförslag jag skulle uppskatta!

S som i Snabbt

imageIbland behöver man något att läsa som börjar på S – något snabbt. Detta är inte samma sak som att vara lättsmält, men det kan såklart vara det med. Snabb läsning är det som för mig inte kräver så mycket tid. Det kan kräva en hel del tankekraft och energi som sådan, men det går att läsa under en kortare tid. Mina tre favoriter inom kategorin snabb läsning är:

1. Noveller. De är underbara med sina mer eller mindre ögonblicksberättelser och det går att konsumera en novell till frukost eller till badkarsstunden. Det går även att ha med sig en novell att läsa om man råkar få en stund över – jag har till exempel läst någon novell hos tandläkaren och läkaren medan jag ändå sitter och väntar på att det ska bli min tur. Jag kan verkligen inte säga annat än att noveller är min kopp te som snabbläsningsformat. Tre bra noveller är utan tvekan förra årets topp tre i novellixer! Samt Fruktans skräckantologi.

2. Luftiga romaner. Vad är det kanske någon undrar? Jo, för mig är det åtminstone de där romanerna som ofta inte är så långa, eller i vilket fall inte känns så långa på grund av att det är korta kapitel, kanske till och med stycken som inte ens tar upp en hel sida. Dessa typer av romaner går att läsa under hyfsat kort tid, och man kan med gott samvete både släppa den när det behövs och fortsätta läsa den när även små stunder givs. Ibland upplever jag dessutom att sådana här typer av romaner ger plats åt mer eftertanke – det ligger någonstans mer välkomnat i kapitlens längd. Två luftiga exempel från i år är Beijers Det handlar om dig och Thúys Ru.

3. Bilderböcker. Sedan jag läst två av mina barndomsfavoriter kan jag faktiskt tänka mig att botanisera än mer bland barnlitteraturen och de där bilderböckerna med fantastiska illustratörer! Barnböcker behöver inte vara ”lättlästa” som sådana, med de är lite kortare, lite mer genomtänkta i det där lilla och oftast finns det riktiga guldklimpar bland denna typ av litteratur även för vuxna. Jag efterlyser mer bilderböcker för alla åldrar faktiskt! Och på tal om böcker med bilder för alla åldrar eller äldre åldrar – finns det tips på sådana författare eller titlar? Har man exempelvis missat Shaun Tan, så har man verkligen missat något!

Aprilläsningen

April månad har jag läst ut följande titlar:

Det är sammanlagt 7 verk och 896 sidors läsning (med de få sidorna jag också kom i Avståndet mellan).

Jag är ändå mycket nöjd med sidantalet i och med att jag haft ganska mycket och tung kurslitteratur denna månad. Jag gillade många av verken: Tans, Dostojevskijs (som jag har svårt att sammanfatta tankar kring), Niemis! Beltons blev månadens sötaste läsning som lätt avklarades som mysläsning en kväll!

Jag hoppas maj ger mig minst lika mycket tid till nöjesläsning som april!

Berättelser från yttre förorten

berattelser-fran-yttre-fororten[1]Shaun Tans böcker, berättelser, först och främst bilderna och kreativiteten – alltså: WOW! Jag blir jätteinspirerad att komma närmare mitt eget skapande (vilket jag delvis också har tack vare min Wreck This Journal (ja – jag tjatar, men det är typ min bibel just nu)). Jag har ju läst (eller ”läst”) Shaun Tan innan: Ankomsten. Det här är min Tan-upplevelse nummer 2!

Berättelser från yttre förorten är en samling ögonblick, kortnoveller, ja, små berättelser som titeln antyder. De är söta, lite suggestiva, de är kreativa, påhittiga… Och bilderna är det som ger mig mest behållning. Det är i bilderna jag liksom drunknar och förkovrar mig och texten är mer en parentes, en hjälpande hand och jag kan faktiskt sakna den endast grafiska upplevelsen som jag fick första gången jag mötte Tan och Ankomsten… Det existerar en saknad tack vare att texten i den här boken är ett faktum, samtidigt som jag gillar texten och tycker att den fyller en jättefin funktion i ett annat led. Texten är nästintill poetisk och jag gillar tankeexperimenten och det fiktiva jag bjuds på i varje liten berättelse. Det är bilderna som får texten att framstå som än mer magisk och jag tror faktiskt att man skulle kunna diskutera de här texterna mer ingående tillsammans med någon annan eller flera andra som också läst dem!

Under ”Innehåll” presenteras varje enskild berättelse med varsitt frimärke – det är så vackert och effektfullt i det lilla. Det inger verkligen en känsla av att ha fått ta del av dessa berättelser, som om de är ämnade för mig, som om de nästan är skickade till mig och jag känner att jag med spänning såklart ska läsa de här berättelserna. I en annan dimension tänker jag att det skulle kunna vara Tans tolkning av 15 stycken frimärken – som blivit både historier och bilder att berätta… Många tankar väcks på samma gång och vid flertalet tillfällen genom boken och de femton kortnovellerna.

Jag gillar verkligen den här boken mycket och rekommenderar Berättelser från yttre rymden som enligt min uppfattning passar vuxna läsare mycket bra! Jag gillade kanske Ankomsten mer som helhet, men den här kommer bara några hårsmåner bakom! Läs, läs, läs!

Novemberläsningen

November månad läste jag 7 verk:

Shaun Tan – Ankomsten
Carrie Ryan – Den mörka staden
Johan Werkmäster – Olyckan (lättläst)
Pernilla Gesén – Hon ville ju (lättläst)
Johanna Koljonen – Vellumbarnet (novell)
Jerker Virdborg – Funkislampa (novell)
Linda Skugge – Gnister (novell)

1512 sidors läsning består dessa verk av, tillsammans med lite mer än halva Dean Koontz Psykopaten medräknat, samt halva Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg.

Jag klarade i år Tess Tre på Tre-utmaningen, en månad i förtid dessutom. Och jag läste sammanlagt fyra böcker i Nellys skräckläsevent. Den femte påbörjade består av Psykopaten som jag alltså kommer läsa ut den här månaden istället, någon gång. Jag tror att jag kommer läsa ut den om några kvällar, men snart måste jag också lämna tid åt bokcirkelboken.

Jag hoppas december bjuder på många fina lästimmar, men också mycket umgänge med de fysiska personer i min närhet som jag håller av!

Ankomsten

ankomsten[1]Shaun Tan har jag varit nyfiken på länge. Och när jag nu var på biblioteket här om dagen kunde jag inte med att gå därifrån utan Ankomsten som jag hittade bland mycket mindre lockande verk i seriehyllan…

Ankomsten lästes också ut på en kväll. Och det görs delvis lätt med tanke på att det är en grafisk serie endast berättad genom bilder. Och jag tycker att det var ett riktigt mysigt inslag, i en vardag så fylls med text. Och samtidigt blir den internationell. Den här berättelsen behöver inte översättas, den är på ett sätt till för alla.

Baksidan sade mig:

”En man lämnar sin familj för att söka en bättre framtid för dem i ett okänt land på andra sidan av ett stort hav. Med bara en resväska i handen och en handfull mynt ger han sig ut i den stora staden för att hitta mat, bostad, arbete – och hopp.”

Ankomsten är dagsaktuell med detta. Den går att diskutera både historiskt men också idag. Vi lever i en värld där alla inte kan känna sig trygga och måste lämna sitt hem för att söka ett annat, på en ny plats där allting är okänt. Med den här serien tycker jag att så mycket berättas och känns med hjälp av alla bilder, där symboler och en helt otrolig tecknarstil rör på många sätt. Den berör, vidrör, till viss del upprör, härrör, avgör… Jag tycker den är fantastisk! Skåda bara sidan där mannen som pappa säger adjö till sin fru och sin dotter:

tan6601[1]

Jag kan bara tänka mig hur mycket känslor, engagemang och koncentration som ligger bakom varje bild! Det måste ha tagit ett bra tag att göra den här serien med bilder som berättar något så angeläget och på ett sådant detaljerat och vackert sätt. Jag gillar att allt är i svart-vita toner (med inslag av sepia då det tillför något för berättandet). Alla detaljer är så genomarbetade, så vackra och berörande. Jag riktigt, riktigt älskade det här!

Jag vet att Shaun Tan har serier i färg och måste försöka testa ett sådant inom en ganska snar framtid… Borttappad har jag ju exempelvis hört en del om…