Novemberläsningen

November är redan förbi och lästa böcker denna månad är följande

Som ni ser blev det hela 14 verk (visserligen mycket noveller), men ändå! Jag är jättenöjd med månadens läsning. Verken uppgår i ett sidantal på 1517 sidor (medräknat de sidor jag kommit i Carmilla). Jag var dock tvungen att se mig besegrad från oktober av Richard Ford. Jag orkade faktiskt inte ge honom en chans igen och denna månad precis som jag misstänkte. Jag fick igång läslusten bland annat när jag sa adjö till Ford, men kanske mest tack vare skräckläsutmaningen (länken är till hennes sammanfattning). Skräckläsutmaningen anordnades av Nelly på Nellons bokblogg! Sammanlagt läste jag 10 titlar i utmaningen. Jag tror också att jag hittat en bra balans med tända ljus, en god natts sömn, alla vardagsrutiner och te för att orka unna mig själv både lästid morgon och kväll! Tre på Tre-utmaningen roddes även iland med Levithan.

I december längtar jag till julledigheten en del och räknar ner dagarna till julafton med hjälp av en tekalender. Jag hoppas hinna läsa en del nu i december, men jag har inga större krav på läsningen återstoden av året. På onsdag är det bokcirkel och det enda målet med månaden har varit att ha läst ut bokcirkelboken tills imorgon. Och bokcirkelboken är läst (och recenserad) i och med att boken i fokus denna månad är Patrick Modianos Lilla smycket.

Varelserna: Fristaden

610085[1]För att inte säga för mycket kommer jag endast mikrorecensera den tredje boken i serien om ”Varelserna” av Magnus Nordin. I Fristaden uppdagas det att det just finns en fristad (som titeln indikerar), men man ska inte tro att man behöver sluta oroa sig för de smittade för det.

”Emma och Sebbe utväxlar förbryllade blickar.
‘Varför skiljer de unga och vuxna åt?’ säger Sebbe.” (sid. 27).

Det har gått en tid mellan del två och del tre, men jag tycker att det ger en trovärdighet och jag känner mig som läsare invigd att läsa om de viktiga händelserna på Gotland. Det framkommer dessutom en hel del information kring situationen som inte innan uppdagats och det gör att jag inväntar fortsättningen än mer (och jag älskar Lars Gabels illustrationer inuti boken).


Fristaden
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bergh (2014)
ISBN: 9789150220766
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Varelserna: ”Elias bok” & ”Emmas bok”

Magnus Nordin var det ganska länge sedan jag läste nu. Han var omtyckt när jag själv var ung och jag vet att jag letade hans titlar både på skolbiblioteket och på folkbiblioteket med jämna mellanrum. Jag har hört en hel del positivt om hans nya serie ”Varelserna”, men jag har liksom inte riktigt känt mig jättetaggad att läsa dem. Vet ni främst varför – jo, på grund av något så tarvligt som omslagen. Jag vet att man inte ska döma en bok efter dess omslag, men jag har ändå råkat göra det med denna serie:

varelserna-nordin_magnus-23036111-413569306-frntl[1]   varelserna-emmas-bok[1]

Jag vet inte varför jag glömt bort att bemöda mig att öppna böckerna – för där älskar jag illustrationerna av Lars Gabel – men – jag älskar tyvärr inte omslagen på alls samma sätt. Jag gillar det mer stilrena och klara som kommer av det svartvita, med röda inslag som tittar fram, inuti boken. Detaljerna kommer fram på ett helt annat sätt än vad jag upplever när jag tittar på omslagen. Och jag tror att omslag i samma svartvita och röda hade fått mig att bekanta mig med serien långt innan den här veckans torsdag.

Serien är dessutom riktigt bra. Det här är en ”The Walking Dead” fast utan sexism och för unga! Det är fart i berättelsen, det är hot (och då inte bara zombierna) och en hel del känslor av olika anledningar. Ramarna gör en hel del för berättelsen: vi är på Gotland, ön är drabbat av ett virus och det finns inga möjligheter att komma från ön i och med att man satt militären att ansvara för att ingen lämnar ön på grund av riskerna…

I bok ett och två bekantar vi oss med Elias – storebror till Emma – lillasyster. Men så mycket mer vill jag faktiskt inte säga!

Eller jo: lääääs!


Elias bok
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bergh (2013)
ISBN: 9789150220094
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Emmas bok
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Berghs (2014)
ISBN: 9789150220452
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


#nofilter

9789187671531-kopia[1]Helena Dahlgren har gjort det igen – hon har skrivit en novell jag gillar riktigt mycket! Det är så mycket som görs bara av sättet att skriva, att skapa meningar, formulera sig, använda sina ord som enligt mig blir en väl vald och bra komposition! Jag rycks med i den här berättelsen som går från en slags dåtid till nutid, som börjar med slutet i en bemärkelse, men som också går från en regelrätt början till ett slut i en annan… Den här berättelsen går också från det vardagliga till att bli något helt annat – från det trygga till att krypa för nära inpå och bli obehagligt.

Och jag blir i sammanhanget verkligen en sucker för komponenterna: språket, något vardagligt till obehagligt och det berättarteniska i att leverera en del av slutet innan man sedan kommer in på rätt led: från en slags början till ett slags slut. Och (dessutom!) som Helena Dahlgren själv skriver – vem har gjort en skräcknovell där instagram är en av de största ingredienserna för den fortskridande historien?

Det här känns för mig avvägt. Jag gillar dessutom att hon som författare verkar bjuda en hel del på sig själv (i detta verk märks det i ytterligare en dimension). Och jag som instagramanvändare kan ju känna ett visst obehag i hela novellens ram: där mobiltelefonen, internet, sociala medier och framför allt då instagram sätts i en slags konflikt med en verklighet vi kanske ibland tenderar att skärma av: verkligheten, livet (som i det där som pågår även utan mobil, utan internet och sociala medier) – det där man kan leva utan att sitta klistrad vid sin mobil!

Jag gillar också titeln på novellen mycket. #nofilter. Den ger både associationer till instagram, men den ger mot slutet också så mycket mer associationer utan att gå in nämnvärt på detaljerna.

Det här är titel nummer fyra i skräckläs-utmaningen. Det är en läsvärd, riktigt bra och tänkvärd novell som passar väl bra att läsa när höstmörkret kryper på. Och detta säger jag utan vetskap om hur nattläget påverkar historien (i och med att jag inte kan få in e-novellerna (denna plus de tre övriga i samma anda) i dagsläget till min läsplatta)…


#nofilter: en nattlägesnovell [Elektronisk resurs]
Författare: Helena Dahlgren
Förlag: Mix Förlag (2014)
ISBN: 9789187671531
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Styggelsen

styggelsen[1]Plötsligt händer det – jag fann ro nog att läsa ut en och samma bok på mindre än en dag. Det kan jag säga var länge sedan (i alla fall om man bortser från noveller och barn- och ungdomsböcker framför allt). Och jag måste säga att jag hade ganska stora förväntningar på detta verk. Inte minst på grund av att jag vet att denna titel kom på tal i den svt-serie som jag följde med tvångsbehov för ett par år sedan nu (2009) – Skräckministeriet.

Amanda Hellberg har jag läst innan. Jag försökte rea hem just denna titel på bokrean något år, men den tog slut illa kvickt och jag har inte snubblat över den sedan dess och förrän här om veckan på biblioteket. Jag känner med detta till Styggelsens andra huvudkaraktär – eller om man kanske ska säga den starkaste bikaraktären (eftersom att jag nog tycker att del två känns mer som en parentes) – Maja Grå!

Det här verket gör mig faktiskt lite förvirrad. Jag fastnar i del 1 som utspelar sig tillbaka i tiden och där Singa är huvudkaraktär. Jag känner mig mycket engagerad som läsare och jag berörs ganska djupt. Det är en ofantligt hemsk skräckhistoria som målas upp i denna del. Den målas upp som sann, den är ohygglig, den känns verklig, och i allt det verkliga så finns det en paranormal dimension som tränger sig på. Det skaver att läsa om vad Singa utsätts för. Det skaver att ta del av hennes nya verklighet och det som skaver är också hennes tankar om sin far – varför han lämnat henne? Hon lever i så mycket ovisshet och mitt i all tortyr så känner man hennes envisa livslust som också uppdagas ordagrant vid ett tillfälle. När jag också når slutpunkten av del 1, så känner jag mig ganska färdig. Jag skulle inte personligen haft något emot en del lösa trådar och ett halvöppet slut…

Singa känns levande. Eva och Bror känns obehagligt levande de också. Det känner jag starkt efter att jag lämnat del 1.

Jag förstår innerligt Hellbergs tanke med del 2. Men: här tappar jag fokus, jag tappar lite av lusten att läsa och jag vet inte varför, men engagemanget för historien lite rann av mig. Jag är inte engagerad i Maja Grå och jag tycker inte heller att jag riktigt får veta vem hon är… Jag får fragment av en Maja Grå, men hon blir en mycket trist parentes av historien. Jag känner också en oerhörd förvirring då jag inte tycker mig finna samma levande karaktärer (jag blandar till och med ihop karaktärer och känner inte att jag riktigt kan urskilja dem från varann). Maja Grå och del 2 utspelas i nutid och jag förstår vilken funktion Maja Grå har och hon besvarar visserligen vissa frågor och får mig att ställa mig en obesvarad fråga vid bokens slut…

Men jag får inte ihop helheten! Jag tycker att del 2 känns som en parentes och i ärlighetens namn vet jag inte om jag hade läst Döden på en blek häst om jag hade läst Styggelsen först som planerat. Och om jag hade hoppat på bok nummer två, så är frågan om min recension hade varit lika positiv som den blev när jag nu läste bok två före bok ett…

Sammanfattat kan man väl säga att jag hade önskat att Amanda Hellberg skrev mer som det i del 1, att hon skrev mer i denna anda. Jag gillar del 1 mycket, även om det råkar vara isande hemskt att läsa denna del. Jag hade nog även, faktiskt, kunnat leva utan Maja Grå, men det är min personliga åsikt det…

Det här blir för övrigt bok tre utläst i Skräckläs-utmaningen.


Styggelsen : skräckroman
Författare: Amanda Hellberg
Förlag: h (2008)
ISBN: 9789173270632
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Skuggan i väggen

3-305x425[1]Kerstin Lundberg Hahn började jag bekanta mig med redan i somras när jag läste Barnkolonin. Och nu har jag i skräckläs-utmaningen valt att ta mig an henne igen när jag läst Skuggan i väggen. Och jag kommer nog jämföra dessa verk lite, även om jag ibland ju är lite irriterad på mig själv för att jag jämför samma författares olika verk…

Det första jag började tänka på när jag läste Skuggan i väggen var favoriten Ingelin Angerborn med det där mysrysligare som bästa komponent i historien. Kerstin Lundberg Hahn är mysryslig i detta verk och jag älskar det rakt av! Det är snart sommarlov i boken, Micke (som heter Mikaela) har precis flyttat med sin mamma till en ny ort och de flyttar in i ett vackert gammalt hus med lite renoveringsbehov… Skuggan som titeln speglar är det första Micke ser när hon kommer in till det rum som är hennes – först tror hon nästan att det är hennes egen skugga – men sedan ser hon att det är en skugga som sitter i tapeten, en skugga som ser ut som en siluett av någon i Mickes egna storlek…

Snart är det första dagen i skolan. Det är inte långt kvar till skolavslutningen, men tanken är att Micke ska kunna lära känna några barn i sin egen ålder innan sommarlovet kommer, så hon ska slippa vara så ensam till sommaren… Klassen är liten och Micke hänvisas till Claudia som tillsammans med sin kompis Stina avslöjar att Mickes hus ju är ett spökhus. De berättar bland annat om att man kan se en skugga av en flicka röra sig i huset nattetid, fast ingen bott där. En skugga? Som skuggan i väggen?

Jag gillade verkligen den här barn-/ungdomsromanen, som känns sådär lagom mysryslig, där man faktiskt kan våga läsa den här själv och faktiskt också sova gott om natten. Relationen Micke har med skuggan är inte uppbyggd av rädsla, utan en nyfikenhet mer och det är mer positiva känslor och ett ljus som sprids genom romanen istället för ett rysligare mörker som jag detekterade i Barnkolonin. Jag reflekterade över detta med platsen för spökeriet – det är alltid otäckare rent tekniskt om spökeriet inkräktar den tryggaste platsen vi vet – hemmet och särskilt det egna sovrummet. Det är mindre läskigt om spökeriet är beläget på en plats man kan lämna, för att istället komma hem till det trygga hemmet (som till exempel i Angerborns Hjärta av damm)… Men här väger Lundberg Hahn upp det hela genom relationen Micke och skuggan emellan, och också genom relationen Micke och hennes mamma. För sanningen är ju att Micke bor i ett spökhus, och sanningen är ju den att skuggan (spöket av en flicka) utgår från Mickes sovrum…

Den här rekommenderas varmt!  Mer mysrysligheter åt folket (egentligen i alla åldrar!)!

Och så måste jag bara få säga att jag är sugen att läsa den senaste av Kerstin Lundberg Hahn – Drömbärarna – i framtiden…


Skuggan i väggen
Författare: Kerstin Lundberg Hahn
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN: 9789129681239
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Novellix: Speciella omständigheter

Förra veckan play-tipsade jag om intervjun Sara Bergmark Elfgren gjort med John Ajvide Lindqvist. Och jag blev så fruktansvärt sugen på att läsa novellixen som han gjort. Det var nästintill så pass att jag tänkte  att ”Den måste ju vara så bra att det inte gör något om jag råkar köpa en någon annanstans ifrån?” – men några dagar kom den till min stora glädje med min Novellix-prenumeration!

speciella_omstandigheter-ajvide_lindqvist_john-28097966-3391708934-frntl[1]Och jag kan direkt säga att jag hade rätt i tanken här ovan (↑)! För jag hade gott kunnat ge bort den här till min mamma, till min syster, till några av mina vänner (ja, de som tål lite rysligheter). Jag är ganska förälskad i den här novellen faktiskt! Ajvide Lindqvist lyckas för andra gången göra mig förälskad i en av hans noveller! Jag gillade Pappersväggar, men den här är en klar favorit i kategorin ”vardagsnära skräck”.

Jag tycker det mesta med den här novellen är ganska genial. Novellen är nämligen lite plant skriven på ett sätt – läsaren möter till synes lite halvtrista karaktärer (som av någon anledning väcker igenkänning (host!)) och det skulle kunna vara en ganska ointressant historia som sådan – ja, om det inte vore för de där orden som dyker upp och som är densamma som titeln ”Speciella omständigheter”:

”Det var en mycket oansenlig annons, lätt att missa. En tvåplansvilla på etthundrafyrtio kvadrat i Vallentuna. Det som fångade min blick först var det fetskrivna ordet OBS! Det stod inom parentes efter priset, vilket var nästa sak som var intressant. En miljon etthundra tusen. Uppskattningsvis var det fyrtio procent mindre än vad en motsvarande villa brukade kosta i Stockholms ytterområden.” (sid. 4).

Mannen i novellen är den som ser annonsen först. Han visar sin gravida Sofia annonsen och båda blir intresserade på riktigt. Inte minst på grund av OBS:et som efterföljs av ”speciella omständigheter”. Man skulle kunna tänka sig att det här är något säljknep, men ganska snart inser de att förra ägaren trodde att det fanns något i källaren… Och eftersom de inte tror på spöken vågar de lägga in ett bud…

Förstår ni vad Ajvide Lindqvist skapar med dessa karaktärer, deras inställning till det övernaturliga och det efterföljande vardagliga med lite obehagliga inslag? Det är det här som är så genialt, så briljant och jag satt och tänkte att jag hade tur som valde att inte läsa novellen senare ikväll – för gissa om jag hade varit tusen gånger räddare!

Jag hade lyssnat efter ljud, börjar skrämma upp mig själv och i natt sover jag dessutom ensam i min dubbelsäng… Jag sitter faktiskt här i soffan och ryser av bara tanken. Den här novellen ska sparas – utan minsta tvekan! För den är riktigt bra!

Jag tror dessutom att jag får räkna denna som mitt första skräckläs i Nellons skräckläs-utmaning?!


Speciella omständigheter
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Novellix (2014)
ISBN: 9789175890432
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Novemberläsningen

November månad läste jag 7 verk:

Shaun Tan – Ankomsten
Carrie Ryan – Den mörka staden
Johan Werkmäster – Olyckan (lättläst)
Pernilla Gesén – Hon ville ju (lättläst)
Johanna Koljonen – Vellumbarnet (novell)
Jerker Virdborg – Funkislampa (novell)
Linda Skugge – Gnister (novell)

1512 sidors läsning består dessa verk av, tillsammans med lite mer än halva Dean Koontz Psykopaten medräknat, samt halva Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg.

Jag klarade i år Tess Tre på Tre-utmaningen, en månad i förtid dessutom. Och jag läste sammanlagt fyra böcker i Nellys skräckläsevent. Den femte påbörjade består av Psykopaten som jag alltså kommer läsa ut den här månaden istället, någon gång. Jag tror att jag kommer läsa ut den om några kvällar, men snart måste jag också lämna tid åt bokcirkelboken.

Jag hoppas december bjuder på många fina lästimmar, men också mycket umgänge med de fysiska personer i min närhet som jag håller av!

Den mörka staden

9789173553025_200[1]I fredags läste jag ut tredje och sista delen i Carrie Ryans zombietriologi – Den mörka staden. Jag var så nervös att den här tredje och sista delen skulle bli långtradig i samma sekund som jag förstod vilka karaktärer som skulle komma att bli bikaraktärer i den här romanen… Men med Annah som huvudperson med de attribut som följer med henne, så måste jag säga att Ryan överraskade mig.

Hon lyckades chocka med en ännu hemskare miljö, där zombierna faktiskt inte var de mest fruktansvärda… Och hon lyckades verkligen få mig att känna av förfallet, paniken och ångesten över att vara mer eller mindre avkapad, styrd och rent utsagt så in i helvete i underläge.

Och Annah tror jag att många kan känna igen sig i. När det kommer till utseendet, känslan av att inte vara tillräckligt fin, att till och med kanske känna sig trasig… Samtidigt tar sådana känslor av naturliga skäl inte så stort fokus i längden, i och med att självbevarelsedriften och livsgnistan någonstans måste vara stark om man ska ha chansen att överleva. Även om det må vara för dagen.

Jag köper maktstrukturen som bildats i en värld som fortsätter att gå under i en våg om zombier. Jag tycker att det här är en riktigt bra avslutning med två ingredienser som jag gillar: 1. (en uns) mörker och 2. ett (ganska) öppet slut.

Jag tror verkligen att Ryan har planerat den här triologin så att den ska bli så bra som möjligt. Det känns som om hon har tänkt till ett flertalet gånger och gjort väl genomtänkta val. Jag tycker exempelvis idén om olika huvudkaraktärer per bok, särskilt eftersom de har något med varandra att göra, för för min del så blir historian så mycket mer levande och det gör att överraskningarna kan bli fler…

Det här blir min fjärde bok i Nellys skräckläs-event.

De dödas strand

de_dodas_strand_LU[1]Min tredje skräckläs-bok lästes ut i fredags morse: De dödas strand, andra delen i zombietriologin av Carrie Ryan.

Och jag har väntat med att läsa den här. Riktigt, riktigt länge till och med. För av någon anledning började jag noja för att läsa nästkommande delar i serien för över något år sedan, och det har legat kvar där tills jag läste Elis recension i april och nyfikenheten istället väcktes. Så jag bestämde mig helt enkelt för att köpa de återstående delarna på årets bokmässa, and I did!

De dödas strand tar inte riktigt vid där jag länge trott att den skulle ta vid. Jag gillar att Ryan valt att följa Gabrys perspektiv istället för att fortsätta historian med samma huvudperson som i del 1, Mary. Mary finns ju i den här boken, men som en bikaraktär, och för mig fungerar det utomordentligt bra! Det gör någonstans att jag känner på allvar att tid har förflutit och jag känner också på allvar vilket hot de överlevande lever inunder med zombier i väldiga mängder utanför, i alla fall till synes, skyddande murar och stängsel…

Men den dagen Gabry och hennes vänner väljer att söka sig bortom muren, om än bara som en rolig och spännande grej, händer det som Gabry fruktat hela sin uppväxt: hon och några av hennes närmaste blir attackerade av mudon (zombier) och några blir bitna. Gabry lyckas fly tillbaka till det skyddade Vista, men bakom sig lämnar hon sin bästa vän, hennes förälskelse och alla andra som hoppat över muren tidigare under denna sena kväll.

Det är impulsen att lämna Vista och hoppa över muren som leder till allt som sedan händer i romanen, som är både fartfylld, innehåller lagom korta kapitel och en hel del kvävande scener där mudon är oerhört nära och den skyddande barriären är skör på flera sätt… Jag kan känna av ångesten, de dubbla känslorna i att man kanske lika gärna vill ge upp ibland i relation till att vilja överleva och slippa bli ett skal eller ett monster…

… och boken innehåller ju dessutom någon form av triangeldrama med Gabry som ett av hörnen i triangeln. Och även om jag ibland blir urbota trött på triangeldraman eller känslor för fler än en, så känner jag att de kanske hör hemma väldigt bra i en sådan här typ av bok ändå?! Jag menar: Gabry har levt skyddat, hon har inte haft så många män att fatta tycke för, och helt plötsligt kommer en ny kille in i bilden! Hon har trott att hon har hittat den framtida mannen hon vill leva hela sitt liv med, han som känner henne sedan de var barn, som vet vem hon är, vem hon har kommit att bli… Men så kommer en minst lika intressant kille in i bilden, det är bara det att hon inte vet så mycket om honom eller han om henne… Men det finns en spänning även där! Minst sagt – confusing! Men kanske hör det ändå hemma här?

Utan att säga för mycket vill jag väldigt gärna läsa den tredje delen i november. Jag gillade nog den här andra delen ett snäpp bättre än ettan till och med, och det är väl en stor anledning till att läsa trean. Tvåan lämnar mig dessutom med en väldig cliff-hanger kan jag känna, så vilken tur för mig att trean finns, står i min bokhylla, för jag hade nog blivit frustrerad av att sitta och vänta in den tredje och sista delen annars.

Jag undrar dessutom om jag inte kan pricka av ännu en punkt i det jag kallar punktutmaningen!?