Filmen: The Host

Ja, visst kan jag villigt erkänna att jag läste boken för quite a time ago… Jag läste ut boken The Host (av Stephenie Meyer) i september 2011, och jag såg alltså filmatiseringen av boken nu i april 2014. Det blir nästan tre år mellan boken och filmen för min del. Jag inser med detta att jag omöjligt kan komma ihåg allt. Dock vet jag att jag dragit mig för att se filmen så länge nu för att jag har varit osäker på om det skulle gå att göra romanen rättvisa i filmformat. Och jag kunde inte dra ut på väntan mer nu när filmen råkade finnas på Netflix.

images49GRSXTTBoken är på 619 sidor och vad jag tyckte om den 2011 kan ni läsa här. Filmen å andra sidan är ungefär en och en halv timme lång. Boken är relativt långsamtgående, men samtidigt var det detta som gav ett visst undertryck och en känsla i romanen av att tiden gick, att rutinerna (på grund av mänsklighetens situation) var invanda och man var tvungen att vara försiktig med mera… Men det var väl lite det här jag funderade mycket över: hur får man över denna känslan i filmformatet? Hur sammanfattar man 619 sidor till en standardlång långfilm? Vad väljer man att lämna där hän? Vad väljer man att framhäva? Hur väljer man att framhäva denna fantastiska historia överlag?

Och jag måste säga att jag ändå är ganska imponerad. The Host fungerar nog bättre för mig som roman än som film om jag ska välja.Samtidigt tycker jag att man gjort noga avvägningar och valt att till exempel kringgå romanens detaljer och ordning på vissa saker för att få en mer fartfylld film utan att det på något sätt skadade själva huvudberättelsen. Jag gillade huvudpersonen mycket och tycker nog att jag fattade mer tycke för henne i filmen än romanen ändå, och jag tyckte inte att det kändes konstigt att ”höra” Melanie (som tittare)  inuti Wandas kropp. Det kändes löjligare i tanken än vad det blev i praktiken.

Jag tycker verkligen att det här var en lyckad filmatisering. Den är sevärd, kanske särskilt om man läst Meyers roman som den baseras på. Det enda jag egentligen har att direkt invända på är slutet. Det känns (även om det är samma som i romanen) lite hastigt, lustigt och nästan lite påtvingat. Jag förstår dess funktion, men kan ändå inte känna mig helt nöjd med det i sammanhanget. Frågan är om jag hade varit mer nöjd om berättarrösten som kommer in i början och även mot slutet, pratat mer och att man eventuellt hade kunnat skippa själva slutsscenen (med skådespelare). Ja, då kanske jag hade varit ännu mer nöjd!

Annonser

Tematrio: snyggingar

tematrio[1]Den här veckan har Lyran skrivit: ”Det har ramlat in en del otroligt snygga böcker i brevlådan den senaste veckan, vilket inspirerat till detta något ytliga ämne. Jag brukar sällan fästa särskilt stor vikt vid en boks omslag, men vissa är ju helt enkelt snyggare än andra. Berätta om tre böcker med snygga omslag – visa gärna bilder!”

Jag håller med om att jag i alla fall allt som oftast inte är den bokligt ytliga typen, men ibland så tar det emot att läsa en bok med ganska icke-tilltalande bokomslag oavsett vad jag tycker om min egen reaktion. Det är ju också så att man såklart har en del favoriter i sin egen hylla och jag tror att jag oftast faller för det stilrena, och också ofta för svarta eller mörka omslag. De tre jag räknar upp blir bara tre av många snyggingar:

1. Nattens cirkus av Erin Morgenstern:

13037318_O_1[1] (2)

 

 

 

 

 

2. Montecore av Jonas Hassen Khemiri:

imagesBIJSCQU5

 

 

 

 

 

3. New Moon av Stephenie Meyer:

New-Moon-280[1]

 

 

 

 

 

Breaking Dawn, Part 2

Twilight-Breaking-Dawn-Part2[1]Jag såg igår Breaking Dawn, Part 2. Jag hade någonstans ändå höga förväntningar inför den sista delen i Meyers serie som ju sammanlagt blev fem filmer. Och jag är mestadels besviken…

Förra filmen tyckte jag var bra, men som jag skrev då så är boken ju bättre. Och efter att ha sett den här avslutande delen i filmserien kan jag väl känna att filmen är okej (i alla fall), men inte mer och jag tycker att boken är mycket bättre. Jag kommer inte exakt ihåg hur Meyer skrev angående slagfältet… Men det tedde sig mer okej än vad jag hade kunnat tänka mig ändå i filmformatet. Men med det mesta är egentligen ”nja” och ”okej”.

Om förra filmatiserade delen av den sista boken skrev jag bland annat att: ”jag upplever en del komiska inslag i filmen, som är ganska befriande och som jag inte anar i böckerna. Det skulle kanske kunna störa mig. Men det gör det inte.” Och nu tycker jag att de här komiska inslagen stör mig jättemycket. Det är för ansträngt och jag ”känner inte” humorn som jag antar att man medvetet försökt komma åt i den här avslutande filmen. Jag tycker nog faktiskt att det känns som om man anstränger sig så mycket att det faller lite i filmens möte med mig som tittare ibland, och att man emellanåt inte ansträngt sig alls särskilt mycket ömsom.

Jag inser dessutom att Bella såklart har förändrats som vampyr. Men jag tycker att hon är lite väl långt ifrån den där karaktären jag älskade i föregående filmer, och jag tycker detsamma gäller Edward och Jacob också på något sätt. Jag har svårt att sätta fingret på vad exakt det är, men det känns lite som att samtliga huvudpersoner har börjat komma från sina karaktärer lite grann och så pass att jag nog tycker att jag kan ana det som tittare. Ja, visst var det ett tag sedan jag såg till exempel Breaking Dawn, Part 1, men inte så himla länge sedan jag såg Twilight eller New Moon… Jag kan sakna den där känslan som de filmerna gav mig i den här. Och kanske började det saknas redan lite i förra filmen, men nu… Nej. Det funkar inte för mig.

Saker som jag stör mig på är många ljudeffekter, hastighetseffekter (eller vad man nu ska kalla det) och även till viss del animationerna (ja, som jag ju faktiskt stört mig på smått sedan vargarna kom in i bilden)… Obalansen som kommer fram lite då och då, både i karaktärsbeskrivningarna och i det här med den forcerade humorn… Jag köper det inte längre. Slutet med inslaget av boken och hur den slutar (hur det går över i bild till sista bokens sista sida), det är både snyggt (på ett sätt) men gör också att man som tittare kommer bort från känslan att den här berättelsen, trots alla fantastiska inslag, skulle kunna vara sann.

Jag är alltså mestadels besviken och tyckte filmen i alla fall är okej (trots en del ojämnheter). Och ändå så grät jag en liten skvätt mot slutet och det är väl för att jag om inte annat kunde relatera till historien jag ändå fängslades mycket av och fastnade för när det kommer till serien i bokform. Jag är glad att jag äger hela serien även i filmformat, men det är bokformatet som står mig allra varmast om hjärtat! ♥

Tagg: A till Ö

De flesta vet vad det här handlar om, så jag skriver inte så mycket mer:

 

Author you’ve read the most books from:
Räknar jag på det på det är Liza Marklund the one! 

 

Best Sequel Ever:
Då säger jag bara oj, oj, oj. Den tvåan i en serie jag ändå minns att jag nog blev mest exalterad över just där och då… Ja, det måste nog ändå vara Stephenie Meyers New Moon.

 

Currently Reading:
Det är faktiskt Coco Moodyssons Onda krafter i Sollentuna. Och jag har i alla fall kommit en bit.

 

Drink of Choice While Reading:
Jag är ju också en trogen tedrickare större delen av året.

 

E-reader or Physical Book?
Här är ju jag den där tjejen som verkligen föredrar fysiska böcker framför andra mindre fysiska alternativ. Jag vill liksom känna boken på fler sätt…

 

Fictional Character You Probably Would Have Actually Dated In High School:
Ja, jag hade säkerligen kärat ner mig I många – bra som mindre bra boys… Det är tur att man vet lite bättre nu för tiden!

 

Glad You Gave This Book A Chance:
For ever and ever – J. K. Rowlings Harry Potter-serie.

 

Hidden Gem Book:
Det skulle utan tvekan kunna vara Erin Morgensterns Nattens cirkus. Den blev så oväntat omtyckt och jag kan inte förstå att jag inte läst den tidigare eller varför jag inte hört en hel drös lovord mer än vad jag fått höra…

 

Important Moment in your Reading Life:
Klyschigt med sant är att det är uppstarten av den här bloggen. Den har hjälpt mig så oerhört att läsa mer, skaffa bokliga kontakter och bara hitta tillbaka till den där gnistan att vilja läsa fast allt känns lite tufft (för tack vare bloggen och andra bloggare hittar jag alltid tillbaka (och fortare än vad jag hade gjort utan bloggen och andra bloggare))! Thanks, till mig och andra helt enkelt!

 

Just Finished:
En av mina omlästa Harry Potter-böcker. Exakt boktitel återfinns i augustiläsningsrapporten.

 

Kinds of Books You Won’t Read:
För det första finns det undantag, men jag uppskattar oftast inte självbiografier, biografier och historiska romaner lika väl som mycket annat.

 

Longest Book You’ve Read:
Det är most likely en av Harry Potter-böckerna, eller kanske The Host av Meyer? Det är de som ser tjockast ut i bokhyllan i alla fall. Och tegelstenar har jag aldrig lånat hem från bibliotek (förutom enstaka kurslitteratur), delvis på grund av att jag gått/cyklat väldigt mycket de senaste fem åren…

 

Major book hangover because of:
Jag vet inte om en major book hangover existerar i mitt liv. Visst har jag mött många vackra, förföriska sådana, men jag har ingen som är mer påtaglig än någon annan… hittills.

 

Number of Bookcases You Own:
Jag har två större Billys. Men sedan har jag lite mindre bokhyllor också som motsvarar minst en till… Ish.

One Book You Have Read Multiple Times:
One book? Äsch – kom igen. Det är klart att det är flera det handlar om. Bland annat Harry Potter


Preferred Place To Read:
Med risk att somna: soffan och sängen. Men jag kan inte låta bli – det är så bekvämt och avslappnande på något sätt (och för om man slumrar till (men det händer ju faktiskt inte jämt))!

 

Quote that inspires you/gives you all the feels from a book you’ve read:
Ett citat som för alltid har fastnat hos mig är Jonas Gardells ”Jag vill I mitt liv få älska någon som älskar mig”. Jag kan inte släppa det. Och Torka aldrig tårar utan handskar som serie innehåller fler som sitter fast och både skaver och värmer hjärtat av sanning…


Reading Regret:
Haha – ja, nu kan jag ju såklart inte komma på någon konkret. Men det blir nog ett par stycken ändå genom åren… dessutom av olika anledning?!

 

Series You Started And Need To Finish (all books are out in series):
Gardells serie jag nämnt ovan – Torka aldrig tårar utan handskar, och Bergmark Elfgrens & Strandbergs Engelsfors-serie också (dessa två är prio).

 

Three of your All-Time Favorite Books:
Oj! En kluring. Det känns som om jag kommer svara lite fel hur jag än svarar… Tre böcker jag tyckt väldigt mycket om är i alla fall Kandres Hetta och vitt, Harry Potter som serie och även Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in (bland annat!).

 

Unapologetic Fangirl For:
Doctor Who – the new series.

 

Very Excited For This Release More Than All The Others:
Två av Gilla Böckers senaste/kommande – Bjärbos och Lindbäcks, och Jägerfelds.

 

Worst Bookish Habit:
Att köpa på sig fler böcker än vad man kan läsa?! Och jag tvivlar inte på att det är fler som känner igen sig…

 

X Marks The Spot: Start at the top left of your shelf and pick the 27th book:
Jag har inga böcker uppackade för stunden så jag hoppar denna…

 

Your latest book purchase:
Sami Saids Väldigt sällan fin och en bok jag nog kommer att ge bort (som alltså förblir anonym).

 

ZZZ-snatcher book (last book that kept you up WAY late):
I can’t rememeber. Detta då jag de senaste månaderna har haft så mycket att göra att ingen bok har lyckats med detta. Jag somnar. Oavsett nu för tiden…

 

Ålder då du lärde dig att läsa:
Om jag inte missminner mig var jag 6 år, även om det gick ännu bättre vid 7 års ålder.

 

Äldsta boken du har läst (i originalutgivningsår):
Ska boken alltså vara ett ex i originalutgivningsår? I så fall kan det bli en av mammas ärvda Kitty-böcker!

 

Överst i din olästa bokhög (d.v.s. vilken bok som du inte har läst innan kommer du att läsa härnäst):
Who knows right now? Det är fortfarande stort flyttkaos i lägenheten. Så den frågan är oerhört svår att besvara… Det märker vi helt enkelt. Eventuellt blir det Sami Saids eller kanske något rec.ex eller nästa bokscirkelbok i dess ställe?!

Bokmärkts Tema Torsdag #13

Hundöra skriver denna vecka: ”Vissa karaktärer kan vi bara inte låta bli att hata, men utan dem vore historierna inte densamma. Veckans TemaTorsdag handlar om att dela med sig om de karaktärer vi ogillar, men som vi inte skulle kunna tänka oss utan i dess respektive berättelse.”

tema-torsdag-2[1]Och jag kan nog faktiskt komma på fyra stycken (även om det blir de fyra första som slår mig i huvudet).

Jag håller först och främst absolut med Hundöra om Dolores Umbrigde som i Harry Potter känns lite som gumman-i-lådan. Hon är färgstark och otäck på ett lite oskyldigt eller sockersött sätt, så jag ogillar henne. Men samtidigt hade varken böckerna eller filmerna varit lika älskvärda i långa loppet utan henne.

Nästa person jag kommer på att jag ogillar, är mister Rochester. Han är helt ofattbart svår att tycka om emellanåt och han är en sådan mansgris rent ut sagt i Jane Eyre , men ändå skulle inte berättelsen vara densamma utan honom. Ett ord jag söker är osympatisk, för det är precis vad han framstår att vara till största del kan jag tycka… Han är burdus, och som sten… Lite så. Men samtidigt då – han behövs.

Jag skulle faktiskt vilja påstå att en av förra årets mest ogillade karaktärer i en bok, blev ”berättarduet” i Det skulle kunna hända dig. Jag var riktigt allergisk emellanåt mot du:et i boken, även om jag inte hade uppskattat ironin utan huvudpersonen, allt festande, allt oansvarsfullt och hela tanken med oviljan att växa upp som vuxen man i sina ”värsta” år. Det är nog den person jag känt ett stort behov av att få slå i huvudet och skrika ”skärp dig” eller liknande till…

Sedan vet jag inte om detta räknas, men jag kommer på en karaktär jag hat-älskar, eller vad man nu ska säga. Till skillnad från Umbridge och Rochester som jag verkligen ogillar, så är de kommande personerna jag räknar upp sådär hat-älskade av mig:

Detta är ingen mindre än och får lov att bli Edward Cullen Meyers Twilight-serie. Då hoppas jag också att jag missförstås rätt när jag vill mena att jag hatar att han är den där typiska gentlemannen som håller upp dörrar för Bella och finns där för henne hela tiden (nästan), då jag tycker att hans karaktär ibland förminskar Bella som person och Bellas styrka. Dessutom hatar jag hans stalkingfasoner, för kom igen – hade han inte varit vampyr, vem hade tillåtit honom att agera som han gör? Ja, jag skriver detta med en liten glimt i ögat. För samtidigt älskar jag honom på flera sätt, eftersom omkringliggande faktorer som det här med vampyrismen, alla hot, ändå rättfärdigar kärlekshistorian och alla Edwards beteenden…

Fiktiviteters 24frågor, fråga 7-9

Fråga 7: Konst

Jag har absolut en relation till konst. Förutom att jag tycker att det kan vara konst att författa, så gillar jag kreativ konst såsom teckning, målning och fotografering. Själv anser jag mig vara  amatör och hobbykonstnär på dessa områden, men fascineras oerhört av människor som kan utöva det på ett än mer naturligt sätt än mig. Konst är ibland konstigt, men framför allt är det vackert och uttrycksfullt.

Jag anser också att film och teater är en konst, där jag själv just börjat bygga upp en relation till det sistnämnda som jag har kommit att gilla väldigt mycket sedan jag blev student och flyttade till Jönköping. Och dans är för mig absolut konst, särskilt om det är utövat med en känsla och en närvaro i musiken. Och apropå musik, så kan väl detta också anses vara konst? När denna tanke fötts tänker jag att det är dags att sluta tänka för mycket på vad konst är för mig, för snart spinner jag vidare ännu längre…

 

Fråga 8: Bokhyllor

I min lägenhet på cirka 48 kvadrat, så bor jag, katten, ett akvarie och två stora bokhyllor, samt en mindre väggbokhylla och en vanlig hylla med böcker i köket. Sammanlagt har jag alltså två hela bokhyllor, samt en halv plus en halv, vilket blir ungefär tre stycken bokhyllor.

 

Fråga 9: Dominans

Vem eller vilka dominerar i mina bokhyllor? En mycket bra fråga som också  kan presenteras helt i Helenas stil med en topp-fem. Värt att tilläggas är att jag för något år sedan fick hem mina barn- och ungdomsböcker som blev kvar hos mamma och pappa när jag flyttade. Men nu sällskapar alltså dessa böcker alla mina andra.

På första plats kommer Carolyn Keene. Ja, vad ska man säga. Jag har haft en Kitty-period vilket omfattar både de äldre böckerna (några flyttade från mammas hylla till min under denna period) och de nyare under författarpseudonymet.

Sedan kommer en fyra namn som inte på långa vägar konkurrerar med namnet Keene:

2. Ritta Jacobsson
3. Liza Marklund
4. Stephenie Meyer
5. J. K. Rowling

Av dessa författare har jag fem böcker eller fler, varav första också är ett resultat av mitt barnhems bokhylla. Ganska många författare representeras av fyra verk just nu annars i min hylla… Tre och ett verk är annars väldigt återkommande i min bokhylla…

Bok 11 av 15 …

Bok nummer elva i 15 böcker-utmaningen är en bok som har med en semesterresa jag har gjort att göra. Detta blir:

För ett år sedan drygt åkte jag en vecka till Grekland med en kompis och jag valde att ta med mig Stephenie Meyers The Host som strand- och poolläsning. Boken lästes och nöttes, till och med blöttes … Men jag läste faktiskt inte ut den förrän väl hemma.