Tematrio ”på engelska” …

Veckans tematrio från Lyran rör engelsk litteratur och litteratur på originalspråk. Jag har kanske inte läst engelskspråkiga författares böcker på engelska framför svenska, men har i alla fall försökt att bli lite bättre på det på senare år. Man håller ju precis som Lyran säger igång det engelska språket på ett annat sätt också, vilket är ett plus. Tre tips på engelska böcker, blir mer övergripande än tre specifika. Detta på grund av att boktipsen på ett sätt är ganska få för att jag ska kunna uttala mig sådär självsäkert.

 

1.

Ungdomsböcker. Jag tror att det oftast blir väldigt bra utfall att läsa engelsk ungdomslitteratur på originalspråket. Man förlorar inte viss del av magiken som det engelska språket kan ge, även om man kanske missar en del förståelse i att vissa ord är lite mer okända än andra. Men det gäller å andra sidan all engelsk litteratur. Jag ångrar inte att jag tog mig an Stephenie Meyer på engelska och Twilight-serien. Jag ångrar hittills inte att jag tagit mig an Suzanne Collins The Hunger Games-serie. Two books to go, i och för sig … Harry Potter är en annan serie jag tänker mig gör sig bra.

2.

Klassiker. Jag ångrar verkligen inte att jag tagit mig an en del klassiker på originalsspråk och tillika engelska. Den boken jag fortfarande rekommenderar helhjärtat är Charlotte Brontës Jane Eyre. Systern Emilys Svindlande höjder, läste jag på svenska, men jag tror att kanske även den romanen ter sig mycket bra på originalspråket och att det där magiska med den fina, klassiska engelskan, förtrollar och för med sig en viss stämning som går förlorat med lite äldre svenska, som inte alls tilltalar mig lika mycket. Wuthering Heights – bara titeln på engelska låter mer lockande!

3.

Drama, i den bemärkelsen att jag syftar till drama, som i verklighetstrogen, verklighetsnära och berörande roman, så ger jag boktipset White Oleander av Janet Fitch. Hon har ett språk som i sin enkelhet, råhet och ärlighet verkligen berör. De här typerna av romaner tror jag gör sig bra. Känslor förmedlas, engelskans nyanser speglar sig bra i sammanhanget och den här boken väcker så många frågor, känslor och tankar. Jag kan tänka mig att en annan favorit i form av Jodi Picoult kan göra sig riktigt bra på originalspråk … Allt för min syster eller My Sister’s Keeper skulle nog kunna bli en riktig favorit.

 

11 x 2

Jag har blivit utmanad x 2 i utmaningen med elva frågor till elva bloggare, som cirkulerar i bloggsfären. Beasbokhylla och Bokmilaskogen har utmanat mig med elva frågor var.

 

Bea och Saras frågor lyder som följer:

1. Vilken författares nästa utgivning längtar du mest efter? Jag är himla nyfiken på J. K. Rowlings nästkommande utgivning. Så jag svarar det, även om det säkerligen finns fler författare inom ramen för denna fråga.

2. Vilket är ditt bästa bokfynd i år? Bästa bokfyndet i år, får nog Nattfåk av Johan Theorin stå för. Second hand-fynd i januari. Tio eller femton kronor!

 3. Du ska ha en middagsbjudning. Vilka tre författare vill du bjuda in? Ja, om jag tänker att det är lite lättare för svenska författare att komma, hade jag velat att Johanna Thydell, Johan Theorin och John Ajvide Lindqvist hade velat komma.

4. Vad bjuder du på för mat? Något som går snabbt att göra, men ser lite avancerat ut. Någon gryta med egna klyftpotatisar och en god sallad till exempel.

5. Vilken bokkaraktär skulle vara den ideala partnern för dig? Sam Roth verkar väldigt passande från Maggie Stiefvaters serie om Grace. Men frågan är om han kan lämna Grace för min skull? De verkar ämnade för varandra …

6. Vilken var den senaste boken du läste som gjorde dig besviken? Den senaste boken som jag hade ganska höga förväntningar på var Theorins Blodläge. Jag hade velat ha mer osagt, mer magi eller magiska planteringar (som i Nattfåk).

7. Vilka bokserier följer du? Harry Potter kan man aldrig tröttna på att följa, även om serien är komplett. Jag gillar också Twilight-serien (the English version) och just nu håller jag på att följa Ölandskvartetten och Engelsforstriologin. The Hunger Games på intågande och jag har också tänkt följa Sagan om ringen

8. Vilka är dina favorit-kommissarier i deckarnas värld? Ja, who’s my favorite? Kanske är det ändå Allan Banks … Han är ändå en av de klara toppkandidaterna och jag har inte jättemånga kommissarier att välja på.

9. Vilken utav de övernaturliga krafter som diverse vampyrer besitter i Twilight skulle du helst vilja ha? Jag skulle aldrig vilja se in i framtiden som Alice, är min första tanke. Sedan tänker jag på Edward och vill inte läsa tankar … Frågan är om jag inte vill ha Jaspers egenskap. Då skulle jag kunna sprida lycka omkring mig genom att manipulera människors känslor till det positiva.

10. Vilken genre återkommer du oftast till? Det blir överlag mycket ungdomslitteratur, en del klassiker och fantasy, tillsammans med skräck.

11. Om du skulle ge oss (Sara & Bea) varsitt boktips, vilka böcker skulle du då rekommendera? Har ni inte läst Jodi Picoults Allt för min syster – do it! Ett annat boktips är Sebolds Flickan från ovan, om någon av er missat den!

 

Sofias frågor lyder å andra sidan:

1. Finns det någon bokkaraktär som du skulle vilja vara? En stark karaktär, som vågar vara sig själv. Jag kan inte identifiera en specifik …

2. Vilken är den bästa klassikern? Den allra bästa klassikern, skulle jag nog kunna utnämna Charlotte Brontës Jane Eyre till i dagsläget.

3. Vilken av de författare som har fått Nobelpriset genom tiderna är din favorit? Selma Lagerlöf (med en starkt önskan om att jag hade fått svara Astrid Lindgren).

4. Har du någon fobi? Jag har spindelfobi och höjdskräck …

5. Vilken filmatisering av en bok är den bästa enligt dig? Jag skulle nog svara Narnia, i alla fall första filmen. Jag förtrollas inte alls av böckerna, men filmerna låter mig förtrollas.

6. Har du något nostalgiskt bokminne? Kitty-läsningen under några år av mitt egna läsliv. Jag knäckte läskoden och en Kitty-bok var den första boken utan bilder jag klarade av att koda av själv och ryckas med i. Underbart!

7. Vilken tv-kanal tittar du mest på? Det är nog femman (med sällskap av Svt 1 och fyran).

8. Vilken är din favoritplats i en bok? De där platserna som delvis är en del av vår värld, men också något av världar vi inte alls känns vid.

9. Sämsta boken du läst hittills i år är..? Det står Karin Fossum för hittills med Se dig inte om!.

10. Bästa boken du läst hittills i år är..? Darling River tror jag blir ”the one” hittills. Den var tillräckligt överraskande och annorlunda för att den ska bli sådär extra ordinär.

11. Brukar du lyssna på musik när du läser? I så fall, vilken sorts musik? Jag lyssnar endast på musik om jag läser kurslitteratur. Då blir det överlag radio med sin mix.

 

Jag utmanar frivilliga att mix-matcha elva frågor av dessa tjugotvå kluriga frågorna jag fått av Bea, Sara och Sofia. Jag vet inte om det tillhör spelets regler, men jag känner att jag inte vill ösa fler frågor på bloggare som redan fått en drös!

 

Tematrio i monster

Jag har verkligen tagit mig en funderare över vilka monster jag har mött i litteraturen. Jag har också kikat en del på hur olika bokbloggare har valt att lägga upp tematrion och jag kommer lägga upp det efter monster och inte verk. Lyrans tematrio är alltid lika rolig att komponera, samtidigt som hon sätter fingret på ett av de verk jag inte läst ännu – Frankenstein.

1.

Skuggor/det osynliga monstret kommer först på listan av otäcka monster. Jag tycker idén om att knappt mer än ana ett monster är något av det otäckaste. Det kan nästan inte bli mer obehagligt eftersom man känner att det är ett stort hot med skuggor/osynliga varelser. Vi hittar dessa monster i Andreas Romans Mörkrädd, till viss del också En mörkrädd pojke av Justin Evans och Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Spöke, demon, skulle kunna gå in under denna kategori av monster …

2.

Vampyren i form av den hänsynslösa vampyren, som inte är densamma som den fredligare och godhjärtade Cullen. Nej, jag tänker Dracula, Dr. Weyland i The Vampire Tapestry (Suzy McKee Charnas) eller de flesta vampyrerna i En vampyrs bekännelse (Anne Rice). Vill man ha Meyers Twilight-serie som måttstock hittar vi även de hänsynslösa vampyrerna där i form av the Volturi, exempelvis. Fler vampyrer på gott och ont kan man läsa mer om i ett av mina tidigare tematrio-bidrag.

3.

Det mänskliga monstret som jag helt enkelt kallar de där människorna som jag skulle kunna anses vara monster på grund av sitt handlande som leder till mord och övergrepp som kan förstöra någons liv för alltid. Här kan deckare, självbiografier och skräck/rysare bidra med sina monster. John Ajvide Lindqvist och Lilla stjärna är ett exempel. Beroende på vems perspektivet är eller hur romanen är skriven kan man tolka det här med människan som monster väldigt olika. Men många gånger kan man känna att vissa typer av människor verkligen är monster.

 

Andra monster är naturligtvis zombien (som jag har tänkt möta mer i litteraturen och inte bara i film) och Anders Fager bjuder på monster i en riktigt grotesk öppningsnovell i Svenska kulter, som gjort att jag faktiskt knappt vågade bläddra vidare för att veta vad mer Fager hade att erbjuda.

 

Breaking Dawn, Part 1

Yes, jag är en av dem som sett filmen på bio. Hade inte en av mina kompisar frågat mig, hade jag egentligen tänkt vänta på att filmen kommer ut. Jag har läst böckerna i Twilight-serien, och känner inte att jag bara måste. Men nu blev det alltså så att jag gick och såg den, igår 20.20 på Filmstaden i Jönköping…

Och vad ska jag säga? Filmen var bra, men boken är bättre. Det är ju ändå saker som man aldrig riktigt kan ta med när man sammanfattar en bok, även fast de i det här fallet har valt att i alla fall satsa på att göra sista boken till två filmer, del 1 och del 2. Det händer ju ändå en hel del i sista boken, så det tycker jag har varit ett mycket bra beslut… Huvuddelarna finns ju ändå där i historien, och jag upplever en del komiska inslag i filmen, som är ganska befriande och som jag inte anar i böckerna. Det skulle kanske kunna störa mig. Men det gör det inte.

Man skulle kunna komma in på Team Edward-, Team Jacob-fejden om man skulle vilja. Och jag har ju alltid tyckt mer om Jacob än Edward och hade haft väldigt svårt att förlåta Edward för hans bortvaro i New Moon. Men har man läst hela serien, kan jag plötsligt ändå förstå att det som borde och varit förutbestämt att hända, ändå händer.

I somras läste jag en distanskurs i vampyrlitteratur. Vi skulle läsa första boken, och när jag satt och skrev på min lilla slutuppgift, eller uppsats i kursen, så snubblade jag över Nils Ahnlands bok om vampyren i bok och film. Ahnland är bibliotikarie och boken heter Odöd, blek och hungrig. Det kom flera ”aha” när jag läste boken, då han verkligen tar upp både det bra och det dåliga med olika böcker och filmer. Han problimatiserar bok, film och försöker göra det på ett ganska rättvist sätt ändå. Allt blir ganska personligt skrivet, men det får man kanske också räkna med att det blir.

Vad det gäller Twilight-serien tog han upp en del saker som jag inte alls tänkt på eller reflekterat så mycket över. När jag läste böckerna, kan jag ju säga att jag slukade alla fyra böckerna på väldigt kort tid, och kanske inte låtit dem smälta ordentligt egentligen heller. Men jag tycker böckerna är riktigt bra, även om nu Ahnland såg saker jag liksom inte alls observerat eller tänkt sådär märkbart mycket på.

Han tar bland annat upp hur missvisande Bellas och Edwards förhållande kan visa sig vara för ungdomar. Det han reflekterar över är att Edward nästan inte lämnar Bellas sida alls och är väldigt överbeskyddande. Han säger att det kan ge fel signaler till tonåringar som befinner sig i ohälsosamma förhållanden som liknar Bellas och Edwards förhållande. Han tar bland annat också upp smekmånaden Bella och Edward åker på, där Bella faktiskt skadas fysiskt av Edward och får blåmärken med mera. Detta kan också ge fel signaler till ungdomar i ohälsosamma förhållanden, där misshandel är en del av vardagen, menar han då…

Jag har liksom inte sett den här biten alls. Han pratar om vad som kan vara problematiskt om böckerna appliceras på andras verklighet. Han påstår inte att Stephenie Meyer uppmuntrar till misshandel, att stanna kvar i ohälsosamma förhållanden eller så. Det han menar är att det kan finnas baksidor med berättelser som appliceras från fiktion till verklighet och vardag.

När det kommer till scenen då Bella och Edward upptäcker blåmärkena, tycker jag att den delen beskrivs mer ingående, och nästan lite värre i boken än den bilden man får av filmen…

Jag förstår vad Ahnland försöker säga, och jag är glad att han någonstans gett mig bredare perspektiv på hur man kan analysera böcker. The Twilight Saga är en vampyr- och kärleksberättelse. Det är klart att all spänning, alla hot och alla omständigheter gör att Edward är överbeskyddande, att Bella tycker det är en trygghet och som gör att blåmärkena inte blir så stora i en jämförelse med döden…

Filmen var bra! Musiken återkopplade till första filmen, då Bella och Edward först träffades. Jag är i efterhand ganska glad att jag blev medlockad att se filmen i alla fall. Jag glömmer dock alltid bort att det är väldigt speciellt att faktiskt gå på bio och se en storfilm. Det är alltid någon som pratar rakt ut, det är alltid någon som får sms (fast man ska stänga av mobilerna), det är alltid prassel och knaster på grund av tilltugg, men igår tyckte jag ändå att det mesta var lite sådär mysigt. Man är en stor grupp, som ser samma film, för att man vill se den!

Tematrio med vampyrer

Vampyrer. De där varelserna som liknar oss människor och kan framställas på så olika sätt i litteraturen. Blodet för att överleva, kommer vi dock aldrig ifrån. Jag är ju lite vampyrbiten, som jag sagt förut. Jag är förälskad i vampyren som gestalt, och tycker både om den onda, klassiska vampyren, som den goda, moderna… Jag tror därför att Lyrans Noblessers Tematrio passar mig ganska bra. Förutom en tematrio, kommer jag faktiskt lägga upp några extra tips att tillgå…

1.

Jag får nog nästan utnämna Twilight Saga till en av mina största vampyrförälskelser i litteraturträsket än så länge. Stephenie Meyer fångade mig bra med Twilight, New Moon, Eclipse och Breaking Dawn. Bella påminner mig om hur jag ser på mig själv, som lite klumpig och  jag känner mig ibland osäker till mitt eget utseende. Särskilt när jag var i Bellas ålder, kan jag tillägga. Att Edward är vampyr och Jacob som är flockmedlem och förvandlas till varg, gör inte historien mindre intressant. Inte minst då Bella har känslor för dem båda på ett eller annat sätt.

Jag var så delad till mina känslor för Jacob och Edward. Och jag höll på att förgås då Bella deppade, eller av egna känslor för Edwards och hennes förening. Jag vill inte säga för mycket, men så tror jag ju att ganska många har en ganska bra koll på Twilight Saga vid det här laget. Jag fick veta en hel del om filmen på bio nu på bussen, bara för ett tag sedan.

Det här är en kärlekshistoria, där både goda och onda vampyrer inryms, men bilden överlag gör en kanske mer förälskad i vampyren än rädd, i vilket fall. Det kittlar att tänka sig ett evigt liv, samtidigt som det gör ont att inse hur ont det kan göra på samma gång. Personligen är jag kanske mer förälskad i Jacob, men har gärna Edward i tanken för den sakens skull.

2.

Lite oväntat föll jag för Théophile Gautiers Den döda älskarinnan. Den är skriven 1836. Det är en novell, och jag kan liksom inte säga att jag trodde att jag skulle tycka att en berättelse om en prästvigd på 1800-talet skulle locka så mycket. Men det gjorde den. Det är egentligen en novell i novellsamlingen med samma namn, och den är enligt mig väldigt läsvärd.

Vampyren i berättelsen är Clairmonde, oemoståndlig och vacker som få. Romuald faller för Clairmonde och vet att han kommer svika gud i handlingsförlamningen som hon bjuder honom. Han kan inte stå emot hennes dragningskraft som är starkare än kärleken till gud. Det är en ganska vemodig kärlekshistoria enligt mig, där Clairmonde står för den attraktiva vampyren som lever på en älskares blod. Slutet är så vemodigt, sorgligt och på något sätt vackert.

3.

Jag vill också nämna klassikern Dracula av Bram Stoker. Igen. Jag kommer nog aldrig att tröttna på att nämna den då och då. Det är här den obarmhärtigt onda vampyren gestaltas, och jag tycker att det är svårt att inte ryckas med i berättelsen, även om det är lite av en omställare att komma in i språket som en 1800-talsroman kan medföra. Jag tror dessutom att jag gillar den klassika vampyren, just för att den skapar mer känslor som är motstridiga och då Dracula faktiskt inte alls är den där attraktiva förföraren som vampyren kanske mest känns igen som i många modernare tappningar idag.

Jag bekantade mig med vampyren som en snällare version av djuriska Dracula. Och den första Dracula jag fick lära känna var F. F. Coppolas Bram Stokers Dracula på film. Och den Dracula är enligt mig en betydligt mer kärleksfull och känslobejakande vampyr, än den man möter i boken. Det är befriande att inte få en hunsad bild av den klassiska vampyren, vilket jag ändå känner att Dracula ger. Sedan är det alltid kul att se hur manliga och kvinnliga karaktärer gestaltas i äldre romaner, och ibland kan det också vara en vetenskap i sig att luska på vem som kommer dö och vem som kommer överleva, inte minst i Dracula, som lätt kan sammankopplas med psyket och den här tidens psykologi.

Annars kan jag ge lite andra vampyrtips:

I am Legend. Författad av Richard Matheson. En väldigt bra vampyrroman, som väcker känslor och återfinns på min blogg här. Det är en sådan berättelse som jag absolut inte ångrat att jag läst varken på orginalspråk, eller som jag ångrar att jag lagt lästid på. Har man sett filmen, nästan bör man läsa boken. Inte minst för att jämföra innebörden av titeln I am Legend, som enligt mig skiljer sig åt.

Sedan tipsar jag också om boken nedan. Författar av John Ajvide Lindqvist – Låt den rätte komma in. Jag går därför inte in på vidare detaljer. Ni kan bara kika in föregående blogginlägg.

En annan bok jag fascineras över, men inte egentligen kan bestämma vad jag har för känslor inför, är The Vampire Tapestry av Suzy McKee Charnas. Man vet inte ens om Dr. Weyland är vampyr eller inte. Det är förvirrande och historien är uppbyggd i form av fyra berättelser där den röda tråden, eller den gemensamma nämnaren är just vår vampyrliknande Dr. Weyland. Är han den enda av sitt slag? Är han vampyr? Frågorna kan göras många…

Ännu en bok i vampyrgenren som återfinns i min bokhylla är Mörkervarelser. Harlequin ligger bakom boken som är en samling med tre vampyrberättelser av författarna Charlaine Harris som förknippas med True Blood-serien, samt Maggie Shayne och Marilyn Tracy. Harris berättelse är den som lockar mig allra mest…

Sedan ligger En vampyrs bekännelse av Anne Rice absolut inom ramarna för vampyrberättelsen. Den är läsvärd om man orkar ta sig an en berättelse med mer filosofisk karaktär och med ganska tänkvärda tankar om hur moral kan eller inte kan sammanföras med vampyrism. Vill man läsa mer, kan man återfinna ett inlägg i min blogg här. Filmen med Brad Pitt i rollen som Louis återfinns också i det inlägget.

Jag har annars läst Guillermo del Toro och Chuck Hogans två första böcker i deras vampyrtriologi. Jag är en av dem som tycker att böckerna är bra. Släktet och Förgörelsen heter böckerna, varav jag väntar på sista boken i svensk översättning. Jag säger inte så mycket mer om böckerna, mer än att vampyrerna skiljer sig en del från den klassiska, även om de är monster…

Septemberläsningen…

… består sammanlagt av åtta verk.

Av dessa är en novell, och resterande sju romaner.

Räknar man antalet sidor är jag uppe i plus, minus 2495 sidors läsning.

Och att döma av titlarna, är två av åtta böcker på engelska, och resten på svenska.

Jag läste nästan ut ännu en Novellix-novell igår medan jag väntade på farbror doktorn… Så den ska jag läsa de sista åtta sidorna ur framåt kvällen… För jag måste verkligen plugga först och främst idag! Detta gör antagligen att vi kan plusa på en novell till månadens läsning och dessutom tänka oss 20 sidor, plus, minus på månadens antal sidor…

Jag kommer också redan nu nollställa kolumnen här bredvid med månadens lästa böcker, i och med att de återfinns i detta inlägg!

The Host

Nu har jag läst ut Stephenie Meyers The Host – klockan halv sex imorse, eftersom jag vaknat upp vid halv fem och inte kunde somna om. Jag säger sannerligen att jag är lika glad varje gång jag kommer på att jag har en bok att läsa när jag inte kan, eller borde, sova. Världens bästa uppfinning!

619 sidor är boken på, och engelskan är nog helt ärligt ganska lätt, i och med att jag inte haft en enda ”vänta nu”, vilket jag brukar råka ut för annars… Eller så har jag blivit mer skillad på engelska och byggt ut mitt ordförråd på ett effektivt sätt. Den tanken gillar jag ganska mycket annars!

Jag måste säga att det är en alldeles fantastisk historia Meyer gett upphov till den här gången. Jag har aldrig läst något liknande, och bara det är en alldeles berusande upptäckt, enligt mig. Och att få in en dramatisk kärlekshistoria sevrerad, omöjlig, het och stark, så triggar det igång något hos läsaren…. För hur ska två personligheter fast i samma kropp kunna leva med känslorna som blommar inom denna kropp? Hur ska de hantera det hela? Hur påverkar de gemensamma känslorna deras relation till varandra?

Tänk er att i stort sätt hela mänskligheten blivit övertagna av utomjordingar, så kallade själar! Finns det ens några människor kvar? Som inte lever med dessa själar i sina kroppar?

Fantastisk berättelse säger jag bara. Värd att läsa!

Hemkommen…

Nu är jag hemkommen från min Greklandssemester. Jag har faktiskt hunnit läsa en del i skuggan och i solen, trots att jag hunnit med en del annat också. I Stephenie Meyers The Host har jag faktiskt kommit till sidan 482 redan. Och jag som var rädd att jag inte ens skulle hunnit läsa mer under resan än de 35 sidor jag kom natten på Landvetter. Tänka sig att jag kunde ha fel!

Jag har inte packat upp kameran, knappt ens hunnit annat än landa, inte bara i Sverige, utan i min lägenhet och jag har börjat landa ordentligt hos min katter!

En veckas uppehåll.

Det kommer bli en veckas uppehåll på bloggen i och med att jag ska till Grekland och Sakynthos med en kompis. Vi lyfter imorgon, och landar igen den trettonde… Då ska jag försöka förmedla mig igen, så fort jag landat hemma hos katterna ordentligt frampå kvällen!

Det är alltid ett dilemma med packningen, och det är alltid svårt att komma fram till vad man ska packa med. Men jag har slagit fast att Stephenie Meyers The Host får följa med direkt ner i handbagaget… Sedan tror jag inte att jag kommer läsa ut den här boken sådär rekordsnabbt, dels för att det är engelska, en ganska  tjock pocket och jag har ju tänkt ströva ut på lite äventyr med min kompis… Men det är alltid en trygghet att ha packat ner en till bok, utifall att (och då skulle det inte förvåna mig om jag hittar någon engelsk bok i Grekland)…

… och det har fått bli Katarina von Bredows Knappt lovlig. Jag tror inte att jag kommer läsa den här boken, men den följer med som en livlina, ifall, ifall. Vem vet? Det kanske knappt blir något läst till förmån för grekiska eskapader? Och det skulle i sådna fall kännas ganska okej det med…

Men jag läser nog i natt om inte annat, vi ska nämligen slå lite läger på Landvetter, kan man säga.

Jag kommer sakna bloggandet en del, eftersom jag känner att jag hittat lite av mitt element. Fast å andra sidan behöver jag lite semester efter att ha jobbat hela sommaren och envist läst sommarkurs… Så jag kan dividera det där i evigheter. I’ll be back, hur som!

Ta mig tusan, en enkät.

Senast köpta inbundna bok:

Blir i det här fallet böcker, och täcks upp av second hand-fyndet igår och J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen-triologi.

Senast köpta pocketbok:

Detta blir mitt Bokus-paket med fyra pocket, också presenterade på bloggen… Lilla stjärna, Frost, Fallen ängen och Snabba cash.

Favoritgenre:

Min favoritgenre är nog ungdomsböcker i största allmänhet. Och detta är både sant och falskt, i och med att jag älskar så många andra genrer…

Ultimata längden på en bok:

Det beror lite på. En ungdomsbok kanske inte ska vara allt för lång, exempelvis. Men cirka 250 sidor som minimum, tycker jag brukar fungera väldigt bra…

Favoritbokhandel:

Nätet, de fysiska, you name it! Det finns så många fördelar med olika bokhandlar, så jag har nog ingen direkt favorit… Väger jag in det faktum att jag är student, ja, då kanske vi landar på adlibris trots allt.

Favoritbibliotek:

Jag gillar alla bibliotek jag besöker regelbundet, högskolans, stadbiblioteken i tre olika städer. Lagom öppna ytor och ljus, gör att jag trivs väldigt bra! Bibliotekspersonalen jag mött har alltid varit tillmötesgående, och allt som inte finns har de alltid kunnat trolla fram på ett eller annat sätt.

Favoritplats att läsa (i hemmet):

Jag svarar sängen och soffan, med några kuddar att bygga upp bekvämligheten med.

Favoritplats att läsa (utanför hemmet):

Utomhus på en bänk, eller på en filt  i gräset, i skuggan på stranden… Underbart!

Fem författare du alltid köper i inbundet format:

Jag köper inte envist inbundet eftersom jag har lite förkärlek för priset på pockets, de väger så mycket mindre och är lättare att ta med sig om man ska hemifrån…

Fem författare jag rekommenderar är hur som helst:

Liza Marklund, John Ajvide Lindqvist, Stephenie Meyer, Jodi Picoult och Johanna Thydell.

Bästa lässnackset:

Choklad sitter aldrig fel…

Bästa läsdrycken:

Oftast något varmt – varm choklad, te eller kaffe. Läsk eller saft kan sitta fint om man är ute i solen…

Bästa bakgrundsljudet vid läsning:

Mina katter som spinner…

När på dygnet läser du helst?

Jag tycker alltid att det är lite extra mysigt att läsa innan läggdags, och särskilt under de mörkare kvällarna. Då är det boken, ljuset och läsaren. Allt blir mer intensivt…

Bästa bakfylleläsningen:

Bakfull är jag sällan, men the same old, precis som i vanliga fall.

Bästa kollektivtrafikläsningen:

Ingen läsning om det jag befinner mig i rör sig! Jag blir bara illamående. Buss och tåg ger samma effekt. Flyg vet jag inte riktigt… Jag får väl testa när jag flyger till Grekland och Sakhyntos med en kompis på tisdag…

Enkät hittad hos I böckernas värld.